En hägring kallad folkstyre

I det lilla kan man som bekant se det stora. Vårt etablissemang har i decennier systematiskt försökt manipulera det demokratin för sina egna syften.

Att härskande eliter gör så är knappast nytt för vår tid. Antikens Rom är fullt av exempel på makthavare som slår vakt om republikens dygder när det passade dem och uppviglade pöbeln att röja rivaler ur vägen i nästa andetag.

De paralleller till vår tid man hittar i historien vittnar dock om att vi befinner oss i  ett tilltagande förfall, andligt, intellektuellt, socialt och de senaste åren även ekonomiskt.

För Sveriges del har det blivit allt mer uppenbart hur korrupt den härskande klassen har blivit och hur falskt deras hyllande av demokratin klingar. Folkomröstningar är något man helt försöker undvika sedan folket röstade "fel" 2003 rörande Euron och visade att man hade sundare instinkter än etablissemanget.

När det kom till trängselskatten i Stockholm 2006 så röstade majoriteten nej i 14 av 15 kommuner, så då valde makthavarna att gå efter resultatet i den kommun som röstat ja och införde skatten.

När den nya grundlagen drevs igenom 2010 skedde det både utan debatt och folkligt inflytande.

Medias censur och hets mot alla som utmanar deras falska religioner är så omfattande att den inte ens behöver redogöras för.

Men även i det mer vardagliga är det slående hur systematiskt man försöker ersätta verkligt inflytande med en skenbar sådan. Du får välja vilken smak du vill ha på dina cornflakes, om du vill se CSI Las Vegas, Miami eller New York och vilken app sin blinkar finast i din nya smartphone men ha för Guds skull inte en självständig åsikt om något som faktiskt är viktigt.

Dagens exempel är hämtade från Aftonbladet och rör vilka artiklar man kan länka sin blogg till. Artikeln om den vidriga gruppvåldtäkten i Mariannelund går inte att länka till men att den engelska butikskedjan Game kanske kommer att gå omkull är öppet både för Facebookkommentarer och bloggposter.

Det allt grövre sexuella våldet som grasserar i vissa invandrargrupper är ett akut samhällsproblem. Ett engelskt spelföretags dåliga lönsamhet är kuriosa av intresse för en handfull.

Maktens logik är att försöka tysta debatten om det första och uppmuntra ett meningsutbyte om det andra. Det säger mycket om vad för slags makthavare vi har. Att den stora massan i folket liknöjt accepterar det säger ännu mer om vilka vi är som nation och vart vi är på väg.

Trälsamhällets återkomst

Reinfeldt flaggar för att man ska arbeta till dess man är 75 år gammal. Eftersom det här är något man gradvis ska vänja sig vid så börjar man med att släppa en ballong för att se hur reaktionen blir. Sedan följer en propagandakampanj för indoktrinera svensken till att tro att den härskande eliten vill hans väl, som vanligt. I början kommer man betona frivillighet, sedan nödvändighet och till sist demonisera de som trilskas.

Vill vi bibehålla vår ekonomiska standard måste vi vara beredda att arbeta längre säger Reinfeldt. Helst till dess vi dör tydligen, då medellivslängden för män är 78 år och de sista åren tyvärr brukar präglas av sjukdom och lidande (i synnerhet om Reinfeldts kompisar i Carema är inblandade).

Men det är ju inte vår ekonomiska standard det handlar om i slutänden. Det är vår härskande elits och deras växande klientgruppers ekonomiska välstånd man vill säkra. Den politiska klassen har för övrigt gett sig själva helt andra och ofantligt mycket generösare pensionsregler än resten av samhället. 

Det viktiga för Makten är dock deras projekt, där i synnerhet EU och massinvandringen slukar astronomiska belopp. De blir dessutom allt dyrare, något som uppenbarligen inte avskräcker Reinfeldt. För dem är det mer logiskt att låta den svenska ursprungsbefolkningen arbeta ihjäl sig istället, bara pengarna kommer in. Det är förmodligen bara en bonus om man håller folk sysselsatta så de inte har tid att fundera över vad det är för ett samhälle vi lämnar över till kommande generationer.

DN, DN, GP, GP
AB,

Egenintresse förklätt till allmännytta

På SvD Brännpunkt skriver socialdemokraten Tommy Svensson om att Sverige borde överväga att gå med i europakten. Artikeln är undvikande skriven och dukar istället upp sedvanliga floskler om att Sverige borde dra sitt strå till stacken och implicerar att det på något sätt skulle göra en skillnad i den skuldkris som i sin helhet uppskattas till 2000 miljarder Euro.

Han uppmanar oss att köpa grisen i säcken med välmenande försäkringar om att det inte innebär ett inträde i Euron eller några förpliktelser alls egentligen. Han missar att nämna att den föreslagna pakten innebär ytterligare en maktförskjutning till Bryssel med ökad kontroll över vår nationella budget.

Med den maktens logik, eller snarare maktens arrogans, som härskar i vår tid är det uppenbart att en sådan anslutning visst betyder ett Euromedlemskap i förlängningen med hänvisning till att har vi tagit ett steg så måste vi ta nästa och så vidare. I första hand är det uppenbart att man är ute efter våra förhållandevis välskötta finanser som ska dräneras för att skyfflas ner i det bottenlösa hål som den ekonomiska krisen utgör.

För en sådan som Tommy Svensson som har varit verksam i Bryssel och tjänat sitt uppehälle där så har man inga problem med att sälja ut sitt eget land då man har sin lojalitet med maktapparaten där och inte folket här.

Demokratiförakt och självbedrägerier

Berlusconis avgång och Mario Montis tillträde beskrivs runt om i svensk media som att det faktiskt skulle innebära en förändring. Att fästa så stora förhoppningar till en före detta EU-aparatchnik är önsketänkande. Att han ingått i politbyrån EU-kommissionen gör ingen skillnad, inte till det bättre i alla fall. Monti är en produkt av ett system som i högsta grad är medskyldigt till den uppkomna situationen. Det är utifrån de premisserna man ska ställa sina förväntningar.

Aversionen mot Berlusconi i svensk media gör att man heller inte inser att det inte finns några trovärdiga alternativ till honom. Eller tror de på fullt allvar att den italienska oppositionen med det största kommunistpartiet i Europa kommer att gå till val på nedskärningar i pensioner och försämrade anställningsvillkor?

I bästa fall kan Montis övergångsregering trampa vatten i väntan på en ny regering som med största sannolikhet kommer att göra allt värre. 

Megafonernas instinktiva hyllande av "teknokratregeringar" och misstänkliggörandet av folkomröstningar visar också hur man egentligen ser på demokrati. Den är bara ett verktyg som ska användas för de progressiva eliternas syften, när resultatet riskerar att gå dem emot ska den manipuleras eller helst sättas ur spel.

I Spectator beskrivs hur en klick inom EU-nomenklaturan nu aktivt störtar folkvalda i olika länder som står i vägen för deras intressen.

Ingen ska inbilla sig att det här handlar om att göra vad som är bäst för de europeiska folken eller deras samhällen. Det här handlar om att rädda deras projekt, ett projekt som syftar till att skapa ett federalt och skendemokratiskt EU. I slutänden handlar det också om en kader makthavare som riskerar att förlora sin makt och sina privilegier om Euron kapsejsar, vilket i förlängningen skulle vara slutet på EU i sin nuvarande form. Man ska inte underskatta vad maktmänniskor är kapabla till när deras pengar och prestige står på spel.

Till sist och syvende handlar inte den pågående krisen om ekonomi, olika länders regeringar eller ens de vitt skilda och i allt väsentligt oförenliga förvaltningstraditioner som skiljer Nord- och Sydeuropa. Den handlar om nationalismens återuppståndelse i Europa. Men det får bli en kommande bloggpost.

Allra underdånigast,
K

DN, GP, GP, AB, E24, Dagen,

Juholt: vallokomotiv för alla utom (s)

Juholt verkar ha lyckats i sina föresatser att sitta kvar som partiledare. Det kan inte råda något tvivel om hur stark hans maktlystnad är, då han knappast kan sägas sitta kvar för sitt partis bästa efter allt som uppdagats. Är det inte maktlystnad så måste det vara en blind tro på sig själv, inte heller det ett särskilt smickrande karaktärsdrag. Sammantaget så kan de andra partierna luta sig tillbaks för tillfället och låta Juholt göra arbetet åt dem.

Juholts anhängare har startat en motoffensiv de senaste dagarna där man försökt flytta klandret från Juholts fiffel med bidrag och traktamenten till att media rapporterat om det. Kanskle har de övertygat sig själva och sin närmaste krets om att problemet är att mygel avslöjas och inte myglet i sig, men det har inte imponerat på väljarna om man ska tro senaste SIFO-mätningen.

För undertecknad som sedan länge tappat allt förtroende för Socialdemokraterna så är det Juholts krampaktiga tag om makten i själva verket välkommet. Mygelkulturen är säkert lika utbredd inom hela sjuklövern, men socialdemokratin var i decennier de som drev på skapandet av en ny privligerad samhällsklass med sig själva som måttstock. De förtjänar inte att få makten igen 2014.

När de inte längre bärs upp av makten som följde av att vara statsbärande och skattebetalarnas outsinliga (?) pengaström så har deras ledarskikt visat sig vara en korrupt, intrigerande och talanglös skara som påminner mer om bortskämda fjortisar än samhällsbyggare och ledare.

Har ligger en stor möjlighet för Sverigedemokraterna att visa sig som det ansvarsfulla alternativet som kommer att återupprätta det bästa ur folkhemstanken och ämbetsmannatraditionen, något Sverige behöver akut efter decennier av förfall.

Allra underdånigast,
K

DN, DN, DN, DN,
GP, GP, GP, GP, GP,
Dagen, HD, Exp, Exp,

Lööftunn trovärdighet

Aftonbladet rapporterar att Centerns stjärnskott Annie Lööf kvitterat ut 130 000 kr i tillägg utöver riksdagslönen de senaste åren genom att skriva sig i Värnamo men bo i Stockholm.

I dagsläget förvånar inte den typen av mygel längre. Det skulle vara mer märkligt om en systemprodukt som Annie Lööf inte försökte sleva i sig så mycket som möjligt från de skattefinansierade köttgrytorna. Precis som med vår socialdemokratiska adel som predikade jämlikhet och rättvisa under sitt maktinnehav men ordnade gräddfiler åt sig själva och sina närstående så är Lööfs nyliberalism något hon vill utsätta andra för, inte sig själv.

Med den mentalitet som frodas bland våra makthavare så är mygel och maktmissbruk något de anser sig ha rätt till. Visst hulkar man i TV-soffan när man avslöjats och stammar fram någon artificiell ursäkt i syfte att rädda karriären. Det går inte att ta miste på att deras stora sorg är att de blev påkomna, inte att de gjorde fel.

Annie Lööf är en etablissemangspolitiker. Hennes retorik är floskler och slagord, hennes ideologiska hemvist är socialdarwinistisk kapitalism* medan hennes livsstil vittnar om den privilegierade apparatjikens. Klart som korvspad att hon ska bli partiledare!

Samtidigt är det ingen vågad gissning att en partiledarkandidat som inom ett dygn från sin nominering ertappas med fingrarna i syltburken har fler försyndelser på sitt samvete. Frivola taxiresor? Saltade traktamenten? Kopplingar till näringslivet? Suspekta bekantskaper i privatlivet? Nepotism och vänskapskorruption på vägen mot makten? Det finns många stenar att vända på.

* Och precis som med alla nyliberaler så lider de av vanföreställningen att de skulle vara de stora vinnarna i ett nyliberalt samhälle. Har man någon gång haft att göra med dessa pretentiösa drönare så vet man att de skulle vara de första att duka under i sitt favoritsamhälle.

Affärsvärlden, DN,

När vanlig roulette blir rysk roulette

E24 har den senaste tiden haft flera intressanta artiklar om Euron och hur läget för valutan och därmed hela EU-projetket förvärras.

Det kan braka när som helst
Därför kvalar euron snart in på klassisk krislista.
Euron och Silvio är elden

Som har påpekats på annat håll så var EU-etablissemangets plan för att lösa krisen att tillväxten i USA skulle ta fart igen och man skulle kunna växa sig ur problemen. När vi nu tycks på väg in i en ny lågkonjunktur (depression?) så visar det sig att de inte hade någon reservplan.

Det som pågår nu är ett stort kollektiv av makthavare i Europa som beter sig som svårt skuldsatta spelare på ett kasino. Med skenande puls och tunnelseende satsar man mer och mer i hopp om att kamma in en storvinst som ska lösa alla problemen. Det är inte ett rationellt beteende och i de allra flesta fallen gör det bara problemen värre, oftast mycket värre.

I det här fallet använder de dessutom andras pengar på spelbordet.

Förra bloggposten i ämnet: Lämmeltågets ivriga marsch mot stupet.

Lämmeltågets ivriga marsch mot stupet

Det brukar påstås att något inte är sant förrän det blivit officiellt förnekat. När det gäller eurokrisen, turbulensen på finansmarknaderna och i förlängningen den kris som hela EU står inför så stämmer det i många avseenden.

Gång på gång har den härskande klicken i Bryssel slagit fast att man har läget under kontroll bara för att bli överkörda av en verklighet som vägrar att foga sig. Trots det har man fortsatt leverera oförstörbara sanningar till Europas folk, sanningar som rasat ihop som korthus strax därefter.

Euron var en garanti för STABILITET och VÄLSTÅND. Att inte vara med i Euron var ett recept på armod och elände. Greklands problem var inte så allvarliga. Greklands problem var hanterbara. Om Grekland bara fick ett nödlån så skulle det ordna sig. Om Grekland fick flera nödlån så skulle det ordna sig. Om vi bara häller ner pengar i det grekiska kaninhålet till dess det är fullt så...

Portugal var inte lika illa som Grekland. Irland var inte lika illa som Portugal och Grekland. Portugal, Irland och Grekland kanske hade problem men det här skulle inte komma att omfatta Spanien och Italien. Grekland, Portugal, Irland, Spanien och Italien kanske har problem och Tyskland börjar ledsna på att betala för alltihop men... men... Nästa person som frågar om Euron får en örfil! Fortsätt bara betala! Politikers prestige står på spel!

De franska bankerna har inte problem...

Någonstans i detta förlopp borde det ha blivit uppenbart att man försöker laga Titanic med silvertejp och tuggummi. Eurons och EU:s undergång är inbyggt i dess själva grundpremiss.

Det är ett politiskt projekt skapat av våra eliter, för våra eliter. Man har försökt anpassa ekonomisk och samhällsutveckling efter ideologiskt önsketänkande. Det finns andra exempel i den moderna historien på sådana experiment. Ska man se hur de har slutat så väntar ett debakel av närmast bibliska proportioner där Europas folk kommer att få räkningen för den politiska adelns inkompetens och arrogans.

Eurohuset brinner för fullt men EU-federalisterna vill ändå att vi ska flytta in. Rädde sig den som kan.

Tillägg 110826: E24 har två intressanta artiklar om Euron som rekommenderas:  Det kan braka när som helst och Därför kvalar euron snart in på klassisk krislista.

DN, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, SVD, SVD, SVD, GP, GP, GP, GP, SR, SR, SR, SR, SVT, SVT, SVT, SVT, E24, E24, E24, E24, DN,

UMR:s krav på kulturrevolution

Igår började undertecknad arbeta på en bloggpost rörande Ungdom mot rasisms debattartikel i SvD. Vid den tidpunkten hade några bloggar redan länkat till artikeln. När den skulle färdigställas idag stod det klart att alla bloggposter som länkat till artikeln var bortrensade. Förmodligen var inte reaktionerna på nätet så unisont hyllande som man tänkt sig och då slog censurreflexen till.

Det här är precis så skenheligt och fegt som man kan förvänta sig av den totalitära toleransens försvarare. Man pratar om mångfald, öppenhet och demokrati men är i grund och botten fientligt inställd till alla tre. Man har en agenda som ska drivas igenom och då får inte ens de egna slagorden komma i vägen.

Så även när UMR har uppenbarligen har hyrt in en spökskrivare för att försöka förmedla mer intellektuell framtoning än vanligt så kan man inte förneka sin sanna natur. Den som sett dem i andra sammanhang vet att de knappt kan förflytta sig mellan två rum utan att slå knogarna i tröskeln. Det är en ren broilerorganisation som fungerar som sprängbräda in till maktens korridorer och köttgrytorna.

Trots deras pretentioner i artikeln så var den inte särskilt mycket att komma med. Ett välmenande örfilande av det öppna samtalet i uppbyggligt syfte. Man är inte ute efter att straffa enskilda obekväma bloggare, man vill straffa dem alla. Bakom akademisk prosa lanserar man paranoida förklaringsmodeller för att därefter förespråka häxjakt, censur och mörkläggning.

Man kan avfärda UMR och den myriad av andra skattefinansierade organisationer i samma fåra som nyttiga idioter åt vårt etablissemang. Men historien visar tydligt att nyttiga idioter är farliga idioter.

Allra underdånigast,
K

Post Scriptum
En komisk detalj rörande UMR är att den så kallade mångfaldens försvarare företräds av en är en nästan helt etniskt svensk styrelse. Som den gamla tidens kolonialherrar reserverar man rätten att föra sina klientfolks talan, för deras eget bästa förstås.

Vad som hänt och vad som väntar

Upploppen i England fortsätter och på rätt många håll i svensk media håller man fast vid "fyrabarnspappan" som sköts av polisen, vilket underförstått ska rättfärdiga eller åtminstone ursäkta det som nu utspelas. Så låt oss i korthet sammanfatta vad som var känt.

* Att Mark Duggan var en återfallsförbrytare med kopplingar till kriminella gäng i norra London.
* Att Mark Duggan hade ett skarpladdat vapen som han antingen använde eller stod i begrepp att använda när polisen sköt honom.
* Att Mark Duggans familj säger att han var världens raraste gosse har absolut ingen som helst trovärdighet. I fall efter fall rörande grov brottslighet, med Breivik senast, så kan personer i deras omgivning intyga att de var svärmorsdrömmar i just de sociala sammanhangen. Även om de vet att han var ett rötägg så är det inte troligt att de kommer att erkänna det utåt. Lättare då att skylla allt på polisen.

Vad som faktiskt hände spelar allt mindre roll, det som utspelas nu har fått sitt eget liv. Det brittiska samhället har precis som många andra i Västeuropa befunnit sig i ett gradvis förfall i decennier. För Storbritanniens del så gjorde eran med Blair/Brown att det inre förfallet skyndades på avsevärt.

I kombination med den katastrofala massinvandringen, ett utbildningssystem som bara fungerar för de privilegierade klasserna och en arbetsmarknad där östeuropéer som arbetar för minimilöner konkurrerar ut den inhemska befolkningen så har läget gått från gick från illa till katastrof.

Det vi ser nu är försmaken på vad som väntar för oss alla om den nuvarande samhällsutvecklingen får löpa på.

Enklavisering, fragmentering, radikalisering, inbördeskrig.

 Västeuropas framtid?

Lästips: Enoch Powells kända tal "Rivers of Blood" från 1968 där han redan då förutsåg vad mångkulturen skulle leda till.

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 GP SkD, GP, DN, Dagen, HD, SMP

Marteus bränner en säkring - igen

Expressens ledarskribent Ann-Charlote Marteus är ett bra exempel på talanglös man kan vara och ändå få vara en av maktens mest upphöjda megafoner. Dagens ledarkrönika är ännu ett debilt utbrott gentemot Sverigedemokraterna och Björn Söder där man undrar om hon var rejält bakfull när hon skrev den?

Man skulle kunna tro att den är skriven av någon av de sämre slipade knivarna i Ung Vänster, men det är en ledarskribent på en av Sveriges största tidningar. Förvisso Expressen, men ändå.

Den är rörig, hatisk och osaklig. Återigen, det är ju Expressen så vad annat var att vänta, men även där tycker man att de åtminstone skulle vilja kunna uppvisa någon slags intellektuell stringens?

Samtidigt är Marteus anslag det mest logiska utifrån den position hon är i. Hon kan inte debattera i sak, då väntar ett förödmjukande nederlag. Det vet journalister som Marteus så numera vill de bara få tyst på debatten. 

Hon är också en av de riksmobbare som eldat på den massmediala hatkampanj som bedrivits mot SD och oliktänkande sedan terrordåden den 22:s juli och självrannsakan är uteslutet. Då jobbar man inte på Expressen till att börja med.

Det som återstår då är att vråla högre, fradga ännu mer och hytta med facklan och högaffeln medan man anför pöbeln. Allt för att visa hur upplyst, tolerant och demokratiskt sinnad man är.

Åsiktsförföljelse 2011

Regeringsformen kap 2.

1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad 1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.
 

[...] 

2 § Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag (2010:1408).

3 § Ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. Lag (2010:1408).

I Göteborg åtalas en spårvagnsförare för att han ska ha använt ordet "svartskalle" till några ungdomar som försenat resan genom att hålla upp dörrarna. Att resurser och skattemedel läggs på att driva åtal för vad som i grund och botten är ett tjafs där det dessutom står ord mot ord visar hur långtgående den politiska korrektheten har förgiftat samhällsstrukturen.  GP, DN

Aftonbladet är uppenbart missnöjt med att SD-politikern Erik Hellsborn får sitta kvar som nämndeman efter att han bloggat kritiskt om mångkulturen i samband med massakern i Norge. I den totalitära toleransens namn så måste all opposition krossas och dissidenter brännmärkas. DN

I Norge kallar polisen Fjordman till förhör under förevändning att de vill lära sig mer om "högerextrema miljöer". Fjordman har inget med terrordådet att göra men han är en välkänd kritiker av mångkulturalismen och Islam och har varit en nagel i ögat på det norska vänsteretablissemanget i ett antal år. I och med polisförhör kommer hans identitet att röjas, han kommer att få löpa gatlopp i etablissemangsmedier och riskerar att få sitt privatliv förstört.  Det är svårt att tolka polisens tilltag som något annat än ett illa förtäckt hot till systemkritiska bloggare.

Ifrågasätter man makten och dess pseudoreligioner så kommer den att hitta en förevändning för att kartlägga, hänga ut och straffa dig. Tro inte att du kan vara anonym, tro inte att du kan komma undan. Det enda som accepteras att tystnad och underkastelse.  DN, GP,

"I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps."

Willhelm Moberg

I slutänden så är det enda som makten och dess megafoner uppnår med detta att de skapar nya Breivik. Men det är kanske vad de vill.

Allra underdånigast,

K 

P.S. Om någon missat Julia Caesars senaste krönika så läs den här!


SR,

En nyckel till rapporteringen i media

Nu när propagandan i media har nått orkanstyrka med tydligt fokus på att misskreditera Sverigedemokraterna så kan det vara bra att påminna sig om en gammal sanning. Den svenska journalistkåren sympatiserar nästan till hälften med den radikala vänstern.

I Synovates mätning från 2009 fick (Mp) och (V) över 40% tillsammans. Om man lägger till Folkpartiets överrepresentation i sympatier bland journalister i förhållande till allmänheten så är det inte konstigt att tonläget är som det är just nu. Man kan dessutom bara spekulera kring vad det är som döljer sig bakom den stora posten för "Övriga", men det lär knappast vara något frihetligt eller nationellt.

Bilisterna ska betala politikernas svek och inkompetens

Allteftersom trafiksituationen i Stockholm blir allt värre så visar etablissemangspolitikerna ännu en gång att man är en del av problemet och inte lösningen. Nu vill man dubbla "trängselavgifterna", den speciella skatt som man lagt på Stockholmare som äger motorfordon.

Det finns säkert en kategori människor som är så lättlurade att de tror att den här skatten har något med miljö att göra. De brukar kallas miljöpartister men även inom borgligheten har man anmanat samma mentalitet, något som visade sig tydligt efter förra valet och den kovändning man gjorde med synnerligen ihåliga hänvisningar till ett valresultat där majoriteten faktiskt röstade nej till trängselskatten. Men med trixande med siffror, arrogans och förbannad lögn så låtsades man ändå vara goda demokrater och drev igenom trängselskatten ändå.

Trafikkaoset i Stockholm beror inte på att stadens (och Sveriges) hårt beskattade bilister betalar för lite.  Den beror bland annat på :

* Decennier av usel landsbygds- och småföretagarpolitik som gjort det allt svårare för människor att kunna försörja sig på sina hemorter.
* En massinvandring som tillför tiotusentals människor till våra storstäder varje år utan att vi egentligen har ekonomi, bostäder, arbetstillfällen eller infrastruktur för att kunna klara anstormningen.
* Utbyggnaden av infrastrukturen i Stockholm ligger säkert tjugo år efter andra jämförbara städer i Europa. Inskränkthet, kortsynthet och en illvillig trafikplanering hos de styrande har inte gjort saken bättre.

Ett bra exempel på det är det fram till nyligen var omöjligt att åka runt Stockholm med bil utan att trafiken istället leddes in på trånga gator som sedan straffbeskattas för att det uppstår köer...

Politikerna bröstar sig över att Stockholm är Sveriges ekonomiska motor. Det döljer egentligen bara  bedrövliga misslyckanden hos dem själva, Stockholm har ekonomisk tillväxt trots dem och inte tack vare dem och än värre visar det hur man har svikit övriga Sverige.

Vi behöver politiker som löser problemen, inte skapar dem och sedan tycker att lösningen är att göra dem ännu värre.

DN, DN, DN,

Mäster Bildt tar fram rottingen

Carl Bildt plockar fram rottingen i SvD för att Sverigedemokrater och rödgröna drev igenom en besparing på 300 miljoner för regeringskansliet.

Budgeten för regeringskansliet 2011 är inte mindre än 6251 miljoner, så det är knappast en åderlåtning av förvaltningen även om Bildt vill få det att låta så.

Budget regeringskansliet*
2010: 6,7 miljarder
2009: 6,8 miljarder (drygt 800 miljoner extra för EU-ordförandeskapet)
2008: 5,9 miljarder
2007: 5,6 miljarder

2003 var budgeten 5,3 miljarder

Med tanke på att budgeten för regeringskansliet ökade med nästan 20% under åren 2007-2010 så är det märkligt att en marginell minskning om denna skulle slå så hårt mot verksamheten. Frågan är vad det är man skyddar i den egna verksamheten så man hellre offrar delar av ambassadverksamheten? Man ligger ju fortfarande 300 miljoner högre än budgeten från året före EU-ordförandeskapet. Någonstans tar pengarna vägen.

Det är uppenbart att utrikesministerns ego fått sig en törn och att han är hämndlysten. Han kan inte straffa oppositionspartierna så då tar han ut det på andra och hoppas att det har en preventiv verkan inför framtiden.

*Jag har avrundat till närmsta hundratal miljoner.

Tillägg 2011-01-06: Slutreplik på Carl Bildts artikel.