Vår tids störste komiker?

I DN idag utgjuter sig Jan Guillou om hur multikulti det är att bo på Östermalm i Stockholm. Ja, du läste rätt.

Man får även praktiska tips om hur man kombinerar bolsjevism med kälkborgelig gemytlighet på överklassens soaréer. Lösningen är lika enkel som genialisk: hyckel. I rättvisans namn ska påpekas att det är något som inte bara Jan Guillou utan hela kulturvänstern har gjort till en konstform.

Undertecknad brukar bli ganska uppretad av Guillous grötmyndiga analyser. Så pass att jag helst undviker dem då de dessutom är ganska förutsägbara efter ca fyrtio år i samma hjulspår.

Men har jag i själva verket helt missuppfattat Jan Guillou? Är han egentligen vår tids största komiker? Han arbetar bara med så raffinerade ironier och skruvade associationer att man missförstår dem eftersom de levereras med sådant allvar. För utifrån det perspektivet så är han ju jätterolig!

Artikeln skulle då kunna göras om direkt till manus för ett gästspel i Solsidan. Kanske kan det bli en helt ny TV-serie? Övergången för herr G skulle bli smärtfri eftersom han inte ens behöver skådespela utan bara vara sig själv, det han verkar gilla mest i hela världen. På så vis blir alla nöjda och glada.

Politiskt inkorrekt skriver också om samma artikel.

Allra underdånigast,
K


Tillägg: Tydligen uppskattade inte DN min teori om Guillou som komiker, för den här bloggposten rensades ur blogglistan nedanför artikeln under kvällen. Så nu är den istället länkad via min spegelblogg. Skam den som ger sig.