söndag 14 april 2013

Omar Mustafa illustrerar socialdemokratins förfall


Kalabaliken kring Omar Mustafa har gett en intressant inblick i den förmultnande socialdemokratin anno 2013. Om man bortser från det illavarslande prospektet att de tycks stå på tur att få regeringsmakten så finns det också en del dråplighet i spektaklet. 

Socialdemokratin
Turerna i frågan vittnar om en partinomenklatura som präglas av klientelism, intriger och opportunism. Det är vid det här laget något av ett kännetecken för socialdemokratin och har blivit allt tydligare efter Göran Perssons sorti. Det är också ett parti som inte ens på riksnivå lyckas attrahera annat än maktlystna medelmåttor. Oftast ligger nivån långt under det, något som både Sahlins och Juholts snöpliga karriärer är exempel på. 

I det här fallet är Veronica Palms resonemang ett bra exempel den dimmiga tankevärld som härskar hos s-toppen.

Det var arbetarekommunens ordförande Veronica Palm som uppmanade honom att avgå från partistyrelsen. Hon säger att arbetarekommunen nominerade Omar Mustafa med vetskap om Islamiska förbundets stadgar om 'skillnader i varje köns lagliga status'.
– Det råder delade meningar om vad det innebär och varför, säger Palm till TT.
– Han har aldrig någonsin visat andra värderingar än vad socialdemokratin har.
Varför får han nu avgå då?
– Med facit i hand och hur händelserna har utvecklats, så har situationen blivit ohållbar.
Veronica Palm, som länge jobbar mot rasism och främlingsfientlighet, berättar att hon under veckan överösts av antimuslimska hatmejl.
- Något alldeles fruktansvärt, på en nivå som jag aldrig sett tidigare.”
Islamiska förbundets och därmed Omar Mustafas åsikt att kvinnor är mindre värda än män var tydligen förenlig med socialdemokraternas värderingar ända till dess någon påtalade den offentligt. Antingen är partiets ledargarnityr här cyniska gränsande till det diaboliska i sin strävan att mobilisera ny valboskap eller också är de kliniskt imbecilla. Förmodligen handlar det om en kombination.
Man drog tillbaka sitt stöd för att Veronica Palm överrösts av ”antimuslimska hatmejl”? Inte på grund av Omar Mustafas åsikter eller att partitoppen gjort fel? Sedan när lyssnar yrkespolitikerna i Stockholm på missnöjesyttringar utanför sin krets av klienter? Eller var den utanför den kretsen? Om det nu var ”hatmejlen” till Veronica som avgjorde saken (och inte Lövéns markering) så måste det vara höjden av feghet att offra en person som tydligen delar socialdemokratins värderingar och inte har gjort något fel enligt ledande företrädare.
Hur man än vrider och vänder på det så utmärks socialdemokratin idag av trögtänkthet och förljugenhet.
Före detta Broderskapsrörelsen får betraktas som en sekt i sekten. De arbetar uteslutande med att islamisera Sverige och hoppas möjligen att få plats som chefsenucker i den kommande teokratin. Deras höga dårfaktor gör dem dock uppriktiga och ordförande Peter Weiderud ger en intressant ledtråd till deras engagemang:
”Weiderud är däremot enig med Mustafa om att partiledningens hållning ur ett bredare perspektiv kan vara en avskräckande signal för troende att engagera sig.
– Vi har i dag ett större förtroende bland muslimerna än i någon annan grupp. 70–75 procent av Sveriges muslimer röstar socialdemokratiskt. Ur det perspektivet är det självklart oerhört viktigt att vi åtminstone har en muslim som sitter i partistyrelsen. Det hade vi fram till i går.
Weiderud säger att stödet för S bland muslimerna är större än bland metallare och andra LO-förbund.
– Och den utvecklingen kommer att fortsätta som ett resultat av samhällsförändringarna.”


Man gör ingen hemlighet av att makten är allt och att man hellre satsar på muslimerna än de grupper av kärnväljare som stött partiet i snart ett århundrade. Det finns inte längre någon som helst anledning för en svensk att rösta på Socialdemokraterna. 
Det borde även stämma till eftertanke hos de lika makthungriga moderaterna att de i stor skala importerar valboskap till sin huvudmotståndare. Kanske sätter de sitt hopp till Waberi?
Islamisterna
Som vanligt pendlar den muslimska begreppsvärlden mellan aggression och självömkan och Mustafas svans är inget undantag. Muslimerna i Sverige har vant sig vid att få allt de pekar på direkt och annars blir det gap och skrik om islamofobi. Det är förstås poetiskt rättvisa att (s) som i decennier kultiverat en offermentalitet hos invandrare nu får smaka sin egen beska medicin.
Anna…
Sist men inte minst är Anna Ardin värd ett omnämnande. Hon var en obetydlig politruk inom (s) till dess hon gökade med Julian Assange och sedan anmälde honom för det. Hennes största avtryck i sin samtid är således ett lösaktigt leverne. Ardins rabiata försvar av Mustafa den senaste tiden framstår därför som än mer bisarrt.



Om hennes idol och hans trosfränder skulle få makten så skulle en sannolik konsekvens bli att Anna Ardin stenas till döds eftersom hon är en h*ra i deras ögon.
Julian Assange är en narcissistisk sprätt men Ardins agerande de senaste dagarna förstärker bilden av henne som en labil och mycket hämndlysten kvinna.
Sammantaget förstärks bilden av en socialdemokrati som på alla nivåer befolkas av klåpare, intrigmakare och de spritt språngande galna.

Allra underdånigast,
K
DN, DN

torsdag 11 april 2013

Kriminella ligor stänger Louvren

BBC rapporterar att aggressiva ligor med ficktjuvar gjort att Louvren hållit stängt på grund av en strejk bland de anställda. Ligorna har blivit allt mer våldsamma och personalen är rädd för att gå till jobbet. Vad BBC inte nämner är att det här till stor del rör sig om zigenska grupperingar från Rumänien och Bulgarien.

På den här hemsidan kan man läsa mer och se fotografier.

lördag 23 mars 2013

Rödgardister och talibaner löper amok i Malmö



Vår snöpta polis står och tittar på medan vänsterhuliganer kastar sprängämnen och rökfacklor mot SDL. Istället säger man till en kvinna med svenska flaggan att hon inte ska provocera rödgardisterna... 

Jämför filmerna ovan med DN/TT:s propaganda. Asylsvenskan och Borgarpravda gör också sitt bästa för att bagatellisera det inträffade.

Fria Tider

onsdag 13 mars 2013

Landsförrädarna i Rosenbad

Regeringen planerar att stympa försvaret ännu mer, enligt DN. Samtidigt som kostnaderna skenar för massinvandringen, regeringens klienter (finansiärer i valrörelsen?) i rikskapitalistsfären plundrar skattebetalarna och gömmer pengarna utomlands så ska man minska försvarsförmågan ännu mer.

Vi styrs av en kriminell klick med landsförrädare. Man kan inte känna annat än äckel inför dessa människor.

Fria Tider

tisdag 12 mars 2013

En allt mer rabiat sekt

På sistone har Centern tagit tätpositionen i ideologisk dårskap hos Sjuklövern med utspel om månggifte, fri invandring och slopad arvsrätt med mera. Ska man utgå från opinionsmätningarna som följt sedan dess var idéprogrammet något av en PR-mässig självmordsbombning som programgruppen utförde mot sitt eget parti. I rättvisans namn ska dock påpekas att de andra etablissemangspartierna är hack i häl på Centern men tyvärr utan samma prospekt att åka ur riksdagen.

Senast ut är Socialdemokraterna där förslag har lagts att skrota ministerposten för integration om man vinner valet. När allt man har företagit sig rörande invandringen har blivit ett katastrofalt misslyckande (som vi bara sett början på) så är reaktionen manisk förnekelse. Vägrar man kännas vid problemen så finns de inte.  

”Integrationspolitikens främsta brist är föreställningen om att det skulle finnas olika homogena grupper - etniciteter - i samhället som skiljer sig från varandra”

I decennier har man hyllat "mångfalden" och hur olikheterna berikar oss. Nu förnekar man att de ens existerar. Man tar det till och med ett steg längre, man förnekar att det ens finns etniciteter. Det är som att förneka att det finns olika länder eller olika språk.

Det är ännu ett exempel på en företeelse som blir allt vanligare hos etablissemanget. I den revolutionära ivern att störta det beständiga i gruset och ersätta det med sin sociala ingenjörskonst, sin nya ras- och genuspolitik så har man självradikaliserats bortom det absurdas gräns. Övertygelsen har blivit fanatism, fanatismen har blivit psykos. I dagsläget har all sans och vett fördrivits och istället framträder den rabiata sekten och då har vi ändå en bit kvar till vägs ände.

Man rasar mot böcker om vedhuggning, vill sätta demokratin ur spel när människor "röstar fel"*, kräver censur och hetsar mot alla som vågar ifrågasätta och så vidare och så vidare.

Listan kan inte bara göras lång, den kan göras närmast oändlig.

Man (Hen?) föser oss mot ett kulturmarxistiskt Jonestown. Skillnaden är från att de inte har någon som helst avsikt att svinga giftbägaren själva. De tänker istället plundra landet på rikedomar till sig själva och sina klientgrupper medan de avmätt twittrar från tryggheten i Stockholms innerstad. Att se oss andra duka under så utstuderat som möjligt anser de bara vara de progressivas privilegium.

Samtidigt växer Sverigedemokraterna i opinionsundersökningarna. Det är förmodligen för lite för sent, men våra styrande känner sig hotade och blottar sin sanna natur. För en totalitär motståndare så spelar graden av kätteri ingen roll, ursinnet är alltid lika besinningslöst.

För den initierade betraktaren är den enda som förvånar hur zombieaktig en stor del av det svenska folket är. Sanningen är i dagsläget uppenbar för alla. Är vi verkligen ett folk utan självbevarelsedrift? Hur kan man annars förklara att vi låter oss ledas till avgrunden av en samling skränande dårar?

Allra underdånigast,
K

* Det är ingen överraskning att det är Jasenko Selimovic som står bakom förslaget. Han har alltid varit en otäck typ. 

söndag 3 mars 2013

Som man ropar får man svar

Radikalfeministen Maria Sveland som gjort sig känd för sitt hat mot alla som tycker annorlunda fick hat tillbaks i form av ett mordhot. Då var det inte kul längre. Metamorfosen från vildsint amazon till hulkande offer var ett faktum och DN Kultur rycker pliktskyldigt ut för ett snyftreportage lagom till lanseringen av hennes nya bok.

Nu har hon således skrivit en bok om hur jobbigt det är, hur synd det är om henne och hur dumma alla är som hatar, minus henne själv förstås. För som brukligt är hos den privilegierade kulturvänstern så har man en måttstock för sig själv och annan för resten av världen.

Undertecknad borde förstås skriva något om hur hemskt det är att hon blev mordhotad, hur oacceptabelt det är att man inte kan framföra sin åsikt utan att få ovett tillbaks och så vidare. Men Maria Sveland och hennes gelikar är de som har skapat det här samhällsklimatet. De har via sina kultursidor, tankesmedjor, institutioner och lobbyorganisationer systematiskt förföljt oliktänkande i decennier. Deras offer har ofta fått betala ett långt högre pris än ett otäckt brev på dörrmattan. Det hat som propagandisterna nu möts av är deras egen draksådd som mognat till skörd.

Det finns inget att försvara i mordhot och andra trakasserier, men heller ingen anledning att spela efter deras dubbla måttstockar. De har allt för länge förutsatt att deras meningsmotståndare alltid ska följa regelboken och att de själva aldrig behöver göra det. Kulturvänsterns argumentationsteknik bygger på att vara rå, vulgär och illvillig.

Vill de ha en anständig ton i det offentliga samtalet är det bara att anslå den själva så kommer och responsen bli därefter. Innan dess göder deras skenhelighet och självömkan bara mer förakt.


Allra underdånigast,
K

DN,

torsdag 28 februari 2013

Tack Centern!

För att ni inte på något sätt ägnar er åt skadehantering utan låter vansinnet härja fritt! Förslaget att inackordera asylsökande i svenska hem gör det ännu tydligare att det inte handlar om invandrings- utan kolonisationspolitik.

Vi väntar nu med spänning på att Johan Hedin, Annie Lööf, Per Anckarsjö och Maud Olofsson öppnar sina hem för syriska islamister, somaliska klankrigare och misogyna afghaner. Kulturberikning när den är som bäst.

Allra underdånigast,
K

Fria Tider

Hujedamig ett sånt barn!

Svenska Dagbladet har sedan Timbros rapport om att moderaterna tappar väljare till Sverigedemokraterna blivit lika hysteriska som kvällspressen. Artiklarna är lika propagandistiska som de är sanslösa och idag kom senaste exemplen.

Stora näsduken plockas fram för de ensamkommande barnen i Östero. Med den typ av hårt vinklade journalistisk som utmärkte östblocket under kalla kriget och Sverige idag får man somaliernas dåliga uppförande till att vara den svenska lokalbefolkningens fel. Såklart.

För att behålla förståndet i en tid av massivt ljugande från megafonerna så får man fokusera på komiken i propagandan. Den finns där.

Den politiskt korrekta dramaturgin har sina givna komponenter. Nu när man stämplat lokalbefolkingen som bombkastande banjospelare från Den sista färden så behöver man en hjälte, eller snarare hjältinna. Den vite hetrosexuella mannen är en fiende idag, så då måste protagonisten vara en utomeuropeisk invandrare (helst svart), en homosexuell man eller en ung kvinna. Det måste vara en progressiv person som kan upplysa massan om hur man egentligen ska tycka och göra. Greppen är inte helt olika hur indoktrinering gick till i Sovjetunionen och det är knappast en slump när man betänker journalistkårens ideologiska hemvist.

I det här fallet blev det en mer än lovligt naiv svensk tjej bosatt i Toronto som hörde via riksmedia att saker hänt runt hemmet för ensamkommande…barn. Hon ger sig då med full fart in i det hela med den omedvetet ironiska slutsatsen att det handlar om ”okunskap inför okända saker”. Där har hon nog en poäng. 

Vad vet hon om vad som egentligen hänt? Vad vet hon om hur gamla de här killarna är? Vad vet hon om de har något brottsregister före eller efter de kom hit? Vad vet hon om hur afghanska och somaliska män ser på svenska flickor? Vad vet hon om vad som blivit resultatet av sådana ”möten” på andra förläggningar? Kommer vi få en lika stort uppslagen artikel om hon blir misshandlad och våldtagen av sina nya vänner?

Det verkligt komiska är dock bilden på det "ensamkommande barnet".



Skäggväxt (något somalier och eritrianer får relativt sent). Rynkor. Högt hårfäste. 

35 år?

Allra underdånigast,
K

SvD, SvD,