Regeringens myter och RKP:s verklighet

Med jämna mellanrum så ska makten och dess megafoner förklara för oss vilken framgång de senaste decenniernas massinvandring varit. Men det blir allt tydligare att man trots den massiva propagandan känner att man håller på att förlora slaget om opinionen. Regeringen har därför lanserat en hemsida för att bemöta det man kallar myter om invandringen. Metoden man har valt är att som vanligt lansera sina egna myter.
 
De förtjänar alla att plockas isär men här får myt nummer 8 får fungera som ett bra exempel: ”Invandringen har lett till en våg av kriminalitet”.

Rubriken är det mest konkreta då det man skriver sedan är snömos och undvikande floskler. Men i vilken utsträckning är det här en myt odlad av oss lågutbildande näthatare i pauserna mellan hembränning och banjospelande? Varifrån får vi våra fördomar om skenande brottslighet på grund av invandringen?

En bra start att kontrollera uppgifterna borde vara Rikskriminalpolisens egen hotbild för 2011.

När det gäller den organiserade brottsligheten som är av särskilt intresse på grund av sin stora samhällspåverkan identifierar man fyra typer av grupper: 1% MC-miljön, kriminella grupperingar i förorterna, smugglingsgrupper och specialiserade grupper där man särskilt lyfter fram människosmugglarna.

Tre av dessa kan man direkt säga är nästan exklusivt bestående av invandrare och 1 procent MC-miljön får idag betraktas som blandad i sant mångkulturalistisk anda, något som mordet nyligen på ledaren för brödraskapet Alex Akbar Gara Mohammad illustrerar.

Nedan följer en sammanställning av utdrag ur rapporten och lite kompletterande statistik.

När man läser avsnittet 4.3 Kriminella grupperingar i förorten (sid 20-21) så är det uppenbart att man syftar på vissa specifika förorter, således inte Äppelviken eller Djursholm. Det är också uppenbart att det är en brottslighet dominerad av invandrare.

Utvecklingen i Danmark, där gatubanden vuxit sig starka och där medlemmarna framförallt består av andra generationens invandrare, har gått snabbt. Idag utmanar de 1% MC-miljön genom att vara fler till antalet och mycket våldsbenägna. De har tagit över områden i vissa danska städer och visar där öppet motstånd mot polisen. Den konflikt i Göteborg som pågått mellan olika förortsgäng och MC-sfären visar på att en liknande utveckling är på gång även i Sverige.

[…]

Miljön i dessa förorter hårdnar och det har blivit allt vanligare att företrädare för samhället angrips. I både Stockholm och Göteborg finns det områden där är svårt för polisen att utföra sitt arbete. Det händer att även brandmän, ambulanspersonal och lokaltrafik attackeras. Det sker inga regelrätta upplopp men stenkastning och vandalisering förekommer. Allvarligare incidenter har inträffat som beskjutningen av polishuset i Södertälje 2005. Denna typ av brottslighet som på vissa ställen är påtaglig kan sägas vara systemhotande, då unga kriminella genom hot och våld angriper viktiga samhällsfunktioner.

Smugglingen som beskrivs i avsnitt 4.4 är också en kulturberikad historia:

Narkotikasmuggling är det mest lukrativa brottsområdet för den organiserade brottsligheten och det är också kring denna verksamhet som nätverken fortfarande samlas. Narkotikahandeln är och kommer att fortsätta vara en prioriterad brottstyp för de brottsbekämpande myndigheterna i framtiden. Förutom narkotika är smuggling av cigaretter, alkohol och diesel primärbrott för de kriminella grupperingarna. Andra är människosmuggling, människohandel, utpressningsverksamhet och rån. (sid 18)

De etniciteter som nämns specifikt i rapporten är litauer och polacker (amfetamin och metaamfetamin), albaner (heroin och kokain), serber och montenegriner (diverse narkotika, cigaretter, vapen etc). De västafrikanska nätverken får ett snabbt omnämnande även om man skulle kunna tro att de borde ha fått mer utrymme med tanke på hur brottsaktiva de är.

Kat tas inte upp i RKP:s hotbild men det missbruket och tillhörande brottslighet är som bekant en uteslutande somalisk företeelse. Tittar man på Tullverkets beslagsstatistik kan man se hur katproblematiken vuxit i takt med den stora somaliska invandringen. 2005 tog tullen sex ton kat i beslag (sid 7). År 2010 hade det vuxit till 13,8 ton (sid 7) utan att vare sig smuggling eller missbruk visar några tecken på att minska på grund av de stora beslagen.

Tvärtom finns tecken på att problemen kommer att bli värre enligt RKP.s rapport (sid 9):

Det är vanligt att asylsökande söker sig till länder där många av den egna nationaliteten redan befinner sig. Sverige har en stor befolkning med somaliskt ursprung och enligt Migrationsverket kan det pågående inbördeskriget i Somalia leda till en kraftig ökning av sökande därifrån. I dagsläget förekommer inte människosmuggling från Somalia mot betalning i den utsträckning som vi sett från Irak men med nya förhållanden kan det snabbt komma att förändras. Många somalier tar sig till Sverige på ett ”look-a-like”-pass som skickats till dem i hemlandet från någon redan bosatt i Sverige.

Människosmugglingen som är en miljardindustri idag som beskrivs i avsnitt 4.5 (sid 21-22) visar sig även den föga förvånande domineras av invandrare:

De som sysslar med människosmuggling skiljer sig från andra typer av grupperingar då de är specialiserade och inte samarbetar i någon högre utsträckning med andra kriminella grupperingar. Människosmugglarna är utspridda över Sverige. Hälften av personerna är svenska medborgare, dock härstammar alla utom en från ett annat land. Det finns många bolag länkade till dessa personer.

Uppemot 90 procent av den kända människosmugglingen har idag en Irak-koppling. Detta innebär att de smugglade personerna kommer från Irak medan människosmugglarna antingen kommer från Irak eller från något annat land i regionen. Under 2008 har antalet asylsökande från Irak minskat vilket innebär att antalet smugglade människor därifrån också gått ner. Övriga länder avseende smugglarnas ursprungsland är Somalia, forna Jugoslavien, Indien, Vietnamn, Thailand, Sverige och Bolivia.

Sist men inte minst kan även avsnitt 6.6 (sid 37) Kringresande i brott nämnas:

Gemensamt för dessa är att det är internationella konstellationer av yrkeskriminella som rör sig över nationsgränser och inom länder. De är välorganiserade med en landsman ofta bosatt i Sverige som agerar huvudman eller kontakt. Offren är vanliga medborgare, inte sällan äldre eller på andra sätt extra sårbara, och grupperingarna är specialiserade på det de gör. Primärbrotten är stöld och bedrägerier men inslag av hot och våld mot offren är vanligt förekommande.

Allt detta kan man enkelt utläsa i Rikskriminalpolisens egen beskrivning av det rådande läget i den öppna versionen av rapporten. Den hemligstämplade versionen är enligt uppgift ännu mer graverande.

Avslutningsvis återstår då för var och en att ställa sig samvetsfrågan: vem tror jag mest på, Rikskriminalpolisen eller Kung Plommon och hans comical sidekick?

Allra underdånigast,
K

Publicerad som insändare på Avpixlat 2011-12-20.

DN, DN, DN