måndag 25 oktober 2010

Vissa våldsbrott upprör tydligen mer än andra

Den nya lasermannen* har kommit som en skänk från ovan för massmedia efter valet. Man ser strängt ner på den olydiga väljarkåren, eller i alla fall 5,7% av dem, och säger "se nu vad ni har ställt med". Att det skjuts folk hela tiden i våra storstäder och i synnerhet Malmö som en direkt konsekvens av massinvandringen passeras obekymrat av de flesta journalister. Gärningsmannen måste vara en svensk rasist inspirerad av Jimmy Åkessons uttåg ur Storkyrkan! Andra förklaringar göre sig ej besvär.

Att SD utlyst en belöning till den som kan ge upplysningar så gärningsmannen grips medan de andra partierna inte gör någonting lär med den logiken bara leda till mer hån, eller tas som intäkt för att de är medskyldiga.

Nu var väl inte annat att vänta. När ideologi styr rapporteringen så mycket som den gör i Sverige så finns inte utrymme för djupare analyser eller problematiseringar. Då kan kan man råka nå fel slutsats.

Därför måste man gå fram med varlig hand när kriminella gäng börjar bedriva milisverksamhet. Den typen av massmediala fördömanden som brukar hagla när etniska svenskar går samman i en ibland väl nitisk grannsamverkan kan tydligen inte appliceras här.

Ära den som äras bör. Jag kan på ett plan förstå gangstrarnas agerande. Det är mer hedervärt med människor som inte låter sig reduceras till offer eller skriker på att någon annan ska göra något, som en stor del av den ängsliga svenska befolkningen gör när något händer. Instinkten att vilja skydda de sina och sitt revir är mer naturlig än låta sig vara offerlamm.

Samtidigt har svensken blivit lurad till denna undfallande hållning, sviken av en överhet som lovade att de skulle ta hand om allt från vaggan till graven men som levererar på allt mindre. Om vi bara var passiv skatteboskap som  överlät makten och härligheten till De Som Vet Bäst med sin sociala ingenjörskonst och utopiska samhällsideal så skulle allt ordna sig. Vad fick vi istället?

Problemet med beväpnade gäng som ger sig ut för att jaga gärningsmannen är i sig nästan lika allvarligt som skjutningarna. Fler labila människor med vapen som driver runt beredda att skjuta på ingivelse eller efter utifrån sina egna fördomar gör inte saken bättre. Risken att fler oskyldiga kommer till skada är uppenbar.

Sett ur ett större sammanhang är det som pågår är inte sjukdomen utan symptomen. Med tanke på hur allvarliga symptomen är så säger det en del om sjukdomen.

*Skytten använder inte laser, man vet inte om det är man eller ens en svensk, men det har givetvis inte hindrat media från att dra långtgående och ideologiskt styrda slutsatser från ett magert underlag.

Expressen,
DN, DN
GP GP
Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan,
SvD, SvD

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar