Det politiskt korrekta logiken är fascinerande. Inspelningarna av Charlie Sheens TV-serie har avbrutits sedan han i en radiointervju fällde nedsättande omdömen om sin producent som han kallade vid sitt födelsenamn Haim Levine (vilket uppfattades som antisemitiskt). Han gav sig även på anonyma alkoholister och Thomas Jefferson och höll osammanhängande utläggningar om Vatikanen, troll, tatueringar och F-18-piloter.
Det verkar vara på ungefär samma nivå som man kan höra brölas om på parkbänkar över hela världen när missbrukarna ger sig på en omvärldsanalys.
Men den senaste turen i Charlie Sheens allt solkigare levnadsöde är också en blixtbelysning av den tid vi lever i. Att Sheen i åratal supit, knarkat, misshandlat sina kvinnor, kört bil påverkad och öppet umgåtts med prostituerade väcker ingen reaktion. I själva verket har det med hedonismens perversa logik gjort honom cool, en "bad boy" bland kändisar som lever ut drömmen.
Men när han kläcker ur sig något nedsättande om judar tar det hus i helvete.
Man kan tycka att det borde ha tagit hus i helvete för länge sedan. Sheen har i femton år varit en halvkriminell pundare och mansgris. Nu kan man tydligt se hur fysiskt och mentalt nedgången han är och det senaste utbrottet i radio är ytterligare ett exempel på förfallet snarare än någon politisk agenda.
I Hollywood är det således okej att vara en suput, kvinnoplågare och skitstövel i största allmänhet så länge man inte säger något elakt om minoriteter. En så pass selektiv moralisk indignation väcker ingen större sympati hos undertecknad.
Allra underdånigast,
K
AB, DN
AB
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar