I SvD skriver Lars Berge om "arga vita män". Det är något fult att vara en arg vit man förstår man. Det är illa nog att vara vit och man, och man får absolut inte vara arg. Man ska skämmas, tiga still och betala skatter utan att fråga vad pengarna används till.
Själv är Berge förvisso vit och man men tacklar det genom att vara en avspänd vänsterkosmopolit med oikofobin som ledstjärna. Det är för övrigt den enda acceptabla formen av vit man. Det innebär att man reagerar med äckel inför allt som kan tolkas som "svenskt" och slentrianmässigt sätter stämpeln "nazist" "och "fascist" på de som ifrågasätter den rådande ordningen.
De han missade att nämna i sin kolumn om arga vita män är att de är lågutbildade, har sluttande panna, bor hemma hos mamma och har en styckad prostituerad i frysen.
Denna vetskap fyller vänsterkosmopoliten med en känsla av förträfflighet han annars behöver dra en lina kokain för att uppnå. Resten av världen må se en skenhelig Gollum, men han ser sig själv som den store vägvisaren som ska lönas för sina mödor.
Gollum fick ju sin ring till slut.
Kan för övrigt rekommendera Oskoreis observationer kring ovan nämnda journalist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Artikeln är ju det gamla vanliga; vita män är satan personifierad, den alla bör förakta, avsky och förnedra. Vita kvinnor har antingen samma roll eller figurerar som sexobjekt i diverse media, men alla andra icke-vita människor är magiskt fantastiska och godhjärtade rakt igenom. Samma gamla oikofobiska smörja som vanligt.
SvaraRaderaSjälvklart att många européer visar sitt missnöje, det är inte alla som mottar sina ockupanter med öppna armar som Lars Berge.
Elegant formulerat :)
SvaraRaderaJag börjar faktiskt så smått förakta vita män själv. De enda som vågar prata om den verkliga världen verkar ju vara invandrarna själva, och i ännu högre grad deras barn.
Jag tog en falafel med min dotter idag och kom in på språk och länder med syrianen i kassan eftersom han snackade tyska med en kille före oss. Han säger bland annat till mig att vi tar in för många invandrare som vägrar bli svenska och att det kommer att bli problem. Detta eftersom mångkultur inte kan fungera.
Den typen av kommentarer hör jag sällan från mina ängsligt korrekta "vita" bekantskapskretsar. Men desto oftare när jag snackar med icke infödda och deras barn, oavsett om det är tandläkaren, handlaren, studiekamraten på 90-talet, eller just denna kille.
/Henke