Propaganda istället för analys

I SvD återfinns en analys av terrordåden i Toulouse skriven av Gunilla von Hall. Då Gunilla von Hall har en historik av illa underbyggda och hårt vinklade artiklar så blir man inte förvånad när även den här artikeln faller in i den kategorin.

Hennes analys går i korthet ut på att när muslimska extremister begår terrordåd är det muslimerna det är synd om eftersom de får dåligt rykte då det gång på gång visar sig att man tolererar våldsbenägna extremister inom sina diasporor. De som påtalar att det finns ett totalitärt våldsbenäget segment inom den muslimska populationen riskerar att göra muslimerna arga och radikala. Det är således de som påtalar hotet från muslimska terrorister som är skyldiga till terrorismen och inte terroristerna själva.

Det är till att börja med inte en analys utan ett hjärnsläpp. Än värre, det är inte ens ett originellt hjärnsläpp eftersom pk-megafonerna har upprepat exakt samma nonsens ända sedan 11 september 2001.

Von Hall gör långsökta kopplingar mellan terrordåden och valdebatten i Frankrike där de landets enorma problem med invandringen blivit en valfråga.

"Den pågående valkampanjen är också starkt färgad av immigrationsfientliga stämningar, pådriven av högerextrema Nationella frontens ledare Marine Le Pen. Men även president Nicolas Sarkozy anklagas nu för att ha gått för långt i sina immigrationskritiska uttalanden i kampen om väljare. Han har nyligen dömt ut halalslakt, sagt att immigrationen måste halveras och att separata simlektioner för muslimska pojkar och flickor ska förbjudas. Vissa menar att denna retorik lett till en atmosfär av intolerans som kan ha bidragit till dådet i Toulouse."

Det är typisk slaskjournalistik att måla upp bild av kontrovers utan att ange källa. Vem har anklagat Sarkozy för att ha gått för långt och vilka är "vissa" som menar att Sarkozys retorik är av större intresse för att förstå terrordåden än gärningsmannens egna deklarerade motiv? I själva verket låter det snarare som von Halls egna åsikter som hon försöker ge ett skimmer av dignitet genom att tillskriva dem till anonyma källor.

Gunilla von Hall är långt ifrån ensam i sina försök att vilseleda allmänheten i vad som egentligen pågår. Hon är en kugge i ett stort propagandamaskineri som är förvånansvärt likriktat och själlöst i sin verksamhet oavsett geografisk hemvist. Melanieh McDonagh beskriver i Spectator hur BBC skildrat terrordåden och det skulle lika gärna kunnat vara SVT eller Aftonbladet det handlar om.

Anpasslig jihadism

När det här skrivs pågår belägringen av Mohamed Merah i Toulouse fortfarande. Det är ingen vågad gissning att slutet kommer under kommande natt och att det blir våldsamt.

Vid tidigare islamistiska terrordåd i Europa har jihadisterna ofta dött i attacken såsom i Stockholm 2010 och London 2005 eller valt martyrdöden när de blivit inringade av myndigheterna såsom i Madrid 2004.

France24 beskrev ikväll att när Merah kontaktat dem hade han varit samlad, välformulerad och mycket artig. Det låter som någon med en plan eller åtminstone ett kyligt sinnelag under pressade omständigheter. Möjligtvis kommer jihadiströrelsen i Mohamed Merah få den Breivik de inte fick med Breivik, vare sig det är som martyr eller megafon vid en kommande rättegång.

Medan delar av svensk media och byfånevänstern försöker hantera det besvärande faktumet att gärningsmannen är en algerisk salafist och inte ljushyad nynazist som de ville så är det av större intresse för oss andra att han är det senaste exemplet på jihadismens anpasslighet.

Al-Qaida i den form som förknippades med Bin Laden är stort sett utplånat, något Bin Ladens död förra illustrerade med önskvärd tydlighet. Hur stort propagandavärde likvideringen av Bin Laden än hade så var den av marginell operativ betydelse för jihadismrörelsen globalt.

Al-Qaida hade redan hunnit genomgå förvandlingen från terrornätverk med ursprung i det kalla kriget till den terrorfranchise som den ofta liknas vid. En slags islamistiskt enentreprenörslicens på terrorism för den som vill.

Rent praktiskt har det inneburit att man gått från centralt planerade eller sanktionerade operationer till "gräsrotsjihadism". Man tillhandahåller en ideologisk plattform via nätet och stöttar med råd och inspiration men i övrigt för jihadisterna själva bestämma sina mål och metoder.

Det har visat sig vara en framgångsrik form av jihadism. Även om den har sämre förutsättningar att orsaka strategiska skador som 11:e september då gräsrotsjihadisterna ofta är sämre utbildade och utrustade än yrkesjihadisterna, så har det visat sig vara svårare för myndigheterna att stoppa. En eller en handfull av sammansvurna som ofta har kunskaper om hur man håller sig under myndigheternas radar tack vare kriminell bakgrund, aktivt eller passivt stöd från det lokala muslimska samhället och ibland logistiskt stöd utifrån har goda chanser att ligga steget före västvärldens brottsbekämpande byråkratier.

Den psykologiska effekten och propagandavärdet av den här formen av mikrokrigföring mot värdsamhället har visat sig vara mycket stort i förhållande till resurserna som krävs, någon som terrordåden i Toulouse visar tydligt.

DN, DN, DN, DN, DN, GP, Dagen,