För att ni inte på något sätt ägnar er åt skadehantering utan låter vansinnet härja fritt! Förslaget att inackordera asylsökande i svenska hem gör det ännu tydligare att det inte handlar om invandrings- utan kolonisationspolitik.
Vi väntar nu med spänning på att Johan Hedin, Annie Lööf, Per Anckarsjö och Maud Olofsson öppnar sina hem för syriska islamister, somaliska klankrigare och misogyna afghaner. Kulturberikning när den är som bäst.
Allra underdånigast,
K
Fria Tider
Visar inlägg med etikett hysteriska muppar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hysteriska muppar. Visa alla inlägg
torsdag 28 februari 2013
lördag 9 februari 2013
Erzatspropaganda!
Efter höstens koprolaliska utbrott hos megafonerna i media så har man hittat en ny vinkel, nämligen att tycka synd om sig själv. Den senaste veckan har det varit stort rabalder kring att vissa media- och kulturpersonligheter oftast hemmahörande på den yttersta vänsterkanten har farit illa. Det har har nämligen visat sig att när de öst okväden och hat över sina meningsmotståndare så har de fått samma sak tillbaks. Quelle suprise!
Själva diskussionen är inte särskilt intressant, den totalitära vänstern har alltid varit patologiskt fixerad vid de oförrätter som de har utsatts för och lika patologiskt likgiltig inför dem de åsamkat andra. Det mönstret upprepas nu med ett hulkande martyrskap i TV-soffan medan man helt ignorerar sin egen roll i att driva fram ett allt råare debattklimat.
I slutänden är det bara det senaste försöket att misskreditera Sverigedemokraterna och undergräva fri opinionsbildning genom att fokusera på ett litet antal urspårade kommentarer för att slippa bemöta det stora flödet av saklig kritik i känsliga frågor.
Det känns också uppenbart att man nu försöker hitta nya pejorativ då de gamla tappat sin makt. Rasism och främlingsfientlighet har varit så groteskt missbrukade senaste decennierna att de knappast betyder någonting alls längre. Nu hoppas man på att "hat" och "sexism" ska fungera bättre.
Undertecknad är tveksam till det senare då den radikala feminismen dalat tillsammans med mångkulturen och numera har solkig sekterism över sig. Deras sak har knappast hjälpts av rödvinsintelligensian i Feministiskt Initiativ som nu retar upp andra feminister med sina bisarra förklaringsmodeller.
Däremot kanske anklagelsen om "hat" kan fungera mobiliserande på det mest fåraktiga segmentet av befolkningen, och de är tyvärr rätt många. Man appellerar till en grumlig känslomässig reaktion och försöker kombinera det med kvinnligt offerskap. Samtidigt är megafonerna som vanligt sina egna värsta fiender när man fortsätter med rabiata utfall (Irving, Jerlerup/Ernst, Magnusson, Bjurwald etc) och direkt påminner om att hatkulturen lever och frodas även i finsalongerna. Sammantaget ges intrycket av ett billigt substitut som ska försöka piska upp antipatier hos massorna men som knappast kan förväntas ha någon längre hållbarhet.
Att Sverigedemokraterna till synes obekymrat firar sitt 25-årsjubileum och talar om att bli tredje största parti bidrar också att ta udden ur drevet. Man nekar megafonerna problemformuleringsprivilegiet och fortsätter som vanligt. Det borde vi alla göra.
Allra underdånigast.
K
DN, DN, SR, Dagen,
Själva diskussionen är inte särskilt intressant, den totalitära vänstern har alltid varit patologiskt fixerad vid de oförrätter som de har utsatts för och lika patologiskt likgiltig inför dem de åsamkat andra. Det mönstret upprepas nu med ett hulkande martyrskap i TV-soffan medan man helt ignorerar sin egen roll i att driva fram ett allt råare debattklimat.
I slutänden är det bara det senaste försöket att misskreditera Sverigedemokraterna och undergräva fri opinionsbildning genom att fokusera på ett litet antal urspårade kommentarer för att slippa bemöta det stora flödet av saklig kritik i känsliga frågor.
Det känns också uppenbart att man nu försöker hitta nya pejorativ då de gamla tappat sin makt. Rasism och främlingsfientlighet har varit så groteskt missbrukade senaste decennierna att de knappast betyder någonting alls längre. Nu hoppas man på att "hat" och "sexism" ska fungera bättre.
Undertecknad är tveksam till det senare då den radikala feminismen dalat tillsammans med mångkulturen och numera har solkig sekterism över sig. Deras sak har knappast hjälpts av rödvinsintelligensian i Feministiskt Initiativ som nu retar upp andra feminister med sina bisarra förklaringsmodeller.
Däremot kanske anklagelsen om "hat" kan fungera mobiliserande på det mest fåraktiga segmentet av befolkningen, och de är tyvärr rätt många. Man appellerar till en grumlig känslomässig reaktion och försöker kombinera det med kvinnligt offerskap. Samtidigt är megafonerna som vanligt sina egna värsta fiender när man fortsätter med rabiata utfall (Irving, Jerlerup/Ernst, Magnusson, Bjurwald etc) och direkt påminner om att hatkulturen lever och frodas även i finsalongerna. Sammantaget ges intrycket av ett billigt substitut som ska försöka piska upp antipatier hos massorna men som knappast kan förväntas ha någon längre hållbarhet.
Att Sverigedemokraterna till synes obekymrat firar sitt 25-årsjubileum och talar om att bli tredje största parti bidrar också att ta udden ur drevet. Man nekar megafonerna problemformuleringsprivilegiet och fortsätter som vanligt. Det borde vi alla göra.
Allra underdånigast.
K
DN, DN, SR, Dagen,
onsdag 23 januari 2013
Medietroll förfasar sig över näthatare
I SvD Kultur recenseras Lisa Bjurwalds bok Skrivbordskrigarna av SvD.s kulturchef Martin Jönsson. Lisa Bjurwald är en av de mer rabiata politrukerna i etablissemangsmedia och har byggt sin karriär på att demonisera den sverigevänliga rörelsen. Över tid verkar hennes avsky mot oliktänkande och yttrandefrihet bli allt mer manisk och nu släpper hon således en bok på temat kallad "Skrivbordkrigarna".
Titeln blir oavsiktligt komisk då det epitetet snarare sammanfattar Bjurwalds yrkesgärning än många av dem hon brännmärker. Det är människor som inte trycker i något av etablissemangsreservaten i Stockholm utan lever i den mångkulturella verklighet som Bjurwald och hennes gelikar hyllar men aldrig beblandar sig med.
Vad som på egen merit är ett undermåligt alster, som Bjurwalds egna gymnasiebetyg för övrigt, får i etablissemangsmedia en nästan absurd uppmärksamhet och lyfts fram som en litterär händelse. Den måste dock vara en rätt trist historia för trots att de så gärna vill, som Jönsson i det här fallet, så kan man inte få ur sig några superlativ. Han tycker att det är viktig propaganda men den tillför inget nytt och är inte särskilt kul att läsa. En rätt hård dom för att komma från en av hennes egna.
På ett plan ska man vara tacksam för sådana som Lisa Bjurwald, Åsa Linderborg och de andra i nackskottsvänstern. De gör det tydligt vilken mentalitet som frodas hos makthavarna och deras medietroll och hur viktigt det är vi saboterar deras projekt och irriterar dem närhelst det är möjligt.
Allra underdånigast,
K
Fria Tider om Nasrin Sjögrens kritik av Lisa Bjurwald.
Titeln blir oavsiktligt komisk då det epitetet snarare sammanfattar Bjurwalds yrkesgärning än många av dem hon brännmärker. Det är människor som inte trycker i något av etablissemangsreservaten i Stockholm utan lever i den mångkulturella verklighet som Bjurwald och hennes gelikar hyllar men aldrig beblandar sig med.
Vad som på egen merit är ett undermåligt alster, som Bjurwalds egna gymnasiebetyg för övrigt, får i etablissemangsmedia en nästan absurd uppmärksamhet och lyfts fram som en litterär händelse. Den måste dock vara en rätt trist historia för trots att de så gärna vill, som Jönsson i det här fallet, så kan man inte få ur sig några superlativ. Han tycker att det är viktig propaganda men den tillför inget nytt och är inte särskilt kul att läsa. En rätt hård dom för att komma från en av hennes egna.
På ett plan ska man vara tacksam för sådana som Lisa Bjurwald, Åsa Linderborg och de andra i nackskottsvänstern. De gör det tydligt vilken mentalitet som frodas hos makthavarna och deras medietroll och hur viktigt det är vi saboterar deras projekt och irriterar dem närhelst det är möjligt.
Allra underdånigast,
K
Fria Tider om Nasrin Sjögrens kritik av Lisa Bjurwald.
fredag 7 oktober 2011
Brave (S)ir Håkan ran a(v)ay! Bravely ran away, away!
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hoppar en TV-debatt då de skulle ha stått bredvid SD:
"Att Sverigedemokraterna tar plats i partiledardebatten ställer till problem, enligt Socialdemokraterna.
– Vi har över huvud taget inget samarbete med dem och nu skulle det se ut som om vi är två lag." (DN)
Den verkliga utmaningen för (s) och (v) blir nästa val. SD ställer ju också upp och risken finns ju att de förknippas med dem. De tillhör ju alla trots allt oppositionen. Kanske säkrast att de inte alls ställer upp i valet? Bara för att vara riktigt säkra.
DN, DN, HD GP BT D, SVT
"Att Sverigedemokraterna tar plats i partiledardebatten ställer till problem, enligt Socialdemokraterna.
– Vi har över huvud taget inget samarbete med dem och nu skulle det se ut som om vi är två lag." (DN)
Den verkliga utmaningen för (s) och (v) blir nästa val. SD ställer ju också upp och risken finns ju att de förknippas med dem. De tillhör ju alla trots allt oppositionen. Kanske säkrast att de inte alls ställer upp i valet? Bara för att vara riktigt säkra.
DN, DN, HD GP BT D, SVT
söndag 18 september 2011
Camilla Läckberg kallar SD varböld
Camilla Läckberg filosoferar djupsinnigt om Sverigedemokraterna och dess väljare i Sydsvenskan:
"Sverigedemokraterna är en varböld som vi borde sticka hål på. Jag skulle vilja lyfta fram allt jag kan för att visa det vansinniga i vad vi gjorde som röstade in ett sådant parti i riksdagen. Det är så många som inte förstår vad de gjorde med sin röst, de tänkte väl att det bara var en missnöjesyttring den gången, de känner ”jag har det inte så bra just nu”, utan att förstå frågorna, utan att förstå vad det är för människor som faktiskt sitter i det här partiet."
Ja alla vi som röstade på SD spelar banjo och driver runt i ölfläckad nätbrynja i väntan på att a-kassebidraget ska trilla in på kontot, eller möjligtvis levereras i form av bananklasar. Tur att vi har rättänkande kulturmegafoner som Läckberg som kan berätta för oss hur korkade vi är.
Rörande Camilla Läckbergs litterära gärning så rekommenderas Jonas Thentes artikel i DN Kultur. Hans slutsats är att hennes böcker inte ens ska recenseras på kultursidorna eftersom det inte finns något bra att säga om dem. Mycket underhållande.
Det är onekligen ironiskt att någon som så lättvindigt idiotförklarar andra kan tacka den dumma massans dåliga smak sina egna framgångar.
SvD, LTZ,
"Sverigedemokraterna är en varböld som vi borde sticka hål på. Jag skulle vilja lyfta fram allt jag kan för att visa det vansinniga i vad vi gjorde som röstade in ett sådant parti i riksdagen. Det är så många som inte förstår vad de gjorde med sin röst, de tänkte väl att det bara var en missnöjesyttring den gången, de känner ”jag har det inte så bra just nu”, utan att förstå frågorna, utan att förstå vad det är för människor som faktiskt sitter i det här partiet."
Ja alla vi som röstade på SD spelar banjo och driver runt i ölfläckad nätbrynja i väntan på att a-kassebidraget ska trilla in på kontot, eller möjligtvis levereras i form av bananklasar. Tur att vi har rättänkande kulturmegafoner som Läckberg som kan berätta för oss hur korkade vi är.
Rörande Camilla Läckbergs litterära gärning så rekommenderas Jonas Thentes artikel i DN Kultur. Hans slutsats är att hennes böcker inte ens ska recenseras på kultursidorna eftersom det inte finns något bra att säga om dem. Mycket underhållande.
Det är onekligen ironiskt att någon som så lättvindigt idiotförklarar andra kan tacka den dumma massans dåliga smak sina egna framgångar.
SvD, LTZ,
söndag 14 augusti 2011
UMR:s krav på kulturrevolution
Igår började undertecknad arbeta på en bloggpost rörande Ungdom mot rasisms debattartikel i SvD. Vid den tidpunkten hade några bloggar redan länkat till artikeln. När den skulle färdigställas idag stod det klart att alla bloggposter som länkat till artikeln var bortrensade. Förmodligen var inte reaktionerna på nätet så unisont hyllande som man tänkt sig och då slog censurreflexen till.
Det här är precis så skenheligt och fegt som man kan förvänta sig av den totalitära toleransens försvarare. Man pratar om mångfald, öppenhet och demokrati men är i grund och botten fientligt inställd till alla tre. Man har en agenda som ska drivas igenom och då får inte ens de egna slagorden komma i vägen.
Så även när UMR har uppenbarligen har hyrt in en spökskrivare för att försöka förmedla mer intellektuell framtoning än vanligt så kan man inte förneka sin sanna natur. Den som sett dem i andra sammanhang vet att de knappt kan förflytta sig mellan två rum utan att slå knogarna i tröskeln. Det är en ren broilerorganisation som fungerar som sprängbräda in till maktens korridorer och köttgrytorna.
Trots deras pretentioner i artikeln så var den inte särskilt mycket att komma med. Ett välmenande örfilande av det öppna samtalet i uppbyggligt syfte. Man är inte ute efter att straffa enskilda obekväma bloggare, man vill straffa dem alla. Bakom akademisk prosa lanserar man paranoida förklaringsmodeller för att därefter förespråka häxjakt, censur och mörkläggning.
Man kan avfärda UMR och den myriad av andra skattefinansierade organisationer i samma fåra som nyttiga idioter åt vårt etablissemang. Men historien visar tydligt att nyttiga idioter är farliga idioter.
Allra underdånigast,
K
Post Scriptum
En komisk detalj rörande UMR är att den så kallade mångfaldens försvarare företräds av en är en nästan helt etniskt svensk styrelse. Som den gamla tidens kolonialherrar reserverar man rätten att föra sina klientfolks talan, för deras eget bästa förstås.
Det här är precis så skenheligt och fegt som man kan förvänta sig av den totalitära toleransens försvarare. Man pratar om mångfald, öppenhet och demokrati men är i grund och botten fientligt inställd till alla tre. Man har en agenda som ska drivas igenom och då får inte ens de egna slagorden komma i vägen.
Så även när UMR har uppenbarligen har hyrt in en spökskrivare för att försöka förmedla mer intellektuell framtoning än vanligt så kan man inte förneka sin sanna natur. Den som sett dem i andra sammanhang vet att de knappt kan förflytta sig mellan två rum utan att slå knogarna i tröskeln. Det är en ren broilerorganisation som fungerar som sprängbräda in till maktens korridorer och köttgrytorna.
Trots deras pretentioner i artikeln så var den inte särskilt mycket att komma med. Ett välmenande örfilande av det öppna samtalet i uppbyggligt syfte. Man är inte ute efter att straffa enskilda obekväma bloggare, man vill straffa dem alla. Bakom akademisk prosa lanserar man paranoida förklaringsmodeller för att därefter förespråka häxjakt, censur och mörkläggning.
Man kan avfärda UMR och den myriad av andra skattefinansierade organisationer i samma fåra som nyttiga idioter åt vårt etablissemang. Men historien visar tydligt att nyttiga idioter är farliga idioter.
Allra underdånigast,
K
Post Scriptum
En komisk detalj rörande UMR är att den så kallade mångfaldens försvarare företräds av en är en nästan helt etniskt svensk styrelse. Som den gamla tidens kolonialherrar reserverar man rätten att föra sina klientfolks talan, för deras eget bästa förstås.
måndag 20 juni 2011
Hellre brottsoffer än korrekt informerad?
Polisen har i ett e-brev till boende i Huddinge varnat för stöldligor och angett deras nationalitet. Om det rör sig om tidigare kända mönster för den typen av brottslighet så rör det sig förmodligen om rumäner, litauer och chilenare. Någon har givetvis tagit anstöt och JO-anmält polisen.
Huruvida det polisen uppgett är sant eller inte spelar ingen roll, det obekväma måste förtigas. Att makten och dess megafoner mörkar och censurerar är man van vid, vad som är beklämmande är indoktrineringens makt över en stor del av befolkningen. Anmälaren är rimligtvis en person som själv riskerar att falla offer för de härjande ligorna, men hellre ser man tydligen sitt hem länsat än får information som den överkänslige kan tolka som politiskt inkorrekt.
Huruvida det polisen uppgett är sant eller inte spelar ingen roll, det obekväma måste förtigas. Att makten och dess megafoner mörkar och censurerar är man van vid, vad som är beklämmande är indoktrineringens makt över en stor del av befolkningen. Anmälaren är rimligtvis en person som själv riskerar att falla offer för de härjande ligorna, men hellre ser man tydligen sitt hem länsat än får information som den överkänslige kan tolka som politiskt inkorrekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)