Etablissemanget slåss om grindslanten

Borgarna och socialdemokraterna nafsar varandra i hasorna. Krav på att motståndarna ska dra tillbaka förslag möts med motanklagelser om arrogans. Normalt sett ska man inte dra särskilt stora växlar på deras grälande - det tillhör påfågelspelet - men det här är ju inte en normal situation längre. Åtminstone inte från etablissemangets perspektiv.

I decennier var rollerna givna. Borgerligheten och Socialdemokratin gick ritualiserade boxningsmatcher som förmedlade ett intryck av levande demokrati men alla visste vem det var som egentligen bestämde. I de avgörande frågorna var man dessutom eniga: EU, massinvandring, uppluckringen av traditionella värden och ansamlingen av privilegier i den politiska klassen för att nämna några.

Skiljelinjen gick istället vid skattetryck och hur de pengarna skulle användas. Till skillnad från vad många tror är det inte viktiga frågor. Skattetryck och fördelning av allmänna medel är i slutänden bara ett resultat av den övriga politiken. Symptom på hur samhället mår om man så vill.

När Ny Demokrati kom in i riksdagen 1991 fick de skrämselhicka på allvar för första gången. Trots Ny Demokratis korta och turbulenta historia blev det en återkommande spökhistoria etablissemanget gärna berättade för att skrämma oss. Trodde de i alla fall.

Sedan gjorde Sverigedemokraterna entré på allvar i det offentliga samtalet för några år sedan. Trots rabiata fördömanden från alla våra makteliter så kom de in i riksdagen i höst. Katastrofen var ett faktum. Så som det kan vara med kollektiva trauman så följde också en period av masshysteri i de fina salongerna efter valet. Men problemen fortsätter att hopa sig för dem.

De högdragna proklamationerna där SD skulle frysas ut i riksdagen har redan börjat falla sönder. Utfästelserna var redan från början direkt korkade, men det uppjagade tonläget just då möjliggjorde knappast sansade analyser. De andra partierna skulle antingen tvingas bryta löftet om utfrysning för att få igenom sin politik eller avstå från att ha någon alls av rädsla för att SD skulle rösta med dem. Vad de till sist skulle välja var uppenbart för alla utom möjligen dem själva.

Så medan etablissemanget grälar sinsemellan och (s) faller som en sten i opinionsmätningarna, de övriga borgliga partierna lider av moderat urlakningssyndrom så växer SD. Detta i mätningar som gjordes innan bombdåden i Stockholm. 2011 kommer bli intressant.

DN, DN, Aftonbladet, Expressen, SVT, GP, HD, SvD, SMP, Sydsvenskan,