Demokratiförakt och självbedrägerier

Berlusconis avgång och Mario Montis tillträde beskrivs runt om i svensk media som att det faktiskt skulle innebära en förändring. Att fästa så stora förhoppningar till en före detta EU-aparatchnik är önsketänkande. Att han ingått i politbyrån EU-kommissionen gör ingen skillnad, inte till det bättre i alla fall. Monti är en produkt av ett system som i högsta grad är medskyldigt till den uppkomna situationen. Det är utifrån de premisserna man ska ställa sina förväntningar.

Aversionen mot Berlusconi i svensk media gör att man heller inte inser att det inte finns några trovärdiga alternativ till honom. Eller tror de på fullt allvar att den italienska oppositionen med det största kommunistpartiet i Europa kommer att gå till val på nedskärningar i pensioner och försämrade anställningsvillkor?

I bästa fall kan Montis övergångsregering trampa vatten i väntan på en ny regering som med största sannolikhet kommer att göra allt värre. 

Megafonernas instinktiva hyllande av "teknokratregeringar" och misstänkliggörandet av folkomröstningar visar också hur man egentligen ser på demokrati. Den är bara ett verktyg som ska användas för de progressiva eliternas syften, när resultatet riskerar att gå dem emot ska den manipuleras eller helst sättas ur spel.

I Spectator beskrivs hur en klick inom EU-nomenklaturan nu aktivt störtar folkvalda i olika länder som står i vägen för deras intressen.

Ingen ska inbilla sig att det här handlar om att göra vad som är bäst för de europeiska folken eller deras samhällen. Det här handlar om att rädda deras projekt, ett projekt som syftar till att skapa ett federalt och skendemokratiskt EU. I slutänden handlar det också om en kader makthavare som riskerar att förlora sin makt och sina privilegier om Euron kapsejsar, vilket i förlängningen skulle vara slutet på EU i sin nuvarande form. Man ska inte underskatta vad maktmänniskor är kapabla till när deras pengar och prestige står på spel.

Till sist och syvende handlar inte den pågående krisen om ekonomi, olika länders regeringar eller ens de vitt skilda och i allt väsentligt oförenliga förvaltningstraditioner som skiljer Nord- och Sydeuropa. Den handlar om nationalismens återuppståndelse i Europa. Men det får bli en kommande bloggpost.

Allra underdånigast,
K

DN, GP, GP, AB, E24, Dagen,