6 myter om Breivik

FrontpageMag räknar upp sex stycken myter som redan hunnit uppstå kring Breivik under veckan som gått sedan terrordåden. Intressant läsning.

Det väcker också ännu fler frågor om hur långt delar av media är beredda att gå när det gäller att torgföra ideologisk propaganda istället för objektiv omvärldsbevakning. Det är svårt att säga att kvällspressen och vänstermedia har raserat sin trovärdighet då de inte haft någon på länge. Men även i en publicistisk verksamhet som i decennier haft sin kundkrets bland de indoktrinerande, likgiltiga och direkt imbecilla blir det allt tydligare att man inte skyr några medel för att saluföra sin ideologi och smutskasta sina motståndare.

Den senaste veckans hets mot oliktänkande i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet kommer att lämna ett bittert arv inför framtiden. Misstron mot maktens megafoner är nu total.

Allra underdånigast,
K

SR 1, 2, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, DN 1, 2, 3, GP 1, 2, 3, 4
SVT,  DN, DN, DN, DN, DN, Dagen, GP, GP,

Rödvinspsykologi på Brännpunkt

Mona Sahlin, megafonerna från Expo och några andra tjommar från flumvänstern har författat en debattartikel med anledning av terrordåden. För den som inte orkar läsa hela så följer nedan en kort sammanfattning.

* Rödvinspsykolgi.
* Vi kräfva mer indoktrinering!
* Vi kräfva mer skattemedel så vi kan bedriva den indoktrineringen och samtidigt casha in maximalt!
* Vi anklaga våra motståndare för att ha en svart-vit världsbild. Det bevisar vi genom att i med vår svart-vita världsbild tillskriva dem klichéer och stereotyper som passar vår politiska agenda.
* Ännu mer rödvinsspykologi.

Istället för att läsa debattartikeln kan du kära läsare nu använda den tiden till att göra något viktigt som att leta efter navelludd, kontrollräkna hur många fingrar och tår du har eller titta på färg som torkar. Jag önskar att jag hade gjort det istället.

Allra underdånigast,
K

Lisa Bjurwalds skuld till terrordåden

Efter terrordåden i Norge upprepas om och om igen runt om i media att motgiftet för sådan här våldsam extremism är öppenhet, tolerans och demokrati. Nog stämmer det att avsaknad av öppenhet i debatten, tolerans gentemot obekväma åsikter och en demokrati där de etablerade partierna haft en närmast feodal syn på väljarkåren bär en stor skuld i det allt mer förgiftade debattklimat som infunnit sig.

På ett antal kultur- och ledarsidor skriver man också om hur de som sprider hat och intolerans har ett ansvar för terrordåden i Norge i fredags. Tanken från megafonerna är förstås att vi som påtalat det mångkulturella misslyckandet, den återvändsgränd som det värdenihilistiska konsumtionssamhället lett in i och de tydligt totalitära drag som återfinns inom Islam nu ska hålla tyst. Detta så att makthavarna ska kunna återgå till sina strängaspel i elfenbenstornen och inte behöva besväras av verkligheten utanför, än mindre ta ansvar för den.

Så när man vill utkräva ansvar av dem som predikar intolerans och hat gentemot sina meningsmotståndare är det intressantare att fundera över vad statsminister Reinfelds uttalande om att han inte tänker "ta i Sverigedemokraterna med tång" eller att sverigedemokrater får räkna med att utsättas för politiskt våld skickar för signaler än en lokal SD-politiker som försöker diskutera den samhällsutveckling som lett fram till terrordåden.

Dagens exempel är dock den ohämmat rabiata Lisa Bjurwald som byggt sin massmediala karriär på att demonisera alla som ifrågasätter det mångkulturella projektet. Det finns inte en tillstymmelse till reflektion över varför de här åsikterna har uppstått och om de faktiskt speglar en upplevd verklighet. Istället brännmärks vi alla med den självgoda arrogans som bara en fanatiker kan uppvisa.

I dagens intervju i DN går hon så långt som att påstå att problemet är att "bristen på tabu mot antimuslimska idéer är farlig. Det finns ett motstånd i Europa att erkänna islamofobi som rasism, som farlig rasism".*

Hon efterlyser inte debatt eller en analys av de underliggande orsakerna. Hon vill ha ett tabu, ett förbud att nämna problemen alls. De som tar upp ämnet från en kritisk synvinkel ska brännmärkas och straffas. Massmediala skampålar, trakasserier, demonisering och utfrysning är lösningen i Bjurwalds värld.

Om nu Breivik alls har tagit intryck av den svenska debatten så är det Lisa Bjurwald och hennes gelikar som har gett honom den näring han behövde under åren av planering inför terrordåden. Det de säger är att det är ingen idé att försöka delta i det offentliga samtalet om man inte tänker ingå i hyllningskören, att "demokratin" är en klubb för de utvalda och privilegierade och att även den mest konstruktiva kritik kommer att mötas med repression.

En bättre jordmån än så kan extremism knappast få.

Allra underdånigast,

K

* I Bjuwalds begreppsvärld är således islam, en politisk-religiös rörelse, en rastillhörighet. Den typen av resonemang är i bästa fall obildat och intellektuellt ohederligt, allt för ofta är den dock resultatet av den underliggande rasism som genomsyrar det mångkulturella tankegodset. Är även kristna en ras? Buddister? Hinduer? Scientologer? Om inte, vad krävs för att kvala in religiösa rasklubben? Bjurwalds personliga godkännande? Finns det rasmässiga skillnader mellan shia och sunni och hur mäter Bjurwald dem? Så många frågor, så lite tid...

Tillägg: Tydligen fick man inte kritisera Bjurwald då min artikel nu plockats bort från blogglänkarna i DN-intervjun med henne. Jag kommer lägga upp den på min parallellblogg så får man se hur länge den ligger där.

DN,  Expressen

Makten och propagandan

Efterspelet till terrordåden i Norge följer förväntat mönster. Med utstuderad cynism utnyttjar etablissemanget i Sverige tragedin för att plocka politiska poäng och gör de mest groteska kopplingar i syfte att skuldbelägga Sverigedemokraterna. Det är uppenbart att man ser det som en chans att vrida tillbaka debatten så långt det går med förhoppningen av få tyst på sin mest hatade (och fruktade) motståndare.

Det kommer inte att gå av den enkla anledningen att de bakomliggande problemen kvarstår med den destruktiva kolonisationspolitik som bedrivs mot de egna befolkningarna, islamiseringen, samhällets sönderfall och det haveri hela deras samhällsbyggen är på väg mot. Nu är självreflektion inte megafonernas starka sida så att någon granskning av det egna ansvaret för den uppkomna situationen är inte att vänta.

Risken är däremot avsevärd att de lyckas lägga locket på under överskådlig tid så att problemen hinner bli ännu värre. I värsta fall kommer utvecklingen att ha skenat bortom all kontroll och då kommer de senaste halvårets terrordåd i Stockholm och Oslo bara vara försmaken av vad som väntar.

Läs även Catavatus bloggpost om terrordåden. Den finns även på svenska här.

DN, GP, GP, GP, Dagens Media, AB, AB

Rörande terrordåden i Norge

Vidden av de ohyggliga terrordåden i Norge klarnar allt mer. Under de första timmarna var undertecknad helt säkert på att det var islamister som slagit till. Alla pusselbitarna talade för det: modus, historik och inte minst för att de själva påstod det.

Men så var det inte. Istället tonar bilden fram av en mordisk galning som med utstuderad grymhet utförde massakern på ungdomslägret och bombdådet i Oslo. Om han agerat ensam eller som del av en grupp återstår att se.

Redan nu märks hur den svenska tyckareliten smackar belåtet över det inträffade blodbadet. I några fall kan man ifrågasätta hur genuin upprördheten är då de är så uppenbart nöjda med att för en gångs skull ha fått rätt. Epitet som ”högerextrem”, ”islamkritisk”, ”kristen” och ”nationalist” cirkulerar och kommer otvivelaktigt att bli brännjärn mot oliktänkande i också den svenska debatten. Än så länge vet vi inte vad den misstänkte terroristen själv har för motiv för sitt agerande.

När det gäller skulden för det inträffade så ligger den inte på någon annan än den eller de som begick terrordåden. Samtidigt ska det inte råda något tvivel om att det politiska etablissemangen i Väst- och Nordeuropa som bär det yttersta ansvaret för den destruktiva politik som fragmenterat och urholkat våra samhällen i decennier och skapat grogrunden för det vi nu ser.

En nationalist vill skydda sitt folk, inte massakrera det.

En islamkritiker vänder sig mot tyranniet och barbariet som följer där Islam har fått den politiska makten, han hänfaller inte åt samma slags barbari.

En kristen förlitar sig på Herren Jesus Kristus och hans budskap. En kristen avrättar inte hjälplösa barn försvarslösa ungdomar, han skyddar dem, med sitt liv om han så måste.

Allra underdånigast,

K