tisdag 22 mars 2011

Dårskap att ansluta sig till krig med oklara mål

Västländernas militärangrepp på Libyen är moraliskt lovvärt men ogenomtänkt och löper i slutänden risken att bli kontraproduktivt.

Det gick knappt en dag så började Arabförbundet försöka slingra sig ur sitt stöd för angreppet och Afrikanska Unionen är öppet emot. Att Arabförbundet för tillfället rättat sig i ledet betyder inte att man inte kommer att byta sida så fort saker och ting börjar gå fel.

Hur det här än går så kommer Västvärlden att få skulden. Man bombade för mycket, man bombade för lite, man tog död på Khaddafi eller man gjorde det inte, man dödade för många civila eller man var för försiktig så att regimen överlevde ett tag till kunde och massakrera civila själva.

Runt om i svensk och engelskspråkig media förutsätter man att ett snabbt avgörande kommer att ske, men vad baserar man det på? Sanktioner och icke-flygzon över Irak under 90-talet gjorde inte ett dyft för att störta den regimen.

Det pratas också om att rebellerna ska gå på offensiven och inta Tripoli. Hur då? Khaddafis styrkor har de senaste dagarna åderlåtit rebellstyrkorna ordentligt just för att försvåra en offensiv. Har man ens flyktigt följt rapporteringen från upproret så är det uppenbart att rebellrörelsen är illa utrustad, ännu sämre tränad och fullständigt odisciplinerad. Uppspelt poserande framför kameror vinner inga slag. Lägg därtill att det sammanhållande kittet i rebellrörelsen är hatet mot Khaddafi. Efter en seger kan vad som helst hända.

Att gå i krig på så populistiska grunder som nu skett är dårskap. Det är en dårskap som sjuklövern i Sverige gärna vill vara med i.

Det finns dessutom ett drag av den för etablissemanget så typiskt cyniska opportunism som väglett svensk utrikespolitik i 150 år. Man går bara med så länge man tror att man tillhör den vinnande sidan och med minsta möjliga insats för att fortfarande kunna ta åt sig äran om det går bra och distansera sig om det går dåligt.

Västvärlden borde ha lagt ansvaret på Arabförbundet att hantera den uppkomna krisen. Det är deras närområde och de brukar tala mycket om panarabism. Nu hade varit ett bra tillfälle att visa det i handling. Väst hade kunna understödja det på olika sätt, men inte ta huvudansvaret. Det här riskerar bara att bli ytterligare ett fiasko som läggs Europa och USA till last. Ryssland och Kina har stora chanser att gå ur det här som vinnare, vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg.

AB, Sverigedemokraternas riksdagsblogg,
DN, DN, DN, DN, DN
GP, GP
HD, HD

1 kommentar:

  1. Helt riktig analys - vad skall vi där och göra i ett uppror som är dömt att misslyckas. Det finns ännu inga krig som vunnits bara genom att man flyger runt och bombar, utan förr eller senare måste i så fall någon dra på sig kängor och fatta ett gevär och springa runt på marken och göra grovarbetet och vem skall göra det? De där rebellerna har ju inte de musklerna. För det behövs pansar, artilleri och mycket annat.

    Och tror verkligen alla krigskåta politiker att det går att flyga runt och bomba utan att civila dör???

    nej, ger vi oss in där kommer vi att få surt efteråt och du har rätt - det är enbart populism som härskar här.

    SvaraRadera