Felet med övermod

"När Miljöpartiet nu fyllt 30 år är det svårt att minnas den störtsjö av förlöjligande och ifrågasättande som under 1980-talet mötte det nystartade partiet. Miljövänner framställdes som gitarrspelande trubadurer som ville lösa energikrisen genom att plocka kottar i skogen och drömma sig bort till en otänkbar framtid utan bensin och olja." Åsa Moberg, DN

Det är inte ett dugg svårt att minnas eftersom ingenting egentligen har förändrats annat än att man nu lagt till salafistgrönt till det ogräsgröna. 

"Nu är Miljöpartiet det tredje största partiet. I år, efter partiledningens utspel om att 250 000 svenskar ska ta fram Miljöpartiets politik (DN Debatt 30/10) lär de gamla överlägsna tonfallen dyka upp igen. DN:s ledarsida oroade sig redan dagen därpå, under rubriken ”Övermodigt språkrör” för hur Miljöpartiet ska klara administrationen av denna gigantiska studiecirkel. Tack för omtanken! När blev övermod fel i politiska sammanhang?"

Den sista meningen sammanfattar allt som är fel med den "progressiva vänstern", som Miljöpartiet i högsta grad är en del av.

Man utgår inte från faktiska förhållanden eller mätbar empiri, man utgår från en utopisk ideologi som i varje givet läge dikterar uppfattningen av verkligheten. Än värre är att man tror att detta narraktiga övermod faktiskt är en talang.

En snabb blick på historien visar att den typen av övermod är receptet på katastrof. De utopiska projekten det gångna århundradet ledde utan undantag till fattigdom och tyranni.

Vill man hellre titta på vår samtid så är den annalkande härdsmältan kring Euron (Grekland är bara gnistan i gasmolnet) ett skrämmande exempel på vad politiskt övermod kan leda till.

För den progressiva vänstern är det säkert ett tecken på framstegstro att hamra en fyrkantig kloss genom ett runt hål. För oss andra vittnar det om begränsat förstånd. Sådana människor ska inte anförtros makt.