Etablissemangets dubbelmoral

De gräsliga terrordåden i Norge i somras fortsätter att avslöja etablissemangets inre liv och det som avtecknar sig är föga smickrande.

Dels har vi det som redan var uppenbart, makten och dess megafoner skyr inga medel när det gäller att svartmåla sina motståndare. Kampanjen som följde mot Sverigedemokraterna och obekväma röster på nätet var lika besinningslös som den var illvillig.

Det andra är hur lätt etablissemangets högtravande deviser åsidosätts när det gäller dem själva. Anders Behring Breiviks eventuella sinnessjukdom är ett bra exempel. Efter att i decennier grötmyndigt förklarat för oss hur viktigt det är med vård och rehabilitering av även de mest monstruösa förbrytare så skriker man efter hämnd när den egna samhällsklassen har drabbats.

Diskussionen om Breiviks mentala hälsa är egentligen bara av akademiskt intresse då det är uppenbart att han kommer att förbli inlåst resten av sitt liv. Trots det är det tydligt att många i den tjattrande klassen inte kan hantera tanken på att han skulle vara psykiskt sjuk och därmed -enligt deras egen logik- ett offer i behov av vård, inte straff. Att få sitta med en förstående psykolog och leta efter vulvor på ett papper med bläckplumpar är bara för mördare som dödar vanliga människor, inte framtida makthavare.

Det senaste exemplet är upprördheten över att polisförhör läckt ut i media. Ända sedan terrordådet begicks har det läckt ut material till media, i synnerhet från förhören med Breivik själv. Det har man tagit med ro. Men nu har det kommit fler uppgifter om AUF-ordföranden Eskil Pedersens omdiskuterade flykt från ön. Det Pedersen gjorde skulle i andra sammanhang kallas för fanflykt. Även om man från ett rent mänskligt perspektiv kan ha ett visst överseende med en panikreflex i en sådan situation så borde det åtminstone föranleda en diskussion huruvida en vuxen man som lämnar barn i sticket för att rädda sig själv är en lämplig framtida ledare för sitt land.

Den diskussionen vill inte etablissemanget ha. Anledningen är lika enkel som beklämmande, en förkrossande majoritet av dem skulle ha agerat likadant. Vad som är än värre är att det mellan raderna skymtar fram att de tycker sig ha rätt att göra så. På samma sätt som de ordnar gratis resor, lägenheter och andra privilegier åt sig själva och fifflar med traktamenten (etc) så tycker de att de har rätt att få förtur när det blir skarpt läge på riktigt.

En härskarklass med den mentaliteten går inte att reformera. Den måste röstas bort. 

Allra underdånigast,
K

Nettavisen, SvD, GP, GP, SR