söndag 16 juni 2013

Vid avgrundens rand

Det händer inte så mycket på den här bloggen längre. Det finns i skrivande stund heller ingen större anledning att tro att det kommer att ändra sig.

Nästan hela mitt liv har jag känt ett stort samhällsengagemang. Jag har respekterat reglerna, respekterat meningsmotståndarna, försökt påverka, skrivit insändare, sedemera bloggat, debatterat, resonerat, agiterat, varnat och vädjat.

Sedan en dag kommer insikten. Det är kört. Dumheten, fegheten och medlöperiet är så förhärskande inte bara hos etablissemanget utan även hos en så stor del av befolkningen att det aldrig fanns någon verklig chans till förändring.

SD kanske får tio procent i nästa val, kanske rent av femton. I slutänden gör inte heller det någon skillnad. Kursen är lagd och rodret surrat. Det Sverige de flesta av oss vuxit upp håller på att dö. Det vi har sett hittills med kriminalitet, brinnande förorter och systemhaveri är inget annat än förtexterna till den zombiefilm vi alla är statister i.

Må så vara. Massan har röstat för det och det är inte mer än rätt att de får vad de önskat. Då och då hör man att "snart är måttet rågat" eller "det där kanske går an i Stockholm men när smålänningen blir utsatt för samma sak så..." Eller dalkarlen, eller skåningen eller vilken kavat landsände du nu vill åberopa.

Det är förstås bara skitprat. Skulle smålänningen eller dalkarlen ha någon gräns så skulle den ha varit passerad för länge sedan. När "måttet är rågat" så gör svensken som han alltid gjort; som han blir tillsagd. Det finns inga smålänningar, dalkarlar, värmlänningar, norrbottningar eller skåningar. Det finns en massa Svenne Banan som inget hellre vill än att få droga sig med sport och porr, men framför allt få göra som de blir tillsagda. Allt för att inte blir betraktade som obekväma och oliktänkande. Svensken i gemen vill få trycka mitt i flocken, tro gott om alla och tycka rätt.

Ett sådant folk är dömt till undergång. Kanske är det lika bra.

Vissa nationellt sinnade pratar om att de ska flytta någon annanstans. Om man bortser från det tragikomiska med människor som tänker vara patrioter på distans så infinner sig frågan, vart? Vart ska ni ta vägen?

Inom EU? Storbritannien håller både etniskt och ekonomiskt på att bli ett u-land övervakat av en pervers och korrupt nomenklatura. Medelhavsländerna är konkursmässiga banditvälden. Frankrike islamiseras lika snabbt som Sverige och tyskarna är rädda för sin egen skugga på grund av andra världskriget. Då återstår de forna öststaterna vilket förmodligen inte är förstahandsvalet hos den prospektive emigranten. 

Finland är förhållandevis välskött och har inte tagit in horder från tredje världen, men de har olyckan att ha oss och till granne. Det som är på gång här kommer att få ringar på vattnet, var så säker.

USA? Ett imperialistiskt klassamhälle styrd av en oligarki av mäktiga familjer? Ett land där de vita kommer att vara i minoritet inom några decennier och samhället kommer att reduceras till ytterligare en latinamerikansk kleptokrati? Detta förutsatt att de inte har gått i statsbankrutt långt tidigare. 

Kanada? Där oliktänkande dras inför "sanningskommissioner" och den politiska korrektheten är lika rabiat som i Sverige?

Australien och Nya Zeeland? Lycka till med att komma in där.

I själva verket bör den nationellt sinnade med siktet inställt på att utvandra ställa sig frågan varför någon över huvud taget skulle vilja släppa in oss. För att vi är svenskar? Ledsen, men bästföredatumet har för länge sedan på det argumentet. För att vi är välutbildade? Det tål att diskuteras med tanke på förfallet i universitetsvärlden och dessutom är kineserna och indierna minst lika välutbildade men jobbar för en bråkdel av lönen. ABBA? IKEA? Nobelpriset? Olof Palme? Nyfiken gul och blå?

Så, käre nationalist, hur mycket är du beredd att förnedra dig för att få vara patriot på distans? Dessutom är det bara grader i helvetet som skiljer. Hela Västvärlden är förgiftad. Det finns ingenstans kvar att fly.

För egen del tänker jag dö i mitt land, tillsammans med de mina. Jag tänker inte fly och jag tänker inte förnedra mig eller bli en dhimmi. Jag tänker göra motstånd på alla sätt jag kan, men jag tror inte längre att min närvaro på nätet gör någon skillnad.

Med detta sagt vill jag tacka alla som så troget besökt min blogg! Jag ska be för alla som fortsätter att ifrågasätta och häckla vår genomruttna härskarklick. Från djupet av mitt hjärta önskar er jag all lycka i era liv!

Om någon av etablissemangets megafoner eller zombier ramlar in här så är följande till er från Axel von Fersens minnesmonument:


Folkförförare
Sänk din blick mot jorden
Se den afgrund som öppnar sig för din fot
När du skall framträda jämte ditt offer
Inför den evige domaren. 


Allra underdånigast,
K

19 kommentarer:

  1. Såna dumheter! Det finns möjligheter i alla händelser, all utveckling kan vara till nytta.
    Ditt problem är att du klänger dig fast i det förflutna. Det förflutna kan ej återskapas. Du kan inte hejda tiden.

    Vad du istället måste göra är att bestämma dig för vad du vill ha. Vart du vill färdas. Vad livets mening är.

    Tänk såhär. Femtiotalets och sextiotalets sverige såg på ytan starkt ut. Men det var just detta sverige som uppfostrade och skapade dessa lealösa kräk vi idag har blivit. Vem vill ha tillbaka det?
    På grund av hur det ser ut kommer vi Svenskar bli i minoritet i sverige. Hur skall vi klara det? Hur bör vi bäst uppträda? Hur ska tillräckligt många av oss kunna hålla ihop? Hur skall vi kunna bli fler?

    Vi människor har en enorm förmåga att bli fler. Till exempel var Islands befolkning nere på 60 000 individer 1850. 1980 var de uppe på 300 000, och det med en fantastiskt stor utvandring! Vad som avgör om ett folk klarar av det här är kulturen. Kulturen är allt och vår svenska kultur är alls inte lämpad för den här nya miljön. Vi måste förändras.

    Sluta fokusera på politiken. Sluta fokusera på att ta makten över sverige. DET loppet är kört. Men det tillåter oss att fokusera på något betydligt viktigare, att anpassa vår kultur till en helt ny miljö. Lägg din energi och dina tankar på det istället!

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar. Du har givetvis rätt i din grundpremiss och som jag skrev tänker jag inte sluta att göra motstånd. Tvärtom.

    Däremot så har jag tappat hoppet om att förloppet går att vända längre. Vad som än väntar så måste vi igenom det och det kommer att bli värre innan det blir bättre. Då krävs andra åtgärder än vad som kan åstadkommas genom den här bloggen.

    Hälsningar,
    K

    SvaraRadera
  3. Vi bör gå tillbaka till 60 eller 70 eller 80-talet för att få det samhälle som gjorde att det var bättre förr. Sedan efter 80-talet ska samhället inte gå vidare. Vi bör gå tillbaka till den härliga tiden och göra om allt en gång till. Men då måste alla vara med och hjäälpa till. Och inte som politiker lova det. Utan vi måste också hålla det.....

    SvaraRadera
  4. Det som är riktigt farligt med mångkulturexperimentet är att förr eller senare i något europeiskt land dyker en kraftkarl upp och tar över. En Milosewicz, en Hitler, en Stalin som "rättar till" situationen. De som tror på repatriering av invällarna kommer att upptäcka de praktiska problemen med transporter och mål för dessa. Då kommer bara en lösning att återstå, och den vill vi inte tänka på.
    Det finns kanske fortfarande en möjlighet att undvika en sådan utveckling, men då måste politiken ändras snabbt och radikalt.

    SvaraRadera
  5. @Dan
    Det var det dummaste jag har hört på länge! De kolonisatörer som flyttat hit är EXPERTER på mångkultur. Deras kulturer har utvecklats under tusentals år just precis för att kunna segra i kulturkamper. Ett fält på 50 år. En gata på 40 år. En bäbis i grannarnas mage vartannat år. De har hela arsenaler av kulturvapen som de kan använda, till exempel slår vissa av de här kulturerna ihjäl sina egna döttrar om de parar sig utanför den egna gruppen. Den här kulturella beväpningen är extremt sofistikerad och extremt kraftfull. Vi Svenskar har absolut ingenting att sätta emot. Vi Svenskar är utrotade inom hundra år. DET är det riktigt farliga med mångkulturexperimentet. Eller farligt och farligt, det är en absolut garanti som det ser ut nu.

    Vår kultur är totalt kass och totalt värdelös i den nya miljö som mångkulturalisterna skapat åt oss. Vi måste förändras radikalt och anpassa oss till den här nya fientliga miljön. Eller försvinna.

    SvaraRadera
  6. Ber för övrigt om ursäkt för att jag kallat folk "dumma" här i tråden. Det var fel gjort av mig.

    SvaraRadera
  7. Det vi har att sätta emot är det jag beskrev i förra inlägget. Ett tämligen barbariskt men effektivt sätt att lösa problemet med oönskade folkgrupper.
    Jag förespråkar inte den lösningenn, jag säger bara att risken att det sker ökar.

    SvaraRadera
  8. Vad jag menar är att du lever i gårdagens värld. Det är groteskt att oroa sig för andra folks eventuella skada när du borde oroa dig för ditt eget folks utrotning. Alla kolonisatörer har egna hemländer. Men vi Svenskar har ingen annanstans att ta vägen.

    SvaraRadera
  9. Du har totalt missförstått mig.
    Om invandringspolitiken ändras kan vi undvika folkmord. Om politiken inte ändras ökar risken för detta.
    Ingen önskar folkmord , jag säger bara att vi är på väg dit.
    Med "vi" menar jag hela västvärlden.
    Det är ingen tvekan om att det är "vi" som kommer att stå för mördandet.

    SvaraRadera
  10. Du är blind. Blind. Blind. Eller så önsketänker du.
    Dessutom, rent faktiskt, så finns det bara två folk som kan mördas i sverige. Det ena är Svenskarna. Det andra är Samerna.

    SvaraRadera
  11. Det blir väl tråkigare med en bloggare mindre. Men jag förstår dig.

    SvaraRadera
  12. Den svenska modellen har sina brister.

    Men det är just det som är så bra - för att ur det kommer det förr eller senare att växa fram något nytt och fräscht - som jag ser det.

    I o f s så kan jag ha fel i detta - men det kan jag ej föreställa mig att jag har.

    Vad tror Du ?

    SvaraRadera
  13. Jag förstår dig, har tänkt likadant själv. Varför hålla på? Men sen tänker jag att varenda liten röst som är emot makten är trots sin litenhet en röst, det är alltid någon som läser, det finns alltid någon som kan få en motbild som i sin tur kan generera motbilder i sig. Man kanske inte märker det själv, men tänk på att du har haft över 180 000 läsningar av din sida.

    Många människor har funnit värt "besväret" att återkomma till din sida för att lyssna på vad du har att säga, och detta utan att du pingat artiklar vad jag förstår?


    Du har skrivandets gåva och du resonerar dig fram till dina slutsatser på ett sätt som kan få den osäkra att tippa lite mer åt det "rätta" hållet genom logik. Maktens megafoner har bara känslor och propaganda inriktad mot folks mer eller mindre primitiva känslor snarare än fakta att komma med. Det behövs en motbild mot detta.

    Samtidigt är bloggandet ett sätt (för mig i alla fall) att inte låta huvudet bäddas in i en bekväm bomull där man inte ifrågasätter längre.
    Men, det finns viktigare saker faktiskt. Du ska naturligtvis göra det som känns bäst för dig.

    SvaraRadera
  14. @vargiveum. Tack för din kommentar! Jag ber om ursäkt för att det dröjt så länge innan jag svarat.

    Jag är givetvis mycket tacksam för alla som tagit sig tid att läsa min blogg de senaste åren. Det är heller inte så att jag tänker helt sluta skriva, jag vet bara inte i vilken form det ska ske.

    Hälsningar,
    K

    SvaraRadera
  15. @MetalHeadViking. Tack för din kommentar! Jag behöver hämta andan ett tag, sen får vi se vad som sker.

    SvaraRadera
  16. @Martin. Jag får nog hålla med dig i din sista kommentar. Det är bara svenskarna och samerna som riskerar utrotning framöver.

    SvaraRadera
  17. @Bertil Johansson. Tack för din kommentar. Vi får minnas det som var och se om något går att återskapa i framtiden ur spillrorna av det som förstörs nu.

    SvaraRadera
  18. Hej K! Fick nys om din sorti först nu. Har alltid läst och följt din blogg och tycker att du skriver mycket välbalanserat och bra men ändå med en glöd och en tankeskärpa.

    Jag förstår dig. Jag har befunnit mig i samma sits och mina bloggar ligger för fäfot. Det som tar upp min tid i kampen mot vanvettet är flygbladskampanjen. Något mer orkar jag inte. Så jag förstår din frustration och uppgivenhet.

    SvaraRadera
  19. Hej Cavatus! tack för din kommentar! Ledsen att det tog så länge innan den publicerades! Jag har inte gett upp helt utan fortsätter kampen på annat sätt för tillfället. Förmodligen kommer jag börja skriva igen någon gång framöver, det tycks vara en klåda jag inte blir fri från. :-)

    Lycka till med allt du gör!

    Hälsningar!
    K

    SvaraRadera