Via Avpixlat hittade jag Johan Hakelius läsvärda artikel om de två terrormisstänkta svenskarna i Etiopien. En intressant detalj i sammanhanget är hur den annars militant kosmopolitiska medievänstern blir lika militant storsvensk när en svensk hamnar i klameri i med rättvisan utomlands. Åtminstone om det svensk av en schattering de värnar om såsom kriminella, vänsterintellektuella och sexuellt avvikande om det är av rätt sort.
De bara måste vara oskyldiga för att de är svenskar och det andra landets rättssystem bara måste vara korrupt och odugligt. Svenskar är nämligen progressiva, världsvana och allmänt helylle och därför måste de vara oskyldiga och offer för en konspiration.
Men när man tittar närmare på fall som Annika Östberg, Calle Jonsson eller de aktuella journalisterna så visar det sig snabbt att det finns ytterst få skäl att hävda deras oskuld. Det enda allmänintresset är att se till att de får en rättvis rättegång, men är de skyldiga finns det ingen anledning att lyfta ett finger för att få hem dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar