O härliga mångkultur!

I SvD rapporteras om hur Leicester förväntas bli första stad där ursprungsbefolkningen -engelsmännen- blir en minoritet. Givetvis utlöser det hallelujarop hos maktens megafoner och deras comical sidekicks. Deras törst efter goda nyheter är begriplig, det är inte mycket annat som blivit som de profeterat.

I själva verket krävs det ett  lysenkiskt förhållningssätt till verkligheten när man lyfter fram enstaka och i det stora hela irrelevanta exempel för att rättfärdiga en ideologi som i alla avseenden är ett katastrofalt misslyckande.

Om man begränsar sig till artikeln i fråga så är det slående hur intellektuellt stagnanta de mångkulturella propagandisterna är. År ut och år in upprepar man samma trötta och korkade klyschor. Kanske har man gett upp? Varje gång de försöker "ta debatten" så blir de grundligt överkörda av den enkla anledningen att det är den andra sidan som sitter på de relevanta argumenten. Så då återgår man till pseudoreligiösa lyckoargument och upprört moraliserande över att det finns de som säger emot. Exempel på den första kategorin finns också i artikeln, levererat av en anglikansk präst som sadlat om från Kristendom till det mer världsliga lyckorike som utlovas av mångkulturen.

"Vi äter multikulturellt. Varför inte njuta av resten också, säger han."

En klassiskt mångkulturell dumism som faller sönder så fort man tittar på den. När vi tagit bort den kryddstarka maten, vad är "resten"?

Sharia? Klanvälde? Könsstympning? Hedersvåld? Skolbränder? Khatmissbruk? Inavel? Korruption? Inbördeskrig? Eller varför inte gårdagens exempel, upplopp för att man förlorar en fotbollsmatch?

Den näsvise mångkulturalisten invänder genast att vi minsann har svenska fotbollshuliganer också. Touché. Grattis, känns det bättre nu? Och när det gäller resten? Allt det där andra jag räknade upp innan? Den njutbara resten, hur var det med den?

DN, GP, Sydsvenskan

Clownen med ishackan

BP:s hantering av oljekatastrofen i mexikanska gulfen känns som en bra sammanfattning av den globaliserade kapitalismen. När nyliberaler gjort kapitalismen till okränkbar religion så visar den sig ännu en gång påminna mer och sjaskigt kommunalpolitiskt fiffel på Västkusten än de magisk problemlösande marknadskrafter de drömmer om.

I en lång rad fiaskon så får BP:s bildhantering särskild status för sitt komiska inslag. De får den klumpiga bildcensuren i forna Sovjetunionen att verka slipad i jämförelse, och till dessa aparatchniks försvar får påpekas att de knappast hade Photoshop till sitt förfogade. Nu lät sig den västerländska kulturvänstern villigt luras ändå, men tanken svindlar. Å andra sidan, till BP:s försvar kan sägas att de inte är värre charlataner än Expressen som pixlar om hudfärgen på brottslingar för att det ska stämma med deras rasideologi. Vid närmare eftertanke är det inte mycket till försvar...

Allt för mycket av vår samtida globala kapitalism påminner om en mordisk clown. Det finns starka komiska inslag, ofta oavsiktliga, och det skulle vara roligt och de inte ställde till ett sådant fruktansvärt elände i sin omgivning.

SvD, SvD, Aftonbladet, DN, DN, GP, Sydsvenskan