En hägring kallad folkstyre

I det lilla kan man som bekant se det stora. Vårt etablissemang har i decennier systematiskt försökt manipulera det demokratin för sina egna syften.

Att härskande eliter gör så är knappast nytt för vår tid. Antikens Rom är fullt av exempel på makthavare som slår vakt om republikens dygder när det passade dem och uppviglade pöbeln att röja rivaler ur vägen i nästa andetag.

De paralleller till vår tid man hittar i historien vittnar dock om att vi befinner oss i  ett tilltagande förfall, andligt, intellektuellt, socialt och de senaste åren även ekonomiskt.

För Sveriges del har det blivit allt mer uppenbart hur korrupt den härskande klassen har blivit och hur falskt deras hyllande av demokratin klingar. Folkomröstningar är något man helt försöker undvika sedan folket röstade "fel" 2003 rörande Euron och visade att man hade sundare instinkter än etablissemanget.

När det kom till trängselskatten i Stockholm 2006 så röstade majoriteten nej i 14 av 15 kommuner, så då valde makthavarna att gå efter resultatet i den kommun som röstat ja och införde skatten.

När den nya grundlagen drevs igenom 2010 skedde det både utan debatt och folkligt inflytande.

Medias censur och hets mot alla som utmanar deras falska religioner är så omfattande att den inte ens behöver redogöras för.

Men även i det mer vardagliga är det slående hur systematiskt man försöker ersätta verkligt inflytande med en skenbar sådan. Du får välja vilken smak du vill ha på dina cornflakes, om du vill se CSI Las Vegas, Miami eller New York och vilken app sin blinkar finast i din nya smartphone men ha för Guds skull inte en självständig åsikt om något som faktiskt är viktigt.

Dagens exempel är hämtade från Aftonbladet och rör vilka artiklar man kan länka sin blogg till. Artikeln om den vidriga gruppvåldtäkten i Mariannelund går inte att länka till men att den engelska butikskedjan Game kanske kommer att gå omkull är öppet både för Facebookkommentarer och bloggposter.

Det allt grövre sexuella våldet som grasserar i vissa invandrargrupper är ett akut samhällsproblem. Ett engelskt spelföretags dåliga lönsamhet är kuriosa av intresse för en handfull.

Maktens logik är att försöka tysta debatten om det första och uppmuntra ett meningsutbyte om det andra. Det säger mycket om vad för slags makthavare vi har. Att den stora massan i folket liknöjt accepterar det säger ännu mer om vilka vi är som nation och vart vi är på väg.