En sårad politruk sjunger opera

DN:s propagandniks har på sistone varit ihärdigare än vanligt med att jaga hjärnspöken. Bara det att man samarbetar med vänsterextremisterna på Expo skjuter trovärdigheten i sank omedelbart. Det har knappast blivit hjälpt av Daniel Poohs pinsamma debacle i Finland.

Inte heller tycks det senaste årets uppskruvade tonläge gentemot Sverigedemokraterna i synnerhet och obekväma bloggare i allmänhet gett något nämnvärt utslag i opinionen. Ska man tro den senaste opinionsmätningen är så är resultatet det motsatta, där Sverigedemokraterna får 8,9% vilket är det högsta hittills.

Även om den senaste artikelserien syftar till att kartlägga "högerextremisterna" så är det uppenbart att man hoppas svärta ner Sverigedemokraterna också. Inte särskilt mycket att förvånas över, eller ens bli särskilt upprörd över. Så har PK-media arbetat i decennier.

I dagens DN finns en artikel om hemsidan Sveriges Resurser som vill få fart på debatten om integration. Syftet är förvisso vällovligt även om man med fog kan hävda att hemsidor som Politiskt Inkorrekt/Avpixlar, Affes statistik, Cavatus, Gotiska Klubben, Jan Milld, Oskorei och många fler i åratal fört en både seriös och initierad debatt om integration och mångkultur. Att de inte får en reklamartikel i DN uppenbart avsedd att ordna skattemedel* för fortsatt verksamhet är nog inte så konstigt, de har ju fel åsikter.

Det som är slående när man skummar igenom artiklarna på Sveriges Resurser är hur många makthavare vi har på alla nivåer i samhället som är fullständiga idioter. Man lever i en fantasivärld, där Centern tycks ha ett helt eget kosmos, och upprepar samma ideologiska abrakadabra som vi hört i 25 år och som bara gjort problemen värre.

Den kan knappast Amanda Björkman som driver hemsidan lastas för och är i själva verket ännu en nyttig påminnelse om hur illa ställt det är i dagens offentliga Sverige.

I den andra artikeln i DN av Niklas Orrenius så når den gälla svanesången nya nivåer. Ett atomistiskt användandet av anekdoter och citat från nätet ger sken av Sverige står på randen till att bli ett Fjärde Rike, indignerat fingerpekande mot alla som tycker annorlunda och sist men inte minst pompös självömkan över den egna upplysta förträffligheten slår över i oavsiktlig komik. Det fick också ge rubriken till den här bloggposten.

* "Ekonomiskt är det ingen höjdare att driva en sajt som försöker lösa integrationsproblem. Ett studiebidrag räcker inte långt när man har massor av idéer och projekt som man vill förverkliga. Därför vill Amanda Björkman ha in finansiärer, som förstår frågans vikt och delar hennes vision."