Kulturmarxismens metastaser

Peter Hitchens skriver i Mail Online om hur marxisterna må ha bytt fokus från 1900-talets krav på nationaliseringar och planekonomi till subversion mot familj, folk och fosterland men de är fortfarande lika destruktivt revolutionära.

Något att komma ihåg på första maj när bombkastarvänstern härjar i Jönköping och (s)-topparna desperat försöker parfymera liket av arbetarrörelsen för att verka valbara inför 2014.

"Last night I was in York , haranguing a mainly student audience on the need to destroy the Conservative Party (the York student Tories, to their credit,  kindly organised this event, and were extremely hospitable to me).

One of the things I need to explain is that socialists and communists have not stopped thinking. They have not ignored the failures of the 1917 revolution, nor the dead end of Attlee’s nationalisation programme. They have regrouped, re-examined the battlefield, turned to other things. The fact that your opponent is no longer trying to nationalise industry, and the fact that the  old Bolshevik-influenced Communist Parties are one with Nineveh and Tyre, does not mean that the revolutionaries have gone away. 

It just means that, following Antonio Gramsci or Herbert Marcuse ( or Roy Jenkins and Anthony Crosland) they have learned new ways to the old goal of the utopian society. The union barons are a spent force, a stage army of more use to Tory propagandists than to their own side. The battle has shifted into sex, marriage, morality, comedy, drugs, rock and roll, the abolition of personal responsibility, the spread of egalitarian and diversity dogma in schools, the civil service, the law, universities, publishing,  broadcasting and the NHS,  the anti-Christian frenzy, and the attack on national sovereignty.

The ‘Internationale’, old anthem of Communism, is now just a sentimental recognition of a revolutionary youth. The real anthem of the new revolution is John Lennon’s ghastly ‘Imagine’ , a version of which I heard this morning leaking out of the loudspeakers in my York hotel, part of the background noise of our age, sneaking into our minds as an ear-worm.

And because the Tories barely understood Bolshevism or Fabianism, and have never even begun to grasp the meaning of Gramsci,. Marcuse, Lennon or Jenkins, they are not fit for the fight, and – in some ways worst of all – have mistaken Margaret Thatcher’s Hayekian liberalism for a revival of their beaten cause. 

In fact, it was another grave defeat for conservatism – which is actually a happy and free people’s reasonable defence of those things which make them happy – continuity, inheritance,  modest but secure private property, limited government, national independence , a life ordered by conscience rather than a police force, and come to that beauty of landscape and architecture. That is why unhappy countries tend not to have much in the way of political conservatism." 

Allra underdånigast,
K

Omar Mustafa illustrerar socialdemokratins förfall

Kalabaliken kring Omar Mustafa har gett en intressant inblick i den förmultnande socialdemokratin anno 2013. Om man bortser från det illavarslande prospektet att de tycks stå på tur att få regeringsmakten så finns det också en del dråplighet i spektaklet. 

Socialdemokratin

Turerna i frågan vittnar om en partinomenklatura som präglas av klientelism, intriger och opportunism. Det är vid det här laget något av ett kännetecken för socialdemokratin och har blivit allt tydligare efter Göran Perssons sorti. Det är också ett parti som inte ens på riksnivå lyckas attrahera annat än maktlystna medelmåttor. Oftast ligger nivån långt under det, något som både Sahlins och Juholts snöpliga karriärer är exempel på. 

I det här fallet är Veronica Palms resonemang ett bra exempel den dimmiga tankevärld som härskar hos s-toppen.

” Det var arbetarekommunens ordförande Veronica Palm som uppmanade honom att avgå från partistyrelsen. Hon säger att arbetarekommunen nominerade Omar Mustafa med vetskap om Islamiska förbundets stadgar om 'skillnader i varje köns lagliga status'.

– Det råder delade meningar om vad det innebär och varför, säger Palm till TT.

– Han har aldrig någonsin visat andra värderingar än vad socialdemokratin har.

Varför får han nu avgå då?

– Med facit i hand och hur händelserna har utvecklats, så har situationen blivit ohållbar.

Veronica Palm, som länge jobbar mot rasism och främlingsfientlighet, berättar att hon under veckan överösts av antimuslimska hatmejl.

- Något alldeles fruktansvärt, på en nivå som jag aldrig sett tidigare.”

SvD

Islamiska förbundets och därmed Omar Mustafas åsikt att kvinnor är mindre värda än män var tydligen förenlig med socialdemokraternas värderingar ända till dess någon påtalade den offentligt. Antingen är partiets ledargarnityr här cyniska gränsande till det diaboliska i sin strävan att mobilisera ny valboskap eller också är de kliniskt imbecilla. Förmodligen handlar det om en kombination.

Man drog tillbaka sitt stöd för att Veronica Palm överrösts av ”antimuslimska hatmejl”? Inte på grund av Omar Mustafas åsikter eller att partitoppen gjort fel? Sedan när lyssnar yrkespolitikerna i Stockholm på missnöjesyttringar utanför sin krets av klienter? Eller var den utanför den kretsen? Om det nu var ”hatmejlen” till Veronica som avgjorde saken (och inte Lövéns markering) så måste det vara höjden av feghet att offra en person som tydligen delar socialdemokratins värderingar och inte har gjort något fel enligt ledande företrädare.

Hur man än vrider och vänder på det så utmärks socialdemokratin idag av trögtänkthet och förljugenhet.

Före detta Broderskapsrörelsen får betraktas som en sekt i sekten. De arbetar uteslutande med att islamisera Sverige och hoppas möjligen att få plats som chefsenucker i den kommande teokratin. Deras höga dårfaktor gör dem dock uppriktiga och ordförande Peter Weiderud ger en intressant ledtråd till deras engagemang:

”Weiderud är däremot enig med Mustafa om att partiledningens hållning ur ett bredare perspektiv kan vara en avskräckande signal för troende att engagera sig.

– Vi har i dag ett större förtroende bland muslimerna än i någon annan grupp. 70–75 procent av Sveriges muslimer röstar socialdemokratiskt. Ur det perspektivet är det självklart oerhört viktigt att vi åtminstone har en muslim som sitter i partistyrelsen. Det hade vi fram till i går.

Weiderud säger att stödet för S bland muslimerna är större än bland metallare och andra LO-förbund.

– Och den utvecklingen kommer att fortsätta som ett resultat av samhällsförändringarna.”

DN

Man gör ingen hemlighet av att makten är allt och att man hellre satsar på muslimerna än de grupper av kärnväljare som stött partiet i snart ett århundrade. Det finns inte längre någon som helst anledning för en svensk att rösta på Socialdemokraterna. 

Det borde även stämma till eftertanke hos de lika makthungriga moderaterna att de i stor skala importerar valboskap till sin huvudmotståndare. Kanske sätter de sitt hopp till Waberi?

Islamisterna

Som vanligt pendlar den muslimska begreppsvärlden mellan aggression och självömkan och Mustafas svans är inget undantag. Muslimerna i Sverige har vant sig vid att få allt de pekar på direkt och annars blir det gap och skrik om islamofobi. Det är förstås poetiskt rättvisa att (s) som i decennier kultiverat en offermentalitet hos invandrare nu får smaka sin egen beska medicin.

Anna…

Sist men inte minst är Anna Ardin värd ett omnämnande. Hon var en obetydlig politruk inom (s) till dess hon gökade med Julian Assange och sedan anmälde honom för det. Hennes största avtryck i sin samtid är således ett lösaktigt leverne. Ardins rabiata försvar av Mustafa den senaste tiden framstår därför som än mer bisarrt.

Om hennes idol och hans trosfränder skulle få makten så skulle en sannolik konsekvens bli att Anna Ardin stenas till döds eftersom hon är en h*ra i deras ögon.

Julian Assange är en narcissistisk sprätt men Ardins agerande de senaste dagarna förstärker bilden av henne som en labil och mycket hämndlysten kvinna.

Sammantaget förstärks bilden av en socialdemokrati som på alla nivåer befolkas av klåpare, intrigmakare och de spritt språngande galna.

Allra underdånigast,

K

Fria Tider 

DN, DN, 

En allt mer rabiat sekt

På sistone har Centern tagit tätpositionen i ideologisk dårskap hos Sjuklövern med utspel om månggifte, fri invandring och slopad arvsrätt med mera. Ska man utgå från opinionsmätningarna som följt sedan dess var idéprogrammet något av en PR-mässig självmordsbombning som programgruppen utförde mot sitt eget parti. I rättvisans namn ska dock påpekas att de andra etablissemangspartierna är hack i häl på Centern men tyvärr utan samma prospekt att åka ur riksdagen.

Senast ut är Socialdemokraterna där förslag har lagts att skrota ministerposten för integration om man vinner valet. När allt man har företagit sig rörande invandringen har blivit ett katastrofalt misslyckande (som vi bara sett början på) så är reaktionen manisk förnekelse. Vägrar man kännas vid problemen så finns de inte.  

”Integrationspolitikens främsta brist är föreställningen om att det skulle finnas olika homogena grupper - etniciteter - i samhället som skiljer sig från varandra”

I decennier har man hyllat "mångfalden" och hur olikheterna berikar oss. Nu förnekar man att de ens existerar. Man tar det till och med ett steg längre, man förnekar att det ens finns etniciteter. Det är som att förneka att det finns olika länder eller olika språk.

Det är ännu ett exempel på en företeelse som blir allt vanligare hos etablissemanget. I den revolutionära ivern att störta det beständiga i gruset och ersätta det med sin sociala ingenjörskonst, sin nya ras- och genuspolitik så har man självradikaliserats bortom det absurdas gräns. Övertygelsen har blivit fanatism, fanatismen har blivit psykos. I dagsläget har all sans och vett fördrivits och istället framträder den rabiata sekten och då har vi ändå en bit kvar till vägs ände.

Man rasar mot böcker om vedhuggning, vill sätta demokratin ur spel när människor "röstar fel"*, kräver censur och hetsar mot alla som vågar ifrågasätta och så vidare och så vidare.

Listan kan inte bara göras lång, den kan göras närmast oändlig.

Man (Hen?) föser oss mot ett kulturmarxistiskt Jonestown. Skillnaden är från att de inte har någon som helst avsikt att svinga giftbägaren själva. De tänker istället plundra landet på rikedomar till sig själva och sina klientgrupper medan de avmätt twittrar från tryggheten i Stockholms innerstad. Att se oss andra duka under så utstuderat som möjligt anser de bara vara de progressivas privilegium.

Samtidigt växer Sverigedemokraterna i opinionsundersökningarna. Det är förmodligen för lite för sent, men våra styrande känner sig hotade och blottar sin sanna natur. För en totalitär motståndare så spelar graden av kätteri ingen roll, ursinnet är alltid lika besinningslöst.

För den initierade betraktaren är den enda som förvånar hur zombieaktig en stor del av det svenska folket är. Sanningen är i dagsläget uppenbar för alla. Är vi verkligen ett folk utan självbevarelsedrift? Hur kan man annars förklara att vi låter oss ledas till avgrunden av en samling skränande dårar?

Allra underdånigast,
K

* Det är ingen överraskning att det är Jasenko Selimovic som står bakom förslaget. Han har alltid varit en otäck typ. 

Som man ropar får man svar

Radikalfeministen Maria Sveland som gjort sig känd för sitt hat mot alla som tycker annorlunda fick hat tillbaks i form av ett mordhot. Då var det inte kul längre. Metamorfosen från vildsint amazon till hulkande offer var ett faktum och DN Kultur rycker pliktskyldigt ut för ett snyftreportage lagom till lanseringen av hennes nya bok.

Nu har hon således skrivit en bok om hur jobbigt det är, hur synd det är om henne och hur dumma alla är som hatar, minus henne själv förstås. För som brukligt är hos den privilegierade kulturvänstern så har man en måttstock för sig själv och annan för resten av världen.

Undertecknad borde förstås skriva något om hur hemskt det är att hon blev mordhotad, hur oacceptabelt det är att man inte kan framföra sin åsikt utan att få ovett tillbaks och så vidare. Men Maria Sveland och hennes gelikar är de som har skapat det här samhällsklimatet. De har via sina kultursidor, tankesmedjor, institutioner och lobbyorganisationer systematiskt förföljt oliktänkande i decennier. Deras offer har ofta fått betala ett långt högre pris än ett otäckt brev på dörrmattan. Det hat som propagandisterna nu möts av är deras egen draksådd som mognat till skörd.

Det finns inget att försvara i mordhot och andra trakasserier, men heller ingen anledning att spela efter deras dubbla måttstockar. De har allt för länge förutsatt att deras meningsmotståndare alltid ska följa regelboken och att de själva aldrig behöver göra det. Kulturvänsterns argumentationsteknik bygger på att vara rå, vulgär och illvillig.

Vill de ha en anständig ton i det offentliga samtalet är det bara att anslå den själva så kommer och responsen bli därefter. Innan dess göder deras skenhelighet och självömkan bara mer förakt.

Allra underdånigast,

K

DN,

Erzatspropaganda!

Efter höstens koprolaliska utbrott hos megafonerna i media så har man hittat en ny vinkel, nämligen att tycka synd om sig själv. Den senaste veckan har det varit stort rabalder kring att vissa media- och kulturpersonligheter oftast hemmahörande på den yttersta vänsterkanten har farit illa. Det har har nämligen visat sig att när de öst okväden och hat över sina meningsmotståndare så har de fått samma sak tillbaks. Quelle suprise!

Själva diskussionen är inte särskilt intressant, den totalitära vänstern har alltid varit patologiskt fixerad vid de oförrätter som de har utsatts för och lika patologiskt likgiltig inför dem de åsamkat andra. Det mönstret upprepas nu med ett hulkande martyrskap i TV-soffan medan man helt ignorerar sin egen roll i att driva fram ett allt råare debattklimat.

I slutänden är det bara det senaste försöket att misskreditera Sverigedemokraterna och undergräva fri opinionsbildning genom att fokusera på ett litet antal urspårade kommentarer för att slippa bemöta det stora flödet av saklig kritik i känsliga frågor.

Det känns också uppenbart att man nu försöker hitta nya pejorativ då de gamla tappat sin makt. Rasism och främlingsfientlighet har varit så groteskt missbrukade senaste decennierna att de knappast betyder någonting alls längre. Nu hoppas man på att "hat" och "sexism" ska fungera bättre.

Undertecknad är tveksam till det senare då den radikala feminismen dalat tillsammans med mångkulturen och numera har solkig sekterism över sig. Deras sak har knappast hjälpts av rödvinsintelligensian i Feministiskt Initiativ som nu retar upp andra feminister med sina bisarra förklaringsmodeller.

Däremot kanske anklagelsen om "hat" kan fungera mobiliserande på det mest fåraktiga segmentet av befolkningen, och de är tyvärr rätt många. Man appellerar till en grumlig känslomässig reaktion och försöker kombinera det med kvinnligt offerskap. Samtidigt är megafonerna som vanligt sina egna värsta fiender när man fortsätter med rabiata utfall (Irving, Jerlerup/Ernst, Magnusson, Bjurwald etc) och direkt påminner om att hatkulturen lever och frodas även i finsalongerna. Sammantaget ges intrycket av ett billigt substitut som ska försöka piska upp antipatier hos massorna men som knappast kan förväntas ha någon längre hållbarhet.

Att Sverigedemokraterna till synes obekymrat firar sitt 25-årsjubileum och talar om att bli tredje största parti bidrar också att ta udden ur drevet. Man nekar megafonerna problemformuleringsprivilegiet och fortsätter som vanligt. Det borde vi alla göra.

Allra underdånigast.
K

DN, DN, SR, Dagen,

Medietroll förfasar sig över näthatare

I SvD Kultur recenseras Lisa Bjurwalds bok Skrivbordskrigarna av SvD.s kulturchef Martin Jönsson. Lisa Bjurwald är en av de mer rabiata politrukerna i etablissemangsmedia och har byggt sin karriär på att demonisera den sverigevänliga rörelsen. Över tid verkar hennes avsky mot oliktänkande och yttrandefrihet bli allt mer manisk och nu släpper hon således en bok på temat kallad "Skrivbordkrigarna".

Titeln blir oavsiktligt komisk då det epitetet snarare sammanfattar Bjurwalds yrkesgärning än många av dem hon brännmärker. Det är människor som inte trycker i något av etablissemangsreservaten i Stockholm utan lever i den mångkulturella verklighet som Bjurwald och hennes gelikar hyllar men aldrig beblandar sig med.

Vad som på egen merit är ett undermåligt alster, som Bjurwalds egna gymnasiebetyg för övrigt, får i etablissemangsmedia en nästan absurd uppmärksamhet och lyfts fram som en litterär händelse. Den måste dock vara en rätt trist historia för trots att de så gärna vill, som Jönsson i det här fallet, så kan man inte få ur sig några superlativ. Han tycker att det är viktig propaganda men den tillför inget nytt och är inte särskilt kul att läsa. En rätt hård dom för att komma från en av hennes egna.

På ett plan ska man vara tacksam för sådana som Lisa Bjurwald, Åsa Linderborg och de andra i nackskottsvänstern. De gör det tydligt vilken mentalitet som frodas hos makthavarna och deras medietroll och hur viktigt det är vi saboterar deras projekt och irriterar dem närhelst det är möjligt.

Allra underdånigast,
K

Fria Tider om Nasrin Sjögrens kritik av Lisa Bjurwald. 

Ängsligt i elfenbenstornet

Oj så ängsliga megafonerna börjar bli över SD:s framgångar i opinionen. När DN har "Veckans löp om SD:s siffor" så gluttar de nervöst ut ur sitt elfenbenstorn och försöker konstruera förklaringar som berör massinvandringen så lite som möjligt innan de med en smäll drar igen fönsterluckorna. Att SD dessutom har gått om deras favorit Miljöpartiet verkar svida extra mycket, men vissa plåster ska tas bort med ett ryck.

Man förfasar sig också över att människor i allt högre utsträckning offentligt säger att de är sverigedemokrater. Undertecknad kan förstå att det sänder kalla kårar längs med ryggraden på de flesta journalister. Det vittnar om inte annat om hur kapitalt deras mobbnings- och förtalskampanj har misslyckats.

Batikhäxan i rött  tröstar sig med att hon i alla fall inte hört någon säga det direkt till henne ännu (0:50). Det är nog bäst att tant snarast investerar i ett par rejäla hörselkåpor, för det att bara en tidsfråga innan ropen tränger in i genom murarna på elfenbenstornet och utlöser nervösa ticks hos dem alla.

Jenny Nordlander darrar lätt på rösten när hon säger att det verkar bli socialt accepterat att vara sverigedemokrat. Hennes oro (indignation?) är befogad, för när den nationella rörelsen är stark nog att på allvar avslöja myglet och maktmissbruket hos den politiska klassen så är tiden vid köttgrytorna förbi.

Som vanligt kommer en dos av klass- och landsortsföraktet med, det är ju trots allt Stekarvänstern i Stockholm som analyserar. De kan förmodligen inte ens förstå att den typen av hållning bara är kontraproduktiv för deras syften, men det är bara att tacka och ta emot för oss andra som vill få bort dem från makten.

Sammantaget så blir man ändå på gott humör av att se dem våndas. I så många år har det fått ljuga, mobba, mörklägga och förvanska ostraffat. Ingen lögn håller för evigt.

Allra underdånigast,
K

Propaganda istället för analys

I SvD återfinns en analys av terrordåden i Toulouse skriven av Gunilla von Hall. Då Gunilla von Hall har en historik av illa underbyggda och hårt vinklade artiklar så blir man inte förvånad när även den här artikeln faller in i den kategorin.

Hennes analys går i korthet ut på att när muslimska extremister begår terrordåd är det muslimerna det är synd om eftersom de får dåligt rykte då det gång på gång visar sig att man tolererar våldsbenägna extremister inom sina diasporor. De som påtalar att det finns ett totalitärt våldsbenäget segment inom den muslimska populationen riskerar att göra muslimerna arga och radikala. Det är således de som påtalar hotet från muslimska terrorister som är skyldiga till terrorismen och inte terroristerna själva.

Det är till att börja med inte en analys utan ett hjärnsläpp. Än värre, det är inte ens ett originellt hjärnsläpp eftersom pk-megafonerna har upprepat exakt samma nonsens ända sedan 11 september 2001.

Von Hall gör långsökta kopplingar mellan terrordåden och valdebatten i Frankrike där de landets enorma problem med invandringen blivit en valfråga.

"Den pågående valkampanjen är också starkt färgad av immigrationsfientliga stämningar, pådriven av högerextrema Nationella frontens ledare Marine Le Pen. Men även president Nicolas Sarkozy anklagas nu för att ha gått för långt i sina immigrationskritiska uttalanden i kampen om väljare. Han har nyligen dömt ut halalslakt, sagt att immigrationen måste halveras och att separata simlektioner för muslimska pojkar och flickor ska förbjudas. Vissa menar att denna retorik lett till en atmosfär av intolerans som kan ha bidragit till dådet i Toulouse."

Det är typisk slaskjournalistik att måla upp bild av kontrovers utan att ange källa. Vem har anklagat Sarkozy för att ha gått för långt och vilka är "vissa" som menar att Sarkozys retorik är av större intresse för att förstå terrordåden än gärningsmannens egna deklarerade motiv? I själva verket låter det snarare som von Halls egna åsikter som hon försöker ge ett skimmer av dignitet genom att tillskriva dem till anonyma källor.

Gunilla von Hall är långt ifrån ensam i sina försök att vilseleda allmänheten i vad som egentligen pågår. Hon är en kugge i ett stort propagandamaskineri som är förvånansvärt likriktat och själlöst i sin verksamhet oavsett geografisk hemvist. Melanieh McDonagh beskriver i Spectator hur BBC skildrat terrordåden och det skulle lika gärna kunnat vara SVT eller Aftonbladet det handlar om.

Politruker och poliser

En polis har använt ordet "neger" i ett samtal med en kvinna och blir nu varnad av Rikspolisstyrelsens ansvarsnämnd. Allt i linje med Maktens övergripande plan för att få oss att tänka rätt, det vill säga inte alls. Det är inget nytt grepp. Progressivitet och tyranni har gått hand i hand sedan franska revolutionens dagar.

"Don't you see that the whole aim of Newspeak is to narrow the range of thought?… Has it ever occurred to your, Winston, that by the year 2050, at the very latest, not a single human being will be alive who could understand such a conversation as we are having now?…The whole climate of thought will be different. In fact, there will be no thought, as we understand it now. Orthodoxy means not thinking—not needing to think. Orthodoxy is unconsciousness." - Syme

1984
George Orwell

DN

Cecilia Malmström snackar skit - som vanligt

Eu-kommissionären Cecilia Malmström lägger rökridåer i ett försök att göra massinvandringen till Europa mer aptitlig:

"• Att tomat- och apelsinplockning i södra Europa, bärplockning i Sverige och andra säsongsjobb kräver hundratusentals utländska arbetare varje år.
• Att det är arbetsgivarna som betalar oskäliga löner till helt rättslösa invandrare och därmed dumpar löner – inte invandrarna.
• Att invandrarna redan fyller gapande hål i välfärden.
– Vi vet att exempelvis den spanska äldrevården skulle kollapsa om latinamerikanerna som arbetar illegalt som skötare i Spanien plötsligt försvann. Vi har alla fakta, det är inte problemet."

*  Enligt SCB var antalet arbetslösa i Sverige i november 2011 totalt 334 000 personer eller 6,7%. Till det kommer 291 000 (6,3%) undersysselsatta och 117 000 latent arbetssökande, d v s arbetslösa som kunnat söka arbete men inte gjort det. Någon brist på arbetskraft föreligger således inte i Sverige.

I Spanien var 21,52% av den arbetsföra befolkningen arbetslös i oktober 2011. Cecilia Malmströms oro för den spanska äldrevården är med andra ord betydligt överdriven. Att en EU-kommissionär inte klarar att googla (eller låta någon i hennes stab göra det) betyder att hon antingen är lika dum som hon ser ut eller också en cynisk lögnerska.

Arbetslösheten i EU var totalt 23,5 miljoner i oktober 2011. Något behov av arbetskraftsinvandring finns inte.

* Arbetsgivarna skulle inte kunna ägna sig åt lönedumpning om politiker och media inte öppnat portarna för en tsunami av människor från tredje världen. Grundproblemet är således fortfarande massinvandringen.

* Massinvandringen orsakar gapande hål i välfärden, den fyller dem inte.

Allra underdånigast,
K

Läs även Avpixlats bloggpost.

Lotta vet bäst!

Det har visat sig att mordet på en fyraåring i Ljungby begicks av ett annat barn. I Sverige är man inte straffmyndig förrän man är femton år, så påföljd i den traditionella bemärkelsen är inte aktuell vare sig juridiskt eller praktiskt. Mig veterligen har ingen heller pläderat för någon slags lynchjustis i det aktuella fallet.

Ändå kan Maktens megafoner inte låta bli att plocka fram brännjärnet. Man vrider sina händer och bannar oss i förebyggande syfte. "Ni får inte ens tänka på vedergällning" säger socionomen Lotta Polfeldt på Rädda Barnen till DN. Vi får möjligtvis tycka synd om, förutsätt att vi gör det lika mycket eller mer om den som begick brottet än offret.

Svensken ska finna sig i att vara ett offerlamm och skatteboskap. Historiskt sett har vi fått nöja oss med att knyta näven i byxfickan, men dagens etablissemang har större ambitioner än så. Vi ska inte ens tänka tanken längre. Det spelar ingen roll vilken tanke det är så länge det inte är de av överheten godkända flosklerna. I övrigt ska vi låta oss hunsas, plundras och skändas så länge det passar makten och dess megafoner.

Undertecknad är till leda och förbannelse less på dessa skenheliga ormtungor som bär upp hela etablissemanget och i synnerhet kärringväldet i indoktrineringsindustrin. Att sådana här tragedier dessutom är ett näringsfång för Lotta Polfeldt och hennes gelikar gör det ännu osmakligare.

Ett första steg i att bryta deras makt är att neka dem tolkningsföreträdet. Så allra underdånigast, med krusiduller och extra socker ovanpå, stick och brinn kärringjävel!

K

DN, GP, GP, Exp,

En sårad politruk sjunger opera

DN:s propagandniks har på sistone varit ihärdigare än vanligt med att jaga hjärnspöken. Bara det att man samarbetar med vänsterextremisterna på Expo skjuter trovärdigheten i sank omedelbart. Det har knappast blivit hjälpt av Daniel Poohs pinsamma debacle i Finland.

Inte heller tycks det senaste årets uppskruvade tonläge gentemot Sverigedemokraterna i synnerhet och obekväma bloggare i allmänhet gett något nämnvärt utslag i opinionen. Ska man tro den senaste opinionsmätningen är så är resultatet det motsatta, där Sverigedemokraterna får 8,9% vilket är det högsta hittills.

Även om den senaste artikelserien syftar till att kartlägga "högerextremisterna" så är det uppenbart att man hoppas svärta ner Sverigedemokraterna också. Inte särskilt mycket att förvånas över, eller ens bli särskilt upprörd över. Så har PK-media arbetat i decennier.

I dagens DN finns en artikel om hemsidan Sveriges Resurser som vill få fart på debatten om integration. Syftet är förvisso vällovligt även om man med fog kan hävda att hemsidor som Politiskt Inkorrekt/Avpixlar, Affes statistik, Cavatus, Gotiska Klubben, Jan Milld, Oskorei och många fler i åratal fört en både seriös och initierad debatt om integration och mångkultur. Att de inte får en reklamartikel i DN uppenbart avsedd att ordna skattemedel* för fortsatt verksamhet är nog inte så konstigt, de har ju fel åsikter.

Det som är slående när man skummar igenom artiklarna på Sveriges Resurser är hur många makthavare vi har på alla nivåer i samhället som är fullständiga idioter. Man lever i en fantasivärld, där Centern tycks ha ett helt eget kosmos, och upprepar samma ideologiska abrakadabra som vi hört i 25 år och som bara gjort problemen värre.

Den kan knappast Amanda Björkman som driver hemsidan lastas för och är i själva verket ännu en nyttig påminnelse om hur illa ställt det är i dagens offentliga Sverige.

I den andra artikeln i DN av Niklas Orrenius så når den gälla svanesången nya nivåer. Ett atomistiskt användandet av anekdoter och citat från nätet ger sken av Sverige står på randen till att bli ett Fjärde Rike, indignerat fingerpekande mot alla som tycker annorlunda och sist men inte minst pompös självömkan över den egna upplysta förträffligheten slår över i oavsiktlig komik. Det fick också ge rubriken till den här bloggposten.

* "Ekonomiskt är det ingen höjdare att driva en sajt som försöker lösa integrationsproblem. Ett studiebidrag räcker inte långt när man har massor av idéer och projekt som man vill förverkliga. Därför vill Amanda Björkman ha in finansiärer, som förstår frågans vikt och delar hennes vision."

Somaliskor slapp fängelse för fyllevåld

De västeuropeiska eliternas feghet och medlöperi med islamiseringen av kontinenten tar sig allt mer bisarra uttryck.

The Telegraph rapporterar om hur fyra somaliska kvinnor som överföll och brutalt misshandlade en ung engelsk kvinna slipper fängelse eftersom de inte är vana vid alkohol. Även här är det islam som är ursäkten, men från en ny vinkel. Eftersom islam förbjuder nyttjandet av alkohol så tyckte domare Robert Brown att det var en förmildrande omständighet att de löpte amok när de väl drack.

Däremot såg han inte med lika blida ögon på offrets pojkvän som han ansåg fått de somaliska kvinnorna att känna sig som offer när han försvarade sin flickvän. Så pervers är den politiska korrekthetens logik.

När man ser övervakningsvideon från överfallet är det som att se en flock vildhundar gå till anfall.

Undertecknad förstår att muslimerna åberopar islam i alla lägen. Tack vare dhimmis och andra medlöpare i de nya värdsamhällena kan man begå brott och komma undan med det inte bara när det är i enlighet med islam utan tydligen och också när det strider mot islam. Varför integreras när man ändå kan både äta och ha kakan?

Allra underdånigast,
K

Mycket skrik för lite ull

Filmen "Play" har väckt starka känslor hos delar av medievänstern för att den skildrar en grupp svarta ungdomar som rånar vita och dessutom bygger på verkliga rättsfall.

"Jag tror att bilden av fem svarta som rånar tre vita är provokativ, eftersom den påminner oss om en social och ekonomisk obalans" skriver regissören Ruben Östlund på DN Kultur.

I en samhällsklass som uteslutande bor i etniskt svenska områden, finansieras generöst med skattebetalarnas pengar och där man intellektuellt pixlar bort allt som strider mot pk-propagandan är det säkert provocerande.

De av oss som däremot bor i den mångkulturella verklighet som medievänstern hyllar från sina privilegierade enklaver skulle bara kalla det "vardag".

DN, GP,

Den storsvenska vänstern

Via Avpixlat hittade jag Johan Hakelius läsvärda artikel om de två terrormisstänkta svenskarna i Etiopien. En intressant detalj i sammanhanget är hur den annars militant kosmopolitiska medievänstern blir lika militant storsvensk när en svensk hamnar i klameri i med rättvisan utomlands. Åtminstone om det svensk av en schattering de värnar om såsom kriminella, vänsterintellektuella och sexuellt avvikande om det är av rätt sort.

De bara måste vara oskyldiga för att de är svenskar och det andra landets rättssystem bara måste vara korrupt och odugligt. Svenskar är nämligen progressiva, världsvana och allmänt helylle och därför måste de vara oskyldiga och offer för en konspiration.

Men när man tittar närmare på fall som Annika Östberg, Calle Jonsson eller de aktuella journalisterna så visar det sig snabbt att det finns ytterst få skäl att hävda deras oskuld. Det enda allmänintresset är att se till att de får en rättvis rättegång, men är de skyldiga finns det ingen anledning att lyfta ett finger för att få hem dem.

Börjar luften gå ur SD-hatarna?

Aftonbladet har en artikel där man ondgör sig över att Jimmy Åkesson är inbjuden till lunch med kungafamiljen, något alla partiledare i riksdagen är. Att Pravdas mobbarreflex sitter i är inget nytt, men verkar de inte lite tröttare än vanligt? Nästan lite resignerade?

Man får ha viss förståelse om de känner sig både hesa och modlösa, för det senaste årets hatkampanj mot SD i media har gett dem noll och intet. Istället har SD vuxit i de flesta opinionsundersökningar.

I rättvisans namn ska påpekas att de fått manegen krattad åt sig, inte bara av de skränande orcherna i media utan lika mycket av Fredrik n' Friends i regeringen, för att inte tala om Håkan Juholt och den imploderande Socialdemokratin. Det är nästan så man oroar sig för om det kan hålla i sig hela vägen till nästa val? Någon gång borde väl även systemets megafoner och aparatchniks börja lära av sina egna misstag?

Vår tids störste komiker?

I DN idag utgjuter sig Jan Guillou om hur multikulti det är att bo på Östermalm i Stockholm. Ja, du läste rätt.

Man får även praktiska tips om hur man kombinerar bolsjevism med kälkborgelig gemytlighet på överklassens soaréer. Lösningen är lika enkel som genialisk: hyckel. I rättvisans namn ska påpekas att det är något som inte bara Jan Guillou utan hela kulturvänstern har gjort till en konstform.

Undertecknad brukar bli ganska uppretad av Guillous grötmyndiga analyser. Så pass att jag helst undviker dem då de dessutom är ganska förutsägbara efter ca fyrtio år i samma hjulspår.

Men har jag i själva verket helt missuppfattat Jan Guillou? Är han egentligen vår tids största komiker? Han arbetar bara med så raffinerade ironier och skruvade associationer att man missförstår dem eftersom de levereras med sådant allvar. För utifrån det perspektivet så är han ju jätterolig!

Artikeln skulle då kunna göras om direkt till manus för ett gästspel i Solsidan. Kanske kan det bli en helt ny TV-serie? Övergången för herr G skulle bli smärtfri eftersom han inte ens behöver skådespela utan bara vara sig själv, det han verkar gilla mest i hela världen. På så vis blir alla nöjda och glada.

Politiskt inkorrekt skriver också om samma artikel.

Allra underdånigast,
K


Tillägg: Tydligen uppskattade inte DN min teori om Guillou som komiker, för den här bloggposten rensades ur blogglistan nedanför artikeln under kvällen. Så nu är den istället länkad via min spegelblogg. Skam den som ger sig.

Brave (S)ir Håkan ran a(v)ay! Bravely ran away, away!

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hoppar en TV-debatt då de skulle ha stått bredvid SD:

"Att Sverigedemokraterna tar plats i partiledardebatten ställer till problem, enligt Socialdemokraterna.
– Vi har över huvud taget inget samarbete med dem och nu skulle det se ut som om vi är två lag." (DN)

Den verkliga utmaningen för (s) och (v) blir nästa val. SD ställer ju också upp och risken finns ju att de förknippas med dem. De tillhör ju alla trots allt oppositionen. Kanske säkrast att de inte alls ställer upp i valet? Bara för att vara riktigt säkra.

DN, DN, HD GP BT D, SVT

Kontroversiellt att påpeka det uppenbara

I DN rapporteras att en av FBI:s föreläsare menar att det är islam som är problemet och inte al-Qaida. Givetvis har man lett ut några ängsliga pk-iter som fördömer honom, där den största dumstruten var experten som menar militanta islamister kan gynnas av att man kritiskt diskuterar islam. I så fall borde vi lägga oss platt för allt totalitärt och tyranniskt av rädsla för att det kan bli starkare om vi ifrågasätter det.

Det man kan utläsa ur artikeln är egentligen inget märkligt. Islam är en religion som inte bara har stora politiska anspråk i sin utövning, den vill detaljstyra människors liv och den har tenderat att dra åt det totalitära.

Att som etablissemanget försöka skapa en artificiell uppdelning mellan de militanta radikalerna och ideologin som driver dem är ett farligt självbedrägeri. Det är ungefär som att påstå att alkohol och rattfylleri inte har något samband. Alla som nyttjar alkohol är inte rattfyllerister, tvärtom är de ytterst få, men alla som är rattfyllerister nyttjar alkohol.

Ursprungsartikeln i Wired.

Småbarn åsiktsregistreras i Storbritannien

New Labours styre av Storbritannien 1997-2010 är ett skrämmande exempel på hur snabbt ett samhälle med starka demokratiska traditioner kan undermineras av skrupelfria eliter med en egen agenda. Den politiska korrektheten var och är på många sätt mer rabiat än här och man har i stor utsträckning vävt in den i den maktutövande samhällsfunktionerna.

Eftersom Tory under Cameron i mångt och mycket är som "Nya Moderaterna" under Reinfeldt, det vill säga stöpt i samma anda som sina socialistiska föregångare när det gäller synen på EU, massinvandring, politiskt korrekthet och så vidare så fortskrider utvecklingen mot ett orwelliskt samhälle i Storbritannien.

Ännu ett exempel på detta finns i Daily Mail som avslöjar att lärare i Storbritannien är ålagda att rapportera skolbarn som ger uttryck för "intolerans". Barn inte äldre än tre år har rapporterats som "rasister", något som förs in barnets akt och följer det genom hela skolgången och sedan kan begäras ut av kommande arbetsgivare. Lärare som inte rapporterar tillräckligt många avvikande åsikter bland barnen får påstötningar från utbildningsdepartementet.

Än så länge i Storbritannien finns det tidningar som Daily Mail som rapporterar om hur det politiskt korrekta blir allt mer totalitärt i sina anspråk. Frågan är om det skulle ske i Sverige?