Det hemliga vapnet

I SvD rapporteras farhågor om att ingen kommer vilja vakta kungafamiljen nu när värnplikten avskaffas och vi övergår till en yrkesarmé:

"Vem kommer vilja vakta kungen och slottet?

– Det är redan oerhört, oerhört svårt att få folk att göra det i dag. Jag tror det kommer bli ännu svårare nu. Det är både tjejer och killar som gör högvakten, men många killar gillar inte att rida. Och skulle du vilja ha betalt för att stå och frysa i några dagar?"

Nu kan jag inte annat än hoppas att det som ska vara nationens värn inte har reducerats till sådana sköra  orkidéer som inskrivningssamordnaren på Pliktverket befarar, men skulle det vara fallet så ska de nog inte ge sig in på den militära banan alls. De ska åtminstone då upplysas om att det finns betydligt större risker än att frysa numera. Idag kan man nämligen skickas till länder där folk skjuter skarpt på en.

Skulle det dessutom Gud förbjude bli krig här så måste de nog räkna med att vistas utomhus kanske hela veckor i sträck och det är inte ens säkert att det är på sommaren. Det kan också bli oregelbundet mellan fruktstunderna och mobiltelefonerna kan ladda ur... Det skulle ju vara en katastrof på riktigt.

Nej, hoppet för landet står kanske inte längre att finna i den sorgliga rest till krigsmakt som de senaste tjugo årens försvarspolitiska vansinne resulterat i. Inte om man ska tro vad de själva säger till SvD i alla fall.

Vid ett angrepp så måste vi istället ta fram statsmaktens riktiga slägga, den del av statsförvaltningen där inga kostnader ansetts vara för stora och mandatet till maktutövning är nästan obegränsat. Jag talar givetvis den myriad av ombudsmän, puttefnaskmyndigheter och särintressen som lapar i sig obegränsat av skattemedel för att upprätthålla maktens ideologier.

Fienden kommer överösas med jämställdhetsplaner, mångfaldsperspektiv, koldioxidavtryck, värdegrunder och genusdikotomier. Stolta pansargrenaldjärer kommer att få sin hetronormativa världssyn grusad, jaktpiloterna få veta att de borde tagit tåget (eller cykeln), flottisterna strängt tillrättavisas för de etnocentriskt vita uniformerna och attackdykarna i sina tjocka gummidräkter anmodas plats i Prideparaden.

Fienden kommer snart överväldigas av yrsel, illamående och förvirring och invasionen förvandlas till oordnad reträtt. Väl på stränderna upptäcker de att landstigningsfarkosterna målats chockrosa, stridsvagnarna belagts med körförbud och signaltrupperna sitter fast i en telefonkö till Telia. Efter det kommer det dröja länge innan någon främmande armé kommer våga sätta fot i landet igen.

Allra underdånigast ,
K