Kulturberikning i augusti 2012

Sommaren 2012 har mångkulturen firat sina kanske största triumfer hittills i Sverige. Våldtäktsepidemin slår nya rekord, det skjuts, knivhuggs och mördas stup i kvarten och invandrarkvinnorna regnar som konfetti från balkongerna. Tänk så lyckat experimentet med mångkultur har blivit och vad som i praktiken är en omvänd kolonisation av Sverige.

Å andra sidan kan man nog inte vänta annat av en härskande nomenklatura som tycker att Grand Hotell i Stockholm är budgetalternativet när man ska äta ute.

Då den stora massan ändå envisas med att rösta på dem i val efter val så är det väl den typen av samhällsutveckling de vill ha. Det är rätt så nedslående för oss andra som vill att framtiden ska bestå av något annat än anarki, shariaenklaver och att Stockholms innerstad blir en gated community för den inkrökta överklassen medan resten av oss försöker överleva i en Mogadishustylad variant av Mad Max. Så kan det gå.

Allra underdånigast,
K

GP, GP, GP,
DN, DN, DN, DN, DN,
SR, SR, SR,

Befogat med fällande dom

Anarkisterna i Pussy Riot dömdes som väntat för huliganism till två års fängelse. Som jag skrev i mitt förra inlägg så finns det ingen anledning att tycka synd om provokatörerna i Pussy Riot. Deras tilltag handlade om att få publicitet och väcka reaktioner och de lyckades.

Västvärldens tjattrande klasser har förstås tagit tillfället att sätta sig på höga hästar och predika om yttrandefrihet och demokrati. Det är förstås hyckel då de flesta länder i Västeuropa har diverse lagar som inskränker yttrandefriheten för att värna "tolerans", en självmotsägelse som skulle vara närmast komisk om det inte vore för att den dumma massan så okritiskt accepterar urlakad demokrati och inskränkt rätt att tänka fritt.

Det syns också i hur likriktad responsen är i kommentarsfält och på svenska bloggar rörande domen mot Pussy Riot idag. De flesta anammar oreserverat medias beskrivning av vad som skett och instämmer i brölandet där Pussy Riot görs till någon slags hjältar.

Med tanke på vad för slags följe de ryska punkanarkisterna lockar, där i synnerhet de ukrainska feminister som idag förstörde ett monument tillägnat Stalintidens offer i Kiev framstår som direkt motbjudande, så ter sig anklagelsen om kristofobisk huliganism som befogad.

DN, DN, DN, AB, GP, GP, SR, SR, SR,

Pussy Riot får vad de förtjänar

Västvärldens ömmande samveten har fått ett nytt husdjur, Pussy Riot. Massmedia och kulturelit snubblar över varandra för att få fördöma Ryssland i allmänhet och Putin i synnerhet för att man åtalat dem för huliganism efter deras skändning av Frälsarkatedralen i Moskva.

Våra härskande eliter och särskilt de inom kultursfären är för ytliga och korkade för att kunna greppa komplicerade frågor, annars hade de varit mer bekymrade över den utbredda korruptionen som underminerar hela det ryska samhället eller vad som är de bakomliggande motiven till att Ryssland har sjudubblat sin militärbudget det senaste decenniet. Men det vore förstås att begära för mycket att våra våra megafoner som numera hämtar sin allmänbildning från Twitter.

Vad de däremot kan relatera till är tarvliga provokationer och effektsökeri, och där passar onekligen Pussy Riot som handen i handsken. När det dessutom är skändningen av ett heligt rum, i det här fallet Frälsarkatedralen, så blir våra eliter i eld och lågor eftersom sådant ligger dem särskilt varmt om hjärtat.

De svenska medierna har fyllts med högtravande pladder om att Pussy Riot utmanar Putin, att de står för yttrandefriheten och demokrati och PEN-klubben har tydligen gjort dem till hedersmedlemmar. Det var ju rart av dem. Men alltihop är förstås bara nonsens. 

I själva verket har debaclet erbjudit bra en propagandamöjlighet för den ryska regeringen. Man kan med visst fog peka på hur subversion underblåst av en allt mer dekadent Västvärld attackerar den ryska kulturen och dess grundläggande världen.

Pussy Riot är på sin höjd ett temporärt irritationsmoment för den ryska nomenklaturan. Har de klarat av Jeltsins oligarker och de tjetjenska islamisterna så rår de nog på några oborstade punkarbrudar från förorten.

Undertecknad är fullkomligt likgiltig inför om några simpla provokatörskor lyckades över förväntan i sitt uppsåt och nu får ta konsekvenserna. Var höll PEN-klubben, Madonna, Peaches, Björk och alla de andra posörerna hus när Sergei Magnitsky sakta plågades till döds i fängelse för att ha avslöjat omfattande korruption och förskingring inom den ryska statsapparaten? Det var ett fall som faktiskt förtjänade omvärldens uppmärksamhet.

Allra underdånigast,
K

DN, DN, GP, GP, SR, SR, AB, AB, AB, AB, Dagen,
SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN,

Underhållning för zombier

Ikväll tittade jag på TV4, en kanal jag annars omsorgsfullt undviker. Det fick två konsekvenser. Jag tog en stor whiskey för att härda ut. Jag bytte kanal ändå. Men jag försökte i alla fall.

Kanske gör jag ett nytt försök någon gång efter 2015. Förhoppningsvis har de gått omkull innan dess.

Allra underdånigast,
K

Bellum omnium contra omnes

Vi är vid en tidpunkt i vår historia där man endast kan vinna eliternas gunst genom fjäsk och medlöperi. Sanning väcker bara deras hat. 

För den som genomskådat propagandan är detta så uppenbart att det gränsar till det banala att påtala det. Men när man tittar på historien och hittar liknande perioder av maktmissbruk, förfall och urholkning av samhällets institutioner så blir framtidsprospekten riktigt illavarslande. 

Det handlar inte bara om att vi är inne i en period av tilltagande förfall (stagnationen har vi redan passerat), frågan är snarare om det går att vända förloppet? Om det fortfarande går att vända förloppet, kommer de demokratiska medlen att räcka till? Det är bara de som är indoktrinerade på gränsen till det sinnesslöa som kan undgå att inse att vårt politiska och massmediala etablissemang inte bara är förljuget och korrupt, utan att man över accepterar politiskt våld, valfusk och allehanda kriminalitet så länge det gynnar den egna saken. 

Vi har för första gången på ett länge en demokratiskt opposition värd namnet i Sverigedemokraterna, men med en härskande klass som vår finns en påtaglig fara i att man kommer att sätta demokratin ur spel när oppositionen inte längre går att mobba till tystnad. Censur i mångfaldens namn och tyranni i toleransens. 

Om Anders Behring Breivik kommer att bli den profet han så gärna vill så kommer det att bero på att våra eliter, som likt Kinas forna kejsare isolerat sig i sina palats omgivna av intrigerande enucker, till slut driver utvecklingen till den punkt när civilisationen som vi känner inte längre finns. Hela världen blir tredje världen och allas krig mot alla tar vid på allvar. 

Utan den västerländska civilisationen återstår bara det muslimska barbariet och den asiatiska grymheten. När vi väl sjunkit ner i den tjärpölen finns ingen återvändo. 

Allra underdånigast,

K

Paus

Det är inte så mycket som händer på den här bloggen nu för tiden. Det betyder inte att den är nedlagd, men undertecknad vågar inte förutspå när skrivandet kommer igång igen.

Allra underdånigast,
K

Det vi redan visste

En undersökning vid Göteborgs universitet visar att Miljöpartiet stöds av 41% av journalistkåren och 54/52% av journalisterna vid SR/SVT. Vänsterpartiet stöds av 15%.

Svensk samhällsdebatt är styrd på gränsen till det totalitära och det förvånar inte att en så stor andel journalister sympatiserar med ett extremt parti som Miljöpartiet.

Miljöpartiet går i spetsen för den oikokolonialism* som hela vårt politiska etablissemang driver. Man är inställsam gränsande till medlöperi även när det gäller islams med totalitära grenar. I övrigt är politiken ett sammelsurium av flum och kulturmarxism.

Namnet till trots är Miljöpartiet inte särskilt intresserade av miljön annat än som förevändning att beskära människors frihet, förstöra svensk industri och höja skatterna för att kunna finansiera sina mer angelägna projekt.

Det passar alltså som handen i handsken för en korkad och narcissistisk journalistkår att stödja Miljöpartiet. De är oförmögna eller ovilliga att lära sig marxism på riktigt men ändå vill betrakta sig själva som progressiva och radikala. En enligt deras eget tycke bättre vetande klick med rätt att ljuga och mobba för sina ädla ideals räkning. 

Den närmast totala avsaknaden av kritisk granskning av Miljöpartiet i etablissemangsmedia (även borgerlig sådan) blir nästan komisk när partisympatierna redovisas. Det visar också att en stor del av journalistkåren är djupt oprofessionell, men annat var väl inte att vänta.

* Ur oikofobins aversion mot allt som har att göra med den egna kulturen och hemlandet har i mångkulturalismens förklädnad oikokolonialismen vuxit fram. Det räcker inte längre att förakta och distansera sig från det egna. Den egna kulturen och det egna folket måste upphöra att existera som en homogen enhet genom massinvandring med tydligt koloniala inslag.

Återkommande drag är att ursprungsbefolkningens kultur och historia förringas och hånas. Under förevändning av sekularisering och/eller multireligiositet så fördrivs Kristenheten ur det offentliga rummet medan andra religioner och läror ges allt utrymme det önskar. Det skapas ekonomiska, sociala och ibland juridiska gräddfiler för de inflyttade folkgrupperna. Ursprungsbefolkningen tvingas med andra ord bekosta sin egen kolonisering. Det här mönstret återupprepas över hela västvärlden.

DN, SVT, SVT, Dagens Media,

Självömkande pöbel

I Göteborg har det filmats när en kvinna som uppdagats sakna giltig biljett ombord på en spårvagn försöker tackla sig förbi biljettkontrollanterna och kvarhålls då i väntan på polis. I bakgrunden hörs en gaphals (se 02:47) som gör sitt bästa för att jaga upp stämningen ännu mer.

Den kategori svenskar som är besatta av sina rättigheter men inte beredda att fullgöra ens sina mest grundläggande skyldigheter är förstås upprörda. Trollvänstern ordnade en demonstration i protest som lockade en handfull och VD:n för Västtrafik Lars Backström gjorde som makthavare gör idag när man känner sig ansatt av media: han fegade ur och skyllde på sina underlydande.

Det är typiskt svenskt att media går på snyftvinkeln när det är uppenbart att kvinnan bara har sig själv att skylla för att situationen spårar ur. Man får hoppas att den ryggradslöse Backström ersätts med någon som stöttar en redan utsatt personalgrupp istället för att att gå den självömkande pöbelns ärenden.

En sanningssägare bland despoter och medlöpare

Nigel Farage är i mitt tycke den intressantaste europapapolitikern sedan flera år tillbaks. Han är också vanligen ignorerad av etablissemangsmedia till förmån för de mediokra pamparna inom EU. Farage är en vass EU-kritiker och sådant behagar som bekant inte makten och dess megafoner. 

Nedan är ett urval av hans tal där han läser lusen av EU-nomenklaturan och visar att debaclet kring Euron gick att förutsäga. Inte bara intressant utan även ofta mycket underhållande. 

När den svenska grönköpingsjournalistisken hausar upp Cecilia Malmström och tidigare Margot Wallström så är det uppenbart att de fick sina ämbeten tack vare slätstrukenhet och inte talang. Det är lätt att föreställa sig hur det skulle gå för dem i en debatt med med Nigel Farage.

 

Den kriminella härskarklassen

Idag dömdes miljöpartisten Daniel Jesus Arrospide tillsammans med sin flickvän Rut Patricksson till långa fängelsestraff för mordförsöket på Patrickssons föräldrar. Det här är det senaste exemplet på den kriminalitet som grasserar hos våra etablissemangspolitiker och ger en god fingervisning om varför styret av landet ser ut som det gör.

Läs och begrunda.