Republikanska föreningen har lagt ett förslag på hur man ska göra Sverige till republik och tycks ovanligt nöjda med sig själva. Precis som Humanisterna verkar de tro att de är en myndighetsfunktion och inte en gapig sekt.
Men som brukligt är med etablissemangets projekt* så förlitar de sig på ohederlig argumentation.
Att det är odemokratiskt att ärva ämbeten har bara någon relevans om det är kopplat till makt. Vår grundlag gör det tydligt att monarkens roll är representativ. Republikaner kanske stör sig på när kungen beklagar grekernas bristande budgetdisciplin eller när drottningen uttalar sig mot pedofili och de har väl sina skäl för det, men resten av oss förstår att det inte förebådar ett absolutistiskt maktövertagande.
Det är ett långt värre demokratiskt problem att vi har en politbyrå i Bryssel som vi varken har valt, kan avsätta eller ställa till svars för det de ställer till med, men som ändå utövar en enorm makt över hundratals miljoner européer.
Är det odemokratiskt att ärva titlar och ämbeten så är det odemokratiskt att ärva pengar och egendom. Varför ska en handfull familjer i Sverige i generation efter generation för kontrollera en stor del av näringslivet och därmed den ekonomiska makten?
Att föra fram republik som ett per definition mer demokratiskt alternativ än konstitutionell monarki är nonsens. Republik är bara ett sätt att organisera styre och politisk makt och resultatet kan skifta. När ett antal människorättsorganisationer sammanställde en lista över världens tio värsta diktaturer för några år sedan var nio republiker. När Life sammanställde en liknande lista över de värsta tyrannerna var bara två av 27 monarker.
Enda anledningen till att republikanerna kommer undan med sitt larv är för att de bärs fram av sina sympatisörer i etablissemangsmedia.
Avslutningsvis kan man notera att republikanerna varken i artikeln i DN eller på sin hemsida förespråkar en folkomröstning i frågan. Det ska införas republik och därmed basta! Så mycket för vikten av demokrati.
* Republikanernas styrelse består av yrkespolitiker och deras underhuggare i indoktrineringsindustrin. Det är svårt att frigöra sig från misstanken om att det här är människor som ser egna karriärmöjligheter i apparaten kring ett kommande presidentämbete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar