Drömmen om "folket" och "demokratin"

I DN idag finns det senaste exemplet på hur långt man kan komma med viss bildning och ideologiskt färgat önsketänkande. För vilken gång i ordningen så ges bilden av händelserna i Mellanöstern som en kamp mellan "folket" mot regimerna och allt är en kamp för demokrati. Artikelförfattaren i fråga går så långt som att säga att spelreglerna helt skrivits om. Tydligen tror man att hundratals år av historia, kultur och religion försvunnit i ett trollslag för att delar av befolkningarna fått Facebook.

För att hålla det kort och koncist:

Bahrain - En tydlig konflikt mellan shiamajoritet och privilegierad sunniminoritet. Bara för att många är missnöjda betyder det inte att de här motsättningarna har försvunnit. Iran gör sitt bästa för att underblåsa och Saudiarabien försöker hålla emot av ren självbevarelsedrift. Om inte det är krass realpolitik så vet jag inte vad som är.

Libyen - inbördeskrig mellan olika klaner, den historiska skillnaden mellan östra och västra Libyen (Tripolitania och Cyrenaica) spelar också in. Khaddafi är säkerligen allmänt avskydd, men det betyder inte att de klaner som gynnats av honom frivilligt vill lämna bort makten.

Yemen - Skiljelinjerna i konflikten går efter stam och klan.

Syrien - Det finns en bildad och västerlandiserad medelklass som allt mer utmanar regimen i kombaniation av ett stort folkligt missnöje med decennier av diktatur, men även här finns motsättningar mellan sunni och alewiter som redan blossat upp. Det räcker med att titta på var protesterna varit så går det att urskilja ett mönster mellan protester och koncentrationer av minoriteter.

Egypten - Även här utbrett missnöje och en västerlandiserad medelklass som utmanade makten, men vi vet fortfarande inte vad muslimska brödraskapet kommer att spela för roll. Just nu spelar de med och bidar sin tid.

Algeriet - Här har oroligheterna ännu inte skjutit fart i stor skala, men ska man gå efter historiken de senaste 20 åren så skulle det med stor sannolikhet bli en mycket otäck historia.

Så mycket för "folket" och "demokrati" som enhetliga och oproblematiska analysverktyg.