Ryan Air dyker upp titt som tätt upp i mediarapporteringen men sällan i någon positiv bemärkelse. Det som förvånar är att så många gång på gång tycks förvånade över hur flygbolaget sköter sin verksamhet. Det är ju egentligen mycket enkelt.
1. Du får var du betalar för.
2. Vill man inte flyga "first", "business" eller "economy" så återstår "cattle". Hur kan man då bli upprörd över att man behandlas som boskap, det är ju det man valt?
3. När man flyger boskapsklass så måste man följaktligen också räkna med att medresenärerna kommer att bete sig som och i vissa fall även att lukta som som boskap.
4. Sist men inte minst, man kan inte flyga boskapsklass och sedan förvänta sig medlidande från oss andra. Se punkt 1-3. Det medlidandet reserveras för riktiga boskapstransporter. Djuren har nämligen inget val.
SvD, Expressen
måndag 7 februari 2011
lördag 5 februari 2011
Cameron avskriver mångkulturalismen
Storbritanniens premiärminister David Cameron har nu på morgonen i ett tal i Tyskland gett silkessnöret åt mångkulturalismen.
"The Prime Minister said the doctrine of multi-culturalism has failed during a speech in which he called for 'muscular liberalism' in defence of Western values.
He blamed the radicalisation of Muslim youths and the phenomenon of home-grown terrorism on a "hands-off tolerance" from the authorities.
He said the threat of terrorism must be confronted not only though intelligence and surveillance, but by taking on the ideology of Islamist extremism at home.
Ministers should refuse to share platforms or engage with groups that peddle separatist ideology.
Such groups should also be denied access to public money and barred from spreading their message in universities and prisons, he argued. [...]" Sky News
torsdag 3 februari 2011
Tokvänsterns revolutionsromantik
Aftonbladets kulturredaktion under Åsa Linderborg har blivit vänsterjournalistikens Arkham Asylum. Det säger inte så lite i det rådande debattklimatet.
Kravallerna i Kairo har gett dem en förevändning att hänge sig åt revolutionsromantik på ett sätt man inte skådat sedan 70-talet. Jag skulle ha kunnat skriva 1989 men av någon anledning var den yttersta vänstern betydligt mer dämpad då.
Det är inte så konstigt, de självutnämnt progressiva har alltid sållat bort den empiri som inte passat deras syften. Terrängen hade aldrig en chans mot deras ideologiska karta. I slutänden trillade de ändå ner i det stora hål som inte fanns på kartan.
På samma sätt ser de nu "klasskamp" när resten av världen ser blodiga kravaller som i slutänden krattar manegen åt muslimska brödraskapet.
Vem som går segrande ur den pågående maktkampen återstår att se, men det som följer kommer inte att bli ett klasslöst samhälle i Marx anda. Det kommer inte ens att bli proletariatets diktatur. Det blir säkert diktatur i någon form som antagligen är mer antivästlig än den rådande, men där slutar också likheterna med dagdrömmeriet på Aftonbladets kulturredaktion.
Kanske räcker det ändå som tröstpris för Åsa L och hennes gelikar, de brukar kunna ty sig till de mest skiftande former av tyranni bara det utlovas floder av blod under kollektivistiska förtecken.
AB, AB, AB, SvD, DN, GP, DN,
Kravallerna i Kairo har gett dem en förevändning att hänge sig åt revolutionsromantik på ett sätt man inte skådat sedan 70-talet. Jag skulle ha kunnat skriva 1989 men av någon anledning var den yttersta vänstern betydligt mer dämpad då.
Det är inte så konstigt, de självutnämnt progressiva har alltid sållat bort den empiri som inte passat deras syften. Terrängen hade aldrig en chans mot deras ideologiska karta. I slutänden trillade de ändå ner i det stora hål som inte fanns på kartan.
På samma sätt ser de nu "klasskamp" när resten av världen ser blodiga kravaller som i slutänden krattar manegen åt muslimska brödraskapet.
Vem som går segrande ur den pågående maktkampen återstår att se, men det som följer kommer inte att bli ett klasslöst samhälle i Marx anda. Det kommer inte ens att bli proletariatets diktatur. Det blir säkert diktatur i någon form som antagligen är mer antivästlig än den rådande, men där slutar också likheterna med dagdrömmeriet på Aftonbladets kulturredaktion.
Kanske räcker det ändå som tröstpris för Åsa L och hennes gelikar, de brukar kunna ty sig till de mest skiftande former av tyranni bara det utlovas floder av blod under kollektivistiska förtecken.
AB, AB, AB, SvD, DN, GP, DN,
Självgoda hycklare
Uganda är ett land som i decennier plågats av inbördeskrig, fattigdom, vanstyre, korruption, etniska och sociala motsättningar, naturkatastrofer och vidriga former av svartkonst där häxdoktorer offrar barn till sina onda gudar.
Allt detta resulterar inte i mer än förströdda gäspningar från våra nomenklaturer, bortsett från när man ska använda Herrens befrielsearmé som exempel på att kristna minsann kan begå illdåd de med. Med värdenihilistisk pk-logik kan man nämligen kvitta olika förbrytelser mot varandra så länge det gynnar den sida man egentligen gillar.
Men nu är våra progressiva eliter upprörda. Nej, det är inte de återkommande utbrotten av etniskt våld, fattigdomen, korruptionen eller Herrens befrielsearmé. Inte ens de barnamördande häxdoktorerna lyckas väcka någon riktig indignation hos våra journalister och politiker.
Nej, det man är upprörd över är att en gayaktivist har blivit mördad. Antalet mord i Uganda de senaste åren har varit mellan 2500-3000. Men eftersom våra pk-eliter tycker att just HBT-frågor är viktiga så blir man väldigt upprörd över det här mordet.
I detta har man samma utgångspunkt som David Katos baneman, man mäter människovärde efter sexuell läggning.
Skillnaden är att där mördaren uppenbarligen gav Kato ett mycket lågt människovärde så ger pk-eliterna här honom ett väldigt högt, bara för han var homosexuell. Mig veterligen har inte biståndsminister Gunilla Carlsson engagerat sig personligen i något av de tusentals andra morden.
Nu ska ingen inbilla sig att våra pk-eliter är ädla för att de gav Kato ett högre människovärde, de diskriminerar bara efter andra kriterier.
Det här ännu ett exempel på hur hyckel och enfaldig självgodhet går hand i hand när våra pk-eliter ska driva igenom sin agenda.
Människorättssituationen i Uganda
SvD, DN, GP, HD, Allehanda
Dagen, GP, AB, DN
Allt detta resulterar inte i mer än förströdda gäspningar från våra nomenklaturer, bortsett från när man ska använda Herrens befrielsearmé som exempel på att kristna minsann kan begå illdåd de med. Med värdenihilistisk pk-logik kan man nämligen kvitta olika förbrytelser mot varandra så länge det gynnar den sida man egentligen gillar.
Men nu är våra progressiva eliter upprörda. Nej, det är inte de återkommande utbrotten av etniskt våld, fattigdomen, korruptionen eller Herrens befrielsearmé. Inte ens de barnamördande häxdoktorerna lyckas väcka någon riktig indignation hos våra journalister och politiker.
Nej, det man är upprörd över är att en gayaktivist har blivit mördad. Antalet mord i Uganda de senaste åren har varit mellan 2500-3000. Men eftersom våra pk-eliter tycker att just HBT-frågor är viktiga så blir man väldigt upprörd över det här mordet.
I detta har man samma utgångspunkt som David Katos baneman, man mäter människovärde efter sexuell läggning.
Skillnaden är att där mördaren uppenbarligen gav Kato ett mycket lågt människovärde så ger pk-eliterna här honom ett väldigt högt, bara för han var homosexuell. Mig veterligen har inte biståndsminister Gunilla Carlsson engagerat sig personligen i något av de tusentals andra morden.
Nu ska ingen inbilla sig att våra pk-eliter är ädla för att de gav Kato ett högre människovärde, de diskriminerar bara efter andra kriterier.
Det här ännu ett exempel på hur hyckel och enfaldig självgodhet går hand i hand när våra pk-eliter ska driva igenom sin agenda.
Människorättssituationen i Uganda
SvD, DN, GP, HD, Allehanda
Dagen, GP, AB, DN
onsdag 2 februari 2011
Farligt önsketänkande
Sedan oroligheterna i Nordafrika bröt ut, för tillfället med epicentrum i Egypten, så har det getts otaliga exempel på en närmast världsfrånvänd optimism om vad som väntar. Det är inte något unikt för Sverige utan tycks vara ett fenomen över hela Västvärlden.
Gång på gång upprepas att vi måste stödja "folket", "frihet" och "demokrati". Det är en farlig form av dagdrömmeri på två sätt.
Det ena är att det är till intet förpliktigande klyschor. Ett mantra man upprepar för att smickra sin självbild i övertygelsen om att man är en av de goda. Kan någon ge mig ett enda exempel i västerländsk press eller politik där man argumenterat för motsatsen? Om vi nu alla är överens om att vi gillar konceptet "folk, frihet, demokrati", vem försöker vi övertyga?
Det andra och långt farligare självbedrägeriet är att man tar ut en massa saker i förskott vi inte vet något om. Det här är inget nytt, när USA gick in i Irak 2003 trodde de att irakierna skulle överväldigas av tacksamhet, införa västerländsk liberal demokrati och slå sig till ro framför Jersey Shore med en Big Mac och saken var klar. Liknande självbedrägerier har man ägnat sig åt ett antal gånger under 1900-talet fram till dags dato.
Vilket folk är det vi stödjer? Det egyptiska. Vilken del av det? De som är för Mubarak eller mot? I skrivande stund gör de sitt bästa för att slå ihjäl varandra på Kairos gator. Var hamnar minoriteterna i det här (kopter, greker, berber etc)? Vi kan förstås stödja alla sidor i allt bara vi lägger till att det ska inkludera frihet och demokrati. Då handlar det återigen om att vi försöker smickra oss själva än att analysera vad som faktiskt pågår.
Att vara för frihet verkar ju oproblematiskt, vem är inte för det? Även här infinner nämns ofta folkets frihet. Tja, se ovan. Än viktigare, frihet till vad? Frihet kan betyda väldigt många saker och alla av dem är inte av godo.
Sist men inte minst "demokrati". Det är en fetisch i Västvärlden att i tid och otid lyfta fram demokrati som lösningen på världens alla problem. Problemet är att "demokrati" så som de flesta på våra breddgrader spontant definierar den är att den förutsätter någorlunda etniskt, religiöst och socialt homogena nationalstater för att fungera. Resten av världen -och numera i all högre utsträckning även Västeuropa- präglas av heterogenitet och konflikt.
Det finns gott om exempel på hur införandet av demokrati bara resulterat i att den för tillfället starkaste gruppen utnyttjat styrelseformen för att gynna sig själv och hunsa de andra.
Om folkets demokratiska vilja i Egypten i slutänden blir en islamistisk stat och krig mot Israel, vad har vi då uppnått med våra ädla föresatser?
I händelse någon nu tror jag är emot folk, frihet och demokrati så är inte det min åsikt eller poäng med den här bloggposten.
Det är däremot ett recept på katastrof att låta sig styras av önsketänkande rörande en situation vi inte har något som helst inflytande över.
Allt vi kan göra att är att förhålla oss så nyktert som möjligt till vad som faktiskt händer, utan revolutionsromantik eller fluffiga mantran. När krutröken har lagt sig så får vi se vem som finns kvar att förhandla med.
Tillägg: Läs även gärna Robsten, Svenssongalaxen, Cornucopia och Gotiska klubbens reflektioner i ämnet.
GP, GP, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, HD, Allehanda, Allehanda, SVT, SVT
Gång på gång upprepas att vi måste stödja "folket", "frihet" och "demokrati". Det är en farlig form av dagdrömmeri på två sätt.
Det ena är att det är till intet förpliktigande klyschor. Ett mantra man upprepar för att smickra sin självbild i övertygelsen om att man är en av de goda. Kan någon ge mig ett enda exempel i västerländsk press eller politik där man argumenterat för motsatsen? Om vi nu alla är överens om att vi gillar konceptet "folk, frihet, demokrati", vem försöker vi övertyga?
Det andra och långt farligare självbedrägeriet är att man tar ut en massa saker i förskott vi inte vet något om. Det här är inget nytt, när USA gick in i Irak 2003 trodde de att irakierna skulle överväldigas av tacksamhet, införa västerländsk liberal demokrati och slå sig till ro framför Jersey Shore med en Big Mac och saken var klar. Liknande självbedrägerier har man ägnat sig åt ett antal gånger under 1900-talet fram till dags dato.
Vilket folk är det vi stödjer? Det egyptiska. Vilken del av det? De som är för Mubarak eller mot? I skrivande stund gör de sitt bästa för att slå ihjäl varandra på Kairos gator. Var hamnar minoriteterna i det här (kopter, greker, berber etc)? Vi kan förstås stödja alla sidor i allt bara vi lägger till att det ska inkludera frihet och demokrati. Då handlar det återigen om att vi försöker smickra oss själva än att analysera vad som faktiskt pågår.
Att vara för frihet verkar ju oproblematiskt, vem är inte för det? Även här infinner nämns ofta folkets frihet. Tja, se ovan. Än viktigare, frihet till vad? Frihet kan betyda väldigt många saker och alla av dem är inte av godo.
Sist men inte minst "demokrati". Det är en fetisch i Västvärlden att i tid och otid lyfta fram demokrati som lösningen på världens alla problem. Problemet är att "demokrati" så som de flesta på våra breddgrader spontant definierar den är att den förutsätter någorlunda etniskt, religiöst och socialt homogena nationalstater för att fungera. Resten av världen -och numera i all högre utsträckning även Västeuropa- präglas av heterogenitet och konflikt.
Det finns gott om exempel på hur införandet av demokrati bara resulterat i att den för tillfället starkaste gruppen utnyttjat styrelseformen för att gynna sig själv och hunsa de andra.
Om folkets demokratiska vilja i Egypten i slutänden blir en islamistisk stat och krig mot Israel, vad har vi då uppnått med våra ädla föresatser?
I händelse någon nu tror jag är emot folk, frihet och demokrati så är inte det min åsikt eller poäng med den här bloggposten.
Det är däremot ett recept på katastrof att låta sig styras av önsketänkande rörande en situation vi inte har något som helst inflytande över.
Allt vi kan göra att är att förhålla oss så nyktert som möjligt till vad som faktiskt händer, utan revolutionsromantik eller fluffiga mantran. När krutröken har lagt sig så får vi se vem som finns kvar att förhandla med.
Tillägg: Läs även gärna Robsten, Svenssongalaxen, Cornucopia och Gotiska klubbens reflektioner i ämnet.
GP, GP, DN, DN, SvD, SvD, AB, AB, HD, Allehanda, Allehanda, SVT, SVT
tisdag 1 februari 2011
En stilla bön
I min förra bloggpost skrev jag att avlägsnandet av Katri Linna som chef för D.O. var en bra början förutsatt att man avvecklade resten av den myndigheten också. Nu trodde jag inte på det själv, men hoppet är som bekant det sista som överger människan.
Nu har integrationsminister Ullenhag hållit presskonferens och förklarat att avpolletteringen bland annat beror på att:
"Enligt integrationsminister Erik Ullenhag så är en orsak till att Katri Linna nu förflyttas att det har tagit för lång tid för DO att avgöra ärenden, så att den så kallade ärendebalansen vuxit.
– Det har varit ett bekymmer att balansen har växt och att man inte fått ner den. Den som drabbas av diskriminering måste ju kunna få upprättelse inom rimlig tid, säger Ullenhag."
Det är förvisso rimligt att en myndighet ska kunna handlägga sina ärenden och åtaganden inom rimlig tid, men varför avsätter man inte ledningarna för Polisen, CSN och Försäkringskassan då också? Behöver inte brott klaras upp, studenter få sina lån och sjuka sin sjukpenning inom rimlig tid? Med vilken måttstock som helst är de mer samhällsviktiga funktioner än det Johan Hakelius så träffande kallade "The Office bortsett från humorn".
Varför denna återkommande klientelism där vissa grupper är husbonns keldjur medan resten får klara sig bäst de kan?
Om jag i förra bloggposten slog an en mer optimistisk ton så är nog pessimism mer på sin plats nu. Man får utgå från att det blir en ännu rabiatare politruk som ersätter Linna.
Frågan är vem de kan ha på lager? Lena Sundström? Mattias Gardell? Jonas Gardell? Marie Demker? Felix König? Fler kandidater här.
Allra Underdånigast,
K
Tillägg: Det tycks som om min anklagelse mot CSN:s långa handläggningstider var obefogad (se kommentarsfält). Även en snabb sökning på nätet ger intrycket att de avsevärt bättrat sig de senaste åren. Underdåniga ursäkter till CSN således.
SvD, DN, GP, SvD, HD, Dagen, Allehanda, SVT, SR
Nu har integrationsminister Ullenhag hållit presskonferens och förklarat att avpolletteringen bland annat beror på att:
"Enligt integrationsminister Erik Ullenhag så är en orsak till att Katri Linna nu förflyttas att det har tagit för lång tid för DO att avgöra ärenden, så att den så kallade ärendebalansen vuxit.
– Det har varit ett bekymmer att balansen har växt och att man inte fått ner den. Den som drabbas av diskriminering måste ju kunna få upprättelse inom rimlig tid, säger Ullenhag."
Det är förvisso rimligt att en myndighet ska kunna handlägga sina ärenden och åtaganden inom rimlig tid, men varför avsätter man inte ledningarna för Polisen, CSN och Försäkringskassan då också? Behöver inte brott klaras upp, studenter få sina lån och sjuka sin sjukpenning inom rimlig tid? Med vilken måttstock som helst är de mer samhällsviktiga funktioner än det Johan Hakelius så träffande kallade "The Office bortsett från humorn".
Varför denna återkommande klientelism där vissa grupper är husbonns keldjur medan resten får klara sig bäst de kan?
Om jag i förra bloggposten slog an en mer optimistisk ton så är nog pessimism mer på sin plats nu. Man får utgå från att det blir en ännu rabiatare politruk som ersätter Linna.
Frågan är vem de kan ha på lager? Lena Sundström? Mattias Gardell? Jonas Gardell? Marie Demker? Felix König? Fler kandidater här.
Gode Gud, låt det bli en trött byråkrat med bara några år kvar till pension. En lagom godmodig men initiativlös kostym som ofta skickar personalen på kompetensutveckling och dränker dem i trivselenkäter, fruktkorgar och ergonomisk rådgivning när de är på plats. De kommer att kosta pengar ändå men behöver inte förgifta samhällsklimatet mer än de redan har gjort.
Ge oss respit så att maktbalansen hinner att ändras på allvar efter nästa val och vi kan börja reparera skadorna efter decennier av dårskap.
Allra Underdånigast,
K
Tillägg: Det tycks som om min anklagelse mot CSN:s långa handläggningstider var obefogad (se kommentarsfält). Även en snabb sökning på nätet ger intrycket att de avsevärt bättrat sig de senaste åren. Underdåniga ursäkter till CSN således.
SvD, DN, GP, SvD, HD, Dagen, Allehanda, SVT, SR
En bra början
D. O. Katri Linna har fått sparken rapporteras det. Nu är det inte riktigt sant, hon förflyttas till en tjänst inom regeringskansliet med bibehållen lön och privilegier. När vi andra får sparken får vi gå till arbetsförmedlingen och räkna med att göra slut på våra surt förvärvade besparingar medan vi letar efter ett nytt jobb. Men vi andra tillhör heller inte politikerklassen.
Nu ska man inte klaga, det är goda nyheter är Sveriges rikspolitruk nummer ett får lämna sin tjänst, även om hon kommer att får fortsatta i sin gärnings anda enligt PI.
En from förhoppning är att de lägger ner resten av den där anskrämliga myndigheten som kostar nästan 100 miljoner kronor per år. Ett värre exempel på en häxprocessmyndighet får man leta efter.
DN, GP, SvD, HD, Dagen, Allehanda, SVT, SR
Nu ska man inte klaga, det är goda nyheter är Sveriges rikspolitruk nummer ett får lämna sin tjänst, även om hon kommer att får fortsatta i sin gärnings anda enligt PI.
En from förhoppning är att de lägger ner resten av den där anskrämliga myndigheten som kostar nästan 100 miljoner kronor per år. Ett värre exempel på en häxprocessmyndighet får man leta efter.
DN, GP, SvD, HD, Dagen, Allehanda, SVT, SR
Ett urskiljningslöst hat
I senaste numret av Vänsterpress (sid 7) tar redaktören Börje Graf avstamp i en recension av den dubiösa boken om Carl XVI Gustav som kom ut förra året. Detta för att kunna kalla kungen "horbock" och en mängd andra invektiv.
Inte mindre än tio gånger i en rätt kort recension lyckas han upprepa att kungen går till prostituerade i någon form. Detta trots att boken enligt SvD aldrig hävdat att kungen gått till prostituerade. Besattheten av prostituerade verkar mest finnas i Börje Grafs huvud, och där tar den tydligen stor plats.
Intressant är att notera är att vänsterpartister annars brukar vara måna om att beskriva prostituerade som offer och allmänt lyfta fram sin syn på könsmaktordning så fort tillfälle ges. De reglerna gäller tydligen inte när man ska sabla ner kungen, då är kvinnorna i fråga simpla "horor", "kaffeflickor", "frillor" och "villiga förortsflickor". Samtliga nedsättande epitet och det sista exemplet en tydlig anspelning på etnicitet/hudfärg, ett vokabulär som vänsterpartiet annars brukar anklaga SD för att använda. Det är tydligen i sin ordning när de gör det själva.
Recensionen är inget mindre än ett debilt utbrott.
Vänsterpartisten Jonas Sjöstedt kallar artikeln ett övertramp men den är lite mer än så. Det här rör sig inte om några förflugna ord eller obetänksamt twittrande. Det är en artikel i Vänsterpartiets egen tidning skriven av dess redaktör. Någon mer borde väl rimligtvis ha läst artikeln innan den gick i tryck och tyckt den var bra?
Artikeln är ytterligare ett exempel på den underliggande människosyn som grasserar inom den radikala vänstern.
Tillägg 2011-02-02: Vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten ber nu kungen om ursäkt för artikeln i Vänsterpress. SvD, DN, GP, SVT, Skånskan, Allehanda, YA
SvD, GP, NSK, HD, Norrtelje Tidning, GD, Dagen, Resumé
Inte mindre än tio gånger i en rätt kort recension lyckas han upprepa att kungen går till prostituerade i någon form. Detta trots att boken enligt SvD aldrig hävdat att kungen gått till prostituerade. Besattheten av prostituerade verkar mest finnas i Börje Grafs huvud, och där tar den tydligen stor plats.
Intressant är att notera är att vänsterpartister annars brukar vara måna om att beskriva prostituerade som offer och allmänt lyfta fram sin syn på könsmaktordning så fort tillfälle ges. De reglerna gäller tydligen inte när man ska sabla ner kungen, då är kvinnorna i fråga simpla "horor", "kaffeflickor", "frillor" och "villiga förortsflickor". Samtliga nedsättande epitet och det sista exemplet en tydlig anspelning på etnicitet/hudfärg, ett vokabulär som vänsterpartiet annars brukar anklaga SD för att använda. Det är tydligen i sin ordning när de gör det själva.
Recensionen är inget mindre än ett debilt utbrott.
Vänsterpartisten Jonas Sjöstedt kallar artikeln ett övertramp men den är lite mer än så. Det här rör sig inte om några förflugna ord eller obetänksamt twittrande. Det är en artikel i Vänsterpartiets egen tidning skriven av dess redaktör. Någon mer borde väl rimligtvis ha läst artikeln innan den gick i tryck och tyckt den var bra?
Artikeln är ytterligare ett exempel på den underliggande människosyn som grasserar inom den radikala vänstern.
Tillägg 2011-02-02: Vänsterpartiets partisekreterare Anki Ahlsten ber nu kungen om ursäkt för artikeln i Vänsterpress. SvD, DN, GP, SVT, Skånskan, Allehanda, YA
SvD, GP, NSK, HD, Norrtelje Tidning, GD, Dagen, Resumé
måndag 31 januari 2011
Mycket skrik för lite ull
Regeringen har svårt att släppa att den fick en smäll på fingrarna av oppositionen rörande anslaget till regeringskansliet. Finansminister Borg och ordföranden i Stureplansutskottet Finansutskottet Anna Kinberg Batra tar i från tårna när de ska beskriva hur förödande nedskärningen blir.
Budgeten är fortfarande cirka 350 miljoner högre än 2008, så man undrar varför det utlöst en sådan undergångsstämning i moderata kretsar? De andra allianspartierna har varit märkligt frånvarande i den här debatten, så tydligen är det något som ligger moderattoppen varmt om hjärtat.
Vissa av skälen som anförs för att motivera högre anslag är dessutom ihåliga.
"Anslaget för 2011 uppgår till drygt 6,2 miljarder, en ökning med cirka 750 miljoner kronor sedan 2006. Den största delen av ökningen beror på att regeringskansliet, liksom övriga myndigheter och arbetsplatser, genom pris- och löneomräkning kompenseras för den allmänna kostnadsutvecklingen."
Det motsvarar en ökning på 12,1 procent när inflationen på riksnivå under samma period var 8,3 procent (källa). Man har således kompenserat sig mer än väl i förhållande till den allmänna kostnadsutvecklingen.
"Utrikesförvaltningens kostnader har ökat, när nya ambassader inrättats, till exempel de i Bagdad och Kabul, som kräver högre säkerhet, samt till följd av en förstärkt biståndsadministration och ökade migrationsvolymer."
Att vi har etablerat ambassader i Irak och Afghanistan samt tagit emot enorma migrantskaror därifrån är en direkt konsekvens av regeringens egen politik och knappast något som de kan lasta andra för.
Man kan avslutningsvis inte frigöra sig från misstanken om att det här handlar om sårad stolthet snarare än krassa ekonomiska överväganden. Kanske försöker de också yla så högt de kan i preventivt syfte för att skrämma oppositionen inför framtida omröstningar?
Budgeten är fortfarande cirka 350 miljoner högre än 2008, så man undrar varför det utlöst en sådan undergångsstämning i moderata kretsar? De andra allianspartierna har varit märkligt frånvarande i den här debatten, så tydligen är det något som ligger moderattoppen varmt om hjärtat.
Vissa av skälen som anförs för att motivera högre anslag är dessutom ihåliga.
"Anslaget för 2011 uppgår till drygt 6,2 miljarder, en ökning med cirka 750 miljoner kronor sedan 2006. Den största delen av ökningen beror på att regeringskansliet, liksom övriga myndigheter och arbetsplatser, genom pris- och löneomräkning kompenseras för den allmänna kostnadsutvecklingen."
Det motsvarar en ökning på 12,1 procent när inflationen på riksnivå under samma period var 8,3 procent (källa). Man har således kompenserat sig mer än väl i förhållande till den allmänna kostnadsutvecklingen.
"Utrikesförvaltningens kostnader har ökat, när nya ambassader inrättats, till exempel de i Bagdad och Kabul, som kräver högre säkerhet, samt till följd av en förstärkt biståndsadministration och ökade migrationsvolymer."
Att vi har etablerat ambassader i Irak och Afghanistan samt tagit emot enorma migrantskaror därifrån är en direkt konsekvens av regeringens egen politik och knappast något som de kan lasta andra för.
Man kan avslutningsvis inte frigöra sig från misstanken om att det här handlar om sårad stolthet snarare än krassa ekonomiska överväganden. Kanske försöker de också yla så högt de kan i preventivt syfte för att skrämma oppositionen inför framtida omröstningar?
söndag 30 januari 2011
Kokboken som prisma för vår samtidshistoria
Ibland dyker en av de där sällsynta artiklarna upp som är ett litet konstverk i sig. Sara Danius artikel i DN om hur Bonniers kokbok förändrats från 1960 till 2010 lyckas vara både intressant, mycket välskriven och en syrlig betraktelse om hur det svenska samhället förändrats.
Hon skriver förvisso bara om hur man hanterat recept i en kokbok, men det är inte särskilt svårt att applicera de observationerna på ett bredare spektrum av företeelser i samhället.
Tiden sätter kniven i den goda modern
Hon skriver förvisso bara om hur man hanterat recept i en kokbok, men det är inte särskilt svårt att applicera de observationerna på ett bredare spektrum av företeelser i samhället.
Tiden sätter kniven i den goda modern
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
