fredag 31 december 2010

Islamisterna 1, Reinfeldt 0

Statsminister Reinfeldt kommenterar den islamistiska terrorn i en debattartikel i SvD:

"Det öppna samhället bygger på vår förmåga att hålla ihop. Det hämtar sin kraft i förvissningen om att vi är trygga i samhället och med varandra. Terrorattacken i Stockholm visade att det hos oss finns de vars syfte är att förstöra vår öppenhet och inskränka vår trygghet. Terrorplanerna i Danmark tydliggör att just detta är avsikten. Det kommer vi aldrig att acceptera.
Nu påminns vi om betydelsen av det förebyggande arbetet. Vi ser också vikten av ett starkt samarbete. Så fortsätter vi att motarbeta dem som hotar vår trygghet."

Man ska med andra ord fortsätta göra det man gjort hittills som inte har fungerat. Man åker runt och krusar sådana som Helena Benaouda ( och nu) i trygg förvissning om att de ska slå en signal om någon verkar terrorbenägen. 

Märk även Reinfeldts ordval, man ska "motarbeta" inte förhindra, "förebygga" inte stoppa och sist men inte minst så är terrorn "inte acceptabel". Ungefär som bombdådet 11 december var "ovälkommet". 

Om det är Reinfeldts härskri så lär det vara fritt fram för islamister och andra missdådare ett tag till. 

En väntad draksådd

Ända sedan 90-talet har Sverige varit känt som ett viloland för militanta islamister och allsköns andra terrorgrupper. Man har kunnat utnyttja systemets slapphet och avsaknaden av kritisk granskning från media för att ostört planera, finansiera och rekrytera till sina operationer utomlands.

Efter massakern i Luxor 1997 rapporterade International Herald Tribune att logistik och planering innan terrordådet ombesörjts från Storbritannien, Nederländerna och Sverige. Det nämndes inte med ett ord i svensk press.

SÄPO har tidigare stoltserat med att man brukade bjuda in prominenta islamister på ett kopp té då och då och  vänligt förklara för dem att svenska säkerhetspolisen minsann hade full koll. Man kan lätt föreställa sig det muntra förakt det måste ha väckt hos islamisterna.

Nu har den "svenska modellen" med sätta näsan i vädret och låtsas som om problemen inte finns medan omvärlden betalar priset i blod nått vägs ände. Vi är inte ett viloland längre. Vi är ett slagfält och vi har inga andra att skylla än oss själva.

2011 kommer bli intressant det med.

Gott nytt år!

SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, GP, GP, HD
Skånskan, Skånskan

torsdag 30 december 2010

Propaganda förklädd till expertis

I bland annat Göteborgsposten intervjuas professorn i socialpsykologi vid Roskilde universitet Lars Dencik. Man får intrycket av att han är expert avseende de nu avslöjande terrorplanerna.

"Han hänvisar utöver karikatyrteckningarna till Danmarks aktiva närvaro i Afghanistan och att Nato leds av en dansk. Dessutom finns en hätsk antimuslimsk debatt i landet som kan ha betydelse, menar Dencik.

– Här finns en otrolig fokusering på islam och muslimer som inte alls liknar den vi har i Sverige. En muslim kan inte göra något utan att väcka kritik, det kan handla om att allt från att servera halal-mat till att gå i slöja, säger han.

Dencik hävdar att Dansk Folkeparti har gått i spetsen för den hårda retoriken."

Lars Dencik tillhör 68-vänstern och har under hela sitt yrkesliv gömt sig bakom sin akademiska titel för att sprida kulturmarxistisk propaganda. För att man ska kunna kallas expert eller vetenskapsman så krävs normalt sett objektivitet och ett empirisk förhållningssätt.

Lars Dencik, Marie Demker med flera med uppsatta positioner inom den akademiska världen beslås gång på gång med lögn och manipulation i ideologiskt syfte. Trots det, eller kanske tack vare det, kan de sitta kvar på sina skattefinansierade piedestaler och ger vetenskaplig fernissa åt ideologiska förklaringar när misshagliga sanningar ska neutraliseras av media.

Det Dencik säger i den aktuella artikeln är inte en analys av den uppkomna situationen. Det är ett led i en mångårig agitation. Han skuldbelägger Dansk Folkeparti för att de länge varnat för en hotbild som nu har besannats. Ett mer ohederligt och illvilligt resonemang får man leta efter.

Det säger allt om Denciks trovärdighet och varför han ges så generöst med utrymme i etablissemangsmedia.

Exempel på artiklar av Lars Dencik

Partier - ena er mot främlingsfientlighet
Ett land som bytt ansikte

Aktuella artiklar med Dencik
Skånskan

onsdag 29 december 2010

Sagan om den lyckliga regnbågsgården

Ytterligare ett (?) islamistiskt terrordåd har förhindrats. Den här gången var det Jyllands-Posten i Danmark som var målet. Fyra av de fem misstänkta terroristerna bor i Sverige, såklart. Upplägget verkar påminna om det som Lashkar-e-Taiba använde i Bombay 2008 vilket jag berört i en tidigare bloggpost.

Det är vid det här laget slöseri med tid att argumentera kring hotet från den militanta islamismen. Antingen har man förstått vad som pågår eller också har man huvudet så långt nedkört i sanden att bara fötterna sticker upp. Tyvärr återfinns den senare kategorin bland våra makthavare vilket komplicerar saken.

Men tiden kommer när även de tvingas välja sida. På den politiskt korrekta 4H-gård där etablissemangets utvalda minoriteter och klientgrupper ska samsas i regnbågsharmoni så pyr katastrofen. Etablissemangets keldjur tycker nämligen inte om varandra. De gillar inte ens husbonn, även om han tror det, de gillar bara att bli utfodrade av honom.

Förr eller senare kommer talibangalten stånga HBT-fåret genom ladugårdsväggen, den subsahariska machohunden slita upp halsen på genusgåsen, den levantiska katten klösa ögonen ur jiddishkaninerna och alla kommer att stampa på batikhönsen* så att fjädrarna yr. Den snälla men lite korkade Svedalaponnyn kommer att gömma sig i sin spilta och hoppas att ingen biter honom, men det gör de ju förstås till dess han sparkar bakut.

Då kommer Bondefredrik och hans pk-drängar tvingas fatta en del svåra beslut. Vem ska få åka till veterinären för mer bidrag och privilegier och vem tar man runt husknuten? Kort sagt, vilka av keldjuren gillar man bäst och vilka går på nödslakt?

SVT, SVT, SVT
SvD, SvD, SvD, SvD
DN, DN, DN, DN
GP, GP, VG, GP, VG , GP
HD, Dagen, Ekuriren, Allehanda, ST, BLT,

måndag 27 december 2010

Hur kan Euron ens vara en fråga?

Det rapporteras att inte ens ledande företrädare i näringslivet är lockade av Euron längre. Det tyder på att ett visst mått av självbevarelsedrift i slutänden går före ideologi i affärsvärlden. Det får ses som en välkommen kontrast till vårt övriga etablissemangs förhållningssätt till verkligheten.

Att det under rådande omständigheter finns de inom borgerligheten som ändå framhärdar med att Euron ska införas visar att det finns en bokstavshöger väl så rabiat som den ökända bokstavsvänstern. Det är också ännu ett exempel på det demokratiförakt som EU-lobbyn gång på gång ger prov på.

Vi har redan röstat om Euron. Varför ska vi rösta om den igen men inte om kärnkraften eller EU-medlemskapet som sådant? Där finns det verkligen skäl att se om folket vill ha en ny färdriktning.

Ur demokratiperspektiv är det också befogat att kräva folkomröstningar om eventuellt NATO-medlemskap och vår roll i Afghanistan, för att inte tala om massinvandringen. Men det finns inga skäl att rösta om Euron eller ens driva frågan bara för att vissa storpotäter satt prestige i det.

SvD, E24, Affärsvärlden

söndag 26 december 2010

Det handlar inte om kläderna kärringjävel!

Annika Ström Melin, ledarskribent på DN och en av maktens megafoner, har skrivit ett ledarstick som i korthet ut på att européerna måste bli mer toleranta. Det vill säga att vi måste anpassa oss mer till de horder som kommit hit i syfte att göra om våra hemländer till sina hemländer.

Så som det anstår politiskt korrekt övre medelklass så exemplifierar man med banaliteter. Är det inte kebabens livsavgörande betydelse för vår kosthållning (det fanns ju som bekant ingen mat här innan vi fick pizza och kebab) så är det vikten av myllrande torghandel eller billig städhjälp åt innerstadsmoderater. I det här fallet var exemplet kläder.

"På denna punkt har européer en del kvar att lära. Trots att det kryllar av människor med olika religioner, traditioner och språk verkar många ha svårt att stå ut med det som kan tyckas vara egendomliga vanor och klädsel. Men om det inte hotar eller begränsar friheten för andra måste människor kunna klä sig hur de vill. Utan en rejäl dos tolerans blir det svårt att leva i Europa."

Jag brukar försöka uttrycka mig med någons slags finess, eller åtminstone nyans, men den här gången satsar jag på tydlighet:

DET HANDLAR INTE OM KLÄDERNA!

DET HANDLAR OM BOMBERNA!

Det går förstås att utveckla föregående mening med sharia, tribalism, könsstympning, klanmentalitet, kvinnoförtryck, häxdoktorer, organiserad brottslighet, att man tar med sina krig hit och en allmänt parasiterade mentalitet gentemot värdfolket.

Men jag tror att det nog räcker att lägga KLÄDERNA i ena vågskålen och BOMBERNA i den andra så blir det rätt uppenbart vart skon klämmer för det stora flertalet tänkande människor.

Ett scenario även för Sverige

I min förra bloggpost rörande den senaste islamistiska terrorhärvan raljerade jag och skrev att om vi bara sjöng en sång så skulle det nog ordna sig.

Men det duger inte i slutänden. Visst kan man skratta åt dem och visst ska man skratta åt dem. Det är få saker som retar fanatiker så mycket som att få sitt högmod punkterat. Det är en seger i sig att göra dem till åtlöje.

Även om det går att skratta åt dem så är det svårare att skratta åt vad de gör. Det som hände i Bombay 2008 kan lika gärna hända här, för vi står som bekant på menyn numera.

Det är inte en skäggigare variant av Jönssönligan vi har att göra med. De makthavare som vill få det att låta så kommer ha blod på sina händer den dag det händer igen. De invaggar människor i en falsk känsla av säkerhet när vi behöver all vaksamhet vi kan uppbåda.

Byt ut Leopold Cafe mot Sturekatten, Taj Mahal Hotel mot Grand Hotell, CST-stationen mot Stockholms Central och så vidare så ges en fingervisning om vad som kan vänta.

Tillägg 2010-12-30:  Det senaste terrorplanerna mot Danmark bär likheter med det som hände i Bombay. Jag rekommenderar starkt dokumentären nedan som Channel 4 gjorde om terrordådet. Av någon anledning beskär bloggen bilden lite så den kommer mer till sin rätt om den öppnas i ett eget fönster.



SvD, DN , GP, BLT, Dagen, SVT, SR, VG 
SvD, GP, HD, Ekuriren, BLT, GD, Dagen, Dagbladet
SvD, GP, Dagen, HD, Expressen

lördag 25 december 2010

Om vi sjunger lite så ordnar det sig nog

"Holländare" och en "dansk" har gripits i Rotterdam misstänkta för att ha planerat terrordåd i Nederländerna. I det här fallet rör det sig om somalier, ungefär som "Tranåsbon" visade sig vara irakier.

Det är jul, så varför slösa tid på att analysera eländet? Alla vet vad som pågår, utom möjligtvis de certifierat imbecilla (the usual suspects).

Istället kan vi väl sjunga en julsång? Achmed tar ton och vi andra faller in allt eftersom.




SvD, DN , GP, BLT, Dagen, SVT, SR, VG

Lögn, förbannad lögn och Aftonbladets statistik

Aftonbladet har en artikel med krigsrubriken "Avgå, kungen" och hänvisar till en undersökning de gjort. Men vad säger undersökningen egentligen?


74% vill behålla monarkin.
21% vill avskaffa den.

82% har ett oförändrat förtroende för kungen
14% har ett minskat förtroende
3% har ett ökat förtroende för kungen

Det är knappast en jacobisk våg som sveper över landet. Tvärtom är det samma gapiga särintressen som alltid i form av republikaner, kommunister och andra ytterlighetsgrupper som ges stort utrymme i media att driva sin agenda. Som av en händelse domineras en stor del av vår press av samma åsikt, vilket kan förklara varför de slipper kritiska motfrågor medan monarkin ska rättfärdiga sig gång på gång.

Hur var det då med kravet på kungens avgång?

30% vill att kungen sitter livet ut.
21% att han abdikerar inom tio år
27% att han abdikerar inom fem år.
15% vill att han abdikerar så snart det går.

Med tanke på att kungen fyller 65 nästa år år kan man säga att ett knapp majoritet av folket, 51%, vill att han sitter livet ut eller åtminstone en bra bit in på sin ålders höst. Om kungen skulle fullgöra sitt ämbete till 75 års ålder så har han haft ett betydligt längre yrkesliv än de flesta.

I själva verket kan man med gott fog säga att stödet för monarkin är överväldigande, trots skandalboken och republikanernas kampanj i samband med prinsessbröllopet. Likaväl kan man säga att stödet är nästan 80% för att kungen ska sitta kvar långt över det som är ordinarie pensionsåder för resten av befolkningen.

En mer passande rubrik hade varit "Sitt kvar, Kungen!". Det hade dock fallit på sin egen orimlighet för Aftonbladet eftersom man även denna gång verkar ha börjat med svaret, eller i alla fall rubriken, och sedan försökt forma materialet därefter.

God fortsättning på julen!

Tillägg: Debatten fortsätter i Aftonbladet här: rojalist och republikan.

SvD, GP, Ystads Allehanda, Helsingborgs Dagblad, Barometern, Skånskan, Ekuriren, GD, Dagen

onsdag 22 december 2010

Roten till det onda

BRÅ har släppt en rapport som går ut på att våldet mot kvinnor är oförändrat trots regeringens storsatsning. Nu ska allt BRÅ publicerar tas med en nya salt. Jag har svårt att komma på en mer lögnaktig myndighet än BRÅ som helt ställt sig i den politiska korrekthetens tjänst.

När man läser hur rapporten refereras så förstärks genast den misstanken. Man konstaterar att anmälningarna om våld mot kvinnor ökat kraftigt men avskriver det som ökad anmälningsbenägenhet.

Att trivialisera en skenande brottsutveckling med "ökad anmälningsbenägenhet" har blivit megafonernas "sim salabim" för att förklara all brottslighet som inte stämmer med pk-mallen.

Det är förstås pseudovetenskap att påstå att det begicks lika många mord, våldtäkter, rån och kvinnofridsbrott förr som nu men att man av någon anledning inte rapporterade dem. Än mer märkligt är att de aldrig skulle ha blivit uppdagade utan försvunnit in i det allmänna medvetandets Bermudatriangel. Det borde således vimla av nergrävda lik och rånbyten i våra skogar och parker.

Det är lika löjeväckande som påståendet att hårdare straff inte skulle minska brottsligheten. Logiken som följer är att om man låser in alla brottslingar så kommer i övrigt laglydiga medborgare börja begå brott för att hålla statistiken konstant.

Regeringens satsning är i sig lovvärd, men så länge massinvandringen pågår är det bortkastade pengar. Att ta in 100 000 människor om året som till stor del kommer från patriarkala kulturer med en primitiv syn på våldsanvändning och kvinnors rättigheter så kommer problemen bara bli värre.

DN, SvD

tisdag 21 december 2010

Motgång för Kung Mummel

Regeringens planer för höjda avgifter på Öresundsbron blev nedröstade. Det kan tyckas vara en detalj i det stora hela, men dess symboliska betydelse ska inte förringas. Det borde nu stå klart att Alliansens illa dolda förhoppningar att de rödgröna skulle avstå från att bedriva opposition för att inte ge SD inflytande kommit på skam. De rödgrönas motvilja för SD består, men önskan att få lägga krokben för regeringen är starkare.

Regeringens försök att söndra och härska i riksdagen verkar för tillfället ha gått om intet.


DN, SvD, SvD, Sydsvenskan, HD, HD, HD, YA, Skånskan, GP

Mina småborgerliga landsmän

Nyhetsrapporteringen de senaste dagarna har gett flera exempel på karaktärsdrag i befolkningen som kanske inte är unikt svenska men de känns typiskt svenska.

Personal på SJ sjukskriver i allt större omfattning på grund av kaotiska arbetsförhållanden och mängden ovett de får utstå av uppretade passagerare. Jag vet mer än väl hur frustrerande det är att bli strandad någonstans, men jag förstår inte varför man ska ta ut det på personal som inte har någon helst möjlighet att påverka situationen? Det här är ett strukturellt fel i deras organisation som den högsta ledningen bär ansvaret för. Tågvärdar, biljettförsäljare etc är i det avseendet lika drabbade som resenärerna. Lite mer värdighet på plats och ilskan riktad mot de högst ansvariga är mer konstruktivt. SvD, Aftonbladet

Den moderate Henrik von Sydow vill i en debattartikel att tullen ska förenkla reglerna för import av IPads. Man skulle kunna tro att en riksdagsman skulle intressera sig mer för exempelvis den återkommande stötestenen rörande tullar på trävaror, urholkningen av svensk industrin till förmån för utlokalisering till  slavekonomier i Asien eller andra frågor av mer övergripande karaktär. Men nej, julens leksaker kommer först.

Sanna Rayman på SvD:s ledarredaktion tycker det är viktigt med gårdsförsäljning av av sprit. Ännu ett exempel på en ickefråga, men kanske mer greppbart för många än maktkoncentrationen till Bryssel, varför vi krigar i Afghanistan eller statsministerns utspel om hur "tolerans" ska stoppa terrorister som redan bestämt sig för att spränga oss i bitar. Det sista är i rättvisans namn nog inte greppbart för någon annan än ärevördige ministern själv. Allt detta är ändå mer relevant än om en handfull bondgårdar ska få kränga vin.

I grund och botten verkar en stor del av befolkningen inklusive media och makthavare lida av en oförmåga att tänka längre än näsan räcker. Man lever i en småborgerlig bubbla, besatt av sina nöjen, prylar och hobbys.

Hur mycket man än vill lasta lögnaktiga journalister och svekfulla politiker för saker och tings tillstånd så är ytlighet, fördumning och självupptagenhet i allt bredare folklager ett större problem. Det är de som möjliggör för våra annars rätt så talanglösa makthavare att driva igenom sin agenda.

SvD, DN, SR, SVT
Aftonbladet, Aftonbladet
HD, GP, GP, Expressen, Norrtelje Tidning, Expressen

söndag 19 december 2010

Etablissemanget slåss om grindslanten

Borgarna och socialdemokraterna nafsar varandra i hasorna. Krav på att motståndarna ska dra tillbaka förslag möts med motanklagelser om arrogans. Normalt sett ska man inte dra särskilt stora växlar på deras grälande - det tillhör påfågelspelet - men det här är ju inte en normal situation längre. Åtminstone inte från etablissemangets perspektiv.

I decennier var rollerna givna. Borgerligheten och Socialdemokratin gick ritualiserade boxningsmatcher som förmedlade ett intryck av levande demokrati men alla visste vem det var som egentligen bestämde. I de avgörande frågorna var man dessutom eniga: EU, massinvandring, uppluckringen av traditionella värden och ansamlingen av privilegier i den politiska klassen för att nämna några.

Skiljelinjen gick istället vid skattetryck och hur de pengarna skulle användas. Till skillnad från vad många tror är det inte viktiga frågor. Skattetryck och fördelning av allmänna medel är i slutänden bara ett resultat av den övriga politiken. Symptom på hur samhället mår om man så vill.

När Ny Demokrati kom in i riksdagen 1991 fick de skrämselhicka på allvar för första gången. Trots Ny Demokratis korta och turbulenta historia blev det en återkommande spökhistoria etablissemanget gärna berättade för att skrämma oss. Trodde de i alla fall.

Sedan gjorde Sverigedemokraterna entré på allvar i det offentliga samtalet för några år sedan. Trots rabiata fördömanden från alla våra makteliter så kom de in i riksdagen i höst. Katastrofen var ett faktum. Så som det kan vara med kollektiva trauman så följde också en period av masshysteri i de fina salongerna efter valet. Men problemen fortsätter att hopa sig för dem.

De högdragna proklamationerna där SD skulle frysas ut i riksdagen har redan börjat falla sönder. Utfästelserna var redan från början direkt korkade, men det uppjagade tonläget just då möjliggjorde knappast sansade analyser. De andra partierna skulle antingen tvingas bryta löftet om utfrysning för att få igenom sin politik eller avstå från att ha någon alls av rädsla för att SD skulle rösta med dem. Vad de till sist skulle välja var uppenbart för alla utom möjligen dem själva.

Så medan etablissemanget grälar sinsemellan och (s) faller som en sten i opinionsmätningarna, de övriga borgliga partierna lider av moderat urlakningssyndrom så växer SD. Detta i mätningar som gjordes innan bombdåden i Stockholm. 2011 kommer bli intressant.

DN, DN, Aftonbladet, Expressen, SVT, GP, HD, SvD, SMP, Sydsvenskan,

lördag 18 december 2010

Nej, Johanna, vi behöver inte prata om det

Din bristande sexualmoral och ditt sjaskiga privatliv är inte av allmänintresse.

Du är inte ett offer. Du tillhör däremot en offer- och kränkthetskultur som allt mer övergått i galenskap.

Det du också visar är att du har bristande omdöme, inte vill ta ansvar för dina handlingar och ägnar dig åt självömkan förklädd till feminism.

Din artikel är ett hån mot alla de kvinnor som utsatts för riktiga övergrepp.

DN
Aftonbladet, Aftonbladet

Om man förnekar problemen så finns de inte?

Hittade en artikel i Aftonbladet som är en provkarta på dagens förljugna Mediasverige. Nu får man vara lite överseende då pk-piskorna är desperata att återta sitt problemförmuleringsprivilegium. Det sprängdes som bekant i luften tillsammans med Taimour Abdelwahab förra lördagen.

Det är ingen idé att bli arg på dem. Det skulle dessutom ge dem ett för stort erkännande.

I artikeln görs följande påståenden.

1. Media pratar bara om islamistisk terrorism, men inte kristen eller judisk. Det är förstås en ren lögn. I synnerhet vänstermedia försätter aldrig en chans att påpeka vilken apartheidstat Israel är, vilka rasistgrisar  judarna är och vilka våldsbenägna extremister ultraortodoxa judar/bosättare är. Jag tänker inte trassla in mig i vem som ljuger mest om vad, men att hävda att det inte tas upp är fånigt.

När det gäller Nordirland så brukar visst den religiösa aspekten av konflikten mellan katoliker och protestanter lyftas fram. Man lägger gärna på ett vänsterromantiskt klassperspektiv men glömmer oftast IRA:s historiska koppling till KGB och Khadaffi. Ungefär som man redan har glömt att talibankramaren Guillou var KGB-agent.

Rörande fundamentalistiska kristna som skjuter abortläkare i USA så är det få saker som vänsterintellektuella blir så till sig i trasorna över som när någon försöker stoppa det sakrosankta fosterfördrivandet. Om man ser till vilket utrymme sådant ges i svensk media jämfört med alla andra mord som sker i USA så är det absurt. Det är också uppenbart ideologiskt motiverat.

För övrigt brukar också korstågen tas upp till leda och förbannelse. Oftast ytligt, okunnigt och förvanskat.

Sist men inte minst så är inget av detta relevant för den aktuella situationen eftersom vi inte har Westboro Baptist Church här eller ultraortodoxa bosättare som skjuter först och frågar sen. Däremot var det en islamist som sprängde sig i luften, precis som de drygt 16 500 terrordåd som begåtts av islamister runt om i världen sedan 11 september 2001. 

2. "Moussa liftade till Sverige från Algeriet 1971 och blev kvar. Han bor i södra Stockholm med sin fru, har tre vuxna barn och barnbarn, var i många år säkerhetschef på McDonalds och driver en konsultfirma som i lågkonjunkturen gått knackigt."

Fantastiskt. Hamnar i kategorin "Min pizzabagare (alternativt svarta städhjälp) är jätteschysst och verkar inte alls gilla Bin Laden". Efter sådana djupsinniga analyser brukar pk-prettot vara som en stolt hund med en pinne. De tror verkligen att de har gjort en viktig observation. Vad de tror sig uppnå med den är lite mindre klart. Att det inte finns någon islamistisk terrorism? Att den inte är så farlig, bortsett förstås för dem som drabbas av den? Att den finns men vi inte ska prata om den för då kan någon ta illa vid sig?

3. Muslimerna känner sig utpekade som grupp och undrar varför de ska tvingas ta avstånd från terrordåd någon annan gjort. Om deras primära reaktioner inte hade varit självömkan och motanklagelser så hade det kanske inte fött en sådan misstänksamhet? I bästa fall får man höra ett ljummet avståndstagande, ofta med underförstådda förbehåll. Imanen som faktiskt tog avstånd med en fatwa här i veckan blev ju omedelbart överkörd av sin förre överordnade som menade att fatwan inte behövdes (Källa: Politiskt inkorrekt).

4.Rörande det flitigt upprepade påståendet att terrordåden är oförenliga med islams teologi så har jag skrivit om det förut. Vill man slippa läsa hela bloggposten så klistrar jag in den aktuella passagen här:

"[...] Nu klingar det rätt falskt med tanke på mängden självmordsbombningar och andra terrordåd som islamister begått under årens lopp. Att det bara skulle bero på tillfällig sinnesförvirring och dåligt handledd Koranläsning faller på sin egen absurditet. Man kan anklaga Bin Laden, Anwar al-Awlaki och Abu Ayyub al-Masri med flera för mycket men inte för att de skulle vara dåligt pålästa i den religion de vigt sitt liv åt.

I själva verket är det höjden av arrogans att påstå att de som dör för sin tro inte vet varför de gör det. Det finns få människor på planeten som är så renläriga i ord och handling som islamisterna. De må vara mördare, vandaler och tyranner men de följer sin instruktionsmanual till punkt och pricka."

fredag 17 december 2010

Ulf Nilsson måste straffas i Toleransens namn!

Ulf Nilssons krönika efter terrordådet i lördags har lockats fram toleransfascisterna. De som menar att för att främja pluralism och tolerans måste vi skoningslöst straffa och censurera alla som tycker annorlunda.

När Ulf Nilsson påpekar ett belagt sakförhållande, att muslimska invandrare skaffar fler barn än etniskt svenska, så utlöser det ett närmast religiöst ursinne hos maktens megafoner och de levande döda som tror på dem. Ulf Nilsson använder uttrycket "pursvenskarna", och anmälningarna trillar in hos JK. Det är tydligen hets mot folkgrupp att ens påstå att det finns svenskar. Kanske har de kommit till den slutsatsen av vår nya grundlag?

Om man bortser från raseriet hos en del pk-bloggar så finns det en logik hos vakthundarna i media. Det är illa nog att de inte kan få tyst på dissidenterna i bloggosfären, om det även börjar lyftas på locket i deras egna led så kommer kommer korthuset rasa allt snabbare. Då blir rollerna till slut de omvända.

Det offentliga samtalets medlöpare, mobbare och nickedockor kommer ställas till svars för hur de upprätthållit en lögn i så många år, hur de kunde framhärda trots att bevisen staplades mot dem och situationen urartade allt mer.

Angreppen på Ulf Nilsson och brännmärkandet av alla som dragit "fel" slutsatser av självmordsbombningen handlar om mer än ideologi för våra makthavare. De slåss för sina karriärer nu. Det är i slutänden deras feta löner och privilegier som står på spel. Deras ursinne kommer stegras och tonläget bli allt gällare men det är inget att låta sig skrämmas av.

En ancien régime som är så murken som den hos Ann-Carlotte Marteus, Helle Klein, Guillou & Co är dömd att kollapsa. Nedräkningen har redan börjat.

DN, Resumé, Dagens Media, Skånskan
Resumé

tisdag 14 december 2010

Vad SÄPO tänker göra viktigare än vad de gjort

Självmordsbombarens e-mail till SÄPO blev inte läst på flera timmar. Att även myndigheter med ansvar för samhällsskydd går på sparlåga efter kontorstid kan knappast kommit som någon större överraskning.

Även om de hade läst det redan när det kom så hade det inte förändrat något av det inträffade händelseförloppet. Den här gången.

Det intressanta är vad de kommer göra åt saken framöver. Nu har vi haft ett terrordåd och då måste alla berörda myndigheter se över sin beredskap. Alla gör misstag, men det är bara dårar som upprepar dem.

DN, Expressen, SvD

Haveri i mångkulturens propagandamaskineri

Det islamistiska självmordsattentatet i har fått pk-eliternas propagandamaskineri att haverera på ett sätt vi inte sett tidigare. Trots deras ihärdiga ansträngningar rasar kulisserna runt omkring dem och det märks i de allt mer verklighetsfrånvända förklaringarna. De kan inte hantera en verklighet som vägrar anpassar sig till deras ideologi.

SVT satte egentligen tonen på lördagskvällen genom att inte rapportera alls om vad som hänt efter kl 21. Jag letade i alla fall förgäves efter extrasändningar. I slutänden var det Internet (i synnerhet Flashback) och internationell media som levererade snabbast, följt av tidningarnas nätupplagor.

Även statsministern höll tyst i nästan ett dygn och när han väl ställde sig framför kamerorna var det lätt att tro att han tagit sobril innan.

PK-zombierna och deras häxmästare har förstås ryckt ut till mångkulturens försvar, men det vill sig inte där heller.

Först var det en bilbrand, sedan blev det ett "misstänkt" terrordåd, sedan var det en man från Tranås som dött av en självförvållad explosion. När det inte längre gick att förneka att det rörde sig om islamistisk terrorism ville man få det till att det var en ensam galning, sedan en ensam galning som förletts av andra (ensamma galningar i grupp?) och nu smulas även det sönder allt eftersom kopplingen till ISI blir tydligare.

Det kommer komma en motoffensiv snart. Man kommer försöka flytta fokus till SD, "lasermannen" i Malmö, den vantolkade rapporten från Interpol om terrorism och så vidare.

Det kommer inte lyckas. Den ideologi som gett dem makt att domdera och mobba i så många år har nu bakbundit dem. Det är som att framhärda med att jorden är platt. Förmodligen kommer de kompensera för detta med ett höjt tonläge, men ärligt talat, vem bryr sig om dem längre?

Tillägg: Hur kunde jag glömma att nämna deras favoritstrategi, att försöka kväva debatten helt och hållet när de inte kan vinna.

DN, GP, HD
DN

måndag 13 december 2010

Inget nytt under solen

Abd al Haqq Kielan, medias favoritiman som brukar berätta för oss att Islam är lika svenskt som rotmos men inte kunde fortsätta heta Leif Karlsson när han konverterade, har i självmordsbombningens efterdyningar plockats fram för att förklara hur oislamskt det inträffade är. 

Det är ju fint av honom. Nu klingar det rätt falskt med tanke på mängden självmordsbombningar och andra terrordåd som islamister begått under årens lopp. Att det bara skulle bero på tillfällig sinnesförvirring och dåligt handledd Koranläsning faller på sin egen absurditet. Man kan anklaga Bin Laden, Anwar al-Awlaki och Abu Ayyub al-Masri med flera för mycket men inte för att de skulle vara dåligt pålästa i den religion de vigt sitt liv åt.

I själva verket är det höjden av arrogans att påstå att de som dör för sin tro inte vet varför de gör det. Det finns få människor på planeten som är så renläriga i ord och handling som islamisterna. De må vara mördare, vandaler och tyranner men de följer sin instruktionsmanual till punkt och pricka.  

Vill man läsa vad mysfarbrorn Abd al Haqq Kielan tycker i andra frågor så har Politiskt inkorrekt skrivit en bra bloggpost i ämnet. Han ska ändå vara en av "the good guys" om man ska tro media, vilket säger en del om de andra.


I övrigt så är efterspelet ungefär som väntat. 


Det officiella Sverige med Reinfeldt i spetsen gjorde ett bedrövligt intryck, men det är väl vad de har betalt för. Först tystnad med undantag för Bildt (som givetvis fick skit för det) och sedan en blasé statsminister som inte kunde uppbåda mer indignation än att attentatet var "ovälkommet". Till skillnad från vilka attentat då kan man undra? I själva verket verkade han mer bekymrad över att det kunde undergräva det mångkulturella projektet än själva bombdådet i sig. 

Företrädare för SD kunde ha visat lite mer takt och ton när det hände. När de andra politikerna hänfaller åt feg tystnad eller imbecilla klyschor är det desto viktigare att de visar mognad. Vi vet att de hade rätt. Varje tänkande människa vet att de hade rätt, men det är som att diagnostisera kommande kallbrand på ett svårt infekterat sår. När det väl händer finns det ingen anledning att fira.    

PK-zombierna uppvisar de sedvanliga reflexerna med förnekelse, projicering och förstås alla varianter av trivialisering av det inträffade man kan komma på. Givetvis är de mer oroade för att SD ska gynnas än medborgarnas säkerhet. 

SVT:s nyhetssändningar under lördagskvällen lyckades med det sovjetliknande konststycket att ägna mer utrymme åt klimatmötet i Mexiko än terrordådet och sedan lägga locket på. Om det var paralysering eller en blöt personalfest som gjorde att de tog ledigt medan resten av världens media följde förloppet på minutbasis återstår att se. 

Polisen och SÄPO tävlar i vem som kan se mest handfallen ut, men det har de ju gjort sedan Palmemordet och framåt. SÄPO:s pressmeddelande under lördagskvällen att det inte fanns något att oroa sig för och att de hade full koll på situationen blev en omedelbar klassiker. Det kan också sägas sammanfatta allt som är fel i Myndighetssverige. Nu ska man få hjälp från FBI och trots min syrlighet så önskar dem all lycka i sitt värv. Liv står på spel.

De muslimska företrädare som uttalat sig i media har även de reagerat som förväntat. Med självömkan. Det var samma sak efter New York, Madrid och London. Man beklagar sig över att terrordådet skapar fördomar mot islam och muslimerna bland icke-muslimer. Nu är väl det att leta efter problemet på fel ställe då det inte är svenskarna så mycket som de islamistiska terroristerna som är upphov till negativa stereotyper. Dagens höjdpunkt i det avseendet var när en representant för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa intervjuades av SR idag (13/12) och var mycket bekymrad för att muslimer nu kunde få "konstiga blickar" och få "höra opassande skämt". 

Om det är det värsta som följer så har man klarat sig rätt lindrigt undan kan man tycka, men det här är tydligen delikata små blommor vi har att göra med. Bortsett från när de spränger bomber eller halshugger gisslan förstås.


DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN
SvD, SvD, SvD, SvD, SvD
GP, GP, GP, HD, HD
SMP, BLT, BLT, GD
Dagen, Dagen, Barometern, Barometern
VG Nett, Politiken
SVT, SR 


lördag 11 december 2010

Terrordåd? Kriminalitet? Klantskallar?

Två explosioner eller explosionsartade bränder inträffade runt femtiden på eftermiddagen i centrala Stockholm. Eftersom första rapporterna tenderar att vara fel eller i alla fall präglade av kaosteorin så är det svårt att veta vad som egentligen hänt.

Det som följer är en ren spekulation. De kommande timmarna och dagarna får visa vilka antaganden - om några - som stämmer.

1. Det är ovanligt att det sker två explosioner i så tät följd som båda är olyckshändelser. Det sannolika är de är avsiktliga och då de skedde nästan samtidigt att de också har ett samband. Att de skedde på en lördag runt kl 17 förstärker det intrycket då de flesta arbetsplatsolyckor sker på vardagar under kontorstid.

2. När bilar exploderar brukar det vanligtvis vara kriminella som ger sig på varandra. Ser man till Malmö och Göteborg så är det ett vanligt sätt att markera missnöje mellan kriminella grupper, eller mot myndighetspersoner.

3. Bara för att det brukar vara kriminella så ska inte möjligheten till terrordåd uteslutas. Sverige har en rik flora av olika extremistgrupper, de flesta importerade men de infödda ska inte underskattas. De senaste åren har tonen från vissa islamistiska grupper blivit allt mer hotfull på grund av bland annat rondellhundar. Vänsterextremister har på sistone i och för sig använt brandbomber mot meningsmotståndare, men inte riktigt så urskiljningslöst som det nu inträffade.

4. Uppgifter gör gällande att på platsen där en man dog så luktade det bränt krut efteråt. Rörande bilen ska det ha varit gasolflaskor som exploderade. Om det var bomber så verkar det vara hemmabyggen. Säga vad man vill om islamisterna, men de brukar vara duktiga på att bygga riktiga bomber.

Det fall jag kan dra mig till minnes när islamister använt gasflaskor var vid ett bombdåd i Paris 1995 som algeriska GIA låg bakom. Å andra sidan har det skett otaliga bombdåd i Irak, Afghanistan och Pakistan (m fl) de senaste åren så det har säkert använts gasflaskor vid fler tillfällen.

I Sverige är det säkert också enklare att få tag på gasflaskor utan att väcka misstanke än de kemikalier som brukar ingå i hemmagjorda bomber, åtminstone om det ska vara en större mängder.

Tillägg: Signaturen Professor Pelotard påtalade i kommentarsfältet att gasflaskor användes vid det misslyckade bombattentatet vid Times Square i New York den första maj i år.

5. Det som kan indikera terrordåd är valet av tid och plats. Bombdåd kriminella emellan brukar ofta ske på natten och mot egendom med ekonomiskt- eller symbolvärde i deras kretsar, t ex favoritrestaurangen, banditens lyxbil och så vidare. De här explosionerna skedde mitt i julhandeln. Gangstrar brukar vara påfåglar med sin makt och rikedom, inte sina arbetsmetoder. För terrorister råder oftast det motsatta förhållandet.

6. Det är lätt att man förutsätter för mycket tanke och skicklighet bakom sådana här saker. Man ska aldrig underskatta inkompetens, klumpighet och ren och skär otur vid större olyckor. Det räcker med att slå på vilken dokumentärkanal som helst så ges otaliga exempel på hur kvarglömda fimpar, felkopplade sladdar eller tankspriddhet orsakat enorma katastrofer.

7. Ska jag slutligen komma med en gissning om vad som är troligast så blir det kriminell uppgörelse av något slag, mest på grund av de senaste årens historik av bombdåd mellan kriminella. Men det är förstås bara en tidsfråga innan även de breda folklagren i Sverige inser vad det innebär att tillhöra Dar-al-Harb.

Uppdatering 1: Enligt SvD kl 21:35 (10/12) rör sig åtminstone den ena explosionen om en självmordbombning. Om det inte var någon slags olyckshändelse (för den döde) så blir förklaringen om kriminell uppgörelse mycket mindre trolig. Då ter sig ett islamistiskt terrordåd sannolikt.

Uppdatering 2: Nu (strax före 22:30) rapporteras att det var ett islamistiskt terrordåd. Då kan man anta att datumet den 11:e inte var en slump heller annars borde rimligtvis Nobelfestligheterna igår varit ett givet mål. Välkommen till resten av världen Sverige...

Artiklar: SvD, SvD, DN, GP, Aftonbladet, Expressen, Dagen, HD, BLT, VG Nett,
SR, SVT

Uppdatering artiklar om självmordsbombningen: SvD, SvD, DN, DN GP, HD

Ett genialt grepp av armeniska polisen?

Ur SvD: 

"Myndigheterna i Armeniens huvudstad Jerevan ogillar subkulturen EMO och menar att musiken undergräver social stabilitet och driver EMO-fans till självmord, skriver Rolling Stone.

Studenter vittnar om hur poliser genomsöker skolor i jakt på trasiga jeans, piercing, svarta handskar och andra typiska EMO-attribut i färgerna svart och rosa."

Ja, blir de bara grundligt visiterade av polisen och får en hurring eller två så blir de säkert mindre deppiga. Eller är det Terminatorpsykologi man försöker sig på?

John Connor: [is choked by Terminator]
John Connor: Let go!
Terminator: You're right. You're not the one I want. I'm wasting my time.
John Connor: Fuck you, you fucking machine!
Terminator: [releases John] Better.
John Connor: What, you were just dicking with me?
Terminator: Anger is more useful than despair.
John Connor: What?
Terminator: Basic psychology is among my sub-routines.

Allt för att ingjuta livsgnistan i den unga befolkningen.

Konstapel Terminatoryan vid Jerevanpolisen visar hur illa det kan sluta om man är EMO .

fredag 10 december 2010

Finrummens lynchpöbel vädrar blod

I olika tidningar, bland annat SvD, kan man läsa att "En lärare som uttryckt sig främlingsfientligt under en lektion i Landskrona tillåts fortfarande undervisa. Mannen ifrågasatte bland annat om invandrare skulle få sätta barn till världen, enligt en inspelning som en elev gjort."

Det artikeln inte säger är att inspelningen är över två år gammal, läraren redan har blivit omplacerad för de åsikter han gav uttryck för och fallet var avslutat. Till dess Sydnytt fick höras talas om det. 

Gårdagens reportage finns här. Man kan tycka vad man vill om det omdömeslösa i det läraren sa, men å andra sidan vet vi inget om omständigheterna kring uttalandet. Var det del av en diskussion? Reaktion på en provokation? Den kränkta elev som vittnar om den utbredda rasismen bland personalen är för övrigt en före detta elev, så inga uppgifter är dagsaktuella. 

Det intressanta är hur uppenbart journalisten i inslaget tagit på sig rollen av åklagare, domare och bödel. Det spelar ingen roll att det var för två år sedan. Det spelar ingen roll att det redan varit en tvisteförhandling, att ärendet är avslutat och att läraren arbetat på en annan skola utan anmärkning sedan dess. Han ska bort! Den store antirasistguden kräver offer på sitt altare och offer ska han få! 

Även DN hakar på och skriver att läraren "kom undan" med omplacering. Vad vill de ha? Uppsägning? Offentlig prygling? Kättarbål? När det gäller mördare och våldtäktsmän så kräver man vård och rynkar på näsan åt straff. Förmildrande omständigheter kan åberopas för vilket illdåd som helst hur absurda de än är (som med Annika Östberg) men när det gäller åsiktsbrott så dammar man genast av sträckbänken.

I toleransens Sverige ska man vara försiktig med att använda sin grundlagsskyddade rätt att tycka vad man vill, för då kan man råka illa ut. 

"Vi vill bara göra en intervju..."

onsdag 8 december 2010

Vad hoppas nätanarkisterna uppnå?

Allt eftersom snaran dragits åt kring Julian Assange har debatten blivit allt mer onyanserad. För amerikanska staten och dess sympatisörer är han Bin Laden på nätet och Assanges försvarare beskriver honom som en nästan Jesuslik figur och offer för onda komplotter.

Jag tänker inte uttala mig om skuldfrågan rörande anklagelserna om sexualbrott. Hur skulle jag kunna göra det? Jag var inte där när det hände (vad som än hände). Det förvånar att så många andra -som inte heller var där- tvärsäkert vet hur saken ska skötas.

Det som om möjligt är ännu mer märkligt är hur de nätanarkister resonerat som attackerar hemsidor hos dem de håller ansvariga för Assagnes nuvarande situation. I Sverige är det hemsidor hos åklagarmyndigheten och målsägarbiträdet Claes Borgström som utsatts för hackerattacker.

Vad hoppas de kunna uppnå med detta? Att Assagne blir frikänd? Att man lägger ner förundersökningen? Att Assagne får ökad sympati hos allmänheten när en klick radikaler begår brott för hans räkning?

Effekten blir snarast den motsatta. Om de vill honom väl är det väl mer angeläget att bevaka att den kommande processen går rätt till än att försöka sabotera den?

I nuläget förmedlas intrycket av omogna slynglar som gör mer skada än nytta med sin självpåtagna roll som gerillakrigare på nätet.

SvD, DN, DN
Aftonbladet, Aftonbladet,
Expressen, Expressen
GP
HD
SvD
SvD 
DN

tisdag 7 december 2010

Musen som fick elefanterna på flykt

Regeringen riskerar att bli överkörd i riksdagen rörande besparingsförslaget för regeringskansliet. Eller kanske är risken snarare att de rödgröna till sin förskräckelse får igenom sitt förslag. SD verkar nämligen beredd att rösta med de rödgröna. 

De andra partiernas fobi för SD gör att de hellre offrar sin egen politik än ser den genomförd med SD:s hjälp. Om jag var väljare till något av de andra partierna skulle jag finna det irriterande att den politik jag röstat för stupar på mållinjen. Den gör det inte för att ett annat parti stjälper den, utan för att ett annat parti vill hjälpa till att genomföra den.

Det kanske är logiskt i den inkrökta bubbla som Sjuklövern och dess massmediala tjänare lever i, men för en utomstående ter det sig mest som ett vidskepligt knas.

Foto av Filippa och Fredrik på stan

Om Bildt beskrivs som en medelstor hund av de amerikanska diplomaterna så framstår Reinfeldt som en accessoarhund. Filippas accessoarhund.

Det är kul att komma ut tycker Fredrik.


Aftonbladet, SvD, DN, GP, Expressen

måndag 6 december 2010

Den somaliska framgångssagan i Minnesota är just en saga

På SvD Brännpunkt skriver somaliskan Rahma Dirie som är moderat fritidspolitiker om Sveriges alla tillkortakommanden gentemot somalier. Hon jämför sedan med Minnesota som har en stor somalisk invandrargrupp.

Sverige är bara skräp enligt Dirie medan Minnesota är lyckoriket där de somaliska invandrarna tillåts att blomstra. Om vi bortser från det moderata knaset att allt är bättre i USA så ringde även andra varningsklockor i artikeln. Den bild som framkommer i den amerikanska rapporteringen rimmar illa med vad Dirie beskriver.

Somalierna är ett nomadiskt klanfolk som inte hade skriftspråk före 1972. Det finns ett somaliskt språk och etnicitet men det är tveksamt om man kan tala om en somalisk nation. Det finns däremot otaliga somaliska klaner som allt som oftast bekämpar varandra. Att en överväldigande majoritet av de somaliska männen i och utanför Somalia använder kat gör inte saken bättre.

Utgår man från stycket ovanför så är det inte så konstigt varför Somalia ser ut som det gör idag. Arvet från den italienska kolonialtiden är ytterligare en kvarnsten om halsen på landet.

Hur var det då i Minnesota? Visst finns det säkert somalier som lyckats, har arbeten och lever laglydiga liv. Den bild som framträder är däremot av en grupp som isolerar sig själv från det övriga samhället, där vålds- och narkotikabrottslighet skjutit i höjden och islamister vinner insteg för sin sak. Känns det igen?

Ett urval av artiklar:
Minnesota struggles with somali gangs

Somali-American men face terror-related charges in Minnesota

Minneapolis focuses on Somali killings

Young men escape blodshed i Somalia, but find violence in Minnesota

Forum to discuss increased khat use in Somali community

Givetvis ska vi lära av andra och försöka hämta inspiration från de lyckade exempel som finns. För att det ska vara möjligt krävs att det ges en korrekt bild av det faktiska läget. Det ger inte Diries artikel.

Tillägg 2011-02-08:  Politiskt inkorrekt har en artikel om den somaliska brottsligheten i Minnesota.

 

En motvillig eloge till Bildt

Jag är inte någon av Carl Bildts varmaste anhängare, mycket på grund av hans i mitt tycke irrationella motvilja mot Ryssland och hans än mer irrationella välvilja mot Turkiet. Det i kombination med den gnagande misstanken att utrikespolitiken vägleds av vad som är bra för Carl Bildt och inte för Sverige gör att jag kommer dra en suck av lättnad den dagen han lämnar sitt regeringsuppdrag för en lysande karriär som provsmakare på sin frus glassfabrik.

Men rätt ska vara rätt. Bildt har tydligen en viss integritet och det skaver mot den amerikanska statsapparatens självgodhet. Man vill kunna snärja eller hunsa omvärlden efter behag. Tonen i den amerikanska diplomatpost jag läst eller läst andras beskrivningar av vittnar om en nedlåtande imperiementalitet gentemot resten av världen. Det är knappast någon överraskning om man kan något om amerikansk historia men det är synd att ränderna aldrig går ur.

På samma satt som Rom betraktade alla andra kulturer som per definition barbariska så är det en hädelse för amerikanerna att utlänningar skulle kunna vara lika dugliga som dem, än mindre jämbördiga. I det ljuset blir Bildt något av ett irritationsmoment för dem. En intressant detalj är att de inte verkar lika besvärande av Reinfeldt. Han kanske är mer lätthanterad.

Trots att Bild delar USA:s reflexmässiga russofobi och deras machiavelliska strävan att få in Turkiet i EU så är breven hem behäftade med goda råd och varningsflaggor om hur man ska förhålla sig till den besvärlige adelsmannen.

Det är en liten tröst efter ett decennium där Sverige varit en politiskt holla back girl åt USA.

Aftonbladet Aftonladet
SVD
DN
GP
SvD

söndag 5 december 2010

Wikileaks: Sverigedemokraterna tas upp i diplomatpost

När Mona Sahlin träffade dem amerikanske ambassadören den 9:e november 2009 så tog man även upp Sverigedemokraterna.

"Compared to the rest of Europe, Sweden's xenophobic political party, Sweden Democrats, is one of the smallest. While the party is gaining political ground, Sahlin said all seven major political parties refuse to work with them, even if they gain a seat in Parliament." Länk

Det är bara en passage precis i slutet av meddelandet men det är intressantare än man kanske tror vid en första anblick. 

Det första är att man på ledningsnivå tydligen var på det klara med att de var på väg in i riksdagen långt innan valet, även om man inte vill säga det rakt ut.

Det andra är att man så ogenerat berättar att "sjukövern" redan hade gjort upp om att frysa ut SD. Så här i efterhand ter det sig uppenbart med spektaklet som rådde kring valet, men att de redan tio månader tidigare har snackat ihop sig är anmärkningsvärt. Man tänkte aldrig invänta valrörelsen, valresultatet eller ens se i vilken riktning Sverigedemokraterna tog sin politik.

Det visar tydligt vilket syn de andra riksdagspartierna har på demokratin och väljarnas rätt (och möjlighet) att påverka den förda politiken.

Tillägg: Det är också intressant att Sahlin som oppositionsledare tydligen förde regeringens talan i den här frågan.

Rätten att äta julbord utan att få en bomb i knät

En förening vid namn "Fria Nationalister" skulle äta julbord i vid Vinsta gård igår, trodde de. Istället blev de angripna av vad som sannolikt är vänsterextremister som kastade in en brandbomb, tårgasbomber och vandaliserade bilar utanför.

Jag behöver inte ens öda tid på hur den massmedia reaktionen hade låtit om det varit någon vänsterorganisation som attackerats av högerextrema, för att inte tala om om det varit ett angrepp på en moské eller en invandrarförening.

I skrivande stund är det bara SvD av de större tidningarna som rapporterar om händelsen. Man skulle kunna tycka att ett terrordåd i uppenbart syfte att döda borde väcka mer uppmärksamhet, men som alla vet mäts människovärde efter vilken politisk åsikt man har av De Som Vet Bäst. På sin höjd kommer det ett lojt avståndstagande och kanske en uppmaning i något ledarstick att polisen borde titta på saken innan de lägger ner ärendet.

Den som väntar på ljusmanifestationer till protest mot det politiska våldet, uttalanden från ministrar och horder av journalister som skriver spaltmeter om det inträffade kommer vänta förgäves.

Enligt vår grundlägg är det ändå så att man har rätt att ha åsikter som provocerar utan bli hotad, förföljd eller brandbombad, men vem bryr sig om grundlagen? Inte våra makthavare i alla fall, när de inte manipulerar den för sina egna syften förstås.

lördag 4 december 2010

Är sjukdomsinsikt ens möjlig?

Det sticker tydligen i ögonen på makten och dess megafoner när ett av deras mobboffer ger svar på tal. Aftonbladet rapporterar att SD "hånar" de andra partierna på sina kommundagar. Nu var det gästtalaren Ian Wachtmeister som drev med socialdemokraterna och dessutom ganska tamt av artikeln att döma, men sådana nyanser går förstås förlorade i Pravdas atikel.

Det känns allt mer som man behöver hitta en kollektiv diagnos för det beteende vårt kära etablissemang uppvisar gentemot SD. Det närmast jag kan komma är patologisk narcissism, nu när SD stulit uppmärksamhet från dem.

Andra förslag mottages med intresse.

SvD, DN

fredag 3 december 2010

Man kommer långt med mutor

De stora fotbollsnationerna Ryssland och Qatar ska få anordna fotbolls-VM 2018 och 2022.

Jag är förstås sarkastiskt.

Det Ryssland och Qatar saknar i fotbollsframgångar tar de igen med ekonomiska. Det imponerade tydligen mer på FIFA än de sportsliga meriterna.

Om inte det här är resultatet av mutor, fiffel och kohandel (värre än vanligt) ska jag äta upp min plattskärm. Med tanke på hur ökänt korrumperat FIFA är sedan tidigare så känner jag mig inte överdrivet oroad över att jag ska behöva infria det löftet.

Här kan man läsa lite kuriosa om de två kommande värdnationerna.

DN, DN, SvD, SvD, GP, GP, Aftonbladet, Expressen, Expressen

torsdag 2 december 2010

Jag vill också bli kränkt!

En imbecill telefonförsäljare kläcker ur sig oförskämdheter till en lesbisk kvinna. Hon går till D. O. och nu får hon 30 000 kr i skadestånd av Tele2. Det kan jämföras med de 25 000 kr som tingsrätten utdömde i skadestånd för den 78-åriga kvinna som slogs ihjäl på en parkeringsplats i Landskrona tidigare i år. Det höjdes sedan av hovrätten, men jämförelsen är ändå intressant.

Sverige har sällat sig till den skara Västländer där en utvald grupp minoriteter kan tillskansa sig bisarra skadestånd för nästan vad som helst som de själva anser är kränkande. Till deras hjälp finns en armé av blodsugande advokater och apparatjiks som på skattebetalarnas bekostnad kan spendera än mer bisarra belopp för att driva saken vidare. Sist men inte minst finns också politrukerna i media som inte drar sig för en okritisk snyfthistoria bara den är politiskt korrekt.

Så därför är jag från och med nu transsexuell marxist-taliban och om någon har synpunkter på det -oavsett vilka för allt är kränkande om jag tycker det- så kommer ni få hem en riktigt feeeeet räkning. Och så kommer Katri Linna göra ett hembesök med en niosvansad katt, för ingenting fostrar ett tolerant sinnelag så bra som smärta.

It's not personal, Sonny. It's strictly business.

K som i Kränkt!

En motgång som döljer en seger

Sverigedemokraterna har förlorat en strid om rätten till ett snarlikt domännamn som använts för att hänga ut personer som varit i kontakt med SD. Det är bra att SD tar strid om saken men det gör egentligen ingenting att de förlorade. Den typen av trakasserier och svartmålning som SD utsätts för gynnar dem bara i slutänden. 

Att det är nätpiraterna Swartholm-Warg och Neij som är inblandade är inte heller något att bli förvånad över. Det får väl läggas till deras solkiga CV där "blivande kåkfarare" står överst. Gänget bakom Pirate Bay är som hämtade ur en modern version av Don Quijote. Man blir inte arg längre, bara beklämd. 

Dagens utslag i tvisten om domänen är kanske en taktiskt motgång, men rent strategiskt har SD redan vunnit. I det offentliga rummet har Piratrörelsen har gått från nationellt fenomen till irrelevant sekt och SD har gjort den motsatta resan.