Ett generöst erbjudande om kapitulation

I DN finns ett märkligt alster av Humanisternas ordförande och en präst i svenska kyrkan. På vilket sätt svenska kyrkans perspektiv skulle vara representerad i artikeln via prästen Annika Borg är svårt att utläsa då den i allt väsentligt är en partsinlaga för Humanisterna. Å andra sidan är ju svenska kyrkan numera så avkristnad att de förmodligen har mer gemensamt med Humanisterna är Kristendomen, så det här kanske är ett naturligt led i det förfallet.

I korthet går artikeln ut på att Humanisterna är sura för att de blir kritiserade. De blir alltid sura när deras version av dialog rymmer fler än dem själva och deras eko. Så för att få slut på detta erbjuder de en vapenvila: om alla lägger sig platt för deras dogmer och okritiskt accepterar deras agenda så ska vi nog komma överens.

Så nobelt. Andra skulle kanske kalla det krav på kapitulation och självutplåning.

Sedan kan undertecknad absolut förstå deras upprördhet över att saklig kritik av t ex sharialagstiftning eller kosherslakt brännmärks som rasism, men den erfarenheten är vi rätt många som gjort vid det här laget. Kanske borde det också stämma till eftertanke hos dem själva när de rutinmässigt stämplar troende som stollar och fanatiker?

Humanisterna och deras följe är i högsta grad själva medskyldiga till det infekterade debattklimat som uppstått rörande religion. Att kräva att deras samhällssyn ska vara den enda giltiga och försöka saluföra det som ett erbjudande om "vapenvila" vittnar snarare om självgodhet än önskan om samförstånd.

Allra underdånigast,
K