De avsiktligt vita fläckarna på valkartan

Väljarundersökningarna duggar tätt och nu kan man med säkerhet säga att det finns ett tydligt mönster i rapporteringen kring dem. När Sverigedemokraterna går upp i en mätning förtigs det eller nämns på sin höjd i en bisats. När de minskar ges det krigsrubriker. I gårdagens undersökning från Sentio Research fick de 5,3% vilket förtigs i stort sett all etablissemangsmedia. I Demoskops undersökning som publicerades i Expressen idag får 3,3%, förvisso under riksdagsspärren men en ökning med 1,2% från 2,1%.

Förmodligen har piskan vinit på redaktionerna efter "misstaget" att släppa in SD i debatten tidigare i år. Nu försöker man göra som under tidigare valrörelser, tiga ihjäl obekväma alternativ eller svartmåla dem. Det har fungerat bra för dem hittills men frågan är om det går den här gången också.

Journalistkåren är i stor utsträckning koncentrerad till Stockholms innerstad, 18% av landets journalister bor i ett litet område som bara rymmer 3% av landets befolkningen. Knappt någon bor de problemförorter de hyllar i sin rapportering. Mångkulturen är tydligen något som man gillar bäst på håll, ungefär som Skansen. Man vill gärna kunna göra ett besök men inte ha dem inpå knutarna. Det är en närmast kolonial föreställning hos vår champangesocialistiska kulturelit, men det får bli en annan bloggpost. Sverigedemokraternas framgångar är främst ett sydsvenskt fenomen och de väljarna har som regel lite till övers för Stockholmsetablissemanget.

Det vore sist men inte minst intressant att få veta hur de här undersökningarna utförs. För några år sedan påstods att just Demoskop läste upp alternativ för de tillfrågade efter frågan om vilket parti de skulle rösta på. Då begränsade man valen sig till riksdagspartierna. Om någon då spontant sade t ex SD så kom det med i undersökningen men de flesta valde snällt bland de alternativ de gavs. Ett subtilt men effektivt sätt att exkludera nykomlingar och uppstickare.

Allra underdånigast,
K

SvD, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan,