Oviljan att kritiskt granska rebellerna

Eftersom mycket av rapporteringen kring kriget i Libyen har kommet att präglas av ett önsketänkande om "de goda mot de onda" så drar sig västerländsk media för att lyfta fram några obekväma observationer om rebellerna.

Gång på gång visar det sig att de ljuger så det visslar. Det är knappast förvånande i krig, men det är ändå märkligt att de behandlas med en sådan vördnad i rapporteringen. Bara de senaste dagarna har vi fått veta att Tripoli var erövrat, att man hade tagit en av hans söner till fånga och senast idag att man skulle ha Khadaffi inringad i ett bostadsområde. Inget av det var sant.

Med undantag för de rebellstyrkor som avancerade västerifrån och vilka med all sannolikhet fått militär träning av specialförband från NATO så är rebellerna militärt outbildade, odisciplinerade och okoordinerade. Hur omfattande plundringarna och övergreppen varit i Tripoli lär vi få veta först efteråt. Å andra sidan är inbördeskrig alltid smutsiga krig och det finns inga bevis på att de skulle varit värre än andra, men inte heller bättre.

Det svenska mediaetablissemanget har valt att helt (?) ignorera de rapporter om grymheter som riktats mot svarta under upproret. En redan illa sedd grupp i Libyen (och på andra ställen) har enligt fragmentariska uppgifter kommit i kläm mellan de två sidorna, där svarta män ska ha fallit offer efter anklagelser om att vara rekryterade av regimen. I det här fallet är massmedia överseende med rasistiskt våld så länge det är för ett i deras tycke högre syfte.

Khadaffiregimen har varit vedervärdig och dess fall är inget att sörja. Men det betyder inte att man ska sätta den andra sidan på en piedestal. Vi vet dessutom fortfarande inte vilka det egentligen är som vi har gått i krig för.

DN, DN, DN, GP, GP, SVT,

Den kommande NATO-anslutningen

Regeringen avser att köpa in Black Hawk-helikoptrar åt försvaret. Man ska väl vara tacksam över att det skaffas någon kapacitet alls inom det området efter åratal av politiskt velande och slöseri med skattepengar.

Samtidigt går det inte att befria sig från misstanken att det här inte alls handlar om att "stärka Sveriges försvarsförmåga" som debattartikeln i DN så klämkäckt hävdar. Det rimmar nämligen illa med den i övrigt förda försvarspolitiken de senaste tjugo åren.

I själva verket är själva begreppet "försvarspolitik" missvisande då det inte längre finns någon försvarspolitik att tala om. Det är en krigspolitik och det är utifrån det perspektivet som politikernas utspel ska ses.

Nedläggningen av den gamla försvarsmakten och det substitut för neokoloniala straffexpeditioner som skapats i dess ställe har ett uppenbart syfte, att ansluta oss till NATO. Man har avsiktligt gjort Sverige försvarslöst i händelse av väpnat angrepp. Med hjälp av diverse floskler och halvlögner har man dragit in oss i två kolonialkrig som inte ligger i vårt intresse. Man anpassar både doktrin och materiell till NATO-standard och förr eller senare kommer man ställa oss inför ett i allt utom till formalian fullbordat faktum, att vi bara MÅSTE gå med i NATO.

Alternativet att vi rustar upp vår egen försvarsförmåga kommer att viftas bort som otidsenligt, ungefär som vi bara MÅSTE lyda EU slaviskt och bara MÅSTE ha en massinvandring om vi ska bli framgångsrika i den nya vackra globaliserade värld som väntar runt hörnet.

Visa av erfarenheten (EURO-omröstningen) så kommer de försöka att driva igenom det i riksdagen utan någon debatt, om man kan undvika det, som man gjorde med den nya grundlagen.

Så även om det är välkommet med en förbättrad helikopterförmåga så ska man inte inbilla sig att det handlar om att skydda Sverige eller svenska folket. Det handlar om vad ett maktfullkomligt och svekfullt etablissemang behöver för att främja sina egna intressen.

AB, SR, DN, Expressen, SVT, GP,