Anpasslig jihadism

När det här skrivs pågår belägringen av Mohamed Merah i Toulouse fortfarande. Det är ingen vågad gissning att slutet kommer under kommande natt och att det blir våldsamt.

Vid tidigare islamistiska terrordåd i Europa har jihadisterna ofta dött i attacken såsom i Stockholm 2010 och London 2005 eller valt martyrdöden när de blivit inringade av myndigheterna såsom i Madrid 2004.

France24 beskrev ikväll att när Merah kontaktat dem hade han varit samlad, välformulerad och mycket artig. Det låter som någon med en plan eller åtminstone ett kyligt sinnelag under pressade omständigheter. Möjligtvis kommer jihadiströrelsen i Mohamed Merah få den Breivik de inte fick med Breivik, vare sig det är som martyr eller megafon vid en kommande rättegång.

Medan delar av svensk media och byfånevänstern försöker hantera det besvärande faktumet att gärningsmannen är en algerisk salafist och inte ljushyad nynazist som de ville så är det av större intresse för oss andra att han är det senaste exemplet på jihadismens anpasslighet.

Al-Qaida i den form som förknippades med Bin Laden är stort sett utplånat, något Bin Ladens död förra illustrerade med önskvärd tydlighet. Hur stort propagandavärde likvideringen av Bin Laden än hade så var den av marginell operativ betydelse för jihadismrörelsen globalt.

Al-Qaida hade redan hunnit genomgå förvandlingen från terrornätverk med ursprung i det kalla kriget till den terrorfranchise som den ofta liknas vid. En slags islamistiskt enentreprenörslicens på terrorism för den som vill.

Rent praktiskt har det inneburit att man gått från centralt planerade eller sanktionerade operationer till "gräsrotsjihadism". Man tillhandahåller en ideologisk plattform via nätet och stöttar med råd och inspiration men i övrigt för jihadisterna själva bestämma sina mål och metoder.

Det har visat sig vara en framgångsrik form av jihadism. Även om den har sämre förutsättningar att orsaka strategiska skador som 11:e september då gräsrotsjihadisterna ofta är sämre utbildade och utrustade än yrkesjihadisterna, så har det visat sig vara svårare för myndigheterna att stoppa. En eller en handfull av sammansvurna som ofta har kunskaper om hur man håller sig under myndigheternas radar tack vare kriminell bakgrund, aktivt eller passivt stöd från det lokala muslimska samhället och ibland logistiskt stöd utifrån har goda chanser att ligga steget före västvärldens brottsbekämpande byråkratier.

Den psykologiska effekten och propagandavärdet av den här formen av mikrokrigföring mot värdsamhället har visat sig vara mycket stort i förhållande till resurserna som krävs, någon som terrordåden i Toulouse visar tydligt.

DN, DN, DN, DN, DN, GP, Dagen,