Beväpning av Syriens rebeller recept på katastrof

I The Telegraph återfinns en debattartikel av Storbritanniens före detta ambassadör till Syrien, Sir Andrew Green, där han varnar för konsekvenserna av att beväpna de syriska rebellerna eller en västerländsk invasion av Syrien.

Han pekar på att den största syriska rebellgruppen Al Nusra är öppet allierad med al Qaida och att pumpa in ännu mer vapen i regionen riskerar att stärka dem. Det syriska samhällets är också uppdelat efter etniska och religiösa skiljelinjer vilket i kombination med regionens utpräglade hämndkultur gör att alla inblandade parter kommer att strida till det bittra slutet då ingen nåd kommer ges till dem som förlorar.

De som kräver västlig intervention och/eller ännu mer vapen till rebellerna riskerar öppna en Pandoras ask där kriget slukar även Irak och Libanon. I slutänden kan en sådan västerländsk inblandning resultera i ännu en islamistisk regim i regionen.

Green manar istället till försiktighet och att omvärlden istället bör försöka strypa vapenflödet in i landet istället för att öka på det.

Arming the Syrian rebels is pouring petrol on the fire

Allra underdånigast,
K

Radikalfeminister stöttar Omar Mustafa

I nättidningen Liv och Rätt har flera intressanta artiklar publicerats om hur den inre cirkeln i Troende Socialdemokrater (f d Broderskapsrörelsen) aktivt stöttar islamism och att Omar Mustafa var deras kandidat. De anförs av rabiata feminister som Helle Klein och Anna Ardin vilka skriker sig hesa rörande påstådda brister när det gäller svenska mäns jämställdhet men inte har något emot misogynt shariavälde under Omar Mustafa och Muslimska Brödraskapet.

Broderskap ville ha Omar Mustafa på riksdagslistan

Orientalism på broderskaps vis

Socialdemokraternas flirt med antisemitism och islamism inget nytt

Mustafa & Waberiaffärerna visar på partiernas förfall

Allra underdånigast,
K

Om Boston varit Stockholm

Knappt har röken hunnit skingrats efter terrordåden i Boston innan nästa islamistiska komplott för att urskillningslöst mördande har avslöjats. Den här gången är det i Toronto i Kanada. 

Fler islamistiska terrordåd kommer att följa, där såväl som här. Så länge den storskaliga muslimska kolonisationen av västvärlden tillåts fortgå så kanar vi oundvikligen närmare avgrunden och ett nytt religionskrig. Bara en oförbätterlig idiot kan undgå att se denna utveckling. Om man ska utgå från opinionsundersökningarna rör det sig om mellan 80-90% av den svenska befolkningen. Det kommer således att bli värre innan det blir bättre. 

Om man lämnar den svenska nationens annalkande undergång därhän och istället funderar på hur den kan te sig initialt så tillhandahåller terrordåden i Boston intressant jämförelsematerial. 

Två islamister dödar tre och skadar 185 människor med två hemmagjorda bomber. I dramat under de följande dagarna som så dödas ytterligare en polis och en annan skottskadas svårt. 

Det amerikanska samhällets respons inkluderar en räddningsinsats på över 100 ambulanser och flera sjukhus vid bombdådet. Luftrummet över Boston stängs tillfälligt, lokal- och mobiltelefontrafik stoppas och i den efterföljande jakten deltar över 9000 poliser och militärer. Det är inget djärvt antagande att USA:s tyngsta underrättelseresurser också deltog i arbetet. 

Bilder släpps på de tjetjenska islamisterna och cirka en miljon Bostonbor uppmanas att låsa in sig i sina hem under jaktens slutskede. 

Stockholm Marathon

Vad hade vi kunnat vänta om terrordåden utförts under Stockholm Marathon som äger rum den första juni? Med den profil som framkommit på terroristerna så finns det hundratals, kanske tusentals liknande unga män bara i Stockholmsförorterna. Med tanke på den jihadturism som går till Syrien och Irak så lär jihadister som återvänder därifrån vara ännu farligare än nybörjarna i Boston.

Skulle exakt samma scenario utspelas i Stockholm så har vi bara tjugo ambulanser tillgängliga. Sjukhusen i regionen är så nedbantade och vanskötta av politisk klåfingrighet och maktfullkomliga aparatchniks att man kan ifrågasätta om de har någon överkapacitet alls att ta av vid en sådan här händelse. 

Vidare har inte dagens genomsnittlige medelklassvensken i Stockholm, hädanefter kallad Svenne Banan, någon vana av att rycka in vid katastrofer eller ens någon vilja till att hjälpa till. Senaste exemplet var när en polis tragiskt omkom sedan han hamnat under sin fyrhjuling och gått genom isen vid Stockholms ström. Enligt vad som gick att utläsa av medierapporteringen var det en eller två utöver tillskyndande poliser som aktivt försökte hjälpa honom medan andra skridskoåkare höll sig på säkert avstånd och tittade på.

Även vid självmordsbombningen i Stockholm 2010 var det många som var mer intresserade av filma med sina mobiler än att se om någon behövde hjälp.

Efter tsunamin 2004 lades av uppenbara skäl stort fokus på att rapportera kring dem som gjorde heroiska insatser för att hjälpa andra. Samtidigt går det inte att förneka att ett bedrövligt stort antal svenskar som överlevde flodvägen helt enkelt satte sig på sina arslen. Man vägrade hjälpa till med räddningsarbetet och väntade på att någon annan skulle mata dem, klä dem, torka dem i arslet och sedan flyga hem dem.

Detonerar bomber under Stockholm Marathon så är det bara att räkna med att Svenne Banan därför kommer att springa därifrån för att filma på håll med sin nya smartphone så han har något fränt att lägga upp på sin Facebooksida. Jag hoppas innerligt att jag har fel här, men det tror jag inte.

De som skulle kunna ge första hjälpen på plats kommer inte att kunna eller att vilja och räddningspersonalen kommer att vara hopplöst underbemannade i förhållande till uppgiften de ska lösa.

Kontentan är att att dödstalen kommer att bli högre här. De kommer förmodligen att bli betydligt högre då skadade kommer att avlida innan de kan få rätt vård.

Eftersom det svenska systemet präglas av feghet, flathet och ideologiskt betingad inkompetens kan vi glömma sådana drastiska åtgärder som stängt luftrum och mobiltelefontrafik. Det kommer att möjliggöra att fler bomber sprängs om de är fjärrutlösta. Kanske kommer man att stoppa lokaltrafiken. Man får hoppas att det finns rutiner för ett sådant här scenario och att ansvariga personer vet i vilket källararkiv man förvarar dem samt vem som har nyckeln dit.

Rörande jakten på terroristerna så är det tveksamt om användbara signalement på gärningsmännen kommer ut tillräckligt snabbt eller ens alls. Media är som bekant mer intresserat av skydda sina egna ismer än korrekt rapportering. Vaga beskrivningar om färger på kläder, pixlade övervakningsbilder och svamlande krönikörer duger inget till, men förhoppningsvis kommer alternativmedia såsom Avpixlat, Fria Tider och Flashback fungera som civilförsvar då.

I Sverige finns ungefär 20 000 poliser. Även om de sätter in allt de kan skrapa ihop så kommer det bara bli en bråkdel av den amerikanska insatsen. Det kommer att ge terroristerna betydligt mer manöverutrymme att undkomma eller utföra nya terrordåd. Polisen har förvisso rätt att begära handräckning från militären, men frågan är vilken kapacitet de har i dagsläget? Med en sådan statsminister som Reinfeldt är det också tveksamt om det kommer att finnas någon politiskt stöd för det.

Vid en eldstrid med polisen så kommer polisen att vinna till slut, men förmodligen med betydligt högre förluster än i USA. Möjligtvis kan insatsstyrkan få en snabbt avgörande om de är först på plats och kan utnyttja sina taktiska kunskaper fullt ut. Rör det sig däremot om stridsvana jihadister från Syrien så är risken stor att även insatsstyrkan kommer att ha en riktigt dålig dag på jobbet.

Rörande det svenska scenariot tillkommer också att terroristerna kommer att få skydd bara de tar sig in i de snabbt expanderande muslimska enklaverna i Stockholms förorter. I värsta fall blir det inte ett isolerat terrordåd utan början på ett lågintensivt inbördeskrig.

Skulle någon jihadist tas till fånga så kommer politrukerna i media och blodsugarna i kränkt- och rättighetsindustrin göra sitt bästa för att blanda bort korten under efterspelet. Minns bara hur kulturvänstern ömkat med jihadisten Mehdi Ghezali. Man kommer att förringa det inträffade, prata om islamofobi och framställa terroristerna som de verkliga offren.

Förr eller senare kommer en punkt när lögnerna och censuren inte förslår längre, när till och med Svenne Banan förstår att det handlar om överlevnad. Frågan är hur mycket blod som måste flyta innan dess och om vi förmår vända utvecklingen när det väl har gått så långt?

Allra underdånigast,

K

DN

Misstänkta för bombdådet i Boston på bild

Jihadistspåret får betraktas som stärkt efter att FBI släppt bilder på två misstänkta för terrordådet i Boston.

Nu väntar komik i etablissemangsmedia framöver när de ska låtsas som att man inte alls kan dra slutsatsen att det här är jihadister. Ända till dess de grips förstås, sen måste de försöka komma på en förklaring på hur det här beror på strukturell rasism eller att det är bomboffrens eget fel på något sätt...

Mer information på FBI:s hemsida.

Fria Tider, Fria Tider

Anpasslig jihadism

När det här skrivs pågår belägringen av Mohamed Merah i Toulouse fortfarande. Det är ingen vågad gissning att slutet kommer under kommande natt och att det blir våldsamt.

Vid tidigare islamistiska terrordåd i Europa har jihadisterna ofta dött i attacken såsom i Stockholm 2010 och London 2005 eller valt martyrdöden när de blivit inringade av myndigheterna såsom i Madrid 2004.

France24 beskrev ikväll att när Merah kontaktat dem hade han varit samlad, välformulerad och mycket artig. Det låter som någon med en plan eller åtminstone ett kyligt sinnelag under pressade omständigheter. Möjligtvis kommer jihadiströrelsen i Mohamed Merah få den Breivik de inte fick med Breivik, vare sig det är som martyr eller megafon vid en kommande rättegång.

Medan delar av svensk media och byfånevänstern försöker hantera det besvärande faktumet att gärningsmannen är en algerisk salafist och inte ljushyad nynazist som de ville så är det av större intresse för oss andra att han är det senaste exemplet på jihadismens anpasslighet.

Al-Qaida i den form som förknippades med Bin Laden är stort sett utplånat, något Bin Ladens död förra illustrerade med önskvärd tydlighet. Hur stort propagandavärde likvideringen av Bin Laden än hade så var den av marginell operativ betydelse för jihadismrörelsen globalt.

Al-Qaida hade redan hunnit genomgå förvandlingen från terrornätverk med ursprung i det kalla kriget till den terrorfranchise som den ofta liknas vid. En slags islamistiskt enentreprenörslicens på terrorism för den som vill.

Rent praktiskt har det inneburit att man gått från centralt planerade eller sanktionerade operationer till "gräsrotsjihadism". Man tillhandahåller en ideologisk plattform via nätet och stöttar med råd och inspiration men i övrigt för jihadisterna själva bestämma sina mål och metoder.

Det har visat sig vara en framgångsrik form av jihadism. Även om den har sämre förutsättningar att orsaka strategiska skador som 11:e september då gräsrotsjihadisterna ofta är sämre utbildade och utrustade än yrkesjihadisterna, så har det visat sig vara svårare för myndigheterna att stoppa. En eller en handfull av sammansvurna som ofta har kunskaper om hur man håller sig under myndigheternas radar tack vare kriminell bakgrund, aktivt eller passivt stöd från det lokala muslimska samhället och ibland logistiskt stöd utifrån har goda chanser att ligga steget före västvärldens brottsbekämpande byråkratier.

Den psykologiska effekten och propagandavärdet av den här formen av mikrokrigföring mot värdsamhället har visat sig vara mycket stort i förhållande till resurserna som krävs, någon som terrordåden i Toulouse visar tydligt.

DN, DN, DN, DN, DN, GP, Dagen,

Med sådana vänner behöver man inga fiender

I The Atlantic finns en intressant artikel om Pakistan med rubriken "The Ally from Hell".

"Pakistan would be an obvious place for a jihadist organization to seek a nuclear weapon or fissile material: it is the only Muslim-majority state, out of the 50 or so in the world, to have successfully developed nuclear weapons; its central government is of limited competence and has serious trouble projecting its authority into many corners of its territory (on occasion it has difficulty maintaining order even in the country’s largest city, Karachi); Pakistan’s military and security services are infiltrated by an unknown number of jihadist sympathizers; and many jihadist organizations are headquartered there already."

Slutet på början?

Ett krigstrött och svårt skuldsatt USA minns idag terrordåden 11:e september 2001. Här och där påstås att al-Qaida är besegrade och underförstått att kriget mot terrorismen stort sett är över. I synnerhet i amerikansk media har de tankarna en grogrund men även i övriga västvärlden.

Det är förståeligt efter tio års krig med i bästa fall omdiskutabla resultat. Som jag skrivit tidigare är det  önsketänkande. Likvideringen av bin Laden tidigare i år har stor symbolvärde, ironiskt nog kan båda sidorna använda det till sin fördel, men rent operativt var den ursprungliga kärnan i al Qaidas redan överspelad.

De senaste årens har jihadismen blivit utlagd på entreprenad till lokala och regionala grupperingar som agerar självständigt från både varandra och kärnan. Samtidigt förekommer ett stort samarbete mellan dem kunskapsmässigt och ideologiskt/teologiskt men utan att man för den skull har någon gemensam ordergång eller organisation.

Vissa menar att den "arabiska våren" slagit undan benen för islamisterna. Det kanske stämmer för tillfället på vissa platser men ska ingalunda tolkas som att de är överspelade. Tvärtom finns tecken på en återhämtning på vissa platser, bland annat i Tunisien och Egypten. I Libyen har de spelat en synlig och viktig roll i inbördeskriget.

Med det sagt bör det påpekas att deras kanske bästa möjligheter ligger i det allt mer försvagade och fragmenterade Västeuropa med sina getton, eliter med ideologiska skygglappar och det vanstyre som härskar i många länder.

Eller som Churchill uttryckte saken efter segern vid El Alamein i november 1942:

"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."

AB, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, Ab 1, 2, 3, GP 1, 2, 3, 4, Skånskan 1, 2, HD 1, 2, 3, Dagen, SVT 1, 2, 3, 4, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Jihadisterna är inte besegrade

I DN finns en artikel med rubriken "al-Qaida kom, såg - och förlorade". Tesen i artikeln är i korthet att al-Qaida är besegrat då man tappat stöd på vissa platser och Bin Ladin likviderats av amerikanska specialförband tidigare i år.

Problemet med artikeln är att den tycks göra antagandet att al-Qaida är en organisation i den västerländska bemärkelsen. Al-Qaida är ett koncept för jihadism. Någon har beskrivit al-Qaida som ett terrorismens 7-Eleven. Man har ett koncept som sedan läggs ut på franchise för de som är intresserade och där man anpassar sig efter lokala förhållanden.

Det har också anammats med framgång där några av de mer kända är de regionala aktörerna är al-Qaida i Maghreb och al-Qaida på arabiska halvön med sitt starkaste fäste i Yemen.

Om man bara ser till al-Qaidas kärna så stämmer det att de har isolerats och decimerats de senaste åren. Problemet är att det inte längre spelar så stor roll i annat än propagandasyften. För dem är bin Laden lika verkningsfull som martyr som han var i livet.

Den operativa verksamheten har tagits över på "franchisenivån" och ännu mindre lokala celler. I vissa fall kan man tala om mikrojihad som vid massmordet på Fort Hood  i november 2009. Det finns ingen tydlig hierarki eller centralstyrning, det är snarare så att man inspirerar varandra när det gäller teologi, teori och praktik tack vare internet.

Den regionala och lokala jihadismen är långt ifrån överspelad. Tvärtom så finns det indikationer på att den växer kraftigt på vissa ställen, bland annat i det redan instabila Nigeria. Om de överrumplades av den så kallade arabiska våren så har islamisterna visat sig vara kapabla att bida sin tid och invänta rätt tillfälle. Det verkar vara muslimska brödraskapets strategi i Egypten och det är välkänt att libyska jihadister har spelat en viktig roll med att bidra med militärt kunnande på rebellsidan i Libyen. Vilken roll de kommer att spela i framtiden är osäkert men man kan vara säker på att de kommer att spela en.

I det krigströtta och skuldsatta USA är de många som vill få bin Ladens död att framstå som slutsegern i kriget mot jihadismen. Det är önsketänkande. Jihadismen har haft motgångar de senaste åren men den har också visat sig vara stryktålig och framgångsrikt lyckats anpassa sig efter förändrade förutsättningar.

Illusionen om segern över al-Qaida kommer bara att bestå fram till nästa större terrordåd.

Tillägg: I en annan artikel i DN påstås att den amerikanska ekonomin inte påverkades i någon större utsträckning av terrordåden 11:e september. Det är en sanning med modifikation. Kriget mot terrorn hade 2009 kostat USA 2324 miljarder dollar enligt Homeland Security.

Oviljan att kritiskt granska rebellerna

Eftersom mycket av rapporteringen kring kriget i Libyen har kommet att präglas av ett önsketänkande om "de goda mot de onda" så drar sig västerländsk media för att lyfta fram några obekväma observationer om rebellerna.

Gång på gång visar det sig att de ljuger så det visslar. Det är knappast förvånande i krig, men det är ändå märkligt att de behandlas med en sådan vördnad i rapporteringen. Bara de senaste dagarna har vi fått veta att Tripoli var erövrat, att man hade tagit en av hans söner till fånga och senast idag att man skulle ha Khadaffi inringad i ett bostadsområde. Inget av det var sant.

Med undantag för de rebellstyrkor som avancerade västerifrån och vilka med all sannolikhet fått militär träning av specialförband från NATO så är rebellerna militärt outbildade, odisciplinerade och okoordinerade. Hur omfattande plundringarna och övergreppen varit i Tripoli lär vi få veta först efteråt. Å andra sidan är inbördeskrig alltid smutsiga krig och det finns inga bevis på att de skulle varit värre än andra, men inte heller bättre.

Det svenska mediaetablissemanget har valt att helt (?) ignorera de rapporter om grymheter som riktats mot svarta under upproret. En redan illa sedd grupp i Libyen (och på andra ställen) har enligt fragmentariska uppgifter kommit i kläm mellan de två sidorna, där svarta män ska ha fallit offer efter anklagelser om att vara rekryterade av regimen. I det här fallet är massmedia överseende med rasistiskt våld så länge det är för ett i deras tycke högre syfte.

Khadaffiregimen har varit vedervärdig och dess fall är inget att sörja. Men det betyder inte att man ska sätta den andra sidan på en piedestal. Vi vet dessutom fortfarande inte vilka det egentligen är som vi har gått i krig för.

DN, DN, DN, GP, GP, SVT,

Islamisterna slår till mot Norge

Det enorma bombdådet i centrala Oslo påminner oss ännu en gång om att islamisterna inte försitter något tillfälle att sprida förödelse och död i Dar al-Harb.

I Ekots sändning 16:45 undvek man ängsligt att ta upp vem som kan tänkas ligga bakom terrordådet utan framförde istället att det var svårt att hitta ett motiv. Det är förstås nonsens, Norge har nästan 600 man i Afghanistan, det somaliska al-Shabaab är verksamt i Norge och man har även en stor pakistansk invandrargrupp där det finns radikala element. Det kan också ha varit tillresta islamister, men för ett terrordåd av den här magnituden är det troligt att det finns någon slags lokal logistik som hjälpt terroristerna.

Några nyckelord
Självmordsbombning, lastbil/skåpbil, hemmagjorda sprängämnen, asymmetrisk krigföring, systemangrepp.

Tillägg: Utmärkelsen "Dagens Idiot" går till den kvinnliga reportern på P1 som menade att bombdådet berodde på den "främlingsfientliga debatten" i Norge och därmed underförstått var rätt åt dem.

Tillägg 2: Enligt uppgift ska en grupp som kallar sig "Helpers of the Global Jihad" ha tagit på sig ansvaret för terrordådet i Oslo. Om det hänger ihop med den i skrivande stund pågående attentatet mot Arbeiderpartiets ungdomsläger på Utöya återstår att se.

Tillägg 3: Har författat en ny bloggpost med anledning av händelserna i Norge.

GP, DN, DN, DN
SMP, Dagen, SVT, SR,

Aman Care AB: revisorerna

Det finns många intressanta aspekter av turerna kring Aman Care AB. Jag har tidigare nämnt dess revisor Lars-Erik Engberg. Det visar sig att han har uppdrag i inte mindre än 234 bolag, varav flera tillhör medlemmar i Jamaklanen. Det väcker frågor om hur noga man hinner granska en verksamhet när man har så många uppdrag samtidigt, en del åt stora kunder som Schibsted Förlag AB och Haninge kommun.

Det bör också nämnas att mellan 12 september 2007 till 22 februari 2008 så hade Amman Care AB inte någon revisor alls men bedrev verksamhet ändå. Om undertecknad har förstått lagen rätt (25 kap 11§ ABL) så ska ett aktiebolag utan revisor tvångslikvideras av Bolagsverket. Varför det inte skedde är i skrivande stund okänt.

Allra underdånigast,
K

Panorama: Land of Anarchy

BBC:s dokumentärprogram Panorama gjorde nyligen ett program om Somalia. Med tanke på tidigare bloggposter om gänget bakom Aman Care AB och Bismilahi Förskola AB och deras misstänka kopplingar till Al Shabaab så är programmet mycket intressant.

Snart kommer hoten

Från Facebook

Allt jag har skrivit har jag redovisat källor för och Karimas svammel om "resismen" ger jag inte mycket för. I övrigt hänvisar jag till min grundlagsskyddade rätt att torgföra vilken åsikt jag vill utan att riskera repressalier.

Aman Care AB - fifflet var känt

När undertecknad började nysta i härvan kring Aman Care AB antog att jag det var naiva och omdömeslösa mångkulturalister inom politik och media som hade lyft fram Aman Care och klanen Jama utan att göra en bakgrundskontroll. Det är i och för sig oförsvarligt, men jag hittat visat att det är ännu värre.

Granskningsrapporten

När de omfattande bedrägerierna på Bismilahi Förskola rullades upp så gjorde externa konsulterna en granskningsrapport (och här) rörande även Aman Care AB som överlämnades till Stockholms stads äldreförvaltning. Rapporten är en 24 sidor lång uppräkning av felgrepp, fiffel och rent kriminella tilltag.

Man rapporterade inte in avvikelser, man anställde anhöriga till vårdhavarna i strid med gällande avtal, man fakturerade för tjänster man inte utfört, man dubbelfakturerade, man försökte ta betalt av både stad och Försäkringskassa för samma tjänst, underlät att rapportera när patienter hade flyttat utan fortsatte ta betalt för dem och så vidare. Jag kan inte annat än att rekommendera att man läser rapporten för att få en bild av vidden av fifflandet inom Aman Care AB.

Trots detta fick Aman Care AB behålla sitt avtal med staden och har sedan dess expanderat betydligt i Sverige. Löfte om förbättrade rutiner, ett kosmetiskt* byte av ledning och att man kopplat in ett externt företag för att sköta faktureringen åt Aman Care AB (vilket även det var ett avtalsbrott) räckte.

Kommunals medlemstidning avslöjar härvan

I nummer 6 av Kommunals medlemstidning 2008 (sid 4-5) ges en utförlig genomgång av fifflet kring Bismilahi Förskola AB och framför allt Aman Care AB. Vad som pågick inom Aman Care AB var alltså väl utrett och känt inom det politiska etablissemanget, trots det får de behålla sina lukrativa avtal och utnämns till ”årets inspirationsföretag” mindre än tre år senare.

Den moderata kopplingen

Precis som Kommunals tidning är inne på i följdartikeln så framstår kopplingen till moderaterna som allt mer central. Det var den borgerliga majoriteten som beslutade bibehålla avtalet och i både Bismilahi Förskola AB och Aman Care AB hittar man en moderat politiker, Suzanne Holtzberg-Anderlid. På hennes Facebooksida kan man se hennes uppgivna intressen, vilket inkluderar både närproducerad mat, Fredrik Reinfeldt och Ship to Gaza. Intressantare är hennes vänkrets på Facebook som inkluderar ett antal småpåvar inom moderaterna och andra borgerliga politiker. Suzanne Holtzberg-Anderlid är även nämndeman för moderaterna i förvaltningsrätten och har tidigare varit nämndeman i migrationsdomstolen. Hon är sedan 2008 driftschef på Aman Care AB och var tidigare pedagogisk ledare på Bismilahi Förskola AB.

Med det i bagaget så ter det sig inte så märkligt att Karima Tice några år senare kan få stå och posera med landets statsminister och andra borgerliga makthavare. Moderaternas klientelism med åtföljande fiffel bland den somaliska invandrargruppen är väl dokumenterat.

Avslutningsvis så rekommenderas rapporten Den som söker skall finna där både Bismilahi Förskola AB (numera Umma Förskola AB) och Aman Care AB granskas.

* Karima Tice är enligt Facebook syster till Guhad Shire Jama som obegripligt nog blev frikänd trots sin uppenbara inblandning i bedrägerierna. Guhad Shire Jama var gift med Ebyan Shire Jama som dömdes till tre och ett halvt års fängelse. Mer om dem i kommande bloggposter.

Allra underdånigast,
K

Tillägg: Jag kan inte annat än be om ursäkt för de många språk- och slarvfel som slunkit med i den här posten. Förhoppningsvis är de borta nu. 

Aman Care AB makthavarnas nya kelgris

Ju mer man gräver på Aman Care AB och människorna bakom företaget desto värre blir det. Men för att inte föregripa kommande bloggposter nöjer jag mig ikväll med några guldkorn från maktens megafoner.

Och några bilder från Almedalen:

 

Karima Tice har för övrigt blivit utsedd till årets månadens Stockholmare och ska få ta emot priset i stadshuset nu i juli.

Fortsättning följer...

Vad döljer sig bakom Aman Care AB?

I

I en tidigare bloggpost skrev jag om VD:n för Aman Care AB (556658-0931) och tillika årets företagare, Karima Ayan Tice, som inte alls var VD utan styrelseledamot. Inte något större scoop får medges, men det förde det goda med sig att det flöt in intressant information i kommentarsfältet som jag grävt vidare på.  Det ska också klargöras att Karima Tice (tidigare Jama) faktiskt var VD från sommaren 2008 till april i år.

Det som framkommit sedan förra bloggposten är desto mer intressant och alarmerande. Det visar sig att det finns en tydlig koppling mellan Aman Care AB och den ökända Bismilahi Förskola AB som bedrivit bidrags- och skattefusk i stor skala, något som uppdagades under 2008. Bismilahi Förskola förde också ut åtminstone 14 miljoner kronor ur landet som misstänks ha gått till den islamistiska terrororganisationen Al Shabaab. Härvan ledde till flera fängelsedomar och det undertecknad fått fram indikerar på att man har fortsatt i samma spår och nu använder sig av Aman Care AB.

Samma kvinna som dömdes till fängelse för förskingringen på Bismilahi förskola drev nämligen Aman Care AB under samma period. Hon heter Ebya Shire Jama (671113) och dömdes till tre och halvt års fängelse i hovrätten.

Styrelsen i Aman Care består i nuläget av:

Nasri Abdi Botan (född 1962), VD och styrelseledamot

Khadra Shire Jama (född 1981), Vice VD och styrelseledamot

Nasreen Shire Jama (född 1983), styrelseordförande

Karima Ayan Tice (född 1975), ledamot

Sadia Shire Jama, (född 1979), ledamot

Lars-Erik Engberg (född 1958), revisor.

Redan här kan man se att det här är ett företag som helt styrs av en somalisk klan, Jama. I media har det beskrivits som att Karima Ayan Tice köpte ett nedgånget och skuldtyngt företag för 10 000 kr och på tre år gjort det till en framgångssaga. Hennes tillträde som VD sammanfaller tidsmässigt med när mångmiljonbedrägerierna på Bismilahi Förskola AB uppdagades och Ebya Shire Jama häktats under våren 2008.

Vad som med största sannolikhet hände var att man under pressen av massmedial bevakning, brottsutredningar och häktningar skrev över Aman Care AB på en betrodd klanmedlem för att rädda vad som räddas kunde. Ett tag verkade Bismilahis Förskolas öde beseglat då deras tillstånd skulle dras in, och hade det skett så hade man bara haft Aman Care AB kvar. Eftersom det här är Sverige så fick de förstås behålla sina tillstånd och bytte namn till Umma Förskola AB (556699-6533).

II

På nyckelpositioner inom Aman Care AB idag hittar man flera personer som var verksamma i Bismilahi Förskola under tiden för bedrägerierna. Khadra Shire Jama dyker upp även i den här styrelsen och som ekonomiskt ansvarig för Aman Care AB återfinns Guhad Shire Jama (född 69). Han är make till Ebya Shire Jama och åtalades även han för bedrägerierna men frikändes.

Det kan inte nog understrykas hur anmärkningsvärt det är att Guhad Shire Jama som ansågs ha en central roll i den förra härvan nu är ekonomisk chef på Aman Care.

Revisorn Lars-Erik Engberg var också revisor åt Bismilahi Förskola och tycks inte ha blivit avskräckt av det inträffade. Hans uppgivna specialitet på Linkedin är också att ”hjälpa människor”, vilket i det här sammanhanget får en synnerligen vid innebörd.

Karima Tice och hennes framgångssaga framstår allt mer som en fasad för Jamaklanen så att de ska kunna fortsätta verksamheten efter bakslaget 2008. Att Karima Tice själv påstår i intervjuer att de fortfarande inte går med vinst trots att resultatet var nästan en miljon 2009 och man har tecknat avtal med ett antal kommuner runt om i Sverige väcker frågor om var pengarna tar vägen?

Det är också ännu ett intressant sammanträffande att Aman Care och Umma Förskola har en stort sett identisk ekonomisk utveckling sedan 2008. Två företag som rimligtvis borde skilja sig åt i antal anställa, kostnadsbilder och upplägg på verksamheten redovisar nästan samma siffror till Bolagsverket. 

III

Utnämnandet av Aman Care AB till ”Årets inspirationsföretag” med Karima Tice i spetsen framstår allt mer som ett bisarrt skämt. Man kan inte annat än undra hur ett man kan ge ett så pass stort pris till ett företag utan att kontrollera dess bakgrund först? I synnerhet när det rör sig om ett företag i bransch som är så anfrätt av mygel och kriminalitet?

Prisutdelningscermonin med Per Unckel och Karima Tice (Jama)

 

Samtidigt finns det ett återkommande mönster i detta. I sin iver att propagera för det mångkulturella drömsamhället försöker media och politiker gång på gång göra hjältar av människor som sedan visar sig vara fifflare och banditer. Det började med Refat El-Sayed och senast var Paul Mardirossian som var den rehabiliterade gangstern som blivit kändiskrögare som visade sig vara en helt orehabiliterad gangster.

Vårt politiska etablissemang ger sig in i de här vågspelen därför att de kallt räknar med att media inte gör sig jobb och granskar deras gunstlingar. Det som står i den här bloggposten är vad DN:s artikel häromdagen borde ha handlat om. Istället var det insmickrande klyschor och andäktig beundran.

IV

Kanske är allt det här då bara tillfälligheter? Är Karima Tice det fantastiska geniet som kom från ingenstans och skapade framgång ur nederlag? Är det en ren tillfällighet att samma människor som var inblandade i förra brottsupplägget nu återfinns på nyckelpositioner i den här verksamheten? Ett upplägg som även det av en händelse går ut på att utverka så mycket medel som möjligt från det allmänna?

Kanske.

Bara en sista detalj, mest som kuriosa. Ledaren (emiren) för Al Shabaab i Somalia heter Ibrahim Haji Jama. Han var tidigare dess ”finansminister”. Tillfällighet?

Allra underdånigast,

K

Tillägg
Aman Care AB makthavarnas nya kelgris 110711
Aman Care - Fifflet var känt 110711

Karima Rice är inte VD för Aman Care

När etablissemanget ska duka upp en solskenshistoria på temat invandring brukar undertecknad ana uglor i mossen. Inte så att man önskar att det inte ska vara sant, tvärtom, men sedan Refat el Sayed och framåt så vet man av krass erfarenhet att framgångssagorna brukar gå i kras under spektakulära former strax därefter.

I DN skriver man idag om Karima Tice som ska vara VD for Aman Care och på tre år ha vänt ett konkursmässigt företag till en framgångssaga, även om de ännu inte gjort någon vinst. I företagssammanhang brukar det vara lite av en varningssignal att inte gå med vinst, men det som framstår som ännu märkligare är att Karima Tice inte alls är VD för Aman Care. VD är istället en Nasra Abdi Botan. Tice är förvisso styrelseledamot men man undrar varför DN inte kontrollerat en så pass grundläggande uppgift?

Det finns inga räkenskaper rapporterad för 2010 men under perioden 2007-2009 så är räkenskaperna minst sagt svajiga. Med tanke på att det är en bransch som finansieras av skattemedel och inte är konjunkturberoende på samma sätt som andra branscher så borde det inte vara någon omöjlighet att få verksamheten att gå runt.

Som avslutning på den här bloggposten noteras att politiker och journalister verkar mycket mer angelägna om att framhäva deras invandrarprofil än vad de själva är på sin svenska och engelska hemsida.

Undertecknad ska se om det går att gräva fram något mer i den här historien.

Allra underdånigast,
K

Terrorfinansiering?

Politiskt inkorrekt rapporterar att Mehdi Ghezalis lillebror Amin och två kumpaner åkte fast när de smugglade cannabis och pistoler till Sverige. Nu har de fått sina domar som i sedvanlig svensk stil är pinsamt låga, men vad annat var att vänta?

När man läser brottsbeskrivningen är så är det snarare indikatorerna på militant islamism man reagerar på än själva smugglingen. Givetvis kan det vara "vanlig" organiserad brottslighet men när en bror till en ökänd islamist, en bosnisk muslim och en pakistanier med egyptiskt medborgarskap smugglar cannabis och är beväpnade med Zastavapistoler så ringer varningsklockorna.

Vad skulle de där två kilona finansiera och varför tyckte de sig behöva pistoler? Pistoler som förmodligen kommer ur samma sändning (samma modell, borttagna serienr etc) och är av ett märke som fått stor spridning i kriminella sammanhang delvis tack vare albanska islamister som i sin tur finansierar en stor del av sin verksamhet med narkotikasmuggling. Nu ska det i rättvisans namn sägas att vapen av märket Zastava har fått stor spridning efter krigen på Balkan och att den bosniske gärningsmannen säkert kunde få fram dem utan albansk inblandning, men den typen av vapen och narkotikasmuggling är en intressant kombination.

Det finns också en systematik kring brottsupplägget som är värd att notera: valet av taxi för att försöka ta sig förbi tullen, taktiskt riktig beväpning för uppgiften och lagom stor mängd cannabis för att kunna sälja vidare förhållandevis snabbt. De verkar ha varit på uppdrag och inte bara några hobbyrökare som var oroade för sin egen säkerhet.

Det ska bli intressant att se vad -om något- som framkommer i det här fallet framöver.

Den verkliga frågan...

Agenter från CIA har bedrivit verksamhet i Sverige utan att fråga om lov. I en magnifik uppvisning i den form av världsfrånvända självgodhet som bara finns i Sverige så verkar vissa överrumplade av detta.

1. Vi har militanta islamister i Sverige som i åratal kunnat utnyttja Sverige som vilo- och rekryteringsland utan att hindras nämnvärt av fega politiker och flata myndigheter.
2. Vi deltar i inte bara ett utan två av de krig som USA har en nyckelroll i. USA gjorde det klart från början att deras krig är globala och inte bara är mot den öppna fienden utan alla som hjälper och skyddar dem. Det sistnämnda borde för övrigt öppna för möjligheten att en del politiker, journalister och handläggare på Migrationsverket får hembesök av Navy Seals (osannolikt, men tanken är vacker). Sverige måste ha varit givet på deras lista, och det av egen förskyllan på grund av en katastrofalt slapp asylpolitik. Om vi är på samma sida så vari består problemet?
3. Spioneri bygger på att inte fråga om lov. Deal with it. 

Så de som skriker i högan sky är antagligen mer än lovlig naiva, på gränsen till det korkade, eller också är det ett cyniskt spel för gallerierna.

DN, DN, DN, GP, GP,

Ett kapitel i kriget är slut

Efter tio års jakt har amerikanska specialförband likviderat Bin Laden. Ett liv som gick i våldets tecken fick ett våldsamt slut, vilket man får förmoda var vad Bin Laden önskade.

För att parafrasera Churchill, det här är inte början på slutet, det är slutet på början.

Man kan diskutera vilken roll Bin Laden spelade i dagsläget, transformationen från terrororganisation till  koncept för asymmetriskt och globalt krig är fullgången sedan flera år tillbaks. Mycket tyder på att al-Qaida idag är farligare, mer utbrett och mer svårbesegrat än det var 2001.

Det inträffade är onekligen en prestigeförlust för islamisterna. Samtidigt är martyrskap något som de kan använda till sin fördel och inte nödvändigtvis lika demoraliserande som ett jihaddistmord på en västerländsk president eller motsvarande skulle vara i den västerländska opinionen.

Den verkliga värdemätaren på al-Qaidas förmåga blir vedergällningen, för en sådan kommer. Då får vi veta om de senaste årens uppgifter om massförstörelsevapen, planer på koordinerade attacker mot infrastruktur eller olika scenarion för att utlösa massdöd och ännu större panik har någon sanning i sig.

aft. aft. aft. aft. aft.
dn. dn. dn. dn. dn. dn. dn.  dn. dn. dn. dn. dn. dn. dn.  dn.  dn. dn.  dn.  dn. dn. 
svd. svd. svd. svd. svd. svd. svd. svd.  svd. svd.  svd.  svd.  svd. svd.   svd. svd. svd
gp.  gp.   gp.  gp. gp. gp. gp.  gp. gp.  gp. gp. gp.
exp. exp. exp. exp. exp. exp. exp.
dagen. dagen. dagen. dagen.