Perversion som indoktrinering

Det finns få perioder i historien som uppvisar en sådan översexualisering av det offentliga rummet, samtalet och kulturen som den vi upplever nu i Västvärlden. De man kan jämföra med är möjligtvis de solkigare delarna av Roms kejsarhistoria och Sodom och Gomorra i Första Mosebok.

Det drivs i stor utsträckning på av krasst kommersiella skäl. Man kan undra om de BH-brännande feministerna i 68-generationen skulle ha varit lika ivriga om de vetat att de i slutänden bara banade vägen för porrindustrin? Frågan är retorisk, vare sig självinsikt eller självkritik är egenskaper som utmärker den kulturmarxistiska feminismen.

Att kommersiella intressen tillåtits sudda ut gränserna så att det mest privata kan bjudas ut för snabb profit hade dock inte varit möjlig utan ett politiskt stöd.

För medan man ger en frihet med ena handen, eller snarare illusionen av frihet, så tar man med den andra. I takt med att antalet perversioner som godkänts av etablissemanget har ökat så har antalet åsikter man får ha om dem (och en hel del annat) minskat.

Vi har en riksdag som gång på gång skärper förbuden mot obekväma åsikter och samtidigt gång på gång röstar ner förslag om att kriminalisera tidelag. Detta är om något ett talande exempel på maktens preferenser.

*

Alla totalitära ideologier inser vikten av att korrumpera de unga. Det räcker med en snabb titt på historien så ges det gott om exempel på det. Hitlerjugend, Komsomol, Maos rödgardister eller för den delen Islams barnmartyrer, alla vill de kontrollera de ungas tankevärld. Så även med den här avarten.

Det har gått så långt att man inte längre ens låtsas att det handlar om ”rätten till sin sexualitet”, nu ska barnen avkrävas en lojalitetsförklaring till det promiskuösa idealet i form av porrnoveller.

Sexualiseringen av det offentliga rummet kanske inte har samma utvecklade teoretiska ramverk som de andra av maktens ideologier, men för den skull ska man inte underskatta den machiavelliska kalkylen bakom.

Ett folk som drogar sig ger makthavarna fria händer. Låt männen droga sig med porr, sport och alkohol (och i allt högre utsträckning även andra preparat). Låt kvinnorna droga sig med shopping, antidepressiva piller och heminredning.

Lär de unga kvinnorna hur de ska skreva med benen på rätt sätt när Abdu är på humör. Däremellan kan de svälta sig så att deras kroppar ska påminna så mycket som möjligt om tonårspojkars kroppar; ett misogynt kroppsideal vi kan tacka de homosexuella trendsättarna i modebranschen för. Passar inte det kan man fylla på med silikon istället och förvandla dem till bisarra dockor under förespegling att sann lycka sitter i yta och inte i innehåll.

Kvar blir ett folk av trasiga, frustrerade och neurotiska människor som vare sig har engagemang eller förmåga att vara kritiskt tänkande medborgare.

Tillägg: Johan Hakelius skriver i Affärsvärlden med skärpa och humor om RFSU:s monopolställning i svensk sexualpolitik.

YA, AB, AB, GP