Spectator ordnade nyligen en debatt om massinvandringen till Storbritannien med rubriken "Immigration: Enough is Enough". Trots den rabiata politiska korrekthet som försurat det offentliga samtalet även i Storbritannien så finns där en verklig debatt.
Det är värt att notera att debatten i det stora hela följer liknande mönster även i Storbritannien. Kritikerna påpekar de högst verkliga problemen massinvandringen orsakat och hur det brittiska samhället faller isär allt mer.
Förespråkarna ägnade sig åt att helt förneka att problemen fanns (Oliver Kamm), lyfta fram banaliteter som att det blivit lättare att få billig städhjälp (Jenni Russell) eller försöka spela ut xenofobkortet och varna för katastrofen som skulle följa om vi stämmer i den strida bäcken av kulturberikning (David Aronovitch).
Just det sista föranledde ett syrligt omdöme från kommentatorn Aronovitchs skrämselpropaganda, något som fick bifall från publiken.
Vid debattens slut fick publiken rösta om man stämde in i "Enough is Enough". 85 ville fortsätta med massinvandringen, 178 tyckte det fick räcka.
Än finns det hopp.
måndag 26 mars 2012
fredag 23 mars 2012
Propaganda istället för analys
I SvD återfinns en analys av terrordåden i Toulouse skriven av Gunilla von Hall. Då Gunilla von Hall har en historik av illa underbyggda och hårt vinklade artiklar så blir man inte förvånad när även den här artikeln faller in i den kategorin.
Hennes analys går i korthet ut på att när muslimska extremister begår terrordåd är det muslimerna det är synd om eftersom de får dåligt rykte då det gång på gång visar sig att man tolererar våldsbenägna extremister inom sina diasporor. De som påtalar att det finns ett totalitärt våldsbenäget segment inom den muslimska populationen riskerar att göra muslimerna arga och radikala. Det är således de som påtalar hotet från muslimska terrorister som är skyldiga till terrorismen och inte terroristerna själva.
Det är till att börja med inte en analys utan ett hjärnsläpp. Än värre, det är inte ens ett originellt hjärnsläpp eftersom pk-megafonerna har upprepat exakt samma nonsens ända sedan 11 september 2001.
Von Hall gör långsökta kopplingar mellan terrordåden och valdebatten i Frankrike där de landets enorma problem med invandringen blivit en valfråga.
"Den pågående valkampanjen är också starkt färgad av immigrationsfientliga stämningar, pådriven av högerextrema Nationella frontens ledare Marine Le Pen. Men även president Nicolas Sarkozy anklagas nu för att ha gått för långt i sina immigrationskritiska uttalanden i kampen om väljare. Han har nyligen dömt ut halalslakt, sagt att immigrationen måste halveras och att separata simlektioner för muslimska pojkar och flickor ska förbjudas. Vissa menar att denna retorik lett till en atmosfär av intolerans som kan ha bidragit till dådet i Toulouse."
Det är typisk slaskjournalistik att måla upp bild av kontrovers utan att ange källa. Vem har anklagat Sarkozy för att ha gått för långt och vilka är "vissa" som menar att Sarkozys retorik är av större intresse för att förstå terrordåden än gärningsmannens egna deklarerade motiv? I själva verket låter det snarare som von Halls egna åsikter som hon försöker ge ett skimmer av dignitet genom att tillskriva dem till anonyma källor.
Gunilla von Hall är långt ifrån ensam i sina försök att vilseleda allmänheten i vad som egentligen pågår. Hon är en kugge i ett stort propagandamaskineri som är förvånansvärt likriktat och själlöst i sin verksamhet oavsett geografisk hemvist. Melanieh McDonagh beskriver i Spectator hur BBC skildrat terrordåden och det skulle lika gärna kunnat vara SVT eller Aftonbladet det handlar om.
Hennes analys går i korthet ut på att när muslimska extremister begår terrordåd är det muslimerna det är synd om eftersom de får dåligt rykte då det gång på gång visar sig att man tolererar våldsbenägna extremister inom sina diasporor. De som påtalar att det finns ett totalitärt våldsbenäget segment inom den muslimska populationen riskerar att göra muslimerna arga och radikala. Det är således de som påtalar hotet från muslimska terrorister som är skyldiga till terrorismen och inte terroristerna själva.
Det är till att börja med inte en analys utan ett hjärnsläpp. Än värre, det är inte ens ett originellt hjärnsläpp eftersom pk-megafonerna har upprepat exakt samma nonsens ända sedan 11 september 2001.
Von Hall gör långsökta kopplingar mellan terrordåden och valdebatten i Frankrike där de landets enorma problem med invandringen blivit en valfråga.
"Den pågående valkampanjen är också starkt färgad av immigrationsfientliga stämningar, pådriven av högerextrema Nationella frontens ledare Marine Le Pen. Men även president Nicolas Sarkozy anklagas nu för att ha gått för långt i sina immigrationskritiska uttalanden i kampen om väljare. Han har nyligen dömt ut halalslakt, sagt att immigrationen måste halveras och att separata simlektioner för muslimska pojkar och flickor ska förbjudas. Vissa menar att denna retorik lett till en atmosfär av intolerans som kan ha bidragit till dådet i Toulouse."
Det är typisk slaskjournalistik att måla upp bild av kontrovers utan att ange källa. Vem har anklagat Sarkozy för att ha gått för långt och vilka är "vissa" som menar att Sarkozys retorik är av större intresse för att förstå terrordåden än gärningsmannens egna deklarerade motiv? I själva verket låter det snarare som von Halls egna åsikter som hon försöker ge ett skimmer av dignitet genom att tillskriva dem till anonyma källor.
Gunilla von Hall är långt ifrån ensam i sina försök att vilseleda allmänheten i vad som egentligen pågår. Hon är en kugge i ett stort propagandamaskineri som är förvånansvärt likriktat och själlöst i sin verksamhet oavsett geografisk hemvist. Melanieh McDonagh beskriver i Spectator hur BBC skildrat terrordåden och det skulle lika gärna kunnat vara SVT eller Aftonbladet det handlar om.
onsdag 21 mars 2012
Anpasslig jihadism
När det här skrivs pågår belägringen av Mohamed Merah i Toulouse fortfarande. Det är ingen vågad gissning att slutet kommer under kommande natt och att det blir våldsamt.
Vid tidigare islamistiska terrordåd i Europa har jihadisterna ofta dött i attacken såsom i Stockholm 2010 och London 2005 eller valt martyrdöden när de blivit inringade av myndigheterna såsom i Madrid 2004.
France24 beskrev ikväll att när Merah kontaktat dem hade han varit samlad, välformulerad och mycket artig. Det låter som någon med en plan eller åtminstone ett kyligt sinnelag under pressade omständigheter. Möjligtvis kommer jihadiströrelsen i Mohamed Merah få den Breivik de inte fick med Breivik, vare sig det är som martyr eller megafon vid en kommande rättegång.
Medan delar av svensk media och byfånevänstern försöker hantera det besvärande faktumet att gärningsmannen är en algerisk salafist och inte ljushyad nynazist som de ville så är det av större intresse för oss andra att han är det senaste exemplet på jihadismens anpasslighet.
Al-Qaida i den form som förknippades med Bin Laden är stort sett utplånat, något Bin Ladens död förra illustrerade med önskvärd tydlighet. Hur stort propagandavärde likvideringen av Bin Laden än hade så var den av marginell operativ betydelse för jihadismrörelsen globalt.
Al-Qaida hade redan hunnit genomgå förvandlingen från terrornätverk med ursprung i det kalla kriget till den terrorfranchise som den ofta liknas vid. En slags islamistiskt enentreprenörslicens på terrorism för den som vill.
Rent praktiskt har det inneburit att man gått från centralt planerade eller sanktionerade operationer till "gräsrotsjihadism". Man tillhandahåller en ideologisk plattform via nätet och stöttar med råd och inspiration men i övrigt för jihadisterna själva bestämma sina mål och metoder.
Det har visat sig vara en framgångsrik form av jihadism. Även om den har sämre förutsättningar att orsaka strategiska skador som 11:e september då gräsrotsjihadisterna ofta är sämre utbildade och utrustade än yrkesjihadisterna, så har det visat sig vara svårare för myndigheterna att stoppa. En eller en handfull av sammansvurna som ofta har kunskaper om hur man håller sig under myndigheternas radar tack vare kriminell bakgrund, aktivt eller passivt stöd från det lokala muslimska samhället och ibland logistiskt stöd utifrån har goda chanser att ligga steget före västvärldens brottsbekämpande byråkratier.
Den psykologiska effekten och propagandavärdet av den här formen av mikrokrigföring mot värdsamhället har visat sig vara mycket stort i förhållande till resurserna som krävs, någon som terrordåden i Toulouse visar tydligt.
DN, DN, DN, DN, DN, GP, Dagen,
Vid tidigare islamistiska terrordåd i Europa har jihadisterna ofta dött i attacken såsom i Stockholm 2010 och London 2005 eller valt martyrdöden när de blivit inringade av myndigheterna såsom i Madrid 2004.
France24 beskrev ikväll att när Merah kontaktat dem hade han varit samlad, välformulerad och mycket artig. Det låter som någon med en plan eller åtminstone ett kyligt sinnelag under pressade omständigheter. Möjligtvis kommer jihadiströrelsen i Mohamed Merah få den Breivik de inte fick med Breivik, vare sig det är som martyr eller megafon vid en kommande rättegång.
Medan delar av svensk media och byfånevänstern försöker hantera det besvärande faktumet att gärningsmannen är en algerisk salafist och inte ljushyad nynazist som de ville så är det av större intresse för oss andra att han är det senaste exemplet på jihadismens anpasslighet.
Al-Qaida i den form som förknippades med Bin Laden är stort sett utplånat, något Bin Ladens död förra illustrerade med önskvärd tydlighet. Hur stort propagandavärde likvideringen av Bin Laden än hade så var den av marginell operativ betydelse för jihadismrörelsen globalt.
Al-Qaida hade redan hunnit genomgå förvandlingen från terrornätverk med ursprung i det kalla kriget till den terrorfranchise som den ofta liknas vid. En slags islamistiskt enentreprenörslicens på terrorism för den som vill.
Rent praktiskt har det inneburit att man gått från centralt planerade eller sanktionerade operationer till "gräsrotsjihadism". Man tillhandahåller en ideologisk plattform via nätet och stöttar med råd och inspiration men i övrigt för jihadisterna själva bestämma sina mål och metoder.
Det har visat sig vara en framgångsrik form av jihadism. Även om den har sämre förutsättningar att orsaka strategiska skador som 11:e september då gräsrotsjihadisterna ofta är sämre utbildade och utrustade än yrkesjihadisterna, så har det visat sig vara svårare för myndigheterna att stoppa. En eller en handfull av sammansvurna som ofta har kunskaper om hur man håller sig under myndigheternas radar tack vare kriminell bakgrund, aktivt eller passivt stöd från det lokala muslimska samhället och ibland logistiskt stöd utifrån har goda chanser att ligga steget före västvärldens brottsbekämpande byråkratier.
Den psykologiska effekten och propagandavärdet av den här formen av mikrokrigföring mot värdsamhället har visat sig vara mycket stort i förhållande till resurserna som krävs, någon som terrordåden i Toulouse visar tydligt.
DN, DN, DN, DN, DN, GP, Dagen,
torsdag 15 mars 2012
En hägring kallad folkstyre
I det lilla kan man som bekant se det stora. Vårt etablissemang har i decennier systematiskt försökt manipulera det demokratin för sina egna syften.
Att härskande eliter gör så är knappast nytt för vår tid. Antikens Rom är fullt av exempel på makthavare som slår vakt om republikens dygder när det passade dem och uppviglade pöbeln att röja rivaler ur vägen i nästa andetag.
De paralleller till vår tid man hittar i historien vittnar dock om att vi befinner oss i ett tilltagande förfall, andligt, intellektuellt, socialt och de senaste åren även ekonomiskt.
För Sveriges del har det blivit allt mer uppenbart hur korrupt den härskande klassen har blivit och hur falskt deras hyllande av demokratin klingar. Folkomröstningar är något man helt försöker undvika sedan folket röstade "fel" 2003 rörande Euron och visade att man hade sundare instinkter än etablissemanget.
När det kom till trängselskatten i Stockholm 2006 så röstade majoriteten nej i 14 av 15 kommuner, så då valde makthavarna att gå efter resultatet i den kommun som röstat ja och införde skatten.
När den nya grundlagen drevs igenom 2010 skedde det både utan debatt och folkligt inflytande.
Medias censur och hets mot alla som utmanar deras falska religioner är så omfattande att den inte ens behöver redogöras för.
Men även i det mer vardagliga är det slående hur systematiskt man försöker ersätta verkligt inflytande med en skenbar sådan. Du får välja vilken smak du vill ha på dina cornflakes, om du vill se CSI Las Vegas, Miami eller New York och vilken app sin blinkar finast i din nya smartphone men ha för Guds skull inte en självständig åsikt om något som faktiskt är viktigt.
Dagens exempel är hämtade från Aftonbladet och rör vilka artiklar man kan länka sin blogg till. Artikeln om den vidriga gruppvåldtäkten i Mariannelund går inte att länka till men att den engelska butikskedjan Game kanske kommer att gå omkull är öppet både för Facebookkommentarer och bloggposter.
Det allt grövre sexuella våldet som grasserar i vissa invandrargrupper är ett akut samhällsproblem. Ett engelskt spelföretags dåliga lönsamhet är kuriosa av intresse för en handfull.
Maktens logik är att försöka tysta debatten om det första och uppmuntra ett meningsutbyte om det andra. Det säger mycket om vad för slags makthavare vi har. Att den stora massan i folket liknöjt accepterar det säger ännu mer om vilka vi är som nation och vart vi är på väg.
Att härskande eliter gör så är knappast nytt för vår tid. Antikens Rom är fullt av exempel på makthavare som slår vakt om republikens dygder när det passade dem och uppviglade pöbeln att röja rivaler ur vägen i nästa andetag.
De paralleller till vår tid man hittar i historien vittnar dock om att vi befinner oss i ett tilltagande förfall, andligt, intellektuellt, socialt och de senaste åren även ekonomiskt.
För Sveriges del har det blivit allt mer uppenbart hur korrupt den härskande klassen har blivit och hur falskt deras hyllande av demokratin klingar. Folkomröstningar är något man helt försöker undvika sedan folket röstade "fel" 2003 rörande Euron och visade att man hade sundare instinkter än etablissemanget.
När det kom till trängselskatten i Stockholm 2006 så röstade majoriteten nej i 14 av 15 kommuner, så då valde makthavarna att gå efter resultatet i den kommun som röstat ja och införde skatten.
När den nya grundlagen drevs igenom 2010 skedde det både utan debatt och folkligt inflytande.
Medias censur och hets mot alla som utmanar deras falska religioner är så omfattande att den inte ens behöver redogöras för.
Men även i det mer vardagliga är det slående hur systematiskt man försöker ersätta verkligt inflytande med en skenbar sådan. Du får välja vilken smak du vill ha på dina cornflakes, om du vill se CSI Las Vegas, Miami eller New York och vilken app sin blinkar finast i din nya smartphone men ha för Guds skull inte en självständig åsikt om något som faktiskt är viktigt.
Dagens exempel är hämtade från Aftonbladet och rör vilka artiklar man kan länka sin blogg till. Artikeln om den vidriga gruppvåldtäkten i Mariannelund går inte att länka till men att den engelska butikskedjan Game kanske kommer att gå omkull är öppet både för Facebookkommentarer och bloggposter.
Det allt grövre sexuella våldet som grasserar i vissa invandrargrupper är ett akut samhällsproblem. Ett engelskt spelföretags dåliga lönsamhet är kuriosa av intresse för en handfull.
Maktens logik är att försöka tysta debatten om det första och uppmuntra ett meningsutbyte om det andra. Det säger mycket om vad för slags makthavare vi har. Att den stora massan i folket liknöjt accepterar det säger ännu mer om vilka vi är som nation och vart vi är på väg.
måndag 12 mars 2012
Insändare på Avpixlat: diabetesvården för invandrare
Till min stora förtjusning har Avpixlat publicerat min granskning rörande P4 Stockholms vilseledande reportage om diabetesvården för invandrare.
onsdag 7 mars 2012
Politruker och poliser
En polis har använt ordet "neger" i ett samtal med en kvinna och blir nu varnad av Rikspolisstyrelsens ansvarsnämnd. Allt i linje med Maktens övergripande plan för att få oss att tänka rätt, det vill säga inte alls. Det är inget nytt grepp. Progressivitet och tyranni har gått hand i hand sedan franska revolutionens dagar.
"Don't you see that the whole aim of Newspeak is to narrow the range of thought?… Has it ever occurred to your, Winston, that by the year 2050, at the very latest, not a single human being will be alive who could understand such a conversation as we are having now?…The whole climate of thought will be different. In fact, there will be no thought, as we understand it now. Orthodoxy means not thinking—not needing to think. Orthodoxy is unconsciousness." - Syme
1984
George Orwell
DN
"Don't you see that the whole aim of Newspeak is to narrow the range of thought?… Has it ever occurred to your, Winston, that by the year 2050, at the very latest, not a single human being will be alive who could understand such a conversation as we are having now?…The whole climate of thought will be different. In fact, there will be no thought, as we understand it now. Orthodoxy means not thinking—not needing to think. Orthodoxy is unconsciousness." - Syme
1984
George Orwell
DN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
