Aftonbladets kulturredaktion under Åsa Linderborg har blivit vänsterjournalistikens Arkham Asylum. Det säger inte så lite i det rådande debattklimatet.
Kravallerna i Kairo har gett dem en förevändning att hänge sig åt revolutionsromantik på ett sätt man inte skådat sedan 70-talet. Jag skulle ha kunnat skriva 1989 men av någon anledning var den yttersta vänstern betydligt mer dämpad då.
Det är inte så konstigt, de självutnämnt progressiva har alltid sållat bort den empiri som inte passat deras syften. Terrängen hade aldrig en chans mot deras ideologiska karta. I slutänden trillade de ändå ner i det stora hål som inte fanns på kartan.
På samma sätt ser de nu "klasskamp" när resten av världen ser blodiga kravaller som i slutänden krattar manegen åt muslimska brödraskapet.
Vem som går segrande ur den pågående maktkampen återstår att se, men det som följer kommer inte att bli ett klasslöst samhälle i Marx anda. Det kommer inte ens att bli proletariatets diktatur. Det blir säkert diktatur i någon form som antagligen är mer antivästlig än den rådande, men där slutar också likheterna med dagdrömmeriet på Aftonbladets kulturredaktion.
Kanske räcker det ändå som tröstpris för Åsa L och hennes gelikar, de brukar kunna ty sig till de mest skiftande former av tyranni bara det utlovas floder av blod under kollektivistiska förtecken.
AB, AB, AB, SvD, DN, GP, DN,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar