onsdag 31 augusti 2011

En cyanidampull med karemellsmak

Centerns nominerade partiledare är en 28-åring med nyliberala preferenser. Det är således Centerns bästa hopp inför framtiden enligt valberedningen. Det gjorde valet av rubrik till bloggposten enkelt. Förvandlingen från landsbygdsparti med viss miljöprofil till nyliberalt stadsprojekt tycks på så vis vara klar. 

För någon som tappat allt förtroende för den så kallade Sjuklövern är nomineringen av Lööf välkommen. Att välja någon som uppfattas som oerfaren och inte särskilt centerpartistisk till Centerns nya ordförande är om inte politiskt självmord så i alla fall ett ganska uppriktigt menat självmordsförsök. Precis som Kd har man övergett alla de ideal som en gång ansågs vara kärnan i det egna partiet.

Båda partierna är på väg ut och undertecknad kan inte säga att han kommer att sörja dem. Möjligtvis kan man skänka en medlidsam tanke till Alf Svensson och Thorbjörn Fälldin som fått se sina partier chansera så.

Allra underdånigast,
K

DN, DN, DN, SVT, E24, GP, GP, HD, NSk, SkD, SvD, SvD, SvD

tisdag 30 augusti 2011

K som i Kulturberikning, Kriminalitet, Krig, Kolonisation

I vad som tycks vara en uppgörelse mellan två pakistanska grupperingar utanför en moské i Köpenhamn har en person dödats och minst en person skadats.

Det är en av numera oräkneliga fall av hur den påstådda kulturberikningen tar sig helt andra uttryck i verkligheten än den framgångssaga vårt etablissemang håller fast vid med dårars envishet.

Det är svårt att se vad de försöker uppnå annat än att ta in horder av valboskap som ska säkra deras plats vid makten, en politik Olof Palme lade grunden till på 70-talet. Det är en strategi som kommer misslyckas och slutresultatet kan inte bli annat än konflikt, sönderfall och fattigdom.

Samtidigt fortgår våra eliters projekt med dem omvända koloniseringen av Sverige, senast idag skrivs det om mångkulturella lovdagar och ordföranden för Dhimmirörelsen Broderskapsrörelsen Tro och Solidaritet vill göra Eid al-Fitr till helgdag.

Tidigare hade undertecknad blivit upprörd över artikelns pompösa anspråk, men numera är det bara att tacka och ta emot när den typen av alster publiceras. Det går inte att få bättre eldunderstöd i kritiken av det mångkulturella projektet än de återkommande klavertrampen från sådana som Peter Weiderud, Lena Sundström och Anton Landehang med flera.

Sagan om den lyckliga regnbågsgården

måndag 29 augusti 2011

DDR vädrar morgonluft igen

I den svenska offentliga debatten rörande extremism ligger fokus ganska ensidigt på högerextremism, eller det man för stunden väljer att kalla högerextremism.

Samtidigt är det uppenbart för alla med ett minimum av samhällsintresse att det är extremvänstern som dominerar när det gäller politiskt våld. Eftersom de fungerar som etablissemangets tjänstvilliga små troll så får de också hållas år efter år.

På en europeisk nivå kan det också vara intressant att notera att extremvänstern vädrar luft efter att ha varit på defensiven sedan kommunismens sammanbrott i början av 90-talet.

Al Jazeera English har i dagarna sänt en dokumentär om hur arvet efter DDR och Stasi fortfarande ligger tungt över Tyskland. Inte nog med att det tyska etablissemanget nästan helt avstått från att ställa de gamla eliterna i DDR till svars för deras brott, man fortsätter att betala ut generösa pensioner till de gamla topparna inklusive Erich Honeckers änka och i Berlin har det gamla östtyska socialistpartiet rönt valframgångar. I partiet återfinns funktionärer ur forna Stasi som nu arbetar på att försöka skriva om historien och man gör ingen hemlighet av sin önskan om att återinföra det gamla systemet.

lördag 27 augusti 2011

När vanlig roulette blir rysk roulette

E24 har den senaste tiden haft flera intressanta artiklar om Euron och hur läget för valutan och därmed hela EU-projetket förvärras.

Det kan braka när som helst
Därför kvalar euron snart in på klassisk krislista.
Euron och Silvio är elden

Som har påpekats på annat håll så var EU-etablissemangets plan för att lösa krisen att tillväxten i USA skulle ta fart igen och man skulle kunna växa sig ur problemen. När vi nu tycks på väg in i en ny lågkonjunktur (depression?) så visar det sig att de inte hade någon reservplan.

Det som pågår nu är ett stort kollektiv av makthavare i Europa som beter sig som svårt skuldsatta spelare på ett kasino. Med skenande puls och tunnelseende satsar man mer och mer i hopp om att kamma in en storvinst som ska lösa alla problemen. Det är inte ett rationellt beteende och i de allra flesta fallen gör det bara problemen värre, oftast mycket värre.

I det här fallet använder de dessutom andras pengar på spelbordet.

Förra bloggposten i ämnet: Lämmeltågets ivriga marsch mot stupet.

Lästips: Affe, Janne M och Robsten

Affes statistikblogg går igenom hur den pågående kolonisationen av Sverige förändrat befolkningssammansättningen på bara 13 år.

Robsten synar Mångfaldsbarometern i sömmarna.

Jan Milld skriver om hur våra härskande eliter är i symbios med varandra på folkets bekostnad.

Bekräftelsebehov?

Oscar Wilde sa "att älska sig själv är början på en livslång romans". Det är något Expressen tagit fasta på och nominerat sig själva i sin egen tävling.

Det är slående hur den så kallade 08-eliten som ser sig själv som sofistikerade och kosmopolitiska lyckas briljera i provinsiell småborgerlighet gång på gång.

fredag 26 augusti 2011

Kamikazementalitet

SD har fallit till 2,9% i Synovates senaste mätning. Mediaetablissemanget hoppar jämfota av skadeglädje och vältrar sig i mer eller mindre fantasifulla analyser av hur terrordåden i Norge sänkt SD. Samtidigt visar det hur stark SD-fobin i etablissemanget vuxit sig när man knappt noterar att fyra av åtta riksdagspartier hamnar under spärren i undersökningen. Det borde väcka fler frågor om Synovates undersökning än resultatet. Gjordes den på en av deras personalfester?

Om vi nu ponerar att resultatet stämmer så skulle det ha enorma konsekvenser för det politiska landskapet och både hur den svenska demokratin/demokraturen fungerar. Det tycks inte föranleda några djupare analyser hos de tillfrågade proffstyckarna. Inte ens att Vänsterpartiet åker ur riksdagen verkar göra något. Nu har ju en stor del av journalistkåren flyttat sina sympatier till Miljöpartiet, men nog trodde man att gammal kärlek skulle betyda något för dem i alla fall?

Med den mentalitet som råder i etablissemangsmedia så är det bara den kortsiktiga propagandistiska vinsten som spelar någon roll. Att de gång på ertappas med att ljuga och manipulera på ett sätt som bara kan gynna SD i slutänden verkar man inte bry sig om, eller kunna ta in. Men den typen av kamikazementalitet är egentligen främst ett tecken på desperation, inte att segern är inom räckhåll.

Även om de skulle lyckas i sitt uppsåt här i Sverige så håller utvecklingen i övriga Europa på att glida dem ur händerna. Hur de än skriar och bräker mot Dansk Folkeparti eller Sannfinländarna, UKIP, Front National med flera så kommer de bara mötas av avmätt förakt eller likgiltighet. Under tiden spricker grunden i deras elfenbenstorn allt mer.

DN, GP, Exp,

torsdag 25 augusti 2011

Oviljan att kritiskt granska rebellerna

Eftersom mycket av rapporteringen kring kriget i Libyen har kommet att präglas av ett önsketänkande om "de goda mot de onda" så drar sig västerländsk media för att lyfta fram några obekväma observationer om rebellerna.

Gång på gång visar det sig att de ljuger så det visslar. Det är knappast förvånande i krig, men det är ändå märkligt att de behandlas med en sådan vördnad i rapporteringen. Bara de senaste dagarna har vi fått veta att Tripoli var erövrat, att man hade tagit en av hans söner till fånga och senast idag att man skulle ha Khadaffi inringad i ett bostadsområde. Inget av det var sant.

Med undantag för de rebellstyrkor som avancerade västerifrån och vilka med all sannolikhet fått militär träning av specialförband från NATO så är rebellerna militärt outbildade, odisciplinerade och okoordinerade. Hur omfattande plundringarna och övergreppen varit i Tripoli lär vi få veta först efteråt. Å andra sidan är inbördeskrig alltid smutsiga krig och det finns inga bevis på att de skulle varit värre än andra, men inte heller bättre.

Det svenska mediaetablissemanget har valt att helt (?) ignorera de rapporter om grymheter som riktats mot svarta under upproret. En redan illa sedd grupp i Libyen (och på andra ställen) har enligt fragmentariska uppgifter kommit i kläm mellan de två sidorna, där svarta män ska ha fallit offer efter anklagelser om att vara rekryterade av regimen. I det här fallet är massmedia överseende med rasistiskt våld så länge det är för ett i deras tycke högre syfte.

Khadaffiregimen har varit vedervärdig och dess fall är inget att sörja. Men det betyder inte att man ska sätta den andra sidan på en piedestal. Vi vet dessutom fortfarande inte vilka det egentligen är som vi har gått i krig för.



DN, DN, DN, GP, GP, SVT,

onsdag 24 augusti 2011

Några reflektioner rörande Libyen

Det här blir ingen riktig bloggpost, snarare några stödord att ha i åtanke för den som är intresserad av vad som pågår i Libyen.

Regimen kanske är slagen men det är inte synonymt med att rebellerna har vunnit. Varför tror alla [i media] att det är över?

Var har Khamibrigaden tagit vägen? Khadaffis elitstyrkor har tidigare varit bra på att lägga bakhåll för snabbt framryckande rebeller, förbereder man ett urbant gerillakrig för att skapa maximalt kaos? NATO får svårt att bomba och rebellerna tappar ansiktet.

Slutstriden står inte i Tripoli. Slutstriden står i Sirte och Sabha. Blir den utdraget kommer det inte vara en slutstrid alls, utan början på nästa fas i kriget.

Uppgifter finns att rebellerna inlett en belägring av Sirte. Man ska ha  skurit av el och förnödenheter till befolkningen i staden. Kommer NATO att bomba rebellerna nu? (Retorisk fråga)

Ju längre Khadaffisidan kan dra ut på det här ju större möjligheter har de att fortsätta vara en maktfaktor i Libyen. Fortsatt krig och kaos är deras bästa vän under rådande omständigheter. Det kan möjligtvis undvikas om rebellerna kan köpa över de bestående elementen (immunitet/maktdelning) ur den gamla regimen minus familjen K.

Intressanta paralleller för att bygga hypotetiska scenarion utifrån: Somalia 1991 och Afghanistan 1992. Irak 2003 är mindre intressant med reservation för hur den kommande regimen tänker behandla resterande delar av den gamla. Avbathifieringen av den irakiska statsapparaten blev som bekant startskottet på det blodiga inbördeskrig som rasade som intensivast i Irak 2003-2008.

Med detta önskar jag alla en god natts sömn.

Allra underdånigast,
K

svt expr dn svt gp expr svd svd dn dn dn svt
abE24, dagen, dn

måndag 22 augusti 2011

Vad döljer sig bakom rapporten om islamofobi och antisemitism?

Idag levererades en rapport om antisemitism och islamofobi till integrationsminister Ullenhag. TT:s artikel om den skräller av varningsklockor, man kommer med svepande påståenden och ger sken av att det är vetenskapligt, man mörkar vilka som skrivit rapporten och har det alarmistiska tonfall som hör hemma i propaganda.

Författarna, Mirjam Hagström och Birgitta Löwander visar sig också höra hemma i pk-industrin. Mirjam Hagström är en produkt av Malmö Högskola som varit medförfattare till rapporten "Lyckad invandring - sju goda exempel" och gör enligt uppgift ingen hemlighet av sitt mål att få ut Sverigedemokraterna ur riksdagen. Birgitta Löwander är en av dessa otaliga akademiska politruker som tjänat sitt uppehälle på invandringen och sedan länge känd som sympatisör till AFA.

Deras "vetenskap" lämnar mycket övrigt att önska och skulle knappast bli bli godkänd ens som B-uppsats på ett riktigt universitet, men ett exempel är illustrerande:

Man påstår att det finns 15 000 rasistiska hemsidor på nätet och att det ska ha fördubblats sedan 2009. Källan som anges för detta i rapporten på sid 11 är ett tal som hölls på en konferens i Prag av en representant för Wiesentalcentret och att den obskyra organisationen INACH gör den uppskattningen. Det finns med andra ord inga möjligheter för läsaren att kontrollera påståendet. Hur har man mätt? Vilka kriterier har använts? Var finns källmaterialet?

I övrigt är det dominerande intrycket av rapporten att man har bristfälligt underlag, hänvisar i cirkelresonemang mellan likasinnade för att bekräfta varandras teser och i övrigt känns den saxad ur BRÅ:s rapporter eller Wikipedia.

Tillägg: Jan Millds bloggpost om Birgitta Löwander är mycket läsvärd

SvD, DN, SR,

fredag 19 augusti 2011

Lämmeltågets ivriga marsch mot stupet

Det brukar påstås att något inte är sant förrän det blivit officiellt förnekat. När det gäller eurokrisen, turbulensen på finansmarknaderna och i förlängningen den kris som hela EU står inför så stämmer det i många avseenden.

Gång på gång har den härskande klicken i Bryssel slagit fast att man har läget under kontroll bara för att bli överkörda av en verklighet som vägrar att foga sig. Trots det har man fortsatt leverera oförstörbara sanningar till Europas folk, sanningar som rasat ihop som korthus strax därefter.

Euron var en garanti för STABILITET och VÄLSTÅND. Att inte vara med i Euron var ett recept på armod och elände. Greklands problem var inte så allvarliga. Greklands problem var hanterbara. Om Grekland bara fick ett nödlån så skulle det ordna sig. Om Grekland fick flera nödlån så skulle det ordna sig. Om vi bara häller ner pengar i det grekiska kaninhålet till dess det är fullt så...

Portugal var inte lika illa som Grekland. Irland var inte lika illa som Portugal och Grekland. Portugal, Irland och Grekland kanske hade problem men det här skulle inte komma att omfatta Spanien och Italien. Grekland, Portugal, Irland, Spanien och Italien kanske har problem och Tyskland börjar ledsna på att betala för alltihop men... men... Nästa person som frågar om Euron får en örfil! Fortsätt bara betala! Politikers prestige står på spel!

De franska bankerna har inte problem...

Någonstans i detta förlopp borde det ha blivit uppenbart att man försöker laga Titanic med silvertejp och tuggummi. Eurons och EU:s undergång är inbyggt i dess själva grundpremiss.

Det är ett politiskt projekt skapat av våra eliter, för våra eliter. Man har försökt anpassa ekonomisk och samhällsutveckling efter ideologiskt önsketänkande. Det finns andra exempel i den moderna historien på sådana experiment. Ska man se hur de har slutat så väntar ett debakel av närmast bibliska proportioner där Europas folk kommer att få räkningen för den politiska adelns inkompetens och arrogans.

Eurohuset brinner för fullt men EU-federalisterna vill ändå att vi ska flytta in. Rädde sig den som kan.

Tillägg 110826: E24 har två intressanta artiklar om Euron som rekommenderas:  Det kan braka när som helst och Därför kvalar euron snart in på klassisk krislista.

DN, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, SVD, SVD, SVD, GP, GP, GP, GP, SR, SR, SR, SR, SVT, SVT, SVT, SVT, E24, E24, E24, E24, DN,

torsdag 18 augusti 2011

tisdag 16 augusti 2011

"Tengo una remera del Che y no sé por qué."

På DN:s ledarsida skriver Erik Helmerson om Che Guevara och undrar hur någon som var så blodbesudlad i verkligheten kan ha blivit en ikon i konsumtionssamhället?

För några år sedan skrev Alvara Vargas Llosa om kulten kring Che Guevara och konstaterar att de flesta som dyrkar honom dyrkar myten och vet inget om den historiska personen.

Bilden som tonar fram är av en psykopat med storhetsvansinne som mördade åtskilliga människor med sina egna händer och beordrade avrättningarna av mellan 200 och 700 fångar under sin tid som chef på det ökända fängelset La Cabaña på Kuba. Vissa uppgifter gör gällande att han ska ha ett direkt ansvar för runt 2000 mord under sitt 39-åriga liv.

Che Guevara var av samma skrot och korn som bödlarna i Berias NKVD eller dödspatrullerna i SS Einsatzkommando. Skillnaden är att de föräras inte insmickrande filmer av vänsterliberalerna i Hollywood eller klatchiga kaffemuggar och t-shirts.

Rubriken betyder "Jag har en Che t-shirt och jag vet inte varför". 

måndag 15 augusti 2011

Ariadads vision om samhällsförändring

Politiskt Inkorrekt har via Mats Dagerlind uppmärksammat Samira Ariadads debattartikel på SVT:s hemsida. Samria Ariadad passar in bra på det som Per Garton kallat anarkofascism i en debattartikel om våldsverkarna inom Palestinarörelsen.

Revolutionsromantik, våldsromantik, svartvit världsbild, korkad.

Utan att öda mer tid på vad hon skrev så är det istället intressantare att se vad det beteende som hon hyllar faktiskt resulterat i. Croydon efter upploppen:


Artikeln om de drabbade här.


Brittisk historiker utlöser ramaskri när han analyserar upploppen

Historikern David Starkey deltog för några dagar sedan i en debatt i BBC som väckt stor uppmärksamhet i Storbritannien. Han menade att upploppen i engelska storstäder till stor del beror på en nilistisk svart gangstermentalitet med rötter i den jamaicanska gängkulturen som slagit rot i Storbritanniens förorter.

Att han utvecklar det resonemanget och menar att det just handlar om en subkultur bland de unga där hudfärg numera inte spelar någon roll gör ingen skillnad, brandfacklan var kastad. Resten av debatten blev ett indignerat tjatter från de andra debattörerna där även debattens "moderator" hakar på.

Den brittiska vänstern har reagerat med ursinne och bland annat har krav förts fram på att han inte ska få medverka i TV i framtiden. Som bekant är vänsterns definition av mångfald och tolerans att det är deras åsikt som gäller och bara den.


Dr Starkey får dock medhåll från oväntat håll. Dr Tony Sewell är ordförande för välgörenhetsorganisationen Generating Genius och menar att David Starkey har rätt i sak, även om han värjer sig mot Starkeys osminkade ordval.


Dr Tony Sewell

söndag 14 augusti 2011

UMR:s krav på kulturrevolution

Igår började undertecknad arbeta på en bloggpost rörande Ungdom mot rasisms debattartikel i SvD. Vid den tidpunkten hade några bloggar redan länkat till artikeln. När den skulle färdigställas idag stod det klart att alla bloggposter som länkat till artikeln var bortrensade. Förmodligen var inte reaktionerna på nätet så unisont hyllande som man tänkt sig och då slog censurreflexen till.

Det här är precis så skenheligt och fegt som man kan förvänta sig av den totalitära toleransens försvarare. Man pratar om mångfald, öppenhet och demokrati men är i grund och botten fientligt inställd till alla tre. Man har en agenda som ska drivas igenom och då får inte ens de egna slagorden komma i vägen.

Så även när UMR har uppenbarligen har hyrt in en spökskrivare för att försöka förmedla mer intellektuell framtoning än vanligt så kan man inte förneka sin sanna natur. Den som sett dem i andra sammanhang vet att de knappt kan förflytta sig mellan två rum utan att slå knogarna i tröskeln. Det är en ren broilerorganisation som fungerar som sprängbräda in till maktens korridorer och köttgrytorna.

Trots deras pretentioner i artikeln så var den inte särskilt mycket att komma med. Ett välmenande örfilande av det öppna samtalet i uppbyggligt syfte. Man är inte ute efter att straffa enskilda obekväma bloggare, man vill straffa dem alla. Bakom akademisk prosa lanserar man paranoida förklaringsmodeller för att därefter förespråka häxjakt, censur och mörkläggning.

Man kan avfärda UMR och den myriad av andra skattefinansierade organisationer i samma fåra som nyttiga idioter åt vårt etablissemang. Men historien visar tydligt att nyttiga idioter är farliga idioter.

Allra underdånigast,
K



Post Scriptum
En komisk detalj rörande UMR är att den så kallade mångfaldens försvarare företräds av en är en nästan helt etniskt svensk styrelse. Som den gamla tidens kolonialherrar reserverar man rätten att föra sina klientfolks talan, för deras eget bästa förstås.

onsdag 10 augusti 2011

När man synar artiklarna i sömmarna...

I DN försöker man förtvivlat retuschera bort de delar av upploppen i England som inte passar den politiskt korrekta mallen. Det går sådär.

Johan Wirfält vill trolla bort raskomponenten ur upploppen. Anledningen till det är för att upploppen haft ett så dominant inslag av svarta och karibier. Då måste det politiskt korrekta propagandamaskineriet dra igång. Han hänvisar till en artikel i The Guardian som är ett sammelsurium bortförklaringar, anekdoter som egentligen inte säger något om helheten och som avslutas med den för vänstern så typiska revolutionsromantiken.

Wirfält hänvisar också till Londonpolisens bilder på efterlysta för att bevisa att ras (= svarta) inte är en viktig komponent i upploppen. Men vid en snabb genomräkning av bilderna där det går att avgöra utseende så var 22 av 26 efterlysta svarta. Svarta utgör 2% av befolkningen i Storbritannien så överrepresentationen är rätt påtaglig.

För att undvika missförstånd: en bandit är en bandit oavsett hudfärg. Det undertecknad vänder sig mot är förljugenheten som infinner sig när maktens megafoner till varje pris ska höja sina klientgrupper över varje misstanke.

I en annan artikel i DN intervjuas Sarah Scuzzarello. I artikeln får man inte veta så mycket mer än att hon är statsvetare. Sarah Scuzzarello har inriktat sin akademiska gärning på mångkultur och föga förvånande kan inte det mångkulturella samhället klandras enligt henne utan det är Tory's nedskärningar och klasskamp som bär ansvaret. Samma förklaringar som vänstern använt i minst ett århundrade för att förklara det mesta, i synnerhet sådant som de ställt till själva.

Scuzzarello är en av de otaliga akademiska politruker som våra genompolitiserade universitet spottar ut i drivor numera. Ur pk-perspektiv är hon ett givet val att intervjua om upploppen. Artikeln är också  bortkastad läsning för oss andra som vill veta vad som egentligen pågår.

Dårvänstern gör sitt bästa för att förvandla gangstern Duggan till martyr. Hans meritlista som bland annat inkluderade langning av crack kan man läsa här.

Tillägg: Missade att champangemarxisten Nina Powell fått en artikel översatt och publicerad i DN Kultur. Den intellektuella stagnationen är så total hos extremvänstern att det nästan blir lyteskomik. Daily Mails analys av upploppen lär däremot inte föräras plats i DN Kultur.



tisdag 9 augusti 2011

När samhällskontraktet upplöses

Om mångkulturens misslyckande lyftes fram i de föregående bloggposterna rörande kravallerna i England så kan den politiskt korrekte nu glädjas åt -och gör det säkert- att det etniskt engelska bottenskrapet vågat sig fram ur sina hålor och plundrar, vandaliserar och misshandlar med lika stor iver som de svarta gängen föregående kvällar.

Grunden för statens legitimitet är våldsmonopolet. Det används för att upprätthålla lagar och skydda medborgare och samhälle. I Storbritannien precis som i övriga Västeuropa urholkas den legitimiteten allt mer varje gång samhället visar sig oförmöget att fullgöra det mest grundläggande kontraktet mellan samhälle och medborgare. Istället har man i decennier anpassat systemet efter kriminella, parasiter och andra missdådare.

Konsekvenserna kan man se ikväll på brittisk TV. I pöbelns spår bildas medborgargarden och rena försvarszoner sätts upp i vissa områden. Kaviarvänstern kommer säkert att förfasas över att det finns de som vägrar bli offer och som vanligt dra fel slutsatser. Men problemet är inte att folk försvarar sig mot kriminellt patrask, problemet är att man helt tappat tilliten till samhällets förmåga att göra det. Med det försvinner en mycket viktig gemenskap.

Andra aktörer kommer att kliva in i samhällets ställe. Det kan baseras på delade politiska värderingar (radikala grupper på höger och möjligtvis även vänsterkanten), gemensamma ekonomiska intressen (affärsinnehavare, andra som vill skydda sin egendom) etniska och religiösa intressen (t ex sikherna som bildat försvarsmur kring sitt tempel ikväll) och alla regler för våldsanvändning kommer att upplösas.

Hur långt det kommer att gå den här gången återstår att se. När den patetiska svenska dialogpolisen tycker att brittiska polisen borde spela gitarr och sjunga Kumbaja för banditerna medan de bränner och plundrar så är det verkliga problemet återhållsamheten med våld från samhällets sida.

Även ett omfattande och rent av dödligt våld från våldsmonopolets sida har långt större förutsättningar att hålla sig inom vissa ramar och sedan trappa ner än anarki som får sitt eget liv.


svd svd svd svd svd dn dn dn dn dn dn
SVD, AB

Vad som hänt och vad som väntar

Upploppen i England fortsätter och på rätt många håll i svensk media håller man fast vid "fyrabarnspappan" som sköts av polisen, vilket underförstått ska rättfärdiga eller åtminstone ursäkta det som nu utspelas. Så låt oss i korthet sammanfatta vad som var känt.

* Att Mark Duggan var en återfallsförbrytare med kopplingar till kriminella gäng i norra London.
* Att Mark Duggan hade ett skarpladdat vapen som han antingen använde eller stod i begrepp att använda när polisen sköt honom.
* Att Mark Duggans familj säger att han var världens raraste gosse har absolut ingen som helst trovärdighet. I fall efter fall rörande grov brottslighet, med Breivik senast, så kan personer i deras omgivning intyga att de var svärmorsdrömmar i just de sociala sammanhangen. Även om de vet att han var ett rötägg så är det inte troligt att de kommer att erkänna det utåt. Lättare då att skylla allt på polisen.

Vad som faktiskt hände spelar allt mindre roll, det som utspelas nu har fått sitt eget liv. Det brittiska samhället har precis som många andra i Västeuropa befunnit sig i ett gradvis förfall i decennier. För Storbritanniens del så gjorde eran med Blair/Brown att det inre förfallet skyndades på avsevärt.

I kombination med den katastrofala massinvandringen, ett utbildningssystem som bara fungerar för de privilegierade klasserna och en arbetsmarknad där östeuropéer som arbetar för minimilöner konkurrerar ut den inhemska befolkningen så har läget gått från gick från illa till katastrof.

Det vi ser nu är försmaken på vad som väntar för oss alla om den nuvarande samhällsutvecklingen får löpa på.

Enklavisering, fragmentering, radikalisering, inbördeskrig.

 Västeuropas framtid?

Lästips: Enoch Powells kända tal "Rivers of Blood" från 1968 där han redan då förutsåg vad mångkulturen skulle leda till.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 GP SkD, GP, DN, Dagen, HD, SMP

söndag 7 augusti 2011

Tribalistisk rasism

I fredags sköts en kriminell vid namn Mark Duggan till döds i en eldstrid med polisen i Tottenham. En polis skottskadades. Ikväll utbröt upplopp i Tottenham där horder av svarta ungdomar attackerade en polisstation, vandaliserade allt de kom åt, plundrade affärer och attackerade journalister. För dem är logiken klar, att den skjutne var en gangster var inget hinder, han hade samma hudfärg som dem och då ska hämnd utkrävas.

Tottenham kulturberikas

Om det alls rapporteras med någon detalj i svensk media de närmaste dagarna så kommer det att kombineras med bajsnödiga bortförklaringar om "utanförskap", "diskriminering" och andra floskler. Mångkulturen är nämligen en sådan välsignelse att den aldrig kan vara problematisk, bara berikande.

Den mångkulturella rasismens logik är också sådan att det bara är vita som kan vara kriminellt slödder. När andra gör exakt samma saker är de missförstådda, inte tillräckligt daltade med eller rent av offer för att de är kriminella.

Tillägg: Den skjutne Duggan beskrivs i DN som "familjefar". Inte ett ord nämner att han sköt en polis. GP kallar honom "fyrabarnsfar" och missar även de att han var en återfallsförbrytare. Även SR och AB går i samma spår. Så förutsägbart.

Tillägg 2: Sedan det här skrevs sent igår kväll har det lagts till i artiklarna ovan att Duggan var inblandad i en skottväxling med polisen.

Tillägg 3: GP skriver att brittiska medier rapporterar att "någon" i bilen sköt polisen. I själva verket så rapporterar bland andra Daily Mail att det var Duggan som sköt polisen, men det kan ju inte svensk media skriva för då åker "offrets" helgongloria på sne... DN låter det vara oklart vem som gjorde vad.

lördag 6 augusti 2011

Marteus bränner en säkring - igen

Expressens ledarskribent Ann-Charlote Marteus är ett bra exempel på talanglös man kan vara och ändå få vara en av maktens mest upphöjda megafoner. Dagens ledarkrönika är ännu ett debilt utbrott gentemot Sverigedemokraterna och Björn Söder där man undrar om hon var rejält bakfull när hon skrev den?

Man skulle kunna tro att den är skriven av någon av de sämre slipade knivarna i Ung Vänster, men det är en ledarskribent på en av Sveriges största tidningar. Förvisso Expressen, men ändå.

Den är rörig, hatisk och osaklig. Återigen, det är ju Expressen så vad annat var att vänta, men även där tycker man att de åtminstone skulle vilja kunna uppvisa någon slags intellektuell stringens?

Samtidigt är Marteus anslag det mest logiska utifrån den position hon är i. Hon kan inte debattera i sak, då väntar ett förödmjukande nederlag. Det vet journalister som Marteus så numera vill de bara få tyst på debatten. 

Hon är också en av de riksmobbare som eldat på den massmediala hatkampanj som bedrivits mot SD och oliktänkande sedan terrordåden den 22:s juli och självrannsakan är uteslutet. Då jobbar man inte på Expressen till att börja med.

Det som återstår då är att vråla högre, fradga ännu mer och hytta med facklan och högaffeln medan man anför pöbeln. Allt för att visa hur upplyst, tolerant och demokratiskt sinnad man är.

SR:s dubiösa rapportering om hatbrott

SR rapporterar att de så kallade hatbrotten i USA mot HBT-personer ökade förra året. Eftersom HBT är en av maktens klientgrupper så är deras väl och ve av betydligt större intresse för megafonerna än den övriga befolkningens. 

"Förra året mördades 27 amerikaner på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Det är ett mord varannan vecka, och den siffran är den näst högsta på tio år."

SR uppger ingen källa, men förmodligen är det från NCAVP:s rapport, en amerikansk intresseorganisation för HBT-frågor. Man uppger att antalet mord mot HBT-personer ökade från 22 till 27 (29 mord 2008). Eftersom FBI inte har släppt någon statistik för 2010 går det inte att kontrollera de uppgifterna, men det är intressant att notera att FBI rapporterar åtta mord för 2009 i samma kategori (vilket även inkluderar där heterosexuella fallit offer för hatbrott). Det är alltså ett betydande glapp mellan den officiella statistiken och intresseorganisationens resultat, vilket kan bero på att de använder ett annat material än officiella källor.

Dess vetenskapliga hållbarhet kan också ifrågasättas, vilket framgår med all tydlighet på sidan 14 i rapporten där det framgår att materialet är inkomplett, man använder egna definitioner och man använde olika arbetsmetoder i olika delar av USA. En välvillig tolkning är att den är en intressant partsinlaga, men knappast något som ensamt kan sägas beskriva en samhällsutveckling.

När man tar del av SR:s inslag i ämnet så är det snällaste man kan säga att det är undermåligt journalistiskt arbete att dra så kategoriska slutsatser av ett sådant bristfälligt underlag. En mer krass tolkning  är att det är ett propagandaalster så här under prideveckan.

I USA begicks det totalt 15 241 mord under 2009.


Tillägg: Fria Tider refererar till det här blogginlägget i en av sina artiklar och det följer även en intressant debatt i kommentarsfältet.

onsdag 3 augusti 2011

Åsiktsförföljelse 2011


I Göteborg åtalas en spårvagnsförare för att han ska ha använt ordet "svartskalle" till några ungdomar som försenat resan genom att hålla upp dörrarna. Att resurser och skattemedel läggs på att driva åtal för vad som i grund och botten är ett tjafs där det dessutom står ord mot ord visar hur långtgående den politiska korrektheten har förgiftat samhällsstrukturen.  GP, DN

Aftonbladet är uppenbart missnöjt med att SD-politikern Erik Hellsborn får sitta kvar som nämndeman efter att han bloggat kritiskt om mångkulturen i samband med massakern i Norge. I den totalitära toleransens namn så måste all opposition krossas och dissidenter brännmärkas. DN

I Norge kallar polisen Fjordman till förhör under förevändning att de vill lära sig mer om "högerextrema miljöer". Fjordman har inget med terrordådet att göra men han är en välkänd kritiker av mångkulturalismen och Islam och har varit en nagel i ögat på det norska vänsteretablissemanget i ett antal år. I och med polisförhör kommer hans identitet att röjas, han kommer att få löpa gatlopp i etablissemangsmedier och riskerar att få sitt privatliv förstört.  Det är svårt att tolka polisens tilltag som något annat än ett illa förtäckt hot till systemkritiska bloggare.

Ifrågasätter man makten och dess pseudoreligioner så kommer den att hitta en förevändning för att kartlägga, hänga ut och straffa dig. Tro inte att du kan vara anonym, tro inte att du kan komma undan. Det enda som accepteras att tystnad och underkastelseDN, GP,

"I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps."

Willhelm Moberg

I slutänden så är det enda som makten och dess megafoner uppnår med detta att de skapar nya Breivik. Men det är kanske vad de vill.

Allra underdånigast,

K 

P.S. Om någon missat Julia Caesars senaste krönika så läs den här!


SR,