(m) det nya (s)?

I DN finns en artikel om moderaternas utveckling under 1900-talet fram till idag och hur man försöker göra sig till det statsbärande partiet. Man är nog på många sätt på väg att lyckas, kanske inte så mycket på egen merit eftersom nya moderaterna i allt väsentligt är yta och ett parti som nästan är lika intellektuellt utarmat som socialdemokraterna. Men "nästan" kan man komma långt med och ett till synes outsinligt flöde av skattebetalarna pengar gör resten.

Socialdemokraterna befinner sig onekligen i accelererande förfall och höstens avslöjanden knappast gynnat dem, och i jämförelse framstår moderaterna som mer värdiga att leda landet. Eftersom både (s) och (m) är lika fast beslutna i att styra in i det största isberg de kan hitta vad gäller bland annat massinvandring och EU så kan det kvitta vem som är kapten.

Något som också göder moderaterna är den kannibalism som pågår inom Alliansen, där Annie och Göran hamrar förtvivlat med nävarna på insidan av ugnsluckan medan Fredrik och Jan sköljer favabönorna och korkar upp en trevlig chianti. Ironiskt nog så bådar det för att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta inneha en vågmästarroll om Centern och/eller Krisdemokraterna åker ur riksdagen i nästa val.

På många sätt framstår sjuklövern som en samling degenererade aristokrater. De intrigerar och grälar om det lilla som är kvar av en förspilld familjeförmögenhet allt medan förfädernas sorgsna blickar tittar ner på dem från dammiga porträtt i ett förfallet slott.