Hur kan Euron ens vara en fråga?

Det rapporteras att inte ens ledande företrädare i näringslivet är lockade av Euron längre. Det tyder på att ett visst mått av självbevarelsedrift i slutänden går före ideologi i affärsvärlden. Det får ses som en välkommen kontrast till vårt övriga etablissemangs förhållningssätt till verkligheten.

Att det under rådande omständigheter finns de inom borgerligheten som ändå framhärdar med att Euron ska införas visar att det finns en bokstavshöger väl så rabiat som den ökända bokstavsvänstern. Det är också ännu ett exempel på det demokratiförakt som EU-lobbyn gång på gång ger prov på.

Vi har redan röstat om Euron. Varför ska vi rösta om den igen men inte om kärnkraften eller EU-medlemskapet som sådant? Där finns det verkligen skäl att se om folket vill ha en ny färdriktning.

Ur demokratiperspektiv är det också befogat att kräva folkomröstningar om eventuellt NATO-medlemskap och vår roll i Afghanistan, för att inte tala om massinvandringen. Men det finns inga skäl att rösta om Euron eller ens driva frågan bara för att vissa storpotäter satt prestige i det.

SvD, E24, Affärsvärlden