Därför röstar jag på Sverigedemokraterna

Hetsen mot SD har blivit ännu mer grotesk under valrörelsens sista veckor. När en av deras riksdagskandidater överfalls och torteras så säger statsministern att Sverigedemokrater mer eller mindre får skylla sig själva. När deras möten saboteras av trotskisterna i Rättvisepartiet Socialisterna och andra vänstertroll så gör Stockholmspolisen minsta möjliga som krävs för att kunna påstå att man skyddat mötesfriheten. Statsvetare sitter i radion hävdar att det inte är ett allvarligt demokratiproblem när SD får sina möten förstörda eftersom det finns andra sätt att få ut sina budskap än nämnda torgmöten. Nu är har SD även fått sin hemsida hackad så snart återstår väl bara en telefonkedja.

Med allt detta har etablissemangssverige visat upp sig i all sin glans och mitt förtroende för dem är kört i botten. Media ska vi inte ens tala om, men där förväntade man sig inget annat än spökhistorier och propaganda.

Man kan undra hur mycket, våld, hot och trakasserier ett dissententparti ska utsättas för innan våra makthavare tycker det har gått för långt?

Sverige är en demokrati i förfall, en demokratur: "I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps."

Samtidigt är det politiska- och massmediala etablissemanget den bästa valmotorn SD kan få. Lögnerna, hysterin och de klumpiga försöken till censur talar sitt tydliga språk och det fått många -inklusive undertecknad- att drivas i armarna på SD.

Vår tids adel på våra redaktioner och partikanslier är själva sinnebilden för hyckel, kälkborgerlig dekadens och mobbarmentatlitet.  De hyllar "mångkulturen" men bor och verkar i det överklassreservat som är Stockholms innerstad. Man fyller sina fickor med våra skattepengar men har inga problem med att utförsäkra svårt sjuka. Man kritiserar andra länder rörande demokrati och mänskliga rättigheter men har inga problem med att låta åsiktsförföljelse pågå i det egna landet och reagerar med ursinne när någon annan kritiserar dem.

Sverige förtjänar bättre än det. De av oss medborgare som tar sitt samhällsansvar, betalar sina skatter, följer lagarna och fullgör sina skyldigheter förtjänar bättre än att ledas av en skock posörer vars främsta egenskap är en högdragen feghet.

Därför läggs min röst på SD i årets val.


SvD, SvD, GP, Sydsvenskan, Sydsvenskan, DN, Aftonbladet

Kättarbålet nästa för häxan SD?

SD:s genomgång av våldtäktsdomar har fått etablissemanget att yla högre än vanligt. Framförallt ger man vänsterextremisten Klara Hradilova Selin anställd på BRÅ okritiskt utrymme att förklara hur SD har fel, något hon inte lyckas med särskilt bra. När sedan den ständigt självparodierande kriminologen Sarnecki ska sabla ner SD så kan man lugnt förutsätta att de är något på spåren här.

Men den riktiga komiken återfinns i bloggosfären när de politiskt korrekta byfånarna ska haka på. Alla klyschorna om SD:s förmenta ondska staplas på hög. För den som inte orkar traggla igenom hysteriska utfall och svammel om nazism är det här mycket roligare och sammanfattar ändå träffande belackarnas mentalitet och resonerande förmåga.

O härliga mångkultur!

I SvD rapporteras om hur Leicester förväntas bli första stad där ursprungsbefolkningen -engelsmännen- blir en minoritet. Givetvis utlöser det hallelujarop hos maktens megafoner och deras comical sidekicks. Deras törst efter goda nyheter är begriplig, det är inte mycket annat som blivit som de profeterat.

I själva verket krävs det ett  lysenkiskt förhållningssätt till verkligheten när man lyfter fram enstaka och i det stora hela irrelevanta exempel för att rättfärdiga en ideologi som i alla avseenden är ett katastrofalt misslyckande.

Om man begränsar sig till artikeln i fråga så är det slående hur intellektuellt stagnanta de mångkulturella propagandisterna är. År ut och år in upprepar man samma trötta och korkade klyschor. Kanske har man gett upp? Varje gång de försöker "ta debatten" så blir de grundligt överkörda av den enkla anledningen att det är den andra sidan som sitter på de relevanta argumenten. Så då återgår man till pseudoreligiösa lyckoargument och upprört moraliserande över att det finns de som säger emot. Exempel på den första kategorin finns också i artikeln, levererat av en anglikansk präst som sadlat om från Kristendom till det mer världsliga lyckorike som utlovas av mångkulturen.

"Vi äter multikulturellt. Varför inte njuta av resten också, säger han."

En klassiskt mångkulturell dumism som faller sönder så fort man tittar på den. När vi tagit bort den kryddstarka maten, vad är "resten"?

Sharia? Klanvälde? Könsstympning? Hedersvåld? Skolbränder? Khatmissbruk? Inavel? Korruption? Inbördeskrig? Eller varför inte gårdagens exempel, upplopp för att man förlorar en fotbollsmatch?

Den näsvise mångkulturalisten invänder genast att vi minsann har svenska fotbollshuliganer också. Touché. Grattis, känns det bättre nu? Och när det gäller resten? Allt det där andra jag räknade upp innan? Den njutbara resten, hur var det med den?

DN, GP, Sydsvenskan

Clownen med ishackan

BP:s hantering av oljekatastrofen i mexikanska gulfen känns som en bra sammanfattning av den globaliserade kapitalismen. När nyliberaler gjort kapitalismen till okränkbar religion så visar den sig ännu en gång påminna mer och sjaskigt kommunalpolitiskt fiffel på Västkusten än de magisk problemlösande marknadskrafter de drömmer om.

I en lång rad fiaskon så får BP:s bildhantering särskild status för sitt komiska inslag. De får den klumpiga bildcensuren i forna Sovjetunionen att verka slipad i jämförelse, och till dessa aparatchniks försvar får påpekas att de knappast hade Photoshop till sitt förfogade. Nu lät sig den västerländska kulturvänstern villigt luras ändå, men tanken svindlar. Å andra sidan, till BP:s försvar kan sägas att de inte är värre charlataner än Expressen som pixlar om hudfärgen på brottslingar för att det ska stämma med deras rasideologi. Vid närmare eftertanke är det inte mycket till försvar...

Allt för mycket av vår samtida globala kapitalism påminner om en mordisk clown. Det finns starka komiska inslag, ofta oavsiktliga, och det skulle vara roligt och de inte ställde till ett sådant fruktansvärt elände i sin omgivning.

SvD, SvD, Aftonbladet, DN, DN, GP, Sydsvenskan

Finns det fortfarande idioter som går på sådana här snyfthistorier?

I SvD kan man läsa en historia om stackars 14-åriga gravida Nima från Somalia som nu ska avvisas till Italien. Den har samma anslag som en sorglig saga och ungefär samma trovärdighet. Flickstackarn ska ha rest till Italien ensam för att försörja sin mamma och syskon. Efter att ha blivit på smällen åkte hon till Sverige men nu ska de hjärtlösa byråkraterna på Migrationsverket skicka tillbaka henne till Italien. Det enda som saknades i historien var att hon skulle gått från Somalia till nordafrikanska kusten på tom mage och sedan simmat över Medelhavet.

Nima är i själva verket ett ankare, någon som skickas hit av sin klan för att sedan kunna ta hit verkliga och påstådda släktingar. I praktiken finns det inga ensamkommande flyktingbarn, inte som det framställs av charlatanerna i media. Det finns däremot en väloljad internationell organiserad brottslighet som som tjänar grova pengar på människosmuggling. De vet mycket väl att utnyttja lagstiftningen i olika länder för sina kunders räkning. I Sverige har det senaste åren har det varit enklare för påstått ensamkommande flyktingbarn och kvinnor att få asyl och Nima kvalar in som både och av historien att döma. Nu får hon draghjälp av media, säkerligen via sin flyktingadvokat, i syfte att manipulera processen vilket för övrigt kommer fylla advokatens fickor med mer av skattebetalarnas pengar.

Ingen tar sig hit på det sättet utan att vara välfinansierad och ha en organisation/klan i ryggen. Det är i sig skäl nog att avvisa dem. Asylmottagningen ska vara för riktiga flyktingar.

Oro i hönsgården

Allt eftersom Sverigedemokraterna klamrar sig fast runt fyra procent i opionsundersökningarna så blir riksdagspartiernas beteende allt mer bisarrt. Nu är det moderaterna som plötsligt vill göra gemensam sak med miljöpartiet för att exkludera Sverigedemokraterna i händelse av en vågmästarroll efter valet. Ett parti som de lagt ner betydande energi på att utmåla som flummare och eko-marxister blir helt plötsligt aptitligt så länge de kan garantera moderaternas fortsatta plats vid makten. På så vis har moderaterna och socialdemokraterna visat sig vara samma andas barn, det handlar bara om makten och att garantera sin egen privilegierade ställning.

Vore det inte bara enklare om de allihopa gick ihop och bildade "Riksdagspartiet"? Det tycks ju inte spela någon större roll vad man röstar på, man får ungefär samma politik och samma politiker fast med lite olika funktion och titlar. De är alla eniga om fortsatt överlämning av makt och pengar från svenska folket till anonyma byråkrater i Bryssel, man lägger sig platt för internationellt storkapital och "globalisering" som om det vore en naturkraft, man hyllar mångkulturalism, feminism och det historielösa konsumtionssamhället om än med olika infallsvinkel så varför trassla till det med olika partier?

Sist men inte minst undrar man vad Maud tycker om det här? Centern skulle väl vara Porsche Cayenne-borgarnas gröna alibi?

SvD

Mer skattepengar åt helvete

Rinkebyakademin ska byggas upp igen lovar en moderat politiker på DN debatt. Den mångkulturella prestigen kräver det. Eftersom mångkulturalismen är en religion för våra styrande så är språket därefter:

"Under Rinkebyakademiens vingar har unga givits uppmärksamhet och äntligen blivit sedda. Här har lärare, elever, föräldrar, arbetstagare och företagare tillsammans skapat en miljö där alla givits en chans att bli en del av en växande och spännande Stockholmsregion, oavsett bakgrund.

Det här inte bara ett startskott för ett ännu bättre Rinkeby. Det är också startskottet för ett ännu bättre Sverige. Med en utbildningsmodell som är förankrad i samhället skapar vi en helt ny typ av helhetssyn, en syn som ser utbildning som en integrerad del av samhället. Långsiktig utveckling och långsiktigt tänkande bygger långsiktig integration. De idéerna kan aldrig någonsin brinna ner. Den elden måste spridas."

Finns det någon annan del av politiken som engagerar Husbond och hans hjon så mycket som omsorgen om invandrarna? Inte blir det sådant svulstigt tal när de pratar om pensionärerna, vården eller rättsväsendet? På sin höjd trötta löften om att de inte ska sabba allt lika mycket som de gjorde under förra mandatperioden, eller åtminstone att de ska försöka sabba det på nya sätt. 

En sak har moderaten rätt i, elden kommer att spridas och vi alla kommer att få betala för det.

Kulturberikning!

Till morgonkaffet kunde man idag -även denna dag- via nyhetsflödet njuta frukterna av de senaste 25 årens kolonisering av landet. Eftersom det inte skulle föresväva en rättänkande skattebetalare att betrakta detta som annat än oproblematisk berikning och mångfaldigande av den svenska kultur som tidigare så andefattigt fokuserade på strävsamhet, pliktkänsla och laglydighet så får man istället glädjas över hur snabbt hela samhället har präglats av den nya ordningen.

Nu finns det många berikningsformer: skolbränder, upplopp, bidragsfusk, könsstympning, djurplågeri, våldsbrott, narkotikabrott, boskapsstölder (!) och terrorfinansiering för att nämna några. Men den berikningsform jag tänkte fokusera på idag är det som i rasistiska kretsar brukar kallas "sexualbrott".

Nattens skörd innefattar således två överfallsvåldtäkter i södra Stockholm, en kvinna som drogades och våldtogs i en trappuppgång i Vällingby och en gruppvåldtäkt i Motala. I Stockholmsområdet blev det fem våldtäkter, i Göteborg två och så den ovan nämnda gruppvåldtäkten i Motala. Det blir åtta på en natt, om jag nu inte missat någon.

Nu ska i rättvisans påpekas att vi också fått kryddig mat, ringdans och ett nytt näringsfång kallat "flyktingadvokat" så det väger ju upp mer än väl.

Eller?

Allra underdånigast,
K

DN, GP, Sydsvenskan, Barometern, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Helsingborgs Dagblad, Smålandsposten

De avsiktligt vita fläckarna på valkartan

Väljarundersökningarna duggar tätt och nu kan man med säkerhet säga att det finns ett tydligt mönster i rapporteringen kring dem. När Sverigedemokraterna går upp i en mätning förtigs det eller nämns på sin höjd i en bisats. När de minskar ges det krigsrubriker. I gårdagens undersökning från Sentio Research fick de 5,3% vilket förtigs i stort sett all etablissemangsmedia. I Demoskops undersökning som publicerades i Expressen idag får 3,3%, förvisso under riksdagsspärren men en ökning med 1,2% från 2,1%.

Förmodligen har piskan vinit på redaktionerna efter "misstaget" att släppa in SD i debatten tidigare i år. Nu försöker man göra som under tidigare valrörelser, tiga ihjäl obekväma alternativ eller svartmåla dem. Det har fungerat bra för dem hittills men frågan är om det går den här gången också.

Journalistkåren är i stor utsträckning koncentrerad till Stockholms innerstad, 18% av landets journalister bor i ett litet område som bara rymmer 3% av landets befolkningen. Knappt någon bor de problemförorter de hyllar i sin rapportering. Mångkulturen är tydligen något som man gillar bäst på håll, ungefär som Skansen. Man vill gärna kunna göra ett besök men inte ha dem inpå knutarna. Det är en närmast kolonial föreställning hos vår champangesocialistiska kulturelit, men det får bli en annan bloggpost. Sverigedemokraternas framgångar är främst ett sydsvenskt fenomen och de väljarna har som regel lite till övers för Stockholmsetablissemanget.

Det vore sist men inte minst intressant att få veta hur de här undersökningarna utförs. För några år sedan påstods att just Demoskop läste upp alternativ för de tillfrågade efter frågan om vilket parti de skulle rösta på. Då begränsade man valen sig till riksdagspartierna. Om någon då spontant sade t ex SD så kom det med i undersökningen men de flesta valde snällt bland de alternativ de gavs. Ett subtilt men effektivt sätt att exkludera nykomlingar och uppstickare.

Allra underdånigast,
K

SvD, Aftonbladet, GP, Sydsvenskan,

Myglarnas symbios

Det rapporteras nu om misstänkt valfusk inom (s). Tidigare i år har moderaterna varit i blickfånget för liknande tilltag. Intressant att notera är att det finns en "kulturberikande" koppling i båda fallen. Lika intressant är också att myglet möjliggjorts av svenska makthavare i partierna som aktivt hjälpt till eller ignorerat varningar om vad som pågick.

Inget av detta är förvånande. Att man ur invandrade kulturer inte bara tar med sig sina kulturella och religiösa värderingar är givet, likaså att man kommer att förhålla sig till svensk politik som man förhåller sig till hemlandets politiska kultur med allt vad det innebär.

Det är inte heller förvånande att vårt politiska etablissemang låter detta ske. Det här länge pågått ett moraliskt och intellektuellt förfall vid maktens grytor. Ett sådant förfall övergår förr eller senare i handgriplig korruption och mygel. Ungdomsförbund, intressegrupper, politiker från kommunal till riksdagsnivå, aparatchniks och politruker och i stort sett varenda sfär av etablissemangspolitiken uppdagas gång på gång hur man fifflar, ljuger, mobbar och myglar sig fram. Man predikar fagert om solidaritet men smiter före i bostadskön, skäller på bonusar man själv godkänt, predikar jämställdhet men beter sig som svin mot kvinnor och så vidare.

Att man då också försöker manipulera den demokratiska processen är en logisk konsekvens hos en grupp makthavare som i allt väsentligt lever avskilt från det övriga samhället. Kvar blir bilden av en degenererad klick intrigmakare som sätter makt och privilegier framför samhällsansvar, ideal och pliktkänsla.

Allra underdånigast,
K

SvD, TV4