"Oräkneliga gräsligheter sker landet runt och gräsliga människor frodas, men vi kan aldrig låta dem få oss ur balans eller få oss att glömma att vi har en helig plikt att sabotera för dem och irritera dem, närhelst det är möjligt." Auberon Waugh
Vår snöpta polis står och tittar på medan vänsterhuliganer kastar sprängämnen och rökfacklor mot SDL. Istället säger man till en kvinna med svenska flaggan att hon inte ska provocera rödgardisterna...
De senaste dagarnas turbulens kring Avpixlat har ikväll fått ett tråkigt efterspel med hackerattacker mot hemsidan som ligger nere när det här skrivs. Element inom extremvänstern misstänks ligga bakom då moduset påminner om tidigare attacker de utfört.
Extremvänstern pratar ofta och gärna om tolerans och pluralism, men den gäller bara dem själva och i själ och hjärta är de lika totalitära som de alltid har varit.
Även om det är djupt olyckligt att Avpixlat ligger nere så är det en seger för redaktionen och dess läsare. Avpixlat provocerar etablissemanget och dess vakthundar. De började bli trängda.
De reagerar med ursinne för de vet att de inte kan vinna debatten. De hänfaller åt sabotage för de vet att de inte längre kan få tyst på den med lögner och censur.
Även om det bara är en handfull fanatiker som står bakom attacken så är det ingen vågad gissning att sabotaget mot Avpixlat kommer att mötas med tystnad eller illa maskerat gillande i etablissemangskretsar.
I den svenska offentliga debatten rörande extremism ligger fokus ganska ensidigt på högerextremism, eller det man för stunden väljer att kalla högerextremism.
Samtidigt är det uppenbart för alla med ett minimum av samhällsintresse att det är extremvänstern som dominerar när det gäller politiskt våld. Eftersom de fungerar som etablissemangets tjänstvilliga små troll så får de också hållas år efter år.
På en europeisk nivå kan det också vara intressant att notera att extremvänstern vädrar luft efter att ha varit på defensiven sedan kommunismens sammanbrott i början av 90-talet.
Al Jazeera English har i dagarna sänt en dokumentär om hur arvet efter DDR och Stasi fortfarande ligger tungt över Tyskland. Inte nog med att det tyska etablissemanget nästan helt avstått från att ställa de gamla eliterna i DDR till svars för deras brott, man fortsätter att betala ut generösa pensioner till de gamla topparna inklusive Erich Honeckers änka och i Berlin har det gamla östtyska socialistpartiet rönt valframgångar. I partiet återfinns funktionärer ur forna Stasi som nu arbetar på att försöka skriva om historien och man gör ingen hemlighet av sin önskan om att återinföra det gamla systemet.
