Moduset med att utföra sprängdåd i folksamlingar för att döda, lemlästa och traumatisera så många som möjligt har närmast varit en stapelvara för jihadister det senaste årtiondet. Attentaten i Madrid 2004 och London 2005 följde liknande modus, om än med självmordsbombare, men med bomber i ryggsäckar riktade mot folktäta platser och civila mål.
Twittervänstern och delar av etablissemangsmedia har redan ryckt ut till försvar för Islam och slickar sig om munnen vid tanken på att det är en ny Breivik som är i farten. Problemet med den spekulationen är utöver det motbjudande i att de uppenbarligen hoppas på en viss typ av gärningsman medan vi andra befarar en annan sort (igen) är att bombdådet inte stämmer in på tidigare högerextrema terrordåd.
De brukar oftast attackera mål med högt symbolvärde eller politiska motståndare. Både i Oklahoma och Oslo ville man skada de maktbärande strukturerna i form av myndighetsbyggnader och personer man förknippade med härskarklassen. Att urskillningslöst döda motionärer och åskådare på en patriotiskt minnesdag kan knappast ha stöd av ens de mest radikala högerextremister. Å andra sidan fann sig Breivik vara rätt ensam i sin tolkning av patriotism efter Utöya men likafullt gjorde han vad han gjorde.
Med det sagt tål det att upprepas att även om val av mål, utförande och bombdesign allt talar för att det är jihadister så är det inget annat än en spekulation. Internet har möjliggjort ett fritt utbyte av idéer och kunskaper men det har i lika stor utsträckning gynnat mordiska dårar oavsett övertygelse som oss andra som vill hålla våra samhällen fria från dem. Det här kan fortfarande utveckla sig hur som helst.
Allra underdånigast,
K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar