Sportjournalistik som härskarteknik

"Håll ett tal i vrede och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin kommer att ångra." 
Ambrose Bierce

Vi får se om det här blir ett av dem.

En viktig komponent i av fördummandet av de västerländska befolkningarna är sportjournalistiken. Man tar en företeelse som är fullständigt irrelevant, vem som har lyckats passa vem i en fotbollsmatch eller hur bajsnödig en tennisspelare såg ut två timmar in i matchen, och behandlar det som viktiga samhällsfenomen.

På Sky News tidigare idag använde man tio (kanske femton) minuter av ett halvtimmessegment med nyhetssammanfattning åt att analysera Waynes Rooney's "fuck off" till kameran för några dagar sedan. Det bräckte med råge både Libyen och Elfenbenskusten i omfång.

Nu kan man invända att Storbritannien är en väldigt fotbollsintresserad nation och att bildningsnivån hos de breda lagren kanske inte är så god som man skulle önska. Man kan också påpeka att Sky News har drar åt tabloidhållet i sitt journalistiska anslag, vilket förvisso stämmer men när det gäller omvärldsbevakning ligger de trots det långt över det svenska snittet.

Det här skulle lika gärna kunnat vara svensk nyhetsbevakning. Om man i Storbritannien upprörs över Ronneys beteende så kommer man i Sverige -där även sportjournalistiken måste vara politiskt korrekt- uppröras över att de upprörs eftersom man i värdenihilistisk anda tycker att allt offentligt svinande är en mänsklig rättighet.

Sport och porr har blivit en drog för den rotlöse västerländske mannen, ett sätt att fly undan sitt samhällsansvar. Förnedrad, lurad och tuktad är det enda sättet för en växande skara män att skapa sig en manlig identitet. En identitet som i själva verket är en karikatyr på forna tiders mansideal. I rättvisans namn ska sägas att de inte ges några andra alternativ.

Våra eliter har sålt ut de egna folkens välstånd till förmån för diverse slavekonomier i tredje världen och beskriver det som en naturkraft kallad "globalisering". Framför allt lågutbildade män har blivit förlorarna där. Man har skambelagt de naturliga gemenskaper som familj, folk och fosterland är.

Istället ska man vara en hedonistiskt singel som lever för ögonblicket och jagar den ena kicken efter den andra till det en dag tar tvärtstopp. När insikten om det meningslösa i den typen av livsföring till slut infinner sig så är inte lösningen från våra eliter att ändra på sitt liv utan att medicinera bort symptomen.

Man har parallellt urholkat samhällets kärnfunktioner så som utbildningsväsende, rättsstat, sjukvård och militärmakt. De riter, traditioner och värderingar som en gång förenade har dragits i smutsen och ersatts med de lika töntiga som machiavelliska trossatser som kallas politisk korrekthet.

Kvar återstår då sportens meningslösa tribalism och porrens falska löfte om sex utan ansvar.

Undertecknad har ingen emot sport, framför allt inte om man utövar den. Undertecknad har heller ingenting emot sportjournalistik som sådan, sportintresse är hobby så god som någon annan. Men den är just en hobby och därmed inte viktigare än t ex matlagning, ornitologi eller konst. Men sporten ges mycket större utrymme i det offentliga samtalet, dels av kommersiella skäl men även av politiska. Det är i synnerhet de senare som jag vänder mig emot, då de fördummar och flyttar fokus från viktiga saker till oviktiga.

Så när en kanal som Sky News lägger tio minuter på strunt som Wayne Rooneys välkänt svavelosande ordförråd så är det tio minuter av något annat som trängs undan. Något som med vilken måttstock som helst är viktigare.

Allra underdånigast,
K

Artiklar om Wayne Rooney: Exp, Expr, AB, HD