lördag 18 december 2010

Nej, Johanna, vi behöver inte prata om det

Din bristande sexualmoral och ditt sjaskiga privatliv är inte av allmänintresse.

Du är inte ett offer. Du tillhör däremot en offer- och kränkthetskultur som allt mer övergått i galenskap.

Det du också visar är att du har bristande omdöme, inte vill ta ansvar för dina handlingar och ägnar dig åt självömkan förklädd till feminism.

Din artikel är ett hån mot alla de kvinnor som utsatts för riktiga övergrepp.

DN
Aftonbladet, Aftonbladet

9 kommentarer:

  1. Jo. Vi behöver prata om det. Du måste inte prata om det. Men du gör det. Här, frivilligt. Det är inte av intresse för just dig, låtsas du, men för tusentals och åter tusentals personer som varit i gråzons-situationer, och det är allmänt nog.
    Hon skriver inte ens att det handlar om att skärpa några lagar, bara att den som råkat ut för situationerna ska ha rätt att skildra sin upplevelse. Så taga ner och landa.

    SvaraRadera
  2. "Jag känner mig inte som ett offer, men det hade jag haft rätt till."

    "Vi kanske till och med tillåter, som jag gjorde då, övergrepp i lagens mening att ske."

    Hon jämställer sig med ett våldtäktsoffer, det är hon inte.

    SvaraRadera
  3. "jag vaknade med honom inuti mig." Att stoppa sitt organ i en sovande människa? På ett sätt som hon till och med tidigare sagt nej till?

    Men visst kan man bli kränkt av sex som inte är våldtäkt, och det vore väl fantastiskt både för den som kan kränka och den som kan bli kränkt om det gick att undvika med bättre kommunikation. En etikettsskola typ.

    SvaraRadera
  4. Var står det att hon hade sagt nej? Tvärtom var hon ju med på det just då:

    "Det är där minnet av morgonen börjar, med penetrationen som ett faktum, att jag ville ha mera sex men kunde inte koncentrera mig på grund av den bultande ångestfrågan."

    "[...] jag låg där och var tacksam när han förgrep sig på vår överenskommelse om villkoren för vårt samlag."

    "Jag kunde sannolikt ha brutit situationen med ett enda ord. Men jag ville inte vara till besvär."

    Om man beskriver det skedda på det viset och fortfarande ser sig själv som ett offer för ett sexövergrepp så har man en skruv lös.

    För all del, kör er etikettskola.

    SvaraRadera
  5. Hon sa ju nej till samlag utan kondom, om mannen sen beslutar sig för att ha sex med henne utan kondom är det ett övergrepp, oavsett om hon tidigare gått med på att ha sex med honom eller inte. Det är en oerhörd kränkning av henne, såväl fysiskt som psykiskt.

    Och nej, jag känner mig inte hånad av hennes artikel.

    SvaraRadera
  6. Återigen: "Jag kunde sannolikt ha brutit situationen med ett enda ord. Men jag ville inte vara till besvär."

    Så kvinnor är sådana viljelösa vimplar att det inte ens kan begäras att de ska kunna yttra ordet "nej"?

    SvaraRadera
  7. Det finns så många anledningar till att man i olika situationer inte har kraft att säga ett "enkelt" nej. Hon har förklarat varför, och också att det inte var själva samlaget som hon ser som ett övergrepp utan att han genomförde det utan kondom, då de kommit överens om att använda det.

    Man är inte en "viljelös vimpel" för att man inte säger nej när man hamnar i en situation som man inte kan hantera. Kraften kommer med erfarenhet och övning för många människor.

    Jag vet att de flesta utgår från sig själva när de ser på världen, men försök att öppna ögonen. Alla andra är inte som du, och du är inte som alla andra. Se på andra människor med empati och förståelse. Man kan inte döma andra människor bara för att man inte förstår dem.

    SvaraRadera
  8. Bra att du tar upp empati. Är det empatiskt att ha sex med någon, tycka det är finemang just då (eller åtminstone ge sken av det), vänta tio år och sedan gå ut i riksmedia och brännmärka personen som sexualförbrytare?

    SvaraRadera
  9. Vilken patetisk kvinna, den här Johanna, är! Hade hon blivit våldtagen, hade hon nog märkt det.

    SvaraRadera