fredag 10 december 2010

Finrummens lynchpöbel vädrar blod

I olika tidningar, bland annat SvD, kan man läsa att "En lärare som uttryckt sig främlingsfientligt under en lektion i Landskrona tillåts fortfarande undervisa. Mannen ifrågasatte bland annat om invandrare skulle få sätta barn till världen, enligt en inspelning som en elev gjort."

Det artikeln inte säger är att inspelningen är över två år gammal, läraren redan har blivit omplacerad för de åsikter han gav uttryck för och fallet var avslutat. Till dess Sydnytt fick höras talas om det. 

Gårdagens reportage finns här. Man kan tycka vad man vill om det omdömeslösa i det läraren sa, men å andra sidan vet vi inget om omständigheterna kring uttalandet. Var det del av en diskussion? Reaktion på en provokation? Den kränkta elev som vittnar om den utbredda rasismen bland personalen är för övrigt en före detta elev, så inga uppgifter är dagsaktuella. 

Det intressanta är hur uppenbart journalisten i inslaget tagit på sig rollen av åklagare, domare och bödel. Det spelar ingen roll att det var för två år sedan. Det spelar ingen roll att det redan varit en tvisteförhandling, att ärendet är avslutat och att läraren arbetat på en annan skola utan anmärkning sedan dess. Han ska bort! Den store antirasistguden kräver offer på sitt altare och offer ska han få! 

Även DN hakar på och skriver att läraren "kom undan" med omplacering. Vad vill de ha? Uppsägning? Offentlig prygling? Kättarbål? När det gäller mördare och våldtäktsmän så kräver man vård och rynkar på näsan åt straff. Förmildrande omständigheter kan åberopas för vilket illdåd som helst hur absurda de än är (som med Annika Östberg) men när det gäller åsiktsbrott så dammar man genast av sträckbänken.

I toleransens Sverige ska man vara försiktig med att använda sin grundlagsskyddade rätt att tycka vad man vill, för då kan man råka illa ut. 

"Vi vill bara göra en intervju..."

6 kommentarer:

  1. Vad vill Du egentligen med Ditt inlägg?

    Har inte även massmedia rätt att använda sig av den grundlagsskyddade rätten att tycka vad man vill?

    Om de efter två år blir uppmärksammade och får kännedom om ett ärende som de anser har fått en felaktig lösning - har de inte rätt att säga det då?

    SvaraRadera
  2. Det är skillnad på journalistisk och åsiktsförföljelse. Det var ett återkommande tema i reportaget att journalisten tyckte att läraren i fråga skulle skiljas från sin tjänst.

    Ingenstans fick heller läraren i fråga komma till tals eller hade erbjudits möjligheten att komma till tals. Förstår du nu vad jag menar?

    SvaraRadera
  3. Eh, så du tycker inte han kom undan med att bli omplacerad?
    Hur hade du känt om han sagt det till dina barn?

    SvaraRadera
  4. Nej, att tvingas byta arbetsplats är inte att "komma undan". Jag försvarar inte det han sade, det var omdömeslöst, men att människor ska avskedas för att de ger uttryck för en opassande åsikt är något som jag förknippar med DDR.

    SvaraRadera
  5. Vad jag menar är, hade du som förälder tyckt att det varit okej att han fått jobba kvar som lärare om han sagt så till dina barn? Och kanske fortsätta säga så till andra?

    SvaraRadera
  6. Nej, jag hade inte tyckt det varit okej. Men det blev en reaktion på det. Han blev omplacerad till en annan skola där han så vitt jag kunnat utläsa skött sitt arbete utan anmärkning.

    Hade det varit en lärare som kläckte ur sig saker i tid och otid till sina elever då hade det varit en annan sak. Som jag har kunnat förstå saken så var det ett isolerat tillfälle för två år sedan. Det är därför jag tycker Sydnytts (m fl) anslag i rapporteringen är så uselt.

    SvaraRadera