Omar Mustafa illustrerar socialdemokratins förfall

Kalabaliken kring Omar Mustafa har gett en intressant inblick i den förmultnande socialdemokratin anno 2013. Om man bortser från det illavarslande prospektet att de tycks stå på tur att få regeringsmakten så finns det också en del dråplighet i spektaklet. 

Socialdemokratin

Turerna i frågan vittnar om en partinomenklatura som präglas av klientelism, intriger och opportunism. Det är vid det här laget något av ett kännetecken för socialdemokratin och har blivit allt tydligare efter Göran Perssons sorti. Det är också ett parti som inte ens på riksnivå lyckas attrahera annat än maktlystna medelmåttor. Oftast ligger nivån långt under det, något som både Sahlins och Juholts snöpliga karriärer är exempel på. 

I det här fallet är Veronica Palms resonemang ett bra exempel den dimmiga tankevärld som härskar hos s-toppen.

” Det var arbetarekommunens ordförande Veronica Palm som uppmanade honom att avgå från partistyrelsen. Hon säger att arbetarekommunen nominerade Omar Mustafa med vetskap om Islamiska förbundets stadgar om 'skillnader i varje köns lagliga status'.

– Det råder delade meningar om vad det innebär och varför, säger Palm till TT.

– Han har aldrig någonsin visat andra värderingar än vad socialdemokratin har.

Varför får han nu avgå då?

– Med facit i hand och hur händelserna har utvecklats, så har situationen blivit ohållbar.

Veronica Palm, som länge jobbar mot rasism och främlingsfientlighet, berättar att hon under veckan överösts av antimuslimska hatmejl.

- Något alldeles fruktansvärt, på en nivå som jag aldrig sett tidigare.”

SvD

Islamiska förbundets och därmed Omar Mustafas åsikt att kvinnor är mindre värda än män var tydligen förenlig med socialdemokraternas värderingar ända till dess någon påtalade den offentligt. Antingen är partiets ledargarnityr här cyniska gränsande till det diaboliska i sin strävan att mobilisera ny valboskap eller också är de kliniskt imbecilla. Förmodligen handlar det om en kombination.

Man drog tillbaka sitt stöd för att Veronica Palm överrösts av ”antimuslimska hatmejl”? Inte på grund av Omar Mustafas åsikter eller att partitoppen gjort fel? Sedan när lyssnar yrkespolitikerna i Stockholm på missnöjesyttringar utanför sin krets av klienter? Eller var den utanför den kretsen? Om det nu var ”hatmejlen” till Veronica som avgjorde saken (och inte Lövéns markering) så måste det vara höjden av feghet att offra en person som tydligen delar socialdemokratins värderingar och inte har gjort något fel enligt ledande företrädare.

Hur man än vrider och vänder på det så utmärks socialdemokratin idag av trögtänkthet och förljugenhet.

Före detta Broderskapsrörelsen får betraktas som en sekt i sekten. De arbetar uteslutande med att islamisera Sverige och hoppas möjligen att få plats som chefsenucker i den kommande teokratin. Deras höga dårfaktor gör dem dock uppriktiga och ordförande Peter Weiderud ger en intressant ledtråd till deras engagemang:

”Weiderud är däremot enig med Mustafa om att partiledningens hållning ur ett bredare perspektiv kan vara en avskräckande signal för troende att engagera sig.

– Vi har i dag ett större förtroende bland muslimerna än i någon annan grupp. 70–75 procent av Sveriges muslimer röstar socialdemokratiskt. Ur det perspektivet är det självklart oerhört viktigt att vi åtminstone har en muslim som sitter i partistyrelsen. Det hade vi fram till i går.

Weiderud säger att stödet för S bland muslimerna är större än bland metallare och andra LO-förbund.

– Och den utvecklingen kommer att fortsätta som ett resultat av samhällsförändringarna.”

DN

Man gör ingen hemlighet av att makten är allt och att man hellre satsar på muslimerna än de grupper av kärnväljare som stött partiet i snart ett århundrade. Det finns inte längre någon som helst anledning för en svensk att rösta på Socialdemokraterna. 

Det borde även stämma till eftertanke hos de lika makthungriga moderaterna att de i stor skala importerar valboskap till sin huvudmotståndare. Kanske sätter de sitt hopp till Waberi?

Islamisterna

Som vanligt pendlar den muslimska begreppsvärlden mellan aggression och självömkan och Mustafas svans är inget undantag. Muslimerna i Sverige har vant sig vid att få allt de pekar på direkt och annars blir det gap och skrik om islamofobi. Det är förstås poetiskt rättvisa att (s) som i decennier kultiverat en offermentalitet hos invandrare nu får smaka sin egen beska medicin.

Anna…

Sist men inte minst är Anna Ardin värd ett omnämnande. Hon var en obetydlig politruk inom (s) till dess hon gökade med Julian Assange och sedan anmälde honom för det. Hennes största avtryck i sin samtid är således ett lösaktigt leverne. Ardins rabiata försvar av Mustafa den senaste tiden framstår därför som än mer bisarrt.

Om hennes idol och hans trosfränder skulle få makten så skulle en sannolik konsekvens bli att Anna Ardin stenas till döds eftersom hon är en h*ra i deras ögon.

Julian Assange är en narcissistisk sprätt men Ardins agerande de senaste dagarna förstärker bilden av henne som en labil och mycket hämndlysten kvinna.

Sammantaget förstärks bilden av en socialdemokrati som på alla nivåer befolkas av klåpare, intrigmakare och de spritt språngande galna.

Allra underdånigast,

K

Fria Tider 

DN, DN, 

Den förtvinade rosen

När skandalerna kring Juholt tog sin början var undertecknad rätt så skadeglad. Det är ingen vacker egenskap, men efter decennier av tilltagande maktmissbruk och vanstyre så ville jag inte ha tillbaks dem vid makten. Det vill jag fortfarande inte, men på sjätte året med borgerligt styre så har de visat sig vara lika illa för landet och värre när det gäller massinvandringen än vad Socialdemokraterna var.

Fasen som följde var en morbid fascination inför hur långt förfallet gått inom socialdemokratin. När de inte längre kunde luta sig mot statsapparatens resurser så visade det sig vara en synnerligen talanglös skara som tog över efter Göran Persson.

Det är något han själv har bär ett stort ansvar för då hans ledarstil kännetecknades allt mer av en gammaldags husbonde och inte en demokratiskt ledare. Draksådden sattes i och för sig redan av Olof Palme som förmodligen är den mest katastrofala ledare Sverige haft i senmodern tid, men när Mona Sahlin tog över efter Göran Persson rådde inte längre något tvivel om hur förtvinad rosen var.

Socialdemokratins toppskikt visade sig bestå av intrigerande maktmänniskor med flexibel etik, särskilt när det gällde hur man berikade sig själv på skattebetalarnas bekostnad. Ingen ska inbilla sig att Håkan Juholt är unik med sitt fifflande. Han är förmodligen inte ens värst. Han måste däremot ha skaffat sig mäktiga och hänsynslösa fiender inom det egna partiet med tanke på hur de hängt ut honom.

Det vore för övrigt ett lika stort självbedrägeri att tro att den här makt- och fiffelkulturen är unik för socialdemokratin.

Floskelgeneratorn Annie Lööfs trixande med boendetraktamenten, skenheliga Rosanna Dinamarcas flygande på skattebetalarnas bekostnad och Göran Hägglund som påstår sig företräda det kristna alternativet i svensk politik men omger sig med medarbetare som mobbar kritiker inom partiet är bara några exempel. Att Fredrik Reinfeldt svägerska Therese Reinfeldt getts anställning i regeringskansliet med ansvar för rekrytering av styrelseledamöter till statliga bolag är ett annat.

Att gå in på hur den borgliga regeringen har slumpat bort allmän egendom och samhällsfunktioner för mångmiljardbelopp till privata intressen skulle bli en helt egen bloggpost. Den som vill kan googla på Maud Olofsson och PEAB eller vad f d handelsministern Maria Borelius' bror Henrik Borelius och tillika VD för Attendo Care har för koppling till regeringen.

Det är inte bara rosen som håller på att vissna, det är hela trädgården. För dagen är det dock Håkan Juholts vandring till schavotten som är i blickfånget.

Den sista tiden blev Juholts fadäser och intrigerandet mot honom i det egna partiet mest olustigt att bevittna. Det var som att befinna sig på en middag där värden super sig tokfull och värdinnan högljutt meddelar att hon tänker ta ut skilsmässa. Inte ens en bilsemester till Minsk kan lappa ihop det förhållandet.

Att socialdemokratin ändå ligger på 25% i opinionsmätningarna belyser inte förfallet, det visar på vilken oreflektivt lojal väljarkår de trots allt har kvar. Som någon syrligt uttryckte saken i ett kommentarsfält, det finns ett stort antal svenskar som skulle rösta på Socialdemokraterna även om de hade en häst som partiledare.

Det är osannolikt att socialdemokratin kan vända det här i triumf när man ser vilka som det spekuleras kring som efterträdare. Det är inte ens troligt att de långsiktigt kan bryta nedgången, möjligtvis fördröja den.

I ett sådant politiskt landskap blir Sverigedemokraternas roll som det enda verkliga oppositionspartiet allt viktigare. Alternativen är för chanserade eller för medskyldiga till problemen i samhället för att på något realistiskt sätt kunna vara en del av lösningen.

Allra underdånigast,
K

Tidigare skrivet om Juholt: Kan en skorrande apparatjik rädda (s)?

DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN
GP, GP, GP, GP, GP, GD, Arbetarbladet, Arbetarbladet, Arbetarbladet (ledare), Arbetarbladet,
Trelleborgs Allehanda, SMP,
AB, AB, HD,
Socialdemokraterna, Socialdemokraterna,

Endast förvåningen förvånar

Det är svårt att inte betrakta den till synes konstant växande skandalen kring Håkan Juholt som prima underhållning. Den bekräftar än en gång det långt gångna förfallet inom det politiska etablissemanget, ett förfall som för övrigt den så utskällde Ian Wachtmeister försökte ta upp redan i början av 90-talet. 

Kajsa Ekis Ekman har förvisso en poäng i det skeva i den orkan som blåser mot Juholt för bidragsfusk medan Carl Bildt tycks komma undan med att bli miljonär på blodspengar, men som DN-journalist borde hon om någon vara medveten om att media snarare sätter agendor än rapporterar vad som pågår. Varför har de annars ledarredaktioner, eller kolumnister som henne själv?

Rörande Carl Bildt bör det påpekas att han snarast har draghjälp av att det är tokan på Aftonbladet Kultur som går i bräschen för anklagelserna. De är så misskrediterade att de inte längre har någon trovärdighet ens när de har rätt. 

Det enda som förvånat undertecknad när det gäller Juholts framfart med traktamentet och bidrag är förvåningen. Han är en del av ett etablissemang som i decennier har haft en närmast feodal syn på skattebetalarnas pengar och sina egna privilegier. Det visar om och om och om igen. 

I det samanhanget är Juholts agerande logisk. För en makthavare av hans kaliber som uppenbarligen strävat en stor del av sitt yrkesliv för att bli partiledare så har han lärt sig att utnyttja systemet maximalt till sin egen fördel. Det gäller hur de utövar makt, berikar sig själva och klättrar på karriärstegen. I Juholts fall har det uppenbarligen inneburit att han skaffat sig många fiender inom partiet på resan. 

Den här skandalen hade inte varit möjlig om inte ett antal personer på insidan önskat lätta på sina samveten, alternativt positionera sig bättre inför kommande maktkamper. Svunna är tiden när socialdemokratiska ledare hade sådan makt över media att de kunde utverka massmedial mörkläggning när en pedofil minister ertappats med att gå på bordell.

Men det är värt att påpeka att det är ur den myllan som vårt politiska etablissemang av idag är sprungen, från höger till vänster. De flesta av dem har aldrig gjort något annat än att vara aparatchniks i sina partier och de som faktiskt har haft ett jobb som Juholt* har tydligen snabbt  vant sig snabbt vid sin nya livsstil. 

Det är uppenbart att Juholts strategi är att försöka låta stormen dra förbi. Han har egentligen inget annat val, då han ertappats med att blåljuga så pass många gånger nu att han inte har någon trovärdighet kvar. Lyckas han med det får man förmoda att en del inom partiet kommer att få silkessnöret för sin frispråkighet. 

Det bådar för fler läckor för att avsluta vad man påbörjat, då husse annars kommer att vara på ett rysligt humör efter vad de gjort på den juholtska kermanmattan. 

Som sagt, prima underhållning. Skicka chipsen!

Allra underdånigast,

K

* Välvillig tolkning då han varit journalist och får betraktas som en del av nomenklaturan, men det duger som exempel.

DN, DN, DN, DN, GP, GP, GP, GP, AB, Dagen, 

Varför skulle det bli en Juholteffekt?

På vissa håll är man förvånad över att det inte blivit någon uppgång för (s) sedan Håkan Juholt lanserades som partiledare. Motfrågan som infinner sig är varför skulle det bli det?

Personen Juholt är okänd, hans politik är okänd och än så länge verkar det inte vara någon egentlig förändring inom (s) mer än att det är ett nytt ansikte för samma politik. Inte särskilt publikfriande.

Att tillförsikten bland de egna inte heller verkar vara på topp visar sig tydligt i råden han får från Lena Melin på Aftonbladet. De första tre är "Göra bra show", "höja självförtroendet", "Vi har fel men rätt". Det låter mer som tips till blivande kursledare i New Age än stommen hos en presumtiv statsminister.

Det är också märkligt att moderaterna lyckas behålla sina höga siffror trots en så medioker insats. I viss mån beror det på kannibalismen inom Alliansen där moderaterna är den stora vinnaren. Ändå är det märkligt att de inte faller mer.

Likaså är det utifrån den här bloggens perspektiv märkligt att inte SD vuxit mer i mätningarna än de gjort. Med tanke på den katastrofala uppgörelsen mellan alliansen och (mp) som öppnar upp för fri invandring, eller snarare en omvänd koloniseringspolitik gentemot den svenska ursprungsbefolkningen, så borde SD:s siffror gått igenom taket. Nu är en stor del av den svenska befolkningen inget annat än lättlurade får, men andelen självständigt tänkande borde vara högre än cirka 7%.

DN, DN, DN, GP, AB, Exp