Demokratiförakt och självbedrägerier

Berlusconis avgång och Mario Montis tillträde beskrivs runt om i svensk media som att det faktiskt skulle innebära en förändring. Att fästa så stora förhoppningar till en före detta EU-aparatchnik är önsketänkande. Att han ingått i politbyrån EU-kommissionen gör ingen skillnad, inte till det bättre i alla fall. Monti är en produkt av ett system som i högsta grad är medskyldigt till den uppkomna situationen. Det är utifrån de premisserna man ska ställa sina förväntningar.

Aversionen mot Berlusconi i svensk media gör att man heller inte inser att det inte finns några trovärdiga alternativ till honom. Eller tror de på fullt allvar att den italienska oppositionen med det största kommunistpartiet i Europa kommer att gå till val på nedskärningar i pensioner och försämrade anställningsvillkor?

I bästa fall kan Montis övergångsregering trampa vatten i väntan på en ny regering som med största sannolikhet kommer att göra allt värre. 

Megafonernas instinktiva hyllande av "teknokratregeringar" och misstänkliggörandet av folkomröstningar visar också hur man egentligen ser på demokrati. Den är bara ett verktyg som ska användas för de progressiva eliternas syften, när resultatet riskerar att gå dem emot ska den manipuleras eller helst sättas ur spel.

I Spectator beskrivs hur en klick inom EU-nomenklaturan nu aktivt störtar folkvalda i olika länder som står i vägen för deras intressen.

Ingen ska inbilla sig att det här handlar om att göra vad som är bäst för de europeiska folken eller deras samhällen. Det här handlar om att rädda deras projekt, ett projekt som syftar till att skapa ett federalt och skendemokratiskt EU. I slutänden handlar det också om en kader makthavare som riskerar att förlora sin makt och sina privilegier om Euron kapsejsar, vilket i förlängningen skulle vara slutet på EU i sin nuvarande form. Man ska inte underskatta vad maktmänniskor är kapabla till när deras pengar och prestige står på spel.

Till sist och syvende handlar inte den pågående krisen om ekonomi, olika länders regeringar eller ens de vitt skilda och i allt väsentligt oförenliga förvaltningstraditioner som skiljer Nord- och Sydeuropa. Den handlar om nationalismens återuppståndelse i Europa. Men det får bli en kommande bloggpost.

Allra underdånigast,
K

DN, GP, GP, AB, E24, Dagen,

Liberalismens små lämlar ilar mot stupet

Idag gavs ännu ett exempel på att avgrundsvänstern har sin motsvarighet inom borgerligheten, kamikazeliberalerna.

På SVT debatt återfinns ännu en liberal som vill att vi ska ansluta oss till Euron för att få "inflytande". Vår möjlighet att påverka det som sker nu är lika obefintlig som den som är sist in i ett pyramidspel. Varför inte låta Bernie Madoff få sköta statsfinansarena när vi ändå är igång?

Gud bevare oss från dessa dårar.

Lämmeltågets ivriga marsch mot stupet

Det brukar påstås att något inte är sant förrän det blivit officiellt förnekat. När det gäller eurokrisen, turbulensen på finansmarknaderna och i förlängningen den kris som hela EU står inför så stämmer det i många avseenden.

Gång på gång har den härskande klicken i Bryssel slagit fast att man har läget under kontroll bara för att bli överkörda av en verklighet som vägrar att foga sig. Trots det har man fortsatt leverera oförstörbara sanningar till Europas folk, sanningar som rasat ihop som korthus strax därefter.

Euron var en garanti för STABILITET och VÄLSTÅND. Att inte vara med i Euron var ett recept på armod och elände. Greklands problem var inte så allvarliga. Greklands problem var hanterbara. Om Grekland bara fick ett nödlån så skulle det ordna sig. Om Grekland fick flera nödlån så skulle det ordna sig. Om vi bara häller ner pengar i det grekiska kaninhålet till dess det är fullt så...

Portugal var inte lika illa som Grekland. Irland var inte lika illa som Portugal och Grekland. Portugal, Irland och Grekland kanske hade problem men det här skulle inte komma att omfatta Spanien och Italien. Grekland, Portugal, Irland, Spanien och Italien kanske har problem och Tyskland börjar ledsna på att betala för alltihop men... men... Nästa person som frågar om Euron får en örfil! Fortsätt bara betala! Politikers prestige står på spel!

De franska bankerna har inte problem...

Någonstans i detta förlopp borde det ha blivit uppenbart att man försöker laga Titanic med silvertejp och tuggummi. Eurons och EU:s undergång är inbyggt i dess själva grundpremiss.

Det är ett politiskt projekt skapat av våra eliter, för våra eliter. Man har försökt anpassa ekonomisk och samhällsutveckling efter ideologiskt önsketänkande. Det finns andra exempel i den moderna historien på sådana experiment. Ska man se hur de har slutat så väntar ett debakel av närmast bibliska proportioner där Europas folk kommer att få räkningen för den politiska adelns inkompetens och arrogans.

Eurohuset brinner för fullt men EU-federalisterna vill ändå att vi ska flytta in. Rädde sig den som kan.

Tillägg 110826: E24 har två intressanta artiklar om Euron som rekommenderas:  Det kan braka när som helst och Därför kvalar euron snart in på klassisk krislista.

DN, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, SVD, SVD, SVD, GP, GP, GP, GP, SR, SR, SR, SR, SVT, SVT, SVT, SVT, E24, E24, E24, E24, DN,