torsdag 13 oktober 2011

Endast förvåningen förvånar


Det är svårt att inte betrakta den till synes konstant växande skandalen kring Håkan Juholt som prima underhållning. Den bekräftar än en gång det långt gångna förfallet inom det politiska etablissemanget, ett förfall som för övrigt den så utskällde Ian Wachtmeister försökte ta upp redan i början av 90-talet. 

Kajsa Ekis Ekman har förvisso en poäng i det skeva i den orkan som blåser mot Juholt för bidragsfusk medan Carl Bildt tycks komma undan med att bli miljonär på blodspengar, men som DN-journalist borde hon om någon vara medveten om att media snarare sätter agendor än rapporterar vad som pågår. Varför har de annars ledarredaktioner, eller kolumnister som henne själv?

Rörande Carl Bildt bör det påpekas att han snarast har draghjälp av att det är tokan på Aftonbladet Kultur som går i bräschen för anklagelserna. De är så misskrediterade att de inte längre har någon trovärdighet ens när de har rätt. 

Det enda som förvånat undertecknad när det gäller Juholts framfart med traktamentet och bidrag är förvåningen. Han är en del av ett etablissemang som i decennier har haft en närmast feodal syn på skattebetalarnas pengar och sina egna privilegier. Det visar om och om och om igen. 

I det samanhanget är Juholts agerande logisk. För en makthavare av hans kaliber som uppenbarligen strävat en stor del av sitt yrkesliv för att bli partiledare så har han lärt sig att utnyttja systemet maximalt till sin egen fördel. Det gäller hur de utövar makt, berikar sig själva och klättrar på karriärstegen. I Juholts fall har det uppenbarligen inneburit att han skaffat sig många fiender inom partiet på resan. 

Den här skandalen hade inte varit möjlig om inte ett antal personer på insidan önskat lätta på sina samveten, alternativt positionera sig bättre inför kommande maktkamper. Svunna är tiden när socialdemokratiska ledare hade sådan makt över media att de kunde utverka massmedial mörkläggning när en pedofil minister ertappats med att gå på bordell.

Men det är värt att påpeka att det är ur den myllan som vårt politiska etablissemang av idag är sprungen, från höger till vänster. De flesta av dem har aldrig gjort något annat än att vara aparatchniks i sina partier och de som faktiskt har haft ett jobb som Juholt* har tydligen snabbt  vant sig snabbt vid sin nya livsstil. 

Det är uppenbart att Juholts strategi är att försöka låta stormen dra förbi. Han har egentligen inget annat val, då han ertappats med att blåljuga så pass många gånger nu att han inte har någon trovärdighet kvar. Lyckas han med det får man förmoda att en del inom partiet kommer att få silkessnöret för sin frispråkighet. 

Det bådar för fler läckor för att avsluta vad man påbörjat, då husse annars kommer att vara på ett rysligt humör efter vad de gjort på den juholtska kermanmattan. 

Som sagt, prima underhållning. Skicka chipsen!

Allra underdånigast,
K

Välvillig tolkning då han varit journalist och får betraktas som en del av nomenklaturan, men det duger som exempel.

DNDNDNDNGPGPGPGPABDagen

3 kommentarer:

  1. Eeeeh, nu är ju Kajsa Ekis Ekman inte på något vis anställd av DN som pr-skribent för någonting, hon är (vad jag vet) inte alls stadigt anställd eller knuten till tidningen, har inte heller varit det. Även om hon skriver där ibland: hört talas om frilansar? Det finns förvisso krönikörer, ledarskribenter, "analytiker" och "journalister" som har betalt för att pumpa ut vad gubbarna bakom ridån tycker är bra men Kajsa hör inte dit. Och hennes inlägg - ett av de bästa hittills om Juholtsoppan - handlar just om de spinnrockar som körs igång med sådana här drev, och hur olika måttstockarna för indignationen kan vara. Men du kanske inte är van vid att se att tidningar kan innehålla flera och motstridiga röster?

    Att Ekman inte säger rakt ut att hon menar att DN, kvällstidningarna m fl sysslar med kampanjjournalistik mot Juholt, och att obalansen är en följd av den borgerliga dominansen i dagspressen (Aftonbladet är visserligen vänster på ledar- och kultursidorna, men Lena Mellins dryga tyckande, vilket säljs som analyser, och stora delar av nyhetsmaskineriet är solklart borgerliga) spelar mindre roll. Vem som helst kan se att det är en del av vad hon menar. Och det har hon ju rätt i.

    SvaraRadera
  2. Ja, visst är det underhållande om man är lagd åt det cyniska hållet. Ta t.ex. detta att Juholt nu kallar sig sambo (vore han särbo skulle inte flickvännen få någon del av sin hyra i Västerortslägenheten betald).
    I mars kallade han sig särbo eftersom det var bekvämare just då:
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/valberedningen-borde-fatt-veta_6048311.svd





    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/valberedningen-borde-fatt-veta_6048311.svd

    SvaraRadera
  3. @Stevie: Kajsa Ekis Ekman har skrivit för DN Kultur sedan 2005 och kan knappast betraktas som någon outsider. I själva verket är hon ganska typisk för den marxistiska grundsyn som dominerar på våra kultursidor och därmed ett bra exempel på en maktens megafon. Jag håller för övrigt med henne om det skeva i mediestormen, men det klingar falskt när någon med en så uppenbar politiskt agenda ondgör sig över att det finns andra med en politisk agenda.

    Det är för övrigt en pseudodebatt om det är borgare eller socialister som dominerar etablissemangspressen då de i allt väsentligt har samma agenda när det gäller EU, massinvandring och den materialistiska värdenihilism som de gjort till sin religion (med mera).

    SvaraRadera