måndag 2 januari 2012

Det välmenande tyraniet

Precis när man slagit sig till ro i förvissningen att etablissemangsmedia bara består av själlösa megafoner så dyker ett alster upp som visar på motsatsen, eller i alla fall att regeln har undantag. Lena Anderssons kolumn är mycket läsvärd:

"[...] Vi som sätter den moraliska dagordningen genom att skriva, påverka det kollektiva tänkandet, belöna de goda hållningarna i prisjuryer och stipendienämnder, vi är mentalt rustade för utrensning och renhållning den dag det är något annat som gäller. Vi har tränat oss på Sverigedemokraterna och andra som inte söker bekräftelse i de påbjudna värderingarnas värme utan ifrågasätter vår världsåskådning. Vad grupperna heter och representerar skiftar men den kollektiva suggestionen är densamma, idén om fienden som bärare av det som måste bort ur oss själva och samhällskroppen.

Problemet med diktaturen är att den inte uppstår som en diktatur, utan som ett undantagstillstånd till skydd för det rätta. Diktaturen är aldrig målet utan medlet. I den är var och en ålagd att skydda det sköra mot fienden. [...]"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar