På vissa håll är man förvånad över att det inte blivit någon uppgång för (s) sedan Håkan Juholt lanserades som partiledare. Motfrågan som infinner sig är varför skulle det bli det?
Personen Juholt är okänd, hans politik är okänd och än så länge verkar det inte vara någon egentlig förändring inom (s) mer än att det är ett nytt ansikte för samma politik. Inte särskilt publikfriande.
Att tillförsikten bland de egna inte heller verkar vara på topp visar sig tydligt i råden han får från Lena Melin på Aftonbladet. De första tre är "Göra bra show", "höja självförtroendet", "Vi har fel men rätt". Det låter mer som tips till blivande kursledare i New Age än stommen hos en presumtiv statsminister.
Det är också märkligt att moderaterna lyckas behålla sina höga siffror trots en så medioker insats. I viss mån beror det på kannibalismen inom Alliansen där moderaterna är den stora vinnaren. Ändå är det märkligt att de inte faller mer.
Likaså är det utifrån den här bloggens perspektiv märkligt att inte SD vuxit mer i mätningarna än de gjort. Med tanke på den katastrofala uppgörelsen mellan alliansen och (mp) som öppnar upp för fri invandring, eller snarare en omvänd koloniseringspolitik gentemot den svenska ursprungsbefolkningen, så borde SD:s siffror gått igenom taket. Nu är en stor del av den svenska befolkningen inget annat än lättlurade får, men andelen självständigt tänkande borde vara högre än cirka 7%.
DN, DN, DN, GP, AB, Exp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar