Kamikazementalitet

SD har fallit till 2,9% i Synovates senaste mätning. Mediaetablissemanget hoppar jämfota av skadeglädje och vältrar sig i mer eller mindre fantasifulla analyser av hur terrordåden i Norge sänkt SD. Samtidigt visar det hur stark SD-fobin i etablissemanget vuxit sig när man knappt noterar att fyra av åtta riksdagspartier hamnar under spärren i undersökningen. Det borde väcka fler frågor om Synovates undersökning än resultatet. Gjordes den på en av deras personalfester?

Om vi nu ponerar att resultatet stämmer så skulle det ha enorma konsekvenser för det politiska landskapet och både hur den svenska demokratin/demokraturen fungerar. Det tycks inte föranleda några djupare analyser hos de tillfrågade proffstyckarna. Inte ens att Vänsterpartiet åker ur riksdagen verkar göra något. Nu har ju en stor del av journalistkåren flyttat sina sympatier till Miljöpartiet, men nog trodde man att gammal kärlek skulle betyda något för dem i alla fall?

Med den mentalitet som råder i etablissemangsmedia så är det bara den kortsiktiga propagandistiska vinsten som spelar någon roll. Att de gång på ertappas med att ljuga och manipulera på ett sätt som bara kan gynna SD i slutänden verkar man inte bry sig om, eller kunna ta in. Men den typen av kamikazementalitet är egentligen främst ett tecken på desperation, inte att segern är inom räckhåll.

Även om de skulle lyckas i sitt uppsåt här i Sverige så håller utvecklingen i övriga Europa på att glida dem ur händerna. Hur de än skriar och bräker mot Dansk Folkeparti eller Sannfinländarna, UKIP, Front National med flera så kommer de bara mötas av avmätt förakt eller likgiltighet. Under tiden spricker grunden i deras elfenbenstorn allt mer.

DN, GP, Exp,

Inte märkligt att Sverigedemokraterna växer

I Aftonbladets senaste opinionsmätning faller Moderaterna kraftigt, Socialdemokraterna fortsätter sin nedgång medan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna går framåt. Kristdemokraterna ligger åter över fyra procent och Centern och Folkpartiet går något framåt, vilket får ses som en del av den borgliga kannibalism som pågår.

 

Att Moderaterna backar är väl inte så konstigt med tanke på hur illa de skötte debaclet med wikileaksdokumenten om Piff och Puff i Bagdad. 

Kanske har även effekten att Reinfeldt framstår som mer statsmannamässig ju mindre han syns börjat ebba ut och att han nu bara verkar frånvarande när han är frånvarande. I rättvisans namn ska sägas att han även verkar frånvarande när han är närvarande, så den hittills förda taktiken att vara frånvarande fullt ut har onekligen fungerat väl för dem.

Aftonbladet verkar förvånande över att "fylleskandalen" där William Petzäll i SD omhändertogs tillfälligt av polis sedan han blandat mediciner och alkohol inte skadat partiet mer. Ett skäl till det kan vara att det inte var mycket till fylleskandal, snarare ett exempel på det pris Petzäll fått betala för sitt politiska engagemang.

Ett annat är att det gång på gång visar sig att SD har haft rätt. Ibland med hjälp från oväntat håll som den från Bildt och Billström och på sistone från omvärlden när både Cameron, Merkele och Sarkozy distanserat sig från mångkulturen. Självmordsbombningen i Stockholm slog dessutom undan benen på islamofillobbyn, som allt mer gått över till att förtränga att terrordådet alls har hänt. 

Den som händelsevis undrar hur användbar förnekelse är i en krissituation kan fundera på vilken zebra som överlever längst på savannen, den som springer när den ser lejonen eller den som blundar hårt, hårt, hårt och tänker på något annat.

Det ska bli intressant att se hur SD:s siffror står sig på sikt, det skulle inte förvåna om de kan gå över tio procent i nästa val. 

Min förra bloggpost i ämnet. 

Allra underdånigast,

K